Många har tipsat om nostalgimuseet i Tryde utanför Tomelilla. Det skulle vara
fantastiskt, sa de. Och de hade rätt. H och jag kom till museet 50 minuter före stängningsdags,
men kunde ha gått omkring och tittat i timmar.
Det speciella med det här museet jämfört med många
andra var känslan av vardagsliv. H är född på 50-talet,
jag på 60-talet och överallt kände vi igen föremålen
från förr.
Köket i kafédelen. Husgeråd från 1940-50-60-tal, ja kanske även 1930-tal. Som det såg ut,
ingen hade ju en skinande ny köksutrustning från 1957, liksom.
Vardagsrum. Ingenting är stelt eller tillrättalagt i detta museum.
Skönt.
Museet har ett antal rum och hallar. Fantastiska custombyggda Saabar (bland annat spektakulära
"Peggy Sue", som jag borde visa men bilderna blev för dåliga, de gör henne inte rättvisa)
och amerikanare blandas med vardagsbilar som denna.
Då såg polisbilen respektingivande ut. Nu ser POLIS ganska taffligt påklistrat ut.
Det fanns små bilar, och pumpar, också.
Den som vill se burkar och andra förpackningar från förr kan tillbringa en hel dag här.
Vad snygga de var, automaterna.
En svängig väska till cykelväskan.
Jag såg nyligen på en retroblogg eller om det var Instagram någon som hittat ett sådant här
gammalt kedjeskydd på en loppis. Ja, de är så snygga att de kan vara ett konstverk på väggen
därhemma.
Några av hallarna härbärgerar fordon och föremål som väntar på att fixas till och få en
snygg display. Det är nästan lika roligt att gå omkring i de delarna av museet och kika som
i de färdiga delarna.
Jag sällar mig till den hänförda skara som besökt Nostalgimuseet och -caféet i Tryde.
Nu i sommar är det öppet varje dag. Om du har vägarna någorlunda förbi, åk dit och se
allting i färg. Hatten av för Kaj Persson, mannen som skapar och driver museet!
Här finns
hemsidan.
skriven
Men ÅH, vad underbart..! Påminner om Jamtli i Östersund, just det där med vardagskänslan. Har du varit där?