Vill du bli glad, åk till Drömkåken

Ibland kommer man till en plats och blir alldeles lycklig.
Det hände mig förra veckan när H och jag till sist kom iväg till kaféet Drömkåken mellan Edsbro och Rimbo.
Jag hade sett andras bilder på Instagram ett tag, men var ändå oförberedd på upplevelsen.

Häng med runt hörnet!
 
Glassvagnen var stängd denna dag, men gjorde en på bra humör ändå. Mitt ute på landet
ligger Drömkåken, med utsikt över åkrar.
.
I fönstret inne i kaféet stod en dam och svalkade sig.
 
Drömkåken är ett före detta missionshus med en härlig takhöjd.
 
Överallt, ö v e r a l l t, vackra detaljer. Jag hörde andra besökare nämna ordet kitsch, och det förekom
också i uppsatta tidningsklipp. Men det här är inte kitsch för mig. Se kompositionen, se färgmatchningen
i den här alla de andra bilderna. Om inte perfektion var ett så tråkigt ord hade jag använt det.
.
Var för sig, en kitschig kudde. Tillsammans: Total estetik.
 
Och här. Ta bort den gröna kudden och intrycket bleve plattare. .
 
Nej, det var inte bara inredning. Jag plåtade några andra gästers bricka, och tittade litet snett på dem för
att de fick en "Amanita"-assiett (närmast, dekor Helmer Ringström).
  
Vi går väl ut på verandan.
 
En dockskåps-divan to die for.
 
Detaljer, detaljer.
 
Apropos dockskåp. Befinner vi oss inne i ett? Nej, det är barnhörnan, om nu inte allt i Drömkåken är
barnhörnor.

Hos många ställen med ett koncept brukar svagheten
vara toaletten. men inte här.
 
En sista titt på trädgården.
 
I butiken vid parkeringen går färgskalan igen.
Utbudet var en rolig mix av retro, antikt och nyproducerat.
 
Och som en sista skönhetsupplevelse stod Citroënen där. Den ljusblå Drömkåken, som visade sig göra
skäl för namnet, i bakgrunden. Men det går att komma hit utan bil. Buss 639 från Danderyds sjukhus
tar dig till en hållplats några meter från grinden.

Här är Drömkåkens hemsida, där du får lyssna på melodin "Bullfest".

PS. Efter ett sådant här hyllningsinlägg kan det vara bra att berätta detta:
Jag får ofta mejl från olika företag som erbjuder olika typer av samarbeten. Det brukar gå ut på att
jag ska skriva något trevligt om deras produkter här på bloggen mot någon form av ersättning.
Jag tackar alltid nej. Av två anledningar. Jag är journalist till yrket, och kan av etiska skäl inte ha den
typen av kommersiella samarbeten. Och så vill jag att den som läser Femtiotalsjakten ska veta
att när jag hyllar någonting på bloggen så är det äkta, från hjärtat, och inte ett köpt inlägg.

PPS. Under kategorin Kaféer här på bloggen hittar du 40 andra fik som jag besökt. Det är kaféer 
med originalinredning från 1940-50-tal och skojiga retrofik. Men kolla om fiket finns kvar innan du
beger dig dit. Tyvärr har en del lagts ner sedan jag skrev (och jag har inte hunnit uppdatera
alla inlägg).

 
 
1 kiosktanten Åsa:

skriven

Det ser helt jättemysigt ut och även jättesmarrigt.
Tack att du gör så härliga reportage.
Nu har jag precis fått sms från posten boken speceriaffären är på väg det känns som att vänta
på tomten.
Ha det gott hälsar Åsa

Svar: Tack! Hoppas du ska gilla nya boken! Du får berätta när du läst den!
Eli Åhman Owetz

2 Mira:

skriven

Ja, se det verkar vara ett riktigt häftigt ställe. Får försöka svänga dit om jag har vägarna förbi.

3 Tusse Katt:

skriven

Nej, nej, nej!

Efter att ha besökt det här sjuka stället tar man lämpligen buss 639 *till* Danderyds sjukhus :-)

Svar: Tusse - vi har olika smak.
Eli Åhman Owetz

4 Tusse Katt:

skriven

Eli, det var något med kombinationen av färgskalan, bakverken och bussens destination som fick mig att reagera. Jag har absolut ingenting emot ceriserosa, lavendel och pistagegrönt var för sig och i lagom dos.

Kommentera här: