Hallå där, jag ringer om ericofonen

 

En annorlunda telefon. 1954 kom LM Ericsson med ericofonen. De första åren kunde man bara få den som sidoapparat, det krävdes en annan huvudtelefon i bostaden, och den fanns bara i benvitt. Men 1959 slog
ericofonen igenom på bred front, som huvudtelefon och i fler färger. I Allt i hemmet oktober 1959 samtalade
arkitekten Lena Larsson och journalisten Marianne Fredriksson om för- och nackdelar med ericofonen.
Eller kobran, som vi snarare känner den som nuförtiden.

"Hur fungerar den och är den lika behändig som den verkar?"
Utdrag ur samtalet/artikeln:

M.F. - Det är festligt och stimulerande med ett bruksföremål, som är så nytt och djärvt annorlunda.
Jag har haft kul med min helt enkelt.
L.L. - Jag också, trots att jag nog tycker att ericofonen nästan är prestigebetonat modern
i formgivningen.
....
M.F. Den är betydligt mycket lättare att damma av och att hålla snygg än min gamla svarta.
L.L. ... men Inte begriper jag hur man skall få den ren under nummerskivan, som man dessutom
rispar med nageln var gång man slår.
....
M.F. - Däremot tyckte jag i början att apparaten blev blytung i handen vid långa samtal. Efter en kvart
fick jag ont i handleden.
...
L.L. - Och i början hade jag samma bekymmer som du, men efter ett tag lärde jag mig att
ericofonen kräver en delvis ny metodik. Vid långa samtal får man luta sig tillbaka i stolen, sjunka ner
en smula och luta apparaten mot bröstet. Sedan räcker det om man bara stöder den med ett finger.


Ni som har ericofon/kobra i dag - vad tycker ni? Använder ni den eller får den 
bara vara prydnadssak?
(Bild: Plåtad på Sundbybergs museum, 1950-talsutställningen)

Läs även min vän Staffans inlägg om ericofonen!

1 Zizzi:

skriven

först måste jag ju säga att jag älskar din blogg och läser den varje dag :) jag har en röd kobra och en grå och de får faktiskt bara vara prydnad :):)

2 Libby:

skriven

Kul. Tack!

Och ja, de är verkligen vackra. Särskilt den röda, tycker jag.

3 margaretha:

skriven

Flera av min kompisar hade den i sina hem. Jag minns också att den var tung - man var också tvungen att se till att ställa ned den på en plan yta, det räckte med en duk på bordet så blev luren inte "pålagd".

Margaretha

4 Paola S:

skriven

Hej! Jag har en röd "Cobra". Nu använder jag den bara som prydnad vid radiogrammofonen. Tidigare använde jag den faktiskt. Nu har jag ersatt den med en ny (oxå röd) i gammal stil.

5 Elisabet:

skriven

Nån sån hade vi inte hemma i min barndom, men åååå, vad man önskade att man HADE haft!



6 Kristin:

skriven

Mamma och pappa har en som fortfarande används ofta men tyvärr är inte ljudet så bra i den. Men det är härligt att få slå numret som förr i tiden.

7 Ami Lönnroth:

skriven

Kul att läsa detta och för mig mycket nostalgi av minst två skäl: 1. Ericofonen var ju en verklig förnyelse med sin häftiga ormlika design när den kom, jag skaffade en sån några år senare när jag börjat jobba som journalist och fått lite inkomster. 2. Marianne Fredriksson som på bilden samtalar med Lena Larsson var min chef på Svenska Dagbladets Idagsida i femton år, en journalist med fingertoppskänsla för vad som rörde sig i tiden. Tidigare var det design, senare blev det psyket, religionen och Gud! Och så småningom lämnade hon journalistiken för att bli framgångsrik romanförfattare - inte rosad av kritikerna men väl av sin stora publik. Och nu är hon död sen två år. Jag saknar henne.

8 Libby:

skriven

Ami: Jag hade ju läst, och tyckt om, flera av Marianne Fredrikssons böcker och kände till att hon med Idag-sidan lanserade något helt nytt. Men först när jag gick igenom ett par årgångar av "Allt i hemmet" förstod jag vilken fantastisk journalist hon måste ha varit. Hennes ton i de texterna är så läsartillvänd, så mitt i tiden och samtidigt så modern för sin tid. Mycket av journalistiken i AiH från slutet av 1950-talet skulle kunna göras i dag och kännas fräscht.

9 Ami Lönnroth:

skriven

Det glädjer mig att du säger det. Jag tycker Mariannes pionjärgärning som journalist tyvärr har drunknat i allt trist skvaller om hennes privata liv och särskilt arvstvisten efter hennes död. Hon förtjänar verkligen ett bättre eftermäle.

Kommentera här: