Jag och Croneman diskuterade Hamrén igår - och sedan hände något som ...
För ett tag sedan körde DN helsidesannonser med reklam för egna tidningen. Jag rev ur några av
dem (längst ner i inlägget) för att jämföra med några gamla annonser som jag hade i en låda någonstans.
De charmiga och läsarnära annonserna från 1960-talet (publicerade i Hemmets Veckotidning) visade
upp vanliga människor tillsammans med en DN-profil.
Den texten måste ha skrivits av Stockholms motsvarighet till Peggy Olsen (en av huvudrollerna
i Mad Men).
dem (längst ner i inlägget) för att jämföra med några gamla annonser som jag hade i en låda någonstans.
De charmiga och läsarnära annonserna från 1960-talet (publicerade i Hemmets Veckotidning) visade
upp vanliga människor tillsammans med en DN-profil.
Den texten måste ha skrivits av Stockholms motsvarighet till Peggy Olsen (en av huvudrollerna
i Mad Men).
"Vi har strövat tillsammans på Londons gator, vi har upplevt engelska parlamentsval
tillsammans och vi har träffat Churchill ..."
Och den som läst Jolo vet att det inte är någon överdrift.
tillsammans och vi har träffat Churchill ..."
Och den som läst Jolo vet att det inte är någon överdrift.
"Dagens Nyheters stora stab av sportskribenter och fotografer ...// ...kan konsten att
i ord och bild tala om vad de sett."
Stab. Bara en sådan sak.
i ord och bild tala om vad de sett."
Stab. Bara en sådan sak.
Så var det 2014, och 150-årsjubileum.
Två kulturpersoner talar till oss som ska lockas att fortsätta prenumerera.
Johan Wirfält skriver politikersvenska om "journalister som jobbar för att inkludera röster som
annars marginaliseras i den bredare offentligheten". Alexandra Pascalidous reaktion när tidningen
dunsar ner genom brevinkastet skulle kunna vara hämtad från ett decennium långt före internet:
"Det är som om jag går miste om något alla andra vet. Världen kan inte vänta."
Jag prenumererar själv på DN och tycker att tidningen har blivit riktigt, riktigt bra de senaste åren.
Men egenannonserna kunde vara vassare. Till nästa reklamkampanj föreslår jag retrogreppet
med till exempel de här kombinationerna:
Bokslukande DN-läsare + "Fråga bibliotekarien"-spaltens Jenny Lindh
Kulturtant + Lena Andersson (kolumn, lördag)
Valfri "snubbe" + Johan Croneman
PS. Rubriken till det här blogginlägget är ett exempel på 2014 års allra största
tröttsamhet, clickbait-rubriken.
PPS. När jag ändå skriver om närhet till tidningsläsaren vill jag tipsa om en text av
Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Här skriver han om framtidens lokaljournalistik.
Två kulturpersoner talar till oss som ska lockas att fortsätta prenumerera.
Johan Wirfält skriver politikersvenska om "journalister som jobbar för att inkludera röster som
annars marginaliseras i den bredare offentligheten". Alexandra Pascalidous reaktion när tidningen
dunsar ner genom brevinkastet skulle kunna vara hämtad från ett decennium långt före internet:
"Det är som om jag går miste om något alla andra vet. Världen kan inte vänta."
Jag prenumererar själv på DN och tycker att tidningen har blivit riktigt, riktigt bra de senaste åren.
Men egenannonserna kunde vara vassare. Till nästa reklamkampanj föreslår jag retrogreppet
med till exempel de här kombinationerna:
Bokslukande DN-läsare + "Fråga bibliotekarien"-spaltens Jenny Lindh
Kulturtant + Lena Andersson (kolumn, lördag)
Valfri "snubbe" + Johan Croneman
PS. Rubriken till det här blogginlägget är ett exempel på 2014 års allra största
tröttsamhet, clickbait-rubriken.
PPS. När jag ändå skriver om närhet till tidningsläsaren vill jag tipsa om en text av
Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Här skriver han om framtidens lokaljournalistik.
skriven
Eller varför inte låta Åsa Beckman möta den där kulturmannen som sneddar genom Vasaparken på väg till Tennstopet, där han nu står invirad i en filt och undrar vart livet tog vägen ...