Leva sparsamt - en 1950-talsdygd i tiden
I går fick byrån komma hem till lägenheten. Den är egentligen en halv bokhylla,
räddad undan grovsoporna och därefter aniktslyft av min far. Byrån hade sällskap av
de två stolarna som jag hittade i lusthuset, se
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/september/markeshysteri-hemmavid.html
Även de har putsats upp.
Det känns rätt just nu att fixa till gamla möbler istället för att köpa nya. Den gamla dygden
"sparsamhet" i skön förening med "Så klarar du lågkonjunkturen".
Och det gäller inte bara möbler. I veckan hämtade jag ut min duffel hos skräddaren. Han har
lagat hålen i fickorna, de som gjort att duffeln fått stanna i garderoben några vintrar.
Kostnaden för "ny" vinterkappa = 240 kronor.
Nu låter det här väldigt präktigt, jag känner ju det. Så, okej, det är väl så här egentligen:
All denna sparsamhet gör att jag kan lägga pengar på... ännu fler 1950-talssaker.
Fick också lämna garaget. Kommer att visas i hemmiljö när furubordet från Ikea
bytts ut mot något 1950-talsaktigt.
skriven
"Second hand" existerar parallellt med "återbruk" som term när det gäller möbler och prylar. Jag tycker att det där med återbruk, eller vad man nu vill kalla det, är en hållbar inställning i dagens värld. Varför inte ta vara på snygga och fullt användbara prylar?