Så blir boken en ännu finare gåva

Mitt bästa tips när du ska ge bort en bok:
Slå in den i ett vackert tidningsomslag från förr i världen.
De här paketen innehåller mina romaner "Flickorna i speceriaffären" och "Anna-Lisas Antik".
De följer med till gårdsloppisen hos retrobutiken Retro och Design Ateljén i Sundbyberg i morgon.
Där säljer jag böcker och signerar dem (böckerna i paketen på bilden är försignerade).

Gårdsloppis hos:
Retro och designateljén, Stenbrottsgatan 4, Sundbyberg (t-bana Duvbo)
I morgon 31 augusti kl 11-15

Välkomna!



Här kan vi träffas i höst!

I måndags hade jag releasefest för "Flickorna i speceriaffären" på finaste tänkbara ställe,
järnvägsrestaurangen på Östra station i Stockholm. Restaurangen har kvar originalinredningen
från mitten av 1930-talet och är en av stans allt färre orörda kulturmiljöer. Och - två scener
i min nya roman utspelar sig på järnvägsrestaurangen (bilder från restaurangen i ett äldre inlägg),

Nu väntar fler signeringar. Här är de fyra som är inbokade hittills:

Nu på lördag den 30/8 kl. 13-15: Coop, Rimbo.
Nu på söndag den 31/8 kl. 11-15: Retro och Design Ateljén, Sundbyberg.
Lördagen den 6 september kl. 12-15: Ica, Älmsta.
Lördagen den 20 september 9.30-16.00: Antikvärldens dag, Solnahallen.
 
 
Du som redan har köpt en bok i bokhandel eller på nätet är så klart välkommen
att titta förbi så signerar jag den också. Och om du tyckte om boken/böckerna
kanske jag får tipsa om dem som present? På alla signeringar kommer även
första boken i Anna-Lisas-serien, "Anna-Lisas Antik" att finnas att köpa, som pocket.


Det här har jag läst i sommar

Det blir litet glesare med blogginlägg nu. Nästan all tid går åt till jobbet med böckerna.
Min nya roman  "Flickorna i speceriaffären" har ju precis kommit ut och nu handlar det om att
marknadsföra den (dvs försöka få tidningar, radio och tv intresserade) och att vara ute och signera.
Och så har jag börjat skriva den tredje boken i Anna-Lisa-serien. Den är planerad att komma ut
nästa höst. Sammanlagt fyra böcker ska det bli.

Litet har jag ändå hunnit läsa i sommar. "Me before you" (Livet efter dig)
av Jojo Moynes fick mig att både skratta och storgråta. Den perfekta feelgood-
romanen, alltså. Här bor den i en pocketstrumpa, en sak jag inte visste att jag
behövde förrän jag såg den på Instagram. Formgivaren heter Ann-Mari Ihs Dahlstedt
och här hittar du hennes blogg (tllika varumärke, tror jag) Astrid & Bosse.

Och så var det här sommaren då jag upptäckte Harry Martinson.
Först läste jag romanen "Vägen till Klockrike", och nu är jag inne på hans dikter.
Den fina utgåvan från 1956 med medbundet omslag av Bo Beskow hittade
jag på Bokbörsen. Jo, visst läste jag Martinson i gymnasiet, eller om det var under
mina kvasiintellektuella år i början av 1980-talet, men först nu fängslar hans
berättelse och dikter mig på riktigt.

Vad har du läst i sommar?

Vill du bli glad, åk till Drömkåken

Ibland kommer man till en plats och blir alldeles lycklig.
Det hände mig förra veckan när H och jag till sist kom iväg till kaféet Drömkåken mellan Edsbro och Rimbo.
Jag hade sett andras bilder på Instagram ett tag, men var ändå oförberedd på upplevelsen.

Häng med runt hörnet!
 
Glassvagnen var stängd denna dag, men gjorde en på bra humör ändå. Mitt ute på landet
ligger Drömkåken, med utsikt över åkrar.
.
I fönstret inne i kaféet stod en dam och svalkade sig.
 
