femtiotalsjakten

Det är en regnig julidag, och vi ska strax få uppleva poesi. På Kyrkö mosse utanför Ryd i Småland

finns bilkyrkogården som minner om Åke Danielssons halvsekellånga verksamhet vid kanten

av torvmossen. Från början av 1940-talet till slutet av 1980-talet drev han bilskrot här.

 

Det svenska bilundret sover en stilla sömn. Många av bilarna från forna decennier har ännu
kvar sina karakteristiska drag. Andra sjunker allt längre ner i jorden...

 

... och håller på att tas tillbaka av naturen. Och det är meningen. Bilarna ska få vara ifred,

inget ska plockas eller röras här.

 

Färgstarka - fortfarande. Plastkablar i klara färger lyser här och var i vraken. Och den här
Saabdörrens tyg vägrar gråna.

 

Vad är säte, vad är natur...

 

Vi var inte ensamma i Åkes värld. En tysk familj smög runt och pekade på gamla Mercedesar,

folkor och andra av "deras" bilsilhuetter. Stugan i bakgrunden var Åkes hem.

 

Så mycken svunnen skönhet, så många gamla trotjänare.
Vi gnolade på Beach Boys "Ballad Of Ole Betsy":
"She was born in '32, and was she ever pretty
She rode a freight train west,  all the way from Detroit city
Betsy's seen more places than I'll ever hope to  see
Betsy's been more loyal than any friend could be"

Kärlek till bilar, kärleksbevis bland bilar.

 

Det var ju nyss.

 

Litet för sig själv.

 

Den allra sista kvällsrusningen.

 

 

Plötsligt - ett piano. Kanske spelas här sent om nätterna, när alla besökare tagit sina

levande bilar och rullat iväg? Kanske viskas hest de sista raderna om Betsy fram ur

rostiga strupar...?

 

Mannen på bilden har tagit de bästa av bilderna
i inlägget. Och introducerat mig för The Beach Boys.
 Vi lämnar Kyrkö mosse, vandrar

tillbaka till parkeringen längs ett pärlband

av däck. Läs mer om Åke Danielsson

och bilkyrkogården på Samlaren.org.
Och till sist, här kommer Betsy...

 

Om ni lyssnar noga mot slutet hörs suset av granarna på Kyrkö mosse...