Jag valde ett alias just för att vara anonym. Namnet jag valde kändes ändå personligt för mig eftersom det var vad min mormor kallade mig när jag var liten.
Här kan jag ju avslöja att jag heter Åsa. Och den lilla stjärnbilden i min header har jag med, eftersom dess latinska namn låter ungefär som mitt för- och efternamn.
Ja, jag har nog haft mitt riktiga namn hela tiden, eller varianter av efternamnet bara för att gör det lite mer skoj :-)
Jag bloggar ju inte heller om något jätteprivat som jag inte vill att läsarna ska koppla till namnet så då spelar det ingen roll egentligen...
AL är helt enkelt en förkortning av mitt förnamn AnnaLena. Har alltid kallats för AL eller Aly så det föll sig rätt naturligt.
På det här viset fick jag iden till "mitt namn"
Det var en säljare på en antikmässa som jag brukar handla av, som frågade mina kompisar efter "fru Ekeby". Han vet exakt vad jag letar efter!
Jag vill vara anonym. Det är bara mina närmaste som vet om min blogg.
Jag känner mig mer som Skaffaren än som Thomas.
Undrar om Clark Kent och Bruce Wayne känner likadant?
Mitt alias har varit mitt smeknamn en gång i tiden. Egentligen heter jag Carolin men när min lillebror var liten kunde han inte säga det. Han sa istället Calin eller Clin och därav blev det Clinen för min del. Det är en gullig historia som jag tycker om att bära med mig överallt och därför får Clinen stanna kvar. Det är det som är så bra med nätet, man "får lov" att ha lite roliga smeknamn istället för sitt riktiga namn. =)
Anta kallades jag av en brorsdotter innan hon kunde uttala Annica. Och Snaque... ja, det kom till på skoj när bästa väninnan och jag hobbymålade som värst. (Det fanns ju en känd Braque, så varför inte en okänd Snaque?) AS är mina riktiga initialer och lite "snaquesalig" kan jag ibland vara (i telefon). Fortfarande känner jag nog för att vara lite anonym.
Tusse och den svarta kattbilden kommer från en saga som jag skrev och ritade i lokaltidningen 1991-92.
Jag kör bägge alternativen och varianter därimellan, lite beroende på. Min fotodagbok känns rätt fånig att ha under nåt annat namn när jag ändå är med på bild emellanåt - inte så stor anonymitetsfaktor där liksom. Dessutom ligger den på en domän reggad i mitt namn, så lagom anomymt liksom. Det är oftast som kicki jag kommenterar andra på nätet, eftersom jag helt enkelt gillar att vara mig själv. Sen bloggar jag lite halvanonymt fast under en variant på mitt namn på ett litet dagboksställe, där de jag lärt känna den vägen och numera umgås irl med lätt kallar mig för det nicket istället för kicki... den bloggen är länkad till fotodagboken men inte tvärtom.
och slutligen finns en näst intill helt anonym blogg helt utan kopplingar till några andra av mina näthörn, där jag mest bara skriver och inte interagerar så värst med andra.
En typisk Kicki-lösning helt enkelt. Varför välja antingen eller när man kan välja ALLT!? =)
A great blogg with comments today. Reads like the unmasking of scoundrals. My reason is tosimply add a puzzlee for others to play., if it makes them curious.I am nothing but 50s. Singing Beatle tunes today. I wanna hold your hand, Jude and all the 27 #1s na na naaaa na. na na naaa na.....hey Jude Afterall it waas only Yesterday on Penny Lane. Puzzle on, Friends!
jag önskar att min mamma döpt mig till Betty istället för namnet jag tyvärr fick. sen hörde jag en låt som heter betty lou got a new tattoo och det fastnade. är dock lite less på det...
Jag gjorde det enkelt för mig och använder mitt smeknamn, som ca 2/3 av alla som känner mig använder. Ville inte använda mitt riktiga namn för att hålla någon slags "anonymitet" (ja, trots alla bilder på mig själv jag sätter på min blogg), ett helt taget alias skulle ändå inte ha känts lika naturligt.
"In a free society you are who you say you are". Ur filmen Mumford av Lawrence Kasdan. Mitt nick Svenske Floyd kan ses som en förlängning av mitt förnamn. När jag började använda internet skrev jag om mat, och "Floyd" som i Keith Floyd hänger med sen dess. Han var bäst!
Tankebok på nätet. Det blir lite för personligt med dopnamnet så där med en gång. Men kanske ändrar jag mig framöver, precis som du Libby Elizabeth. Bara de allra närmaste är invigda eller har hittat bloggen av en slump och känt igen sig.
Viola passar bra eftersom styvmorsviolen är Ångermanlands landskapsblomma och jag beskriver det som händer, har hänt, finns eller har funnits där. Men Stina, det är jag på riktigt!
Jaa... Det är ju lite lurigt det där. Innan man börjar blogga så vet man ju inte vad det är. Så ja gör som du (gjorde) - har ett annat namn (c: Men bra med en förklaring!
På Retroforum och PES kallar jag mig för JJ, och det är mina initialer. Och form55 tyckte jag lät bra och beskrivande för vad min blogg mest kommer att handla om.
Det är svårt att byta så där för mig blir du nog Libby för det gillar jag då jag gillar den amerikanska stilen, StarChief är kopplat till min vurm för pontiac i allmänhet och StarChief i synnerhet. Mitt pontiac museum går under namnet StarMan s stjärnorna är med lite här och där.
Mitt bloggnamn Monet låter nästan som mitt smeknamn. Och eftersom jag också målar lånar jag en av mina favoritkonstnärers namn som alias. Men helt anonym går det nästan inte att vara på bloggen, nästan alla jag känner vet vem jag är.
skriven
Trots att min blogg är mer som en dagbok .., kom jag redan från dag 1 att använda mitt riktiga namn, mest för att jag visste att alla som känner mig bums skulle känna igen sig i hur jag pratar/skriver.
Det var liksom ingen idé att låtsas .-)
Lite hämmande är det. Jag skriver absolut inte allt .., men ganska mycket ändå.
Och din blogg tycker jag är helt underbar, även om jag inte tittar in dagligen, hälsar din namne, fast utan h.
Elisabet.