Hatten av för Iris i Tierp!
Här ser ni det tjusigaste som finns norr om Nordiska Kompaniet i Stockholm. Vi befinner
oss i Iris Asplunds butik i Tierp. Hon har drivit hattaffär sedan 1952, i de här lokalerna (som
dessförinnan var kondis) sedan 1958.
Ett stenkast från järnvägsstationen ligger affären.
Det är bara att sitta fram för provning framför spegeln.
Kanske en handgjord skapelse i rosa? Hit till Iris kommer damer från Stockholm, Uppsala
och Gävle. Det skulle jag också göra, om jag använde hatt. Femtiotalsmannen och blev kvar
i en och halv timme. Iris berättade om hattar och om sitt spännande liv.
En prickig turban? Kan det vara något? Annars finns "Silviahatten", den
lila i mitten.
Coola skopor. Förr ville alla ha ny hatt till valborg och första maj. Då var det ruljangs.
Och till begravningar: svart sorgflor. Alla damer i familjen skulle ha, det kunde bli fem
sorgflorsbeställningar i ett svep.
Min favorit. I en sorts ull jag tyvärr inte minns namnet på.
Och den är vintage, som många av hattarna i butiken.
Det avslöjar etiketten, från den tid då Tierps
telefonnummer var tresiffriga.
Senaste versionen.
Värmande huvudbonader till hösten. Inte heller de ur 2009 års kollektion.
För herrar som bär hatt på sin person erbjuds naturligtvis ett smakfullt urval,
strax innanför dörren.
Sedan kan mannen sitta här och vänta medan hustrun
provar hattar och turbaner. Och studera det vackra golvet.
Iris butik är två butiker. Hattaffär och handarbetsaffär. En gång i tiden hade hon 38 syföreningar
som kunder, berättade hon för oss. De fick komma till butiken på kvällarna och välja i lugn och ro.
Iris jobbade dubbla skift på den tiden. Vi fick litet modevisning också, Iris har sparat en del av
sina tjusiga plagg från 1940-talet och framåt.
Kappan är från 1949, The New Look.
I ett av fönstren: Kuddar från olika decennier. Det är visingsexemplar, sedan köper
man material och mönster, förstås. Fast jag köpte en färdig kudde i stället,
den turkosa som sticker upp längst ner i bilden.
Då fick jag en papperskasse från 1960-talet.
Den är mer chockrosa än vad bilden visar.
Iris berättade att Konstfackelever varit upp till Tierp
och kollat in hennes gamla hattar och även
papperskassen. Jag förstår det.
Alla borde åka till Tierp och träffa Iris och inhandla
något vackert från hennes fantastiska butik. Men passa på,
för Iris kommer att avveckla butiken någon gång de närmaste åren.
Nu skriver jag inte mer, utan hänvisar er till den utmärkta artikeln om Iris
i Upsala Nya Tidning, från förra året. Där kan ni läsa om hennes spännande liv.
Tack, Iris, för att du tog dig tid med oss!
skriven
Trevligt! En sån där stol ägde jag en gång. Tyvärr gick rottingen sönder bit för bit och jag tror att benen fick stryk också. Det var inte världens bekvämaste stol - mycket platt och hård sits. Men färgglad och rätt så snygg är den. :)