Semiantikt från fiskeboden
God morgon, måndag! Vilken dag det var i går - första dagen som solen kändes varm och första
gången på många år som jag pimplade. Den fyra decimeter tjocka insjöisen var en utmaning
för Rutger och för den gamla isborren made in Torshälla.
Först när vi kom hem igen och googlade på Torshälla och isborr
insåg vi att det fattas en del, en stång som ska gå mellan öglan och hylsan.
50 pix verkar man kunna få en retroborr från Torshälla för på Tradera.
Men någon info om Torshällas isborrsfabrik hittar jag inte.
Kanske kan kunniga FJ-läsare bidra med fakta?
UPPDATERING: Nä, borren är nog komplett som borr,
se kommentar från Jan Skär (!).
UPPDATERING II: Och Mrs Universum har svaret på frågan om företaget:
"Denna borr är tillverkad av EMINENTVERKTYG i just Torsla, min nuvarande hembygd.
Byggnaden finns kvar, men inte verksamheten, grindarna har kvar detta emblem
i tredimensionella stålrör. Nu inryms Ebelingmuseet i en stor del av bygganden.
Allan Ebeling var formgivare på Bo Fajans på 20-talet.
Här i stan finns flera offentliga skulpturer av honom.
I sjöboden finns fler redskap från semiantik tid.
Isdobbarna med trähandtag är så vackra.
Och nästa gång ska jag ta ut pimpelspöna
från 1950-60-talen, också de i trä, och
ge dem ny frisk lina. Plastvarianten för 89 pix
- bah! säger jag. Spärren rök vid första hålet.
Och ingen fisk blev det heller.
Hade aldrig hänt på 1950-talet!
Trevlig fortsättning på veckan!
skriven
En liten kommentar till isborret.
Troligen är öglan och hylsan till för att få
borren i transportläge. Normalt delar man på
skeden och handtaget. Det finns en gänga som
går upp, om man vrider handtaget moturs. Skeden
sticker man sedan in i öglan och hylsan.
Jag tror inte att någonting fattas.