Stig Lindbergs allra första alster
Så här på skärtorsdagen vill jag visa er en tupp, den unika Stig Lindberg-vas som jag har i min ägo.
Jag fick vasen när jag var barn, av Stig Lindbergs teckningslärarinna Inga Sannin-Garheller från Umeå.
Inga var pappas syssling och tillbringade som pensionär varje år några sommarveckor hos oss.
Stig Lindberg hade varit hennes elev när hon var nyutexaminerad lärarinna, på 1920-talet.
En sommar hade hon med sig några saker som hennes elever glömt kvar i slöjden
för länge sedan. Stigs vas var en. Jag förstod inte då värdet av hennes gåva, utan lekte
ganska vårdslöst med den. Ser ni hur tuppens färger och mönster går igen
i hans fajanser som pryder omslaget till Gisela Eronns bok
"Stig Lindberg Tusenkonstnären"?
Stig gick i femte klass när han och klasskamraterna fick pröva på att skapa keramik.
Jag får nästan rysningar när jag jämför hans allra första alster med Karneval-seriens delar.
Ser ni att det är exakt samma färger på mellanstadievasen som på Karneval-vasen?
Ett annat av Stig Lindbegs mönster, Fallande löv, som i höstas skapade kaos i Coop-butikerna
när vi alla slet och rev efter koppar och handdukar. Ser ni... att lövens färg och form är
en vidareutveckling av mönstret på tuppens bröst!
S vet vi vad det står för. Men "Toledo"? Den frågan kunde
Inga inte besvara. Kanske hade Stig läst någon äventyrsbok som
utspelade sig i Spanien.
Värdet på vasen? Ingen aning. Men kanske tar jag med den
när Antikrundan nästa gång besöker Norrtälje.
UPPDATERING: Detta var alltså 2010 års aprilskämt på Femtiotalsjakten.
Kanske vill du också läsa förra årets skämt, här.
skriven
O ja, och i dag är det på dagen ett år sedan herr Tuss upptäckte Femtiotalsjakten. Eller om det nu var tvärtom.
Det har varit ett omtumlande år, inte sant? Men tyvärr, nu skils våra vägar. Från och med i morgon blir det inga redahyllor, inga tickareglar mer, på sin höjd lite biedermeier och sauerkraut :-)