Drömkåken är ett före detta missionshus med en härlig takhöjd.
 
Överallt, ö v e r a l l t, vackra detaljer. Jag hörde andra besökare nämna ordet kitsch, och det förekom
också i uppsatta tidningsklipp. Men det här är inte kitsch för mig. Se kompositionen, se färgmatchningen
i den här alla de andra bilderna. Om inte perfektion var ett så tråkigt ord hade jag använt det.
.
Var för sig, en kitschig kudde. Tillsammans: Total estetik.
 
Och här. Ta bort den gröna kudden och intrycket bleve plattare. .
 
Nej, det var inte bara inredning. Jag plåtade några andra gästers bricka, och tittade litet snett på dem för
att de fick en "Amanita"-assiett (närmast, dekor Helmer Ringström).
  
Vi går väl ut på verandan.
 
En dockskåps-divan to die for.
 
Detaljer, detaljer.
 
Apropos dockskåp. Befinner vi oss inne i ett? Nej, det är barnhörnan, om nu inte allt i Drömkåken är
barnhörnor.

Hos många ställen med ett koncept brukar svagheten
vara toaletten. men inte här.
 
En sista titt på trädgården.
 
I butiken vid parkeringen går färgskalan igen.
Utbudet var en rolig mix av retro, antikt och nyproducerat.
 
Och som en sista skönhetsupplevelse stod Citroënen där. Den ljusblå Drömkåken, som visade sig göra
skäl för namnet, i bakgrunden. Men det går att komma hit utan bil. Buss 639 från Danderyds sjukhus
tar dig till en hållplats några meter från grinden.

Här är Drömkåkens hemsida, där du får lyssna på melodin "Bullfest".

PS. Efter ett sådant här hyllningsinlägg kan det vara bra att berätta detta:
Jag får ofta mejl från olika företag som erbjuder olika typer av samarbeten. Det brukar gå ut på att
jag ska skriva något trevligt om deras produkter här på bloggen mot någon form av ersättning.
Jag tackar alltid nej. Av två anledningar. Jag är journalist till yrket, och kan av etiska skäl inte ha den
typen av kommersiella samarbeten. Och så vill jag att den som läser Femtiotalsjakten ska veta
att när jag hyllar någonting på bloggen så är det äkta, från hjärtat, och inte ett köpt inlägg.

PPS. Under kategorin Kaféer här på bloggen hittar du 40 andra fik som jag besökt. Det är kaféer 
med originalinredning från 1940-50-tal och skojiga retrofik. Men kolla om fiket finns kvar innan du
beger dig dit. Tyvärr har en del lagts ner sedan jag skrev (och jag har inte hunnit uppdatera
alla inlägg).

 
 

Antikmässan - ännu en orsak att åka till Östhammar!

Det är alltid roligt att göra något för första gången. I dag besökte vi antik-
och samlarmässan i Östhammar, som jag faktiskt inte alls kände till tidigare. Den hålls
i Östhammars ishall ( tidigare i Norrskedika, innan parkens byggnader brann ner).
Det var en lagom liten mässa, ungefär 40 utställare, med mycket fina saker.
Till exempel skålarna av Johnny Matsson. Alltid roligt med reklam om grejerna, från tiden.
 
The Diamond Chair av Harry Bertoia var kanske det dyraste på mässan.
7 500 kronor stod det på utställarens prislapp. Det visste han säkert att han knappast
skulle få, men stolen drog till sig besökare till montern och var ett smycke för
mässan. Jag lärde mig att de nytillverkade stolarna har kromade ben, originalen
svarta.
 
Min man börjar utveckla en oroande dyr retrosmak. Han tittade lystet på Ingrid Atterbergs
vaser...
 
... och på Rut Rosbergs vackra kvinna. Hon stod bland Mari Simmulson-
figuriner och det är ju helt klart en Simmulson-känsla över henne. Vi googlade Rut
och insåg snabbt att där har vi en doldis. Nästan ingenting finns dokumenterat, bara detta
i en tråd på forumet Precis en sån: skulptör (1912-1982), verksam i Malmö.
3 200 kronor kostade den höga figurinen.
 
