Alla tiders Hjorthagen
Nimrodsgatan, Hjorthagen, Sthlm. Här bodde jag under perioder hos en vän när 1990-talet
var ungt. En solig eftermiddag 20 år senare tar jag buss 55 till mina gamla jaktmarker...
Allt är som jag minns det, fast litet finare. Trappuppgångens väggar har fått
en otippad orange färg. Pelargoner stod det i fönstren redan då, undrar om det
är samma person som fortfarande pysslar och gör trappen trivsam? Längs husets
väggar är det mer piffat nu. Blommor i krukor, och små bord och stolar utanför
flera av portarna.
Jag minns att det redan på min tid fanns skyltar som berättade Hjorthagens historia.
Här var jaktmark och hjorthägn och först de sista åren på 1800-talet blev det bostadsområde,
för arbetare. Då öppnade Värtahamnen och Värtagasverket och strax därpå Värtaverket.
"Tegeltravarna" kallas de två röda tegelhusen byggda på 1910-20-talen på Artemisgatan (bilden)
och Nimrodsgatan. Jag har bott i båda. Ännu en vän flyttade hit, och jag lånade ibland hennes lya.
Dusch i källaren var det då, men jag gissar att det inte är så längre.
Hjorthagen är inramat av osköna miljöer som Värtahamnen,
Ropsten, ett ställverksområde och schaktningsplatsen Storängsbotten.
Men när man går av bussen sedan den slingrat sig uppför
höjden, eller när man kommer ut från tunnelbanan, möts man av skönhet.
Grindhalvan som ger ett skuggmönster i gatan....
... har en maka som på sin sida fått målade blommor och blader.
Grinden i järnsmide är formgiven av Matts Jungstedt.
Och Hjorthagens andra tunnelbaneingång har fantastiska väggar i grågrönt.
Jag hade gissat 1950-tal, men Ropstens station invigdes 1967.
På vägen till spärren passerar man lustiga inbyggda skyltlådor. I den här beskrivs planerna för
stadsutvecklingsprojektet Norra Djurgårdsstaden, där norra Hjorthagen med det gamla gasverksområdet
ingår. Bland annat ska gasklockorna bli bostäder och konsthall.
Läs mer här.
Men vad är detta? Medborgarhusets skylt känner jag igen. Men Folkkulturcentrum?
Med kafé! Och någonting om makrobiotisk mat - det här skulle min väninna Empire-Amelie,
som bodde i Hjorthagen på 1990-talet även hon, gilla.
Jag går in och möts välkomnande. Visst går det bra att titta runt. Jag tar trappan ner
till källarvåningen och gör sällskap med det här gänget. Huset rymmer salar och rum, och det är
tydligt att här händer det många grejer. Från en av salarna hörs musik, det är lunchmusiksalong.
På Folkkulturcentrums sajt kan du se deras digra program, där mycket är gratis.
Till exempel filmvisningar och prova-på-porträttmålning.
Mosaiken med fiskare, bonde och damer i livsmedelsbutik pryder väggen bredvid Coop.
Vem gjorde den, och när? Jag hittar ingen info. Stilen säger 1950-tal.
Hjorthagen har två gammaldags neonskyltar. Frisör och Tobak. Coop, före detta
Konsum, har mosaikpelare som berättar att butiken bör ha invigts på 1950-talet.
Skulpturen "Epigram" av Elisabet Sivard uppfördes på Jägmästaregatan 2001. En katt springer förbi
och ser rädd ut, och jag tycker plötsligt att skulpturens armar sträcker sig efter mig. Plåtar den bakifrån,
för säkerhets skull.
I Hjorthagen verkar portkodslåsen fortfarande lysa med sin frånvaro.
Härligt att kunna smyga in i trappuppgångar och titta.
Jägmästaregatan. Mycket vackert.
Hjorthagen är som en provkarta på bostadsarkitektur
från förra seklets fem första decennier. Nu befinner vi oss i Abessinien,
det kulturminnesmärkta funkisområdet med smalhus.
Här byggdes 600 lägenheter mellan 1934 och 1937, berättar skylten. Namnet
Abessinien fick området efter det pågående kriget mellan Italien och Abessinien
(Etiopien). Oredan jämfördes med krigshärden (man kan ju föreställa sig hur rörigt det
måste ha varit att flytta in i de först byggda husen medan de övriga byggdes).
Raderna av likadana, vita eller ljusgröna, hus ger ett nästan sterilt intryck.
Och där en gång horder av barn sprang omkring och husmödrar handlade i butikslängorna
är det tyst och stilla en fredagseftermiddag i oktober.
I de gamla butikslokalerna bor företag.
Men om husen ligger strama på rad så är naturen runt omkring nästan vild.
Här finns buskage, oländiga slänter och stigar, och någon har till och med
skapat ett eget trädgårdsland bakom huset.
Myrorna i Hjorthagen måste vara Stockholmsområdets mest avsides belägna.
Men butiken på Kolargatan är en kär gammal bekant. Här hängde Empire-Amelie
och jag då second-hand-butiker av äldre medborgare fortfarande kallades lumpbod.
Pumpen är - ja, vadå? En leksak, eller ett föremål från en pub?
Jag får ingen klarhet i den frågan. Ser mig
om istället...
Roliga äggkoppar i trä, en Tjerneld-radio, en Steningekruka och Arthur Percys
servis "Tibet". Även hos Myrorna samsas 1900-talsdecennierna fint i Hjorthagen.
Jag hittar en såskopp med Helmer Ringström-dekor.
"Solbritt".
Till 1960- eller 70-talsnecessären hörde
också ett tandborstmuggsfodral som jag först
tar för pennfodral. Wow.
Jag promenerar tillbaka till "centrum" och tar buss 55 in till stan.
Slänger en nostalgisk blick på biblioteksskylten. Därinne lånade jag travar
med böcker, på den tiden jag bodde här - i alla tiders Hjorthagen.
Under kategorin Stadsvandring på mitt sätt
hittar du fler reportage. Bland annat från superaktuella
Västertorp (bilden).
skriven
Tack för en Fantastisk vandring via webben!