Säter som jag såg det
Säter var målet för Femtiotalsmannens och min senaste bilresa. Vi åkte
dit för att vi snokat reda på att det finns ett biografmuseum och ett
1950-talskondis. Ingetdera besökte vi. Så kan det bli. Men vi såg annat.
Det här huset nära folkparken Säterdalen har fått förstärkt färg av mig. Det är
så här jag tycker att det borde se ut.
Säter, tisdag eftermiddag. Det händer inte så mycket, men det kan också vara skönt.
Utanför Johnssons herr byts några ord.
Vid det fridfulla Rådhustorget finns en butik av det gamla slaget, med brett utbud.
Vem behöver Ur & Penn, Synsam och Guldfynd - när Runes finns?
Säter är en av landets bäst bevarade trästäder, inga större bränder har
drabbat staden. Vi tog en promenad i träkvarteren och njöt av lugnet.
Säters 1950-talscafé, Janssons, var stängt. Men vi lät oss
inte nedslås. Inte i en stad som har ett wienerkonditori.
Ett kul sådant, dessutom. Två våningar, inrett i "gammal stil", allt från 1800-tal till 1950-tal.
Många av möblerna och sakerna var till salu. Jag kikade såklart...
... litet lystet på den här lampan. Rolig!
Tapeterna var ett nytryck av en gammal tapet. På hyllorna
fanns mycket att titta på.
Till sist: Den tidigare fasta paviljongen på Säters mentalsjukhus. Fram till 1980-talet vårdades
patienter här, i det som nu börjar likna en ruin. Vi besökte Mentalvårdsmuseet som är inrymt
i en av de andra gamla sjukhusbyggnaderna från 1912. Vår guide berättade om mentalvården före
psykofarmakans intåg, om fascinerande människoöden och om sjukhuset - som var ett eget litet samhälle
utanför staden Säter. Vi vill verkligen rekommendera ett besök, läs mer på museets hemsida.
Nästa gång, för det blir återbesök, ska vi kolla in Biografmuseet och så hoppas vi att
Janssons Café har öppnat igen!
skriven
Janssons är kanontrevligt, och det finns ett museum precis ovanför gamla paviljongen som är otroligt intressant att gå på! Plus att min mormor har jobbat där ute på Skönvik hela sitt liv, så hon har många spännande historier att berätta! Jag gjorde mitt slutliga psykologiarbete om Skönvik, mycket lärorikt! :)
Och så måste jag bekänna en lite genant sak, trots att jag bott där (eller nästan) i hela mitt liv, har jag aldrig satt min fot på Biografmuseét! Hemskt, men det blir väl lätt så när det finns så nära...
Har du några planer på att besöka lilla Säter när nostalgidagarna går av stapeln?