Åh, vilken auktion (och ingen annan än jag såg Sampe ligga i lådan)!

 
Låt mig presentera tyget "Rutil" av Astrid Sampe, mitt stora auktionsfynd i dag,
Auktionen var något man nästan aldrig stöter på numera, ett enda hem som gick under klubban.
Damen vars kvarlåtenskap auktionerades ut hade haft huset fullt av vackra saker av god kvalitet.
Jag var ute i god tid och rotade igenom lådor som såg intressanta ut.
 
I en av dem låg ett tyg av Inez Svensson för Stobo. Men eftersom det låg högst upp i lådan
med tydlig märkning i kanten så insåg jag att den skulle ha många spekulanter. I en annan låda
såg jag en stuvbit av tygernas tyg, "Oomph" av Viola Gråsten. Även det tyget låg rätt synligt.

Men den här lådans ytskikt lockade inte direkt till sig blickarna.
Den stod dessutom längst in på ett släp. Man måste gå runt och trampa
ner några liljekonvaljer för att kunna rota i lådan. Jag trampade ner blommorna,
grävde i lådan och fick syn på Sampes tyg allra längst ner. 
Jag lade snabbt tillbaka allting, placerade det allra fulaste tyget högst upp
och gick därifrån med bultande hjärta. TÄNK om jag skulle ha sådan tur att ingen
annan upptäckte Astrid Sampes 50-talstyg!
 
Jag tog ett varv till, såg några fler saker jag ville ha och slängde en längtansfull blick på
den här soffan. Om man ändå kunde köpa bara tyget. Oomph-stuvbiten som jag hade sett var förstås
över efter att soffan klätts om. En bit in i auktionen klubbades Carl Johan-soffan med
Viola Gråstens tyg för... 100 kronor. Den sortens fynd som man kan göra på sommarauktioner.
Det gäller bara att ha släp eller skåpbil med sig...
 
Åh, allt detta glas som låg där och glittrade i solen. De blå Kastehelmi och de vackra glasen
klubbades efter att jag åkt hem. Liksom...
... servisen från Karlskrona, som mycket väl kan ha gått billigt eftersom den porslinsfabriken inte
smäller lika högt som Gustavsberg, Rörstrand och Gefle. Några lådor längre bort
stod ett gäng blå Amanita med fat och var malliga, där var det minsann många som pekade
i förtjusning.
 
Här ångrar jag att jag vek ner mig i budgivningen. Tre lådor med hyll-
och presentpapper - jag borde ha gått högre än 300 kronor. Men jag hade
lovat mig själv att ligga lågt med inköpen. För det vore något av ett missbrukarbeteende
att veckan innan man själv ska ha en tredagarsloppis för att rensa hemmavid köpa
på sig en massa mer saker.
 
Auktionsutroparen hade koll på var priserna borde landa, ofta slutade budgivningen på summan
han föreslagit som start. Men här hade han underskattat intresset. Minst tio personer hojtade
när han började med blygsamma "50 kronor!". Lådan med ytterfoder och krukor från Upsala-Ekeby
gick för 1 600, eller om det var 1 700 kronor.
 
Vintageklänningar, smycken och hattar från en tid då allting var så mycket tjusigare ropades
ut på auktionen i Nysättra. Jag var inte kvar när hattarna gick under klubban. Den blåblommiga
är väl för ljuvlig?
 
Ett mosaik- och två kakelbord var några av möblerna som auktionerades ut.
 
I väntan på Sampelådan (som jag ständigt höll ett öga på så att klassikern
"flytta omkring grejer mellan lådor" inte skulle inträffa) ropade jag in ett gäng tygrullar,
bland annat fyra meter retrotyg från schweiziska Fisba och....
 
... uppåt sju meter möbeltyg märkt med en tillverkare i Wien.
.
Känner ni igen den? Sampelådan, förklädd till "bara ett trist ulltyg
och någonting annat murrigt". Efter fyra timmar var det äntligen dags
för grejerna på släpet. Lådorna bars fram. Jag höll andan medan två
andra auktionsbesökare böjde sig fram och rotade litet i den här.
Nej, de grävde inte tillräckligt djupt.
Men kanske hade ändå någon annan upptäckt "Rutil" under dagen?
Nej. Jag var ensam om att bjuda. Femtio kronor.
Pang!
Lådan var min.
 
Och nu kunde vi snacka missbrukarbeteende. Jag bar bort lådan några meter och grävde
med darrande händer. Slet upp my precious fabric och instagrammade det. Gick som i ett rus
bort till parkeringen och lade in lådan i bilen.
Visst hade jag velat vara med och bjuda på Inez tyg, på Oomph, på kartongen med presentsnören,
på lådan med säkert 50 gammaldags julkort. Kanske på Amanitorna.
Och så är ju klubbauktion det roligaste som finns. även när man själv inte handlar. Jag var sugen
på att stanna ett tag till.
Men - man ska gå när festen är som roligast.  Och över fyra timmar i solen
började ta ut sin rätt.
Jag hade gjort mitt fynd. Så jag åkte hem.
 
Vad hade jag köpt då? En gardin? Ett tyg? Jag hade ju snabbt tryckt ner "Rutil" i botten
utan att granska tyget närmare, för att inte påkalla andras uppmärksamhet. Väl hemma visade
det sig att jag köpt fyra långa breda gardinlängder. Blekta i mitten, men så snyggt blekta att
jag först trodde att färgskiftningarna skulle vara så. Från djupröd till rosa.
 
Det är inte mycket jag hittar när jag googlar "Rutil". Fantastiska Designarkivet har bild på
tyget i en annan färgställning (brunt och blått) och Metropol har en avslutad auktion på en
längd i gult och grått. Enligt texten hos Metropol ska tyget ha tagits fram till invigningen
av Soliden 1953.

Ett litet köp till gjorde jag. De två miniatyrerna av
Carl Harry Stålhane blev mina för 130 kronor.

En del dagar är extra bra. Det här var en sådan dag,

 
 
 
 
 

 
 


 
 
1 Skaffaren:

skriven

Det är riktigt kul att läsa om dina fynd.
Och att imponeras av din karaktär :-)

Svar: Ja, jag är själv imponerad. Och häpen :-)
Eli Åhman Owetz

2 Larsson:

skriven

Karaktär var ordet!

Svar: Haha. Är fortfarande stolt!
Eli Åhman Owetz

3 Otilia:

skriven

Vilken historia, den skulle lätt platsa i en av dina böcker :)

Svar: :-)
Eli Åhman Owetz

4 Stella:

skriven

Hej

Jag ser att det inte går att kommentera på "EN 1940-50-TALSFIKA I KUNGSÖR" Jag ville ändå berätta för dig att i det gamla fiket öppnade alldeles nyligen en helt ny pizzeria. Det gamla fiket är som bortblåst. Ett minne blott.

– De äldre kommer kanske att smälla av, skojar Thomas Mattson, och syftar på den nya inredningen i det gamla konditoriet. Den gamla inredningen i sann 50-talsanda, har bytts ut mot moderna möbler i plast. Inredningen går i svart och rött.

http://bblat.se/nyheter/kungsor/1.2504597-i-dag-oppnar-de-konditoriet-igen


Svar: Usch.
Eli Åhman Owetz

5 diana:

skriven

Gud vad mycket fina saker. De kanske inte kände till Sampe. :)

Svar: Jag tror helt enkelt att tygen i murriga färger överst gjorde att ingen orkade gå runt släpet och gräva i lådan. Tur för mig!
Eli Åhman Owetz

Kommentera här: