Lördag i Lohärad
Det var faktiskt Femtiotalsmannen som föreslog bakluckeloppisen i Lohärad som
lördagsaktivitet. Mest för att han gillar Lohärads bygdegård, som vi spanade in förra säsongen.
Så klockan nio i morse var vi på plats och packade upp allt som inte blev sålt
på förra lördagens halvt bortregnade byloppis.
Sedan fick Femtiotalsmannen ta hand om försäljningen ett tag medan jag gick
omkring och spanade. Det fina uppläggningsfatet, grön "Ruter" av Helmer Ringström,
skulle loppisgrannen ha 150 kronor för och det fick hon såklart. Fast inte av mig,
jag är inne i en återhållsam fas just nu.
Hon hade också två grammofoner. Den vänstra är en resegrammofon, exakt likadan
som jag hade som barn. Högtalarna sitter i locket.
Bredvid smörkärnan står ett hopfällbart ugnsplåtställ. Om man bakar så mycket att
alla plåtar inte får plats på avställningsytorna i köket kommer det väl till pass.
Ett fynd? Enligt säljaren var plånboken i äkta krokodilskinn och från 1950-60-talet.
Nordisk blandning. Tekannan är Arabia, kopparna Rörstrand och gräddkannan Stavangerflint.
Köpte jag något då? Jodå.
Jag kunde inte motstå den gladröda 70-talstelefonen. Oklart vad jag ska
ha den till, har inte längre fast telefon. Men... ja, ni vet... den var ju fin. 30 pix.
Sedan köpte jag en tysk vas av grannen, bild kommer i ett senare inlägg,
och tre tallrikar. Två Karlskrona för fem pix styck, tänkte börja läsa in mig litet
på den porslinsfabirken, och dagens fynd - ett vitt Blå eld-fat för en krona.
Bakluckeloppis vid Lohärads bygdegård är det första lördagen i månaden, maj-sep, kl 10-14.
Bordshyran är 100 kronor, då ingår ett stort rustikt bord, se första bilden.
Trevlig stämning, fyndchanser, hembakt fikabröd - Lohäradsloppisen har allt!
skriven
Resegrammofonen till höger var något för Tusse!
Påminner mig om ett besök hos trampsymaskins- och vevgrammofongubben D.S. Levey i London som på fullt allvar förklarade att Husbondens Röst modell 101 vore "The best gramophone in the world".
Och så fick jag höra Nelson Eddy sjunga:
"When the melancholy shadows fall
My heart is melancholy too
Then I hear the Balalaika's call
And life is gay and bright and new
At the Balalaika
Where there is magic in the sparkling wine,
And mellow music in the candles' shine
I have a rendezvous!
At the Balalaika,
Who knows what ecstasy tonight may bring,
What lovely melody my heart may sing,
Before the night is through,
I hear a violin, a haunting gypsy violin
And when it sighs its strangely tender song
I know that I belong
At the Balalaika
Oh let me linger there till break of day
Where hearts are young and balalaikas play
I have a rendezvous!"
När hände detta? 1973.