Vad är ett rimligt pris? (Helgfundering)
Vad är ett rimligt pris för Gefle-tallrikar, frågade någon mig i ett mejl nyligen. Och fick i gång
mig så klart. Trots att frågan ju inte går att svara vettigt på. Det lilla kaffefatet "Variant" i fyndkorgen
(till höger om blåprickiga "Adam") på bilden betingar ju inte samma pris som en tallrik i gula "Safari",
som jag aldrig ser på loppis eller i antikbutik.
Sedan blev jag filosfisk. Vad är "ett rimligt pris" - överhuvudtaget?
Tja, till syvende och sist är det väl bara man själv som kan avgöra vad som är ett rimligt pris.
Exempel: Det finns en assiett i en ovanlig dekor av Helmer Ringström som jag ännu inte har,
på en loppis i Norrtäljetrakten. De ska ha 125 kronor för ett ensamt fat, som inte ens är i perfekt skick.
Två gånger har jag försökt pruta, men inte lyckats. Jag är svårt irriterad på priset, men i vår kommer
jag att slå till (det lär ju finnas kvar, ingen annan skulle betala mer än 15 kronor).
Efter ett år har jag nu kommit fram till att det är ett pris jag kan betala och snabbt förtränga - för att sedan
bara vara glad över att ha fått tag i den ovanliga Helmer-assietten. Rimligt pris? Nej, men för mig är fatet
värt 125 kronor.
Hur tänker du kring "rimligt pris?"
(Bilden: Den underbara gul "Safari", av vilken som jag äger några tallrikar och en kopp.
Dekor: Helmer Ringström. "Rimligt pris": Ganska högt.)
Trevlig loppishelg!
skriven
Jag håller helt med dig Libby! Ett bra pris är ett pris man kan känna sig nöjd med att betala.
Allt beror (precis som du säger) på hure gärna man vill ha prylen. Något som är dyrt för en är ett fyndpris för någon annan.
Precis som att retroprylar hamnar i sophögen hos någon men i bokhyllan hos någon annan.
Har hört om många saker och möbler som mormor en gång i tiden bara slängde. "Äsch, det är ändå ingen som vill ha detta skitet". Jag suckar alltid lika högt när hon säger så. "En sån hade jag en gång i tiden men den slängde jag"