Tjuren Ferdinand - honom ville jag ha!


Inte under korkeken, men på Loppisgallerian i Sundbyberg, stod tjuren Ferdinand och väntade på mig.


Honom vill jag ha! skrek jag. Bara 50 pix för en underbar keramiktjur vars ursprung
jag inte har en aning om, men räknar med att få veta med hjälp av FJ:s kunniga läsare.
Han är tung som ett mordvapen, och känns gedigen. Men den litet billiga nosringen får mig att
tvivla på en riktigt fin stamtavla.


Stämpeln undertill.
?
1 Rutan:

skriven

Är du säker på att det är en stämpel, och inte något... organ?

2 Anonym:

skriven

Ha,Ha,hi,hi, det är inte bra med ett så kraftigt skrattanfall, så här tidigt på morgonen...jag fnissar alltså åt Rutans kommentar, här ovan!



Jag känner inte heller till stämpeln...

Å jag hade inte heller kunnat motstå honom, Eli!!

Tänk att ha en alldeles egen Ferdinand. :)

/helena

3 Eli:

skriven

Rutan: Hahaha. Men organ finns på tjuren, jag plåtade bara ur en vinkel så att bilden skulle fungera på en familjeblogg som denna. Stämpeln är en stämpel. Haha.

Helena: Ja, Rutans kommentar fick även mig på gott humör :-)

4 Linda:

skriven

Men du, vilken snygging! Tycker inte att nosringen passar in, den är kanske inte original?

Snygg som synden var han i alla fall!

5 Amanda:

skriven

Åh så fin! Älskar färgen! Vet tyvärr inte heller!

6 Ylva:

skriven

Vad fin , honom skulle jag oxå vilja ha!Vad kul det är att "hitta" saker som är så självklara.

7 Lybtar:

skriven

Hahahaha. Ja han var ju söt den lille.

8 Femtiotalsmannen:

skriven

Han är värd en riktig nosring. Vilket praktexemplar.

9 Anta Snaque:

skriven

Eftersom tjurar lär reta sig på rött så kan han inte se sig i spegeln... Synd, så snygg som han är.

Kommentera här: