Äkta emalj eller nyproducerade kopior?


Portobello Road, tisdag. Många av butikerna på gatan har öppet även när det inte är marknad.
Utanför en står en rar samling emaljföremål i mycket fint skick.


Hinken till vänster har Kockumstämpel. Den är i nyskick.


"Super quality". Tja, kanske stod det så
på sådant som exporterades? Men varför "enamelle"
och inte "enamel", när resten är på engelska?
UPPDATERAD: Nej, men "enammeled" står det förstås.
Tack, ni som påpekade det.
"Mer emalj inne i butiken", berättade en skylt,
så vi gick in...


Där fanns det en hel hörna med emalj. Bland annat kastrullen av det brittiska märket "Judge".


Och ännu mer Kockumsmärkt! Söta koppar, eller hur?


Vi blev litet stolta, sådär som man kan bli när man hittar något svenskt utomlands.


Den tjeckiska emaljen var härlig. Jag blev förtjust i den lilla blå "tunnan" med de röda handtagen.
12 pund (ung. 130 kronor). Som hittat. Mjölkflaskan bakom kostade 38 pund.


Och till de gammelrosa tjeckiska kopparna fanns en bricka! 
Men... alla dessa etiketter.... märkligt att de fanns kvar på så många av muggarna...





Tjeckisk, österrikisk och japansk (!) emalj. Polsk fanns det också, och svensk
då. Om emaljgrejerna på Portobello Road är original så är det fantastiskt kul.
Det som fick oss att undra var 1) etiketterna, som känns som om de kunde vara
tryckta på samma fabrik någonstans, 2) att det stod en sådan där Kockumskopia-
mugg med Made in China i "samlingen" och 3) att vi hittade ett thailändskt tidningsurklipp
i en av de tjeckiska muggarna.... 


Tja, vad säger Femtiotalsjaktens kunniga läsare?
Stötte vi på en intressant internationell samliing emalj
- eller är det mesta nyproducerat?


BONUSBILD: Den söta handväskan för 25 pund som definitivt inte är fejk,
och som jag övervägde att köpa som prydnadsföremål.


1 Catarina:

skriven

Det är snyggt med emalj. Svårt att skilja fejk från äkta vara när man som jag, är en glad amatör. Den lilla väskan var supercharmig!

2 Wanja:

skriven

Jag tolkar Kockumsetiketten som "enamelled" dvs emaljerad, så det kan nog vara äkta och riktigt. Jag håller dock med om att det är aningen mystifikt att så många av föremålen har etikett kvar...

3 Randiga Tråden:

skriven

Oj,Oj så mycket fint, vilka fina färger det finns äkta eller inte kul är de.

4 Skaffaren:

skriven

Det är svårt att säga, jag har fått för mig att den tjeckiska och polska inte behöver vara så gammal.

Förmodligen står det enamelled på Kockums-etiketten.

5 Angeliqa:

skriven

Så många härliga emaljföremål. Jag har dock också svårt att avgöra om de är gamla eller nyproducerade. Det här med etiketterna känns ganska märkligt. Även om etiketterna skulle kunna vara kvar borde de ju vara lite mer slitna än vad de visar på bilden.

6 Ann:

skriven

Vet inte hur det var/är just i Tjeckien, men jag har sett emaljerade nytillverkade muggar på 90-talet i flera östländer. Sen blev det förmodligen hopplöst omodernt och ett kap för antikhandlare. :)Att etiketterna är likadana är inte så konstigt, i planekonomins Tjeckoslovakien fanns det förmodligen bara en fabrik som tillverkade emaljerade prylar, och en fabrik som tillverkade etiketter.

Men fina saker!

7 eli:

skriven

Catarina: ja, den var söt och hade en sådan fin lyster.

Wanja och Skaffaren: Enamelled, förstås. Tack.

Randiga Tråden: Ja, precis!

Angeliqa: Det tyckte jag också, men kanske finns förklaringen i Anns kommentar.

Ann: Aha. Ja de kanske tillverkades i öst på 1970-80-talen, blev omoderna, ställdes undan någonstans och har därför etiketter i fint skick. Vad jag menade med etiketternas likhet är att både tjeckiska, österrikiska och japanska etiketter är väldigt lika - och jag har svårt att tro att tjeckerna tryckte etiketter även till Japan :-)



8 Tusse:

skriven

Fåret ger oss ull och talg,

Kockums står för fin emalj.

Tunnan var en trevlig sak,

fastän en tjeckoslovak.

Men i "Judge Electric Ware"

blir jag inte särskilt kär



(inte så lysande, men det tar sej, det tar sej)

9 Anna-Carin:

skriven

Åhh, hur kunde du stå emot väskan? Den var ju underbart söt, jag hade verkligen inte härdat ut, jag måste säga att du är hård ibland som kan¨låta bli och köpa, det måste man annars skulle man drunkna. Emalj tilltalar mig inte alls, de är fina men jag skulle inte samla eller köpa. Däremot kan man bli inspirerad av deras färger och välja att inreda efter det. Jag gillar det svagt gula och gröna ihop underbart snyggt i ett femtiotals kök. Väskan hade jag köpt och haft sysaker i.



Ha´re fint!



A-C

10 MalinMatilda:

skriven

Hej!

Har just idag hittat din fina blogg och tackar för den!

Som konstnär gör jag emaljer och kan säga att det ska brännas i ca 800 grader vilket innebär att det måste vara metall som grundmaterial. Så känns det för lätt och är för "böjligt" så är det knappast äkta emalj. Kan bara bränna platta emaljer på verkstaden (max ca 7 cm höga) annars skulle jag gärna göra tillbringare, hinkar osv för tycker det är så snyggt...

Jag gick själv "på det" när jag hittade en underbar "emaljkanna" med näktergalar. Den var iofs väldigt lätt, men det är ju även aluminium o dessutom tycker jag den är så fin.

Har haft den med vatten i köksfönstret under några månader och upptäckte före jul att "emaljen" släppt där. Den visade sig vara täckt med plast istället, vilket man faktiskt känner om man skrapar på den med nageln.

Lycka till!

/*

11 Anneli Westergren:

skriven

Kockum lade ner tillverkningen av emalj på 1970-talet så sakerna kan kanske komma från något lager om etiketterna är i nyskick.

12 Magnus H:

skriven

Det är ju uppenbart nytillverkat, kanske inte varenda pryl men det mesta, att tro något annat är önsketänkande. Men, om det nu produceras repliker av Kockumsemalj så vore det ju trevligt om någon började sälja i Sverige och till rimliga priser. Emaljföremål är inte dyra att tillverka om det serieproduceras, det var därför det kunde vara stapelvara i princip i vartenda hem när det begav sig.

Kommentera här: