"Don´t fence me in..."


... eller vad tänker hon som frontar annonsen för taggtråd, industristängsel och "punktsvetsat
nät för minkburar, hönsburar m.m."? Och framför allt - hur tänkte annonsören?
Jag hittade annonsen i magasinet "Hem o Fritid". Året var 1972.
Först 1988 inrättades Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam.
Fast... Cole Porter-melodin "Don´t fence me in" börjar faktiskt med raden "Oh, give me land,
lots of land, under starry skies above".
Kanske har flickan lagt vantarna på några hundra hektar mark - och behöver verkligen
produkterna på bilden?
Vad tror ni?

Nä, nu blommar det!


Va! Räckte det inte med den där g-klaven från 1970-talet? Nu kommer här blommor i omisskännlig
1970-talsstil också... Vart är Femtiotalsjakten på väg?



Nej, 1970-talet är inte mitt favoritdecennium, vad gäller
estetik. Men när jag hittade mammas badpåse i en garderob
på landet blev jag glad. Man blir ju det, av de där färgglada
sjuttiotalarna. Så bagen får hänga med ner på bryggan i sommar!

Rosor i Risinge


Själv har jag för mycket att göra just nu, och hinner inte ta någon tur till Norduppland.
Men för er som planerar en söndagsutflykt i den regionen: Nu har Risingeboden öppnat för säsongen!
Risingeboden ligger på Risinge gård utanför Gimo och är ett av mina favorithäng, vet trogna läsare
av FJ. Där hittar man alltid fina (och prisvärda) saker. Och ibland spektakulära.
Gunilla som har butiken mejlade på begäran en bild på något ur utbudet nu i säsongsstarten.
Kolla in fatet till vänster. Det är "Solros", Lillemor Mannerheim, Gefle. Ni känner igen mönstret från
tekopparna man ser ibland. Men jag har aldrig tidigare sett fatet.
Tallrikarna i Helmer Ringströms dekor "Dorothy" (till höger) är också värda
resan (20 pix/st...).


För er 60-70-talare... Längst fram en ensemble i grön terylene, klänning
och kappa, det svenska märket Magna, strl 42. Min favorit på bilden är
det hemsydda förklädet med brun/gula blommor.

Risingebodens öppettider: Alla söndagar fram till midsommar 11.00 -16.00.
Därefter även lördagar samma tid + de dagar då öppetskylten är uppsatt
- eller någon ringer.

PS. Naturligtvis fikar ni i Östhammar när ni ändå är i krokarna.
Dagnys Hörna.

Blogginlägget som slog an en ton


Retrobloggen Gamla Konsum visade nyligen en vägg med g-klavar från Bergdala
glasbruk. Bara någon dag senare såg jag den här blå på en loppis och drabbades
av ett sug. Jag vill också ha en sådan där vägg! Än så länge har den inga släktingar,
men trivs bra ihop med en tysk vas i samma intensiva blå färg.

Jag hittar nästan ingenting skrivet om Bergdalaklavarna, bara en artikel
i Smålandsposten. Där finns bild på en skylt från Bergdala med texten "Harrys G-Klav".
Harry Brandelius hette formgivaren bakom klavarna.
Bergdala gjorde även namn i glas samma stil. Jag minns att min systerson hade sitt
namn över dörren till pojkrummet. Då var det 1980-tal.
Men visst är Harrys G-klavar 70-tal?

Svårt hitta kompisar till Corint


Lina från Norrbotten har en efterlysning:
"Jag försöker med ljus och lykta hitta kompisar till min fina lilla karott "Corint" av Antita Nylund, Jie.
Det går inte så bra. Inga Tradera-auktioner, inget på Blocket. Jag bor i Norrbotten så utbudet
av vintagebutiker är inte jättestort.
Har du några tips?"

Om någon har "Corint"-delar till salu eller har sett några, mejla mig (Eli)
[email protected] så vidarebfordrar jag mejlet till Lina.

Har du en miljon över? Rädda Rio-Bio!


Neonskylten är från 1939, året då Rio-Bio invigdes i den lilla bruksorten Skutskärs nyuppförda
Folkets Hus. Bion har jag tyvärr inte besökt, trots att jag hängt en del i Norduppland.
Och nu kan tiden vara på väg att rinna ut. En FJ-läsare i Skutskär mejlade mig och tipsade om
en artikel i Norra Uppland (klicka fram till sid 8-9), där vi får veta att bions existens är hotad.
Filmbranschen slutar med filmrullar och går över till digitalt. Nu måste Folkethusföreningen få ihop
en miljon kronor till digitalutrustning. Annars är den anrika biografens öde beseglat.


