Ge mig linne, tomten - och jag klappar till dig (en julsaga)
Godmorgon och God Jul!
Förlåt, kära ni, min bryska ton i rubriken, men vad ska man säga när veckotidningar tipsar
männen om att ge linne i julklapp??? Tack, men nej tack, säger jag - nu på ett litet artigare
50-talsmanér.
För så här vill man ju att julaftonskvällen ska sluta. Även om jag personligen inte skulle bli
fullt så upprymd över en ljusblå skjortblus.
Nyttig eller lyxig? Bestäm dig, tomte! Själv fick jag förra julen mottaga en
välkommen klapp - ett par tofflor i modärn design. De har värmt mig hela året.
Men de börjar bli slitna. Så - var kan man finna dessa tjusiga inneskor
nuförtiden? Säg, är inte de med rosett oemotståndliga?
Så var det dags för julmiddagen - och en liten sedlärande berättelse! Far skrattar gott, tänker nöjt
på de vackra linnehanddukarna han köpt åt mor. Mor skrattar också, tror att hon ska få en brosch eller
den där klänningen på Nordiska Kompaniet som hon nämnt för sin make.
Och barnen tänker också de på hur glad mor ska bli när hon öppnar paketet
med diskhyllan. Hon tycker ju om String.
Husgeråd, linnedukar, tråkiga sandaler... Tomten vet hur mycken gråt och
tandagnisslan han ska tvingas skåda under arbetspasset. Han tar täta pauser
med kaffe, och någonting starkt i, att döma av blicken.
Nu är familjen med de glada skratten framme vid kexen och ostarna.
Barnen får ett glas must till, det är ju ändå julafton.
De frågar: Får vi senapsprinsar imorgon, mor? Men självklart, barn, säger mor.
Hon är ännu på bra humör, för ingen har märkt att julskinkan är gjord på grishals,
och ingen har berättat vad hon ska få i julklapp.
Vad hände då sedan? Jo, efter middagen var det dags för julklappsutdelning.
Och vi kan säga så här: När hela den nya Mon Amie-servisen låg i spillror,
fem ryor var sönderslitna tills det bara återstod garntussar och allt som hette
String hade slagits till småved - då gick det upp en Luma för far och barnen.
"Kära du, hade du hellre velat ha den där klänningen?" frågar far.
"Och inga fler saker till hushållet?" viskade barnen förskrämt eftersom mor
plötsligt börjat titta konstigt ömsom på dem, ömsom på skärmaskinen hon
fått av make och barn då hon fyllde år i oktober.
Men... slutet gott, allting gott. Make och barn undkom mors vrede med blotta förskräckelsen
och när nästa jul kom hade familjen flyttat till en ännu modärnare våning, i Ljura i Norrköping,
med frysbox och tvättmaskin.
Far hade tagit över köksarbetet, medan mor tog igen sig och väntade på Kalle Anka. (Hon fick
vänta länge, Kalle började sändas först två år senare, 1960.)
På juldagen stod barnen vid spisen och tillagade sina egna senapsprinsar.
Och bland klapparna den julen fanns inte en enda linnesak.
S L U T
(Tack till Hyresbostäder för bilden. Ett exempel på kul och lyckad retroreklam)
skriven
Sista bilden håller jag inte med om att det är 50 tal! Iaf finns det ett fel i den! Och det är flickan som sitter och spelar " Donkey Kong ".
" Donkey Kong " är 80 tal!
/ Anna