Om antikhundar kunde tala...
Har ni tänkt på hur många antikhandlare som har hund? Det ger själ åt butiken, tycker jag,
när man skymtar en nos bakom hyllorna. Balder Karlsson på bilden jobbar som antikhund hos Skaffaren.
"Han har sin egen humor", säger husse. "Här ligger en kund begraven, kan han säga när vi tittar
på ett dödsbo."
Precis som Balder jobbar Kiwi ibland på kontoret. Han är antikhund i butiken
60-talet i Lessebo.
En del andra antikhundar smälter in i miljön så att man nästan inte ser dem.
Först trodde jag att antikhunden hos Möbelgruppen i Midsommarkransen var en rya.
På mässan i Frihamnen i höstas höll Donna och Daisy koll
i Mästerby Antiks monter. Vem av dem som fastnade på bild är oklart.
Det är ett hundgöra att fotografera antikhandlarens bästa vän...
... vilket illustreras här. Flex på Second half i Älmsta skällde inte ut mig, men visade
tydligt vad han tycker om att bli plåtad.
Tänk om antikhundar kunde tala (ja, Balder kan ju, förstås). Vad skulle de
berätta? Vad tror du?
skriven
Ha,ha, detta är verkligen ett av de allra roligaste inlägg jag sett och hört, någonsin! Å gulligaste! Man undrar ju i sitt stilla sinne, vad det säger om en, att man gillar gamla saker & har KATT...men det är klart, jag är ju inte antikhandlare förstås :).
Tack för ett gott skratt så här på morgonkvisten!
/helena
ps Å vi som slängde ut vår gamla dammiga rya nyligen, nu ser jag att det finns bedårande varianter :)