Kände mig hemma hos Ian (London del X)


Äntligen! På antikmarknaden Alfie´s Market i Marylebone hittade jag ett 1950-tal
som jag kände igen. På tredje våningen finns Ians lilla butik, och han har bara
"kitsch" (hans eget uttryck) från Decenniet. Tjejen med lampan var Ians egen 
favorit. 


Här fanns "stringprylar", som den lilla blomvagnen och ljusstakarna jag köpte. Ian har samlat
1950-talssaker sedan 1971, på den tiden slängde folk grejerna. Han inte bara handlar med
1950-tal, han har inrett sitt hus i 1950-talsstil också, allt i original.


Jag berättade att jag är i London för att lära mig om brittisk mid-century-design, och fick
en trevlig pratstund med Ian. Han hade en del intressant porslin som jag ska visa i ett kommande
inlägg. Och det här setet är underbart, tycker jag. Servisen liksom böljar där den står. Tyvärr glömde
jag skriva upp tillverkare. Men 1950-tal är det.


Den svarta kudden har överdrag av 50-talstyg, men £40 var litet för
saftigt. Pallen i form av ett hjärta "isn´t cheap", sa Ian och jag frågade inte mer.
För mycket tonårsrum 1959 för min smak. Fåtöljerna är förmodligen brittiska.


Den här servisen med tekanna, gräddkanna och sockerskål  i porslin och vad det blanka nu är
har jag sett litet här och var. Kopparna till är i enbart porslin.


Litet roligare än de svenska fiskargubbarna. Med 1940-talstjejen
lämnar vi Ian, och går vidare i Alfie´s Market på jakt efter 1950-talet...


Fem strutlampor av fem möjliga (Femtiotalsjaktens betygsystem)
får den här fåtöljen. Butiken den stod i vaktades av en granne, så jag
fick ingen uppgift om land, designer eller år.


Brittisk golvlampa. Kul butik på andra våningen (om jag minns rätt, Alfie´s
var en labyrint i tre våningar) där handlaren bläddrade i den spanska utgåvan
av Architectural Design, som han ville rekommendera som läsning.


Stolar av okänt ursprung, hos intressanta butiken Thirteen Interiors som hade
en del 1950-tals-möbler. Trevlig handlare där också. Hon lärde mig något om en
svensk formgivare som jag inte visste. Det blir ett eget inlägg om den överraskningen.


Solgult! I montern bredvid Thirteen fanns taklampan.


BAMSECHOCK! Är det inte Bamse... jag närmade mig fåtöljen med ett leende... näää... något
är fel... tassarna för spetsiga och saknar tyg, de ska bara sticka fram under klädseln... fel lutning
på benen... VAD ÄR DETTA!? Jo, det är en fåtölj av Svend Skipper, berättar killen som har butiken.
Liksom Bamses upphovsman Hans J Wegner är Skipper dansk. Hans Bamsekopia verkar ha
kommit i början av 1960-talet. Bamse kom 1951.


Tre timmar tillbringade jag inne på Alfie´s Market. Så det blir fler
inlägg därifrån. Stay tuned...
1 Tusse:

skriven

Tusse vill ha en ärtig brunett

med puder på näsan och prickig schalett!

2 Anneli (alias Empire@melie):

skriven

Jag vill ha något mer jordnära som pallarna bakom brittisk golvlampa. Brukar inte gilla "industridesign" med de var annorlunda. Flygplanen väcker också habegär.

3 h:

skriven

tack för härligt londonreportage. nu är man väldigt sugen på att åka dit.

4 Skaffaren:

skriven

Jag anmäler mig som rival till Tusse.

Hon är snygg!

5 Clinen:

skriven

Åååh! Ljuvligt att följa dig under resan i London. Vilka härliga inlägg det läggs upp. Man blir riktigt sugen på en resa till London nu ju.



Den där tre-armade lampan var underbar. Den skulle jag kunna tänka mig i en hörna här hemma. Även den vit och svartprickiga fåtöljen. mums! /Clinen

6 Tusse:

skriven

Pajtratten är ju en praktisk artikel

som Libby i London strax fastnade för.

Snabbt skall förångas var vattenpartikel

så degen kan hålla sig krispig och mör.



”Snälla du, ta med en burk av Marmiten!”

längtansfull Tusse bevekande bad.

Amelie rynkar på näsan åt skiten:

”Det smakar ju skokräm!” Men katten blir glad!

Kommentera här: