femtiotalsjakten

Det är 1975 och i flickrummet blickade David Cassidy ut över locktång och blockljus.
Rummet ingår i Östersundsmuseet Jamtlis nyinvigda permanenta utställning "1975".
Den består av hela hus med interiörer från året då jag fyllde 13 år. En mexitegelvilla 
(min mammas dröm), en pensionärslänga och ett gröna vågen-torp.

(Samtliga foton i inlägget: Charina Knutson/Jamtli)

Jag hade också blockljus, och en orange fön. Men jag lyssnade på Elton John vid den här tiden:

 

  

Pojkrummet. Alla killar samlade ölburkar i pyramid. Och lyssnade kanske på Sweet:
Fox on the run (Top of the Pops, 1975).

 

 

Ska den här estetiken någonsin få samma uppskattning som 1950- och 1960-talens design?
Inom mig finns ett tvivel. Men oj, så modernt och rätt det var då. 

I gillestugan kunde det 1975 dansas till en blivande dansbandsklassiker, "Gråt inga tårar"
med Thorelifs.

 

 

 

Köket i villan på Jamtli har avocadogrön spis, kyl och frys. De orangea

kastrullerna försvinner i dag snabbt på loppisarna. Fortfarande diskar jag ibland

till Björn Skifs "Michelangelo", som deltog i Melodifestivalen 1975 (och bara

hamnade på åttonde plats, skandal!).

 

 

Det är tyvärr långt till Östersund och Jamtli, men åh, vad roligt det skulle vara att

se utställningen "1975". Tur att den är permanent. Läs mer i den här artikeln på svd.se
Och hos Jamtli, förstås.

 

Dela med dig av dina 70-talsminnen i en kommentar! Eller, om du inte var född då,

den 70-talspryl/låt du är mest förtjust i.