Nisses neon (Hökarängen del II)
Vi befinner oss alltså i Hökarängen. I förra inlägget berättade jag om Nisse i Hökarängen
och om järnhandeln som har allt. Men jag åkte till söderföroten för att jag fått tips om att det
skulle finnas mycket neon där. Titta här hur fontänen i förgrunden såg ut i original och hur den
renoverades.
Alla butiker i centrum har neonskylt. När husen renoverades under
Ytterstadsprojektet i slutet av 1990-talet sattes neonskyltar i 1950-talsstil upp.
(Källa: Wikipedia) Man blir litet lurad av det, tror att även butikslokalerna
ska ha kvar 50-talsinredningen...
... men i kondtoriet är trappräcket och skyltfönstren i trä med sitt vackra glas
det enda som minner om 1950-talet.
Men vi ska vara tacksamma över all neon. Till och med vårdcentralen
har bokstäver som lyser.
Fint, eller hur?
I höghuset vid foten av centrum finns pizzabutiken med träinfattat fönster och neonskylt.
Jag blir glad av neon, och av att se alla bevarade dörrar i trä. Här har aluminiumterrorn
inte härjat.
Till sist, en bild genom Konstiga fönstrets fönster. Första intrycket var
polskt ölkafé 1988, gråttgråttgrått med helgardiner för fönstren. Men det
är ett galleri. Busvass sittgrupp, i samma stil som Porslinsbloggen-Bennys
Kandidaten. Är 50-60-talsskönheterna till för att sitta i eller är de en del
av en utställning?
På onsdag: Mina fynd (Hökarängen del III)
skriven
VIDEO och Pi33abutik i neon ... mjaee. Påminner lite om Blackeberg. Men tanken var god!