En 1950-talstant vill ha Liljan


Vi ska inte glömma att 1950-talet började redan... 1950. Spisa Ribb, plastbandslampor
och tv-kanna låg ännu några år bort. En bastant björkchiffonjé med ett par Liljan-ljusstakar
ovanpå såg inte dumt ut i ett nygift pars första hem. Det är det 1950-tal som jag kallar
"tant", se inlägget "Vilket 50-tal är du?" 


Liljan formgavs av Ivar Ålenius-Björk för Ystad, på 1940-talet enligt
en antikhandlare jag frågade. Jag såg nyligen en artikel om Liljan i ett
(kanske några år gammalt) magasin men hittar inte tidningen nu.
Vem vet att berätta mer om denma klassiska ljusstake? 
Jag har så sakta börjat fatta tycke för Liljan. Så konstaterade jag ju
också i det där inlägget att jag är 50 procent 1950-talstant...
(Bilderna tog jag på antik- och konstmässan i Österbybruk.)


När jag googlade Ivar Ålenius Björk hittade jag två
andra vackra saker i mässing av honom. Hos Modernity
denna vas från 1930-talet. Flitigt kopierad, känns det som,
jag tycker mig ha sett många varianter i olika material.


Ivar Ålenius Björks signatur
under vasen.
Foto: Modernity.


En ljuvlig spegel hos Teos 1900 , även den 1930-tal.
Jag ser framför mig New York, en afton 1931.
På sminkbordet i en svit på nyöppnade art deco-skönheten
Edison Hotel ligger en spegel. Den här.
Foto: Teos 1900.





1 helena:

skriven

NU...., har jag suttit lääänge och gottat mig åt dina inlägg. Tokavundsjuk på din gardinlåda! Vilken dröm att få lägga vantarna på en sån... Och att dessutom FÅ den! jag bockar och bugar och gratulerar!!=D

En fin samling med HR-tallrikar har du också... En hel del av dem finns i mina skåp också kunde jag konstatera!

Ha en fortsatt fin helg!

2 Ebba:

skriven

Har inte så mycket att säga om ljusstakarna, mer än att Ivar var min mammas gamla barndomskompis pappa (om jag minns rätt). Därför har mamma köpt 3-4 stakar (finns ofta på Tradera) och jag har också börjat gilla dem skarpt. De känns ändå rätt så moderna tycker jag, och inte alls tantiga. (Mamma är 65). Fast som vanligt beror väl allt på vilken inredning och stil man har runt omkring.

3 Skaffaren:

skriven

Jag sålde nyss ett par till Skåne. Synd att jag inte visste tidigare att du var spekulant.

4 Libby:

skriven

Helena: Ja, den känns som ett "once in a lifetime"-fynd, den där gardinlådan.

Ebba: Det var ju litet "Jag mötte Lassie" över det!

Skaffaren: Jag är inte spekulant riktigt än. För mycket annat, viktigare, som ska köpas först :-)

5 Karin:

skriven

Hej! Jag måste bara berätta att jag fullkomligt älskar din blogg! Hittade den ganska nyligen och jag blir nästan tårögd varje gång jag läser. Du skriver så bra och inspirerande och man inser att man själv har en del skatter hemma!

TACK!

6 Skaffaren:

skriven

Jag har viktigare saker också ;-)

7 Libby:

skriven

Karin: Tack, snälla. Vad glad jag blir!

Skaffaren: Det tror jag säkert :-)

8 Sara:

skriven

Jag gillar Liljan skarpt och äger tre stycken själv. Om jag bara kunde komma mig för att köpa putsmedel... De har legat allt för länge i ett skåp i väntan på att fräschas till så nu är det nog dags att jag tar tag i det.

9 Staffan H:

skriven

Så här i efterhand är det allt bra synd att sådana stilrena saker som Liljan och vasen du visade bild på kommit i skymundan. I mina ögon är de tidlösa och lika snygga idag som när de började säljas.

10 Evelina:

skriven

Åh två sådana ljusstakar har jag fått av min moster... först tyckte jag inte om dem!

11 Lisa:

skriven

Hej

Jag kom in hit till din bloggsida genom Google. Kunde inte låta bli att läsa om Liljan, ljusstaken.

För att tråka ut dig och dina läsare ska jag berätta om mitt minne om just denna ljusstake, som fanns i mitt hem på den tiden. (jag är född -51) När jag var liten sådär 6 -7 år så bodde vi på en bondgård, där fanns det en dräng (som var klassad femfemma som det på den tiden hette) Han var så snäll mot oss barn, jag bestämde mig tidigt att jag skulle gifta mig med honom (vilket som tur är inte skedde) Men nu ska ni få veta vad jag använde just den fina Liljan till. Jo jag tog ett av min mors nytvättade långa spetsgardin satte den över huvudet och ovan på den satte jag .... LILJAN... sen gick jag ut till drängen och frågade om vi skulle gifta oss. Ha ha.... ja för mig är det ett roligt minne. Tyvärr hoppade min mor "över skaklarna" så hon fick inte ta med sig någonting när hon skilde sig, ja så var det på den tiden den som var otrogen fick inget med sig när den gick, hon hade tur som fick ta oss barn med sig vilket var med nöd och näppe från barnavårdsnämnden. Så tyvärr försvann dessa ljusstakar från mig. Men idag har jag två stycken i min ägo och två par till är på väg till mig. Jag har tänkt att jag ska berätta historien för mina två barnbarn (tjejer) och så tänkte jag att dom ska få ett par var. Tror ni det uppskattas? Dom kan ju berätta historien vidare för sina barn. Fast det är nog bara jag som tycker mitt minne är kul.

Oj oj oj vad detta blev långt, men till er som orkade läsa ända hit vill jag tacka så mycke. Och tack, 50-tals tanten, för din blogg.

OBS jag har ingen blogg så adressen ovan går bara till min hemsida.

12 eli:

skriven

Lisa: Tack för en jätterar berättelse!

13 Ann:

skriven

Hej,

Idag, efter en tids letande, hittade jag "mina" älskade liljor på loppis för en 100-lapp! Känner mig så lycklig! och tänk om jag kunde hitta den tjusiga vasen och vackra spegeln också - då skulle lyckan vara total! /Mvh 70-talist Ann :o)

Kommentera här: