Vi for till Föglö (Ålandsresan del I)

H och jag tog oss en liten Ålandssemester förra veckan. Jag gjorde också litet research
för den fjärde och sista boken i Anna-Lisa-serien. En dag åkte vi till Föglö, där lotsstugan
fångade vårt intresse. Numera ett museum var det inrett i ett slags 1940-50-tal.
Jag fastnade förstås vid köksbordet.
 
Askfatet kände jag inte alls igen. När jag lade ut en bild
på Instagram och frågade om ursprung trodde någon att det kunde vara
Birger Åström, Bekå keramik.
 
 
Jag gillar ju sådana här museimiljöer, skulle gärna ha sovit i det här
rummet om sängen och sängkläderna varit av modernare snitt.
 
Ett fint litet hus var lotsstugan i Degerby...
 
... men det kom ändå bara tvåa på listan över busvassa byggnader på ön.
För här är Föglös bibliotek, inhyst i ett hus från empiren. Tyvärr stängt denna dag.
(Visste ni förresten att mina romaner i Anna-Lisa-serien finns på flera
åländska bibliotek? Dock inte på just Föglö.)
 
Jag måste också visa golvet på färjan till Föglö.
Förmodligen inte alls 50-tal, men med känsla från tiden.
 
Fler inlägg från Ålandsresan kommer att dyka upp.
Stay tuned...

Koralli och Coralli

Som om vi behövde mer udda porslin i våra köksskåp ... Och jag som sällan tittar två gånger på saker
från Arabia. Men det var någonting med "Koralli"-tallrikarna som stod på ett bord på Täby galopps
baklucka. Både H och jag fastnade med blicken. De såg liksom så goda ut, med sin chokladmjölks-
färgade kant. Halva nöjet med loppisfynd är att man ofta lär sig något nytt när man kommer hem
och googlar. Den här gången upptäckte jag Raija Uosikkinen, "Korallis" upphovskvinna.
 
På Norrskedika i lördags fanns de finaste plåtburkarna.Och finast var "Coralli".
 Men jag har lyckats rensa i mitt stora innehav av burkar och nu har jag strängt  burkförbud.
Jag får bara ta bilder, inte köpa...

Lyckad loppislördag

I lördags var det äntligen dags för en riktig loppisrunda, den första på länge. Nytt jobb,
köksrenovering och en åker som behöver röjas har gjort att lördagarna behövt vara
sovmorgnar. Men nu slog H och jag till med en rejäl runda och jag gjorde det finaste
fyndet direkt, kl 9.05. Den stora lila Erkerskålen i toppskick, för 10 pix. De andra skålarna
på bilden stod redan hemma i skåpet. Den lilla fanns på matbordet i min barndom, mamma
använde den till inlagd gurka. Nu letar jag vinröda, och kanske en svart också.
Skålarna formgavs av Arne Erker för Kockums 1956.
 
 
De allra bästa loppsirundorna är de där man upptäcker något mer
än retrofynd. Det här var en sådan dag. För första gången var Lohärads
hembygdsgård öppen när vi passerade. Huset från mitten av 1850-talet,
bebott fram till 1970-talet, var ljuvligt.
 
Det här var den finaste av många vackra originaltapeter.
Lohärad är en lyckligt lottad bygd som både har en sådan hembygdsgård
och en fantastisk bygdegård med 50-talsinredningen kvar.