Burkar tar sig alltid in (suck)

Rensade bland burkarna vid flytten. Hade redan många på landet. De här och några till fick följa med. Burkar behöver inte vara gamla, jag är väldigt förtjusta i de där höga illustrerade pastaburkarna till exempel. Nu finns det verkligen inte plats för fler burkar I vårt hem. 
Men. Vad händer då i dag när jag unnar mig en loppisrunda? Jo, det här:
 
En Iraburk som jag bara inte kunde låta bli. 120 kronor på Huvudsta loppmarknad. Finfint skick. 
Jag får helt enkelt börja köra "en in,en ut". 
En av burkarna där hemma lever farligt nu. 
 

Hur träffade du Anna-Lisa?

Välkommen till Femtiotalsjakten, du som läst min roman "Anna-Lisas Antik" och hittat bloggen
i presentationen av mig på bokens baksida. Just nu skriver jag på den sista femtedelen
av uppföljaren och är framme vid kapitel 41.
Då och då droppar det in ett trevligt mejl, eller en
kommentar här på Femtiotalsjakten, från någon som läst "Anna-Lisas Antik".
De dagarna får jag ett extra flyt i skrivandet.
 
Just nu lever jag min dröm. Min man och jag har flyttat till gården i Roslagen
där jag växte upp. Jag sitter och skriver med utsikt över den lilla insjön som gett inspiration
till Söderbergasjön i boken.
"Anna-Lisas Antik" utspelar sig ju i Roslagen, men jag har lagt till några påhittade platser.
I uppföljaren (som jag inte bestämt namn på ännu) blir vi förstås kvar i Roslagen, där
bland annat Söderbykarl och vackra Roslagsbro kyrka dyker upp. 
Jag kan avslöja att en ny spännande person tar stor plats i bok nummer två.
Och att vi går bakåt i tiden.
 
I dag är det redigeringsdag. Jag ska läsa igenom de 41 kapitel som jag hittills skrivit, leta fel
och saker som inte hänger ihop, försöka läsa som en läsare och känna efter: Är det här tillräckligt 
intressant för att jag ska fortsätta till nästa kapitel?
Vi har en hylla i skåpet med udda koppar. Jag väljer kopp efter uppgift och humör.
I dag passar den vackra, stringenta Geflekoppen Röd Aster när jag ska
vara sträng textredigerare.
 
Och nu till frågan i rubriken.
Som många andra debutanter (och kanske Camilla Läckberg gör samma sak, vad vet jag) sitter
jag och söker biblioteksstatisitk på nätet. Blir lycklig när jag ser sådant här.
Och undrar, vem är personen som inne i Ljusdals bokbuss valt att låna hem
just min bok? Och hur har hen fått reda på att romanen, utgiven på litet förlag
och inte recenserad i så många tidningar, finns?
Genom någon retroblogg, tips från vän, notis i antik/retrotidningar?

Jag skulle väldigt gärna vilja veta.
Hur träffade du Anna-Lisa?
 

Filtarna var bästa fyndet

Ett par loppiga filtar, tänkte  publiken på auktionen i lördags. Utom min man, som känt på de två
gigantiska filtarna i ren ull som låg slängda i en fåtölj. Sett hur oanvända de verkade vara.
Och sett etiketten.
Två Hälsingefiltar för 100 kronor plus 25 pix i slagavgift.
Vårt bästa fynd på den auktionen.
 
Nej, så här ser de inte mycket ut för världen. Men ni ser ulligheten på första bilden, och de är
så stora att man kan dela på en filt i tv-soffan.

Och så en vacker Nordiska Kompaniet-etikett.
Bara en sådan sak!
 
 

En auktion i Lohärad satt fint

I dag hade H och jag en välbehövd vilodag, efter veckor av flyttröjