När la du en patiens senast? (helgtips)


Veckans bästa fynd, hittills. Boken "Att lägga patiens" från 1957, för fem pix.
När la du en patiens senast (nätverisoner räknas inte)? I mitt fall är det nog 25 år sedan,
minst. Och Femtiotalsmannen drar sig till minnes hur patiens var ett stillsamt kvällsnöje
en gång i tiden.
Man nöjde sig med så litet förr, se även inlägget "En annan tid, ett annat lugn".


Visste ni att patienserna indelas i kastpatienser, arrangeringspatienser,
byggpatienser och patienser för två eller flera? Boken innehåller
150 patienser, med spännande namn som Rendezvous, Den förskräckliga
Miss Price och Den långa resan. Och så finns Idioten med, förstås.
Ja, det får nog bli en patiens eller två i kökslampans sken i helgen.
Ett riktigt 1950-talsnöje!

Trevlig helg!
1 Tusse:

skriven

"Den förskräckliga Miss Price" !?!

2 Kerstin:

skriven

Jag brukar faktiskt lägga patiens med mammas patienskortlek ibland när jag är ute på föräldrarnas sommarställe. Senast i augusti tror jag. Och min mamma lägger patiens varje dag när hon är på landet.

3 Libby:

skriven

Tusse: Ja. "Namnet låter kanske inte så lovande, men patiensen är spännande och rätt svår att få ut." Så står det i boken. Kräver två kortlekar.

Kerstin: Brava!

4 margaretha:

skriven

Igår.

5 Kryckan:

skriven

En vecka sedan ringde min syster mig och hade frågor ang. en patiens. Vi lade alltid patiens hos mormor & morfar även hemma blev det en del. Det har blivit många 2-kortslekar-patienser i mitt liv. Fin bok!

6 Larsson:

skriven

Patiens är ett djävulens påfund! Varför då? Jo man blir sittande hela natten med den djävla kortleken när inte patiensen går ut!



(ursäkta svordomen men ibland är det nödvändigt med en viss krydda och tyngd bakom kommentarerna ;-)

7 Farbror Sid:

skriven

Kortoxen kommer jag ihåg den önskade jag mig i julklappen en gång för länge sedan.

8 mimi:

skriven

Tycker om att lägga patiens, men inte blir det så ofta, tror nog det var ett par år sedan. Men visst spelades det mycket kort förr!!

9 Thérèse:

skriven

Jag lärde mig patiens i mormors solgula 50-talskök som liten. I början la jag dom fel, la samma färg på varann och förstod inte varför det gick så bra varje gång, sen lärde jag mig nog rätt till slut. Det blev ett vanligt nöje många år framöver, speciellt vid uttråkade stunder på diverse husvagnssemestrar. Nu var det ett tag sen, kanske dags att färska upp patiensfärdigheterna ännu en gång :)

10 Libby:

skriven

Margaretha: Snyggt svar!

Kryckan: Och patiensen lever fortfarande även i ditt liv! Ja, boken är snygg, skriker 50-60-talsform.

Larsson: Det är väl antagligen därför jag inte lagt patiens på så länge. De dåliga tv-programmen har bloggandet räddat mig ifrån, så jag har ingen spilltid på kvällarna längre...

Farbror Sid: Hoppas du fick den då.

Mimi: Ja både patiens och kortspel var vanligare. Fast nu har ju pokern blivit vanlig.

Therese: Ja, vi får färska upp kunskaperna!

11 Liina:

skriven

I onsdags. På jobbet. Brukar göra det när jag är själv och det inte är några kunder. Och det är det för det mesta inte =) Dock använde jag mest en unokortlek...

Kommentera här: