femtiotalsjakten

Så med tiden har det blivit några stycken. De här hade vi i mitt barndomshem,

men jag vet fortfarande inte vilket glasbruk de kommer från. Lindshammar

är det vanligaste tipset, men inte belagt.

Jag tycker att de är väldigt vackra både upplysta av

värmeljus om kvällen och i dagsljus.

Och så tycker jag om ljuslyktor i godisfärger. Reijmyres "Solöga" finns

i fler färger än dessa, bland annat en vacker turkosblå (se den hos Porslinan).

En klassiker. Arthur Percys "Reffla", Gullaskruf. Finns i ytterligare två gröna

nyanser. Ljusstakar i "Reffla"-serien har jag inte, men det har 50-talskeramik,

kolla in dem, de är ljuvligt vackra. Lyktorna däremot ser inte så mycket ut för världen

i dagsljus, ger rent av ett litet klumpigt intryck. Men...

... tända blir de så här anslående. I vardagsrumsfönstret lyser de upp

höstkvällen tillsammans med "Solöga".


Mer godiskänsla. Reijmyres "Pärlan" gör sig också fint både i dagsljus och tända.

Formgivare? Som med massor av annat från Reijmyre påstås "Pärlan" ofta

vara Monica Bratts skapelse. Stämmer det?

Ljusstakarna "LA" av Lennart Andersson, Gullaskruf, samlar jag också på.

Och sedan finns det ljuslyktor som egentligen inte är ljuslyktor.

Enliigt flera trovärdiga källor på nätet är detta ett blomglas av William Stenberg,

i serien "Ring", 1930-tal. Se ett par blå hos Porslinsbloggen.

Lindshammar, litet samma känsla som i lyktorna på första bilderna. Det här är inte

heller en ljuslykta egentligen, utan ett glas. Men den får umgås med ljuslyktorna.

Kompisarna på bilden är från Reijmyre.


Östgötarna ville ha en egen bild också.


Är inte de här underbara? Tunga, runda, skönt mörkgröna. Har tyvärr

ingen aning om godingarnas ursprung.

Här en 70-talare (tror jag). "Sunflower", av Göran Wärff, Kosta Boda.

Hos Letaretro finns en auktionsbild med fler solblommor i olika

storlekar och modeller.