Inte de allra vanligaste
Den rutiga roliga tillbringaren stod på en hylla på en loppis i Blackeberg. Jag lyfte såklart
och tittade under...
Duka med mej. Vad är det för märke? Hittar annonser med gula
Duka med mej-fat på Tradera. Där anges Lidabruk/Rörstrand.
I boken " Svensk keramik under 1900-talet" lär jag mig att Lidabruk
var ett varumärke som Rörstrand använde för porslin specialbeställt
av EPA-varuhusen under 1950- och 1960-talen.
I dag är Femtiotalsjaktens tema "Inte de allra vanligaste", det vill säga märken
jag inte stött på så ofta. Kanske är de vanliga i andra delar av landet, men där jag
vanligtvis går och rotar ser jag till exempel sällan saker från Riviera Keramik.
Burken fanns i en antikhandel i Sala.
Jag slår i keramikboken en gång till. Lär mig att Riviera keramik
var en liten firma inrymd i Skottorps Folkets hus, Laholm. "De framställde
skålar och fat över gipsformar." Tre bröder drev företaget mellan 1950 och 1959.
Häftigast är etiketten - 1950-talets Rivieradröm med palm och allt, tillsammans
med ett lantligt tresiffrigt telefonnummer.
Kockums barnservis med fat och muggar med djur ritades av Einar Nerman,
Solstickemannen. Jag såg den för första gången på loppis i Säterdalen i Säter.
Två fat hade försäljaren, en fisk och en elefant.
Hon sa att det finns ett tredje djurmotiv också.
Mmm... Marabou? Cloetta? Nej, Larsson & Söners chokladfabrik i Freluga, Bollnäs.
Verkar fortfarande vara igång. Man kan köpa goda kolor direkt i fabriken enligt
kommentarer hos Milly Garden.
Den gamla burken fanns på Wienerkonditoriet i Säter.
Olav. Bestick i rostfritt stål, på loppisen i Säterdalen. Vem vet något
om märket Olav?
Nå, var de här märkena mindre vanliga för dig också - eller har jag bara
inte snubblat över dem lika ofta som er andra?
skriven
Nermans barntallrik har jag haft men de andra var nya för mig också.
Den gula tillbringaren skulle passa på verandan.