Den här Simmulson tyckte jag var ganska fin, men priserna var i paritet med stora Antikmässan
i Älvsjö, så vi stod över även här. 2 800 kronor.
 
Fint! Utställaren spelade en schottis (?) för oss, och det lät förvånansvärt bra. Tratten är målad,
väldigt snyggt, men tydligen hade grammofonen kostat mer om tratten haft kvar sitt muggigare
originalutförande. 1 700 kronor. Litet av ett fynd om man hade plats.

Vad tittade jag på då, med mitt öga för mer vardagsting från 1950-60-talet? Jo, till exempel
det här mosaikbordet, dolt under massor av grejer. Väldigt fina turkosa och blå plattor, ett stort
bord som bara behövde litet teakolja längs kanterna. 550 kronor. Vi har redan ett soffbord över,
och det finns inte en chans att få in ett till i huset. Så, nej. Men det var jobbigt att behöva gå därifrån
och inte få ta med bordet hem. Hoppas det fick en kärleksfull köpare.
 
Av alla bilder jag lade ut på Instagram tror jag det här fick flest likes och emojihjärtan.
300 kronor för setet.
 
Jag letade och letade, men inte heller denan dag hittade jag de två burkarna
jag är på jakt efter, kaffeburken och teburken på omslaget till min nya roman
"Flickorna i speceriaffären". Jag behöver sådana till skyltning på mitt bord på
Antikvärldens dag. Hör av dig om du har en burk till salu eller vill byta mot
en annan burk. Här ser du omslaget med burkarna.

Sammanfattning: En trevlig liten mässa i en lokal med bra luft och mycket utrymme.
Mycket fina saker, men svårt att hitta några riktiga fyndpriser.
Värt en utflykt till Östhammar, särskilt som det finns så mycket mer
i krokarna. Adas Café med 50-talshörnan Dagnys Hörna inne i Östhammar
och retrobutiken/loppisen Pepparkaksfabriken i Norrskedika.
Med mera.

PS. Några småsaker handlade vi, visar dem i ett senare inlägg.
 
 
 
 
 

En speceriaffär - och mycket mycket mer

Känner ni till Kornettgården? Det gjorde inte jag förrän alldeles nyligen, trots att detta
nostalgimuseum funnits i många år. Kornettgården ligger två mil utanför Linköping och
består av 650 kvm återskapade vardagsmiljöer och samlingar av bruksföremål.
Speceriaffären fångade förstås mitt intresse, eftersom min nya roman delvis utspelar
sig i en sådan, på 1930-talet

När jag lade ut bilder på Instagram kommenterade någon att det är så mycket prylar att det
blir för mycket. Och visst, man kan bli utmattad här, men man kan också göra som jag. Inte
titta på precis allting, utan stanna till en stund vid några utvalda ställen.
Stå och beundra förpackningar från förr...
 
... glädjas åt att så mycket vardagspynt bevarats här...
 
... och påminnas om att man inte alltid kunnat köpa
vad som helst i obegränsade mängder.
 
Och så kan man fika, i trivsam miljö.
 
Sedan kan man ta ett varv till.

Titta på alla detaljer i något av rummen. Som det busvassa köket.
 
Åhhh, kaffeburkarna från förr.
 
Och ett nostalgimuseum utan Elvis är väl inte tänkbart?
 
Hur upptäckte jag då Kornettgården? Jo, genom "Reseguide till 50-talet del 2" (till höger om gästboken
på bilden). Hos Retromega hittar du den och en rad andra guideböcker som tipsar om allt vad Sverige har att erbjuda av retromiljöer, gamla fik, ja, allt sådant som man vill se när det är dags att ta bilen ut i landet.

 

Vem är den okända kvinnan från logen?

Lugn sitter hon och läser på mitt skrivbord och bryr sig inte om de andra loppisfynden
runt omkring henne. Kvinna i teak (?) hittade vi på en logloppis i Lohärad i dag. Hon är så
fint gjord, men har ingen märkning eller tillstymmelse till signatur.
Vet du varifrån hon kommer?