Only in Roslagen...
... parkerar man bilen i hamnen, går ur - och hittar en magnifik korgstol poserande
ovanpå ett par gamla järnspisar framför en bod där det erbjuds nystekt strömming.
Som man brukar säga: Det stod mitt namn på den. Måste ha. Skulle ångra mig hela livet
annars. Vadå ta stor plats? Vadå inte 1950-tal? Vadå kräver ett storrt vitmålat sun room med
palmer och takfläkt av mahogny?
Hit med den, den här stolen är MIN.
Mortitca i familjen Addams, den enda jag vet som har en sådan här stol,
skulle vara grön av avund. Kolla detaljerna!
Mer detaljer. Och den vinröda sitsen är i nyskick.
Och foten är så vacker. Det är faktiskt så att den här stolen fått mig att ändra
mina planer på femtiotalisering av min lya. Jo, köket ska vara 1950-tal rakt igenom,
från skåpluckor ner till teskedar. Men vardagsrummet... jag tänker faktiskt blanda
1950-tal med art deco och jugend, och korgstolen Morticia blir rummets drottning
och blickfång. Vilken tur att jag inte hunnit beställa tapeter. För Morticia vill inte ha
mönstrade femtiotalare, det ser man ju, eller hur?
Eftersom det här inlägget helt har spårat ur vad gäller trohet mot 1950-talet
så fortsätter vi med Dagens Gefle, gissningsvis 1940-tal? Vad säger Benny
på Porslinsbloggen, är det så? Karotterna stod inne i Hamnladan, där jag gick
omkring med febrig blick innan jag bestämde mig för att Mortitia måste
följa med mig hem.
Som sagt, vi har spårat ur, så jag kan lika gärna visa er det enda fula jag hittills
sett från Gefle. Tallrikarna hette något i stil med Rustik, och här har vi väl 1970-tal,
oh, det fruktansvärda?
skriven
Nu har ju inte jag befunnit mig i 70-talet, men baserat på min favoritserie That 70's show, så måste jag ändå säga att de verkar som mkt skräckpropaganda sedan det årtiondet :D var det verkligen så hemskt tro?