Ta tid på dig att sörja. Och välkommen tillbaka när du känner för det. Vi är många bloggvänner som tänker på dig och din familj.
Jag beklagar din stora sorg. I sådan sorg kan inte en blogg vara så viktig längre.
Vi är nog många här i bloggvärlden som tänker på dig just nu. Ta hand om dig och de dina...
Nä vad tråkigt! Ta all den tid du behöver, vi kommer finnas här när du är redo att komma tillbaka igen!
Så sorgligt allting blev.
Tusse lade sig raklång och bara grät.
Tänkte på alla sina väninnor som förlorat sina pappor i olika åldrar och vid olika tillfällen.
Samt sist och inte minst på min egen pappa som tillbringade sina sista månader i livet med att se tillbaka på det lyckligaste året i sitt eget liv - vilket råkade vara just 1955.
Så liten plats en människa
tar på jorden,
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum han lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.
Beklagar sorgen!
<3
Det var tråkigt att höra! styrkekramar genom cybervärlden till dig. Låt sorgen få ta sin tid.
Åh, du kommer att vara saknad, men efterlängtad när du får ork och lust att blogga igen. Ta dig den tid du behöver. Vi finns kvar här. Jag skickar styrketankar i din riktning.
mvh helena
Otroligt tråkigt! Man kan aldrig förbereda sig på att förlora sina närmaste, bara tiden kan läka såren!
Väldigt tråkigt att höra! Ta hand om dig och familjen så ses vi igen i bloggvärlden när du är redo. Jag kommer troget vänta på dig och dina härliga inlägg.
Sänder varma tankar till dig! Beklagar verkligen! Vi läsare finns här när du känner att du orkar blogga igen. Ta hand om dig!
Med vänliga hälsningar Fröken Pralin.
Beklagar din förlust och önskar dej välkommen tillbaks igen när du orkar.
Det var väldigt sorgligt att höra. Skickar massa varma tankar, kramar och styrka till dig!! Kram Erica
Beklagar verkligen, inte roligt att höra :( Kram på dig!
Mina tankar finns hos dig i denna svåra stund.
Beklagar sorgen,tack för att du berättade,vi är kvar när du orkar o vill...
Så sorgligt, jag beklagar din stora förlust. Vi finns kvar här och väntar troget på dig när du känner dig redo igen. Jag har själv inte förlorat mina föräldrar än, men tänker ofta på när de inte längre finns mer, dom börjar bli skröpliga. När de är borta då försvinner länken till dem som kommer i håg en när man var barn, så många minnen och erfarenheter som går förlorade. Sköt om dig!
Kram Anna-Carin
Så tråkigt... Beklagar sorgen...
Beklagar! Sköt om dig och de dina! Kramar
Har varit i den sitsen och vet hur svårt det är. Gå sönder, samla dig, umgås med nära och kära och sen hoppas jag att bloggen kan hjälpa dig att finna glädje igen när tiden är mogen.
Oj vad tråkigt att höra. Vi är många som väntar på dig när du är tillbaka. Ta den tid du behöver.
Kan bara instämma med de andra och beklaga sorgen. Min mamma gick bort när jag var liten och min pappa har inte långt kvar nu så jag vet hur det är.
Så sorglig! Jag beklagar och du ska veta att vi som läser här förstår om du inte orkar vara lika flitig i ditt bloggande just nu.
Beklagar sorgen. Vissa människor lämnar ett extra stort tomrum efter sig. Din far är nog en sådan.
Oj, beklagar verkligen!
/Nyblivet FJ-fan
skriven
Tänker och känner med dig, Brittmari