Åh, vilken auktion (och ingen annan än jag såg Sampe ligga i lådan)!
Auktionen var något man nästan aldrig stöter på numera, ett enda hem som gick under klubban.
Damen vars kvarlåtenskap auktionerades ut hade haft huset fullt av vackra saker av god kvalitet.
Jag var ute i god tid och rotade igenom lådor som såg intressanta ut.
med tydlig märkning i kanten så insåg jag att den skulle ha många spekulanter. I en annan låda
såg jag en stuvbit av tygernas tyg, "Oomph" av Viola Gråsten. Även det tyget låg rätt synligt.
Den stod dessutom längst in på ett släp. Man måste gå runt och trampa
ner några liljekonvaljer för att kunna rota i lådan. Jag trampade ner blommorna,
grävde i lådan och fick syn på Sampes tyg allra längst ner.
Jag lade snabbt tillbaka allting, placerade det allra fulaste tyget högst upp
och gick därifrån med bultande hjärta. TÄNK om jag skulle ha sådan tur att ingen
annan upptäckte Astrid Sampes 50-talstyg!
den här soffan. Om man ändå kunde köpa bara tyget. Oomph-stuvbiten som jag hade sett var förstås
över efter att soffan klätts om. En bit in i auktionen klubbades Carl Johan-soffan med
Viola Gråstens tyg för... 100 kronor. Den sortens fynd som man kan göra på sommarauktioner.
Det gäller bara att ha släp eller skåpbil med sig...
klubbades efter att jag åkt hem. Liksom...
smäller lika högt som Gustavsberg, Rörstrand och Gefle. Några lådor längre bort
stod ett gäng blå Amanita med fat och var malliga, där var det minsann många som pekade
i förtjusning.
och presentpapper - jag borde ha gått högre än 300 kronor. Men jag hade
lovat mig själv att ligga lågt med inköpen. För det vore något av ett missbrukarbeteende
att veckan innan man själv ska ha en tredagarsloppis för att rensa hemmavid köpa
på sig en massa mer saker.
han föreslagit som start. Men här hade han underskattat intresset. Minst tio personer hojtade
när han började med blygsamma "50 kronor!". Lådan med ytterfoder och krukor från Upsala-Ekeby
gick för 1 600, eller om det var 1 700 kronor.
ut på auktionen i Nysättra. Jag var inte kvar när hattarna gick under klubban. Den blåblommiga
är väl för ljuvlig?
"flytta omkring grejer mellan lådor" inte skulle inträffa) ropade jag in ett gäng tygrullar,
bland annat fyra meter retrotyg från schweiziska Fisba och....
och någonting annat murrigt". Efter fyra timmar var det äntligen dags
för grejerna på släpet. Lådorna bars fram. Jag höll andan medan två
andra auktionsbesökare böjde sig fram och rotade litet i den här.
Nej, de grävde inte tillräckligt djupt.
Men kanske hade ändå någon annan upptäckt "Rutil" under dagen?
Nej. Jag var ensam om att bjuda. Femtio kronor.
Pang!
Lådan var min.
med darrande händer. Slet upp my precious fabric och instagrammade det. Gick som i ett rus
bort till parkeringen och lade in lådan i bilen.
Visst hade jag velat vara med och bjuda på Inez tyg, på Oomph, på kartongen med presentsnören,
på lådan med säkert 50 gammaldags julkort. Kanske på Amanitorna.
Och så är ju klubbauktion det roligaste som finns. även när man själv inte handlar. Jag var sugen
på att stanna ett tag till.
Men - man ska gå när festen är som roligast. Och över fyra timmar i solen
började ta ut sin rätt.
Jag hade gjort mitt fynd. Så jag åkte hem.
utan att granska tyget närmare, för att inte påkalla andras uppmärksamhet. Väl hemma visade
det sig att jag köpt fyra långa breda gardinlängder. Blekta i mitten, men så snyggt blekta att
jag först trodde att färgskiftningarna skulle vara så. Från djupröd till rosa.
tyget i en annan färgställning (brunt och blått) och Metropol har en avslutad auktion på en
längd i gult och grått. Enligt texten hos Metropol ska tyget ha tagits fram till invigningen
av Soliden 1953.
Carl Harry Stålhane blev mina för 130 kronor.
En del dagar är extra bra. Det här var en sådan dag,
skriven
Det är riktigt kul att läsa om dina fynd.
Och att imponeras av din karaktär :-)