Föreningen jagar pengar på alla håll och kanter,
berättar Norra Uppland. Man söker bidrag hos företag,
stiftleser och föreningar. Man vänder sig också till allmänheten.
Kanske finns det någon mecenat med en miljon
över bland FJ:s läsare?

Hälsning från en överlevare (Den blå del III)


Det finns fåtöljer, och så finns det Den blå. Jag har redan ägnat två inlägg åt denna överlevare.
Jag fick Den blå för flera år sedan när den skulle slängas. Här berättade jag om hur först soffan Belle och
därefter den färgstarkare, yngre och tjusigare Söndagsfåtöljen hotade Den blås existens i förra lyan.
Men Den blå bet sig fast i ett hörn.
När H och jag sedan flyttade ihop tänkte jag låta Den blå åka till tippen.
Men då krävde H att fåtöljen skulle få följa med till vår gemensamma lägenhet.
"Tills vidare i alla fall".


Och nu när vi skulle göra om i gästrummen på landet
- vem höll sig då framme och påpekade sin egen förträfflighet?
Jo, Den blå naturligtvis. Som anade att hans tid var på väg
att rinna ut hemma i lägenheten.
Den blå har till och med fått beundrarpost.
En av Femtiotalsjaktens läsare hörde nyligen av sig
och undrade om Den blå fanns kvar, och om fåtöljen
i så fall var till salu.
Fantastiskt, eller hur?

Servetter med dekor - tidstypisk duknings minsta detalj (gästinlägg)


Sune, min danske nätvän som bidragit med flera tidigare gästinlägg, är tillbaka med ett otippat
ämne. Dekorer på pappersservetter, 1950-70-tal. Fantastiskt intressant, tycker jag. Den här
1960-talsservetten med gårdsmotiv är min absoluta favorit. Vilken är din? Häng med!
Nu lämnar jag ordet till Sune:


Er livet for kort til at samle papir-servietter? Det var det ikke dengang disse servietter er fra...
så når jeg checker landskabet for retro-ting sker det at jeg finder en plastpose med en hel serviet-samling
stoppet ned, levninger fra en afdød tante eller mor, som ikke kunne få sig selv til at smide dem ud.
De sidste jeg fandt var proppet så usensitivt ned i posen at jeg måtte stryge dem med mit dampstrygejern.
Hvilket livet jo også er for kort til...med mindre man er en retro-nørd i pensionistalderen... :o)
(Servetterna på bilden är 1950-tal)


Papir-servietternes design har fulgt udviklingen fra 1950-1980 i tekstil- og porcelæns-dekor-design,
ofte meget veldesignet eller tegnet med stor humor, men så godt som aldrig med en signatur.
Hvem er designet servietten  med de stiliserede blomster (till höger) som minder om Marianne Westman
og Berit Ternell (specielt hendes "Fleur"-service designet for engelske T.G. Green)?
Hvem har tegnet de tusinder af forskellige designs?


"Fleur", av Berit Ternell för T.G. Green.


Servietternes alder beregner jeg udfra tegnestilen, papirkvaliteten og farvetryk-teknikken. 50'er
servietterne er nemmest at lokalisere når de er i tidens "new look"-stil, naturstiliseringer, halvabstrakte.
De er trykt på meget tyndt, "fattigt", uabsorberende papir, ofte med tunget kant. Ligesom tidens typiske
dekor med trykt stregtegning i bunden og 1-2 farver trykt oveni.


I 60'erne er papiret fortsat tyndt, men flere farver kommer til. Jeg har ikke rigtig gode eksempler
på 60'er "design-stil", så jeg viser lidt jule-og påske-servietter der er typiske for tiden.


Mer 60-tal.


Och ännu mer.


Fra slutningen af 60'erne bliver papiret tykkere, absorberende og i takt med hippie- og Panton-æraen
bliver der lukket totalt op for farveorgier og det cirkulære formsprog.


Mange af mine servietter har påtrykt "Made in Denmark", så jeg går ud fra at hvert land har sine
egne serviet-traditioner. Hvem ved noget om serviet-dekor-designere?
Jeg hører gerne...
God fornøjelse!
Sune, Retrogaragen, Brædstrup, Danmark

PS. Ja, vad vet ni om servettdesign under retrodecennierna? Sune vill gärna höra, och jag också.
Jag hade faktiskt inte tänkt så mycket på pappersservetten som konstform och samlarobjekt
innan Sune skickade mig de här bilderna.
Har du gjort inlägg om servetter?
Länka i en kommentar så lägger jag in länken här!
/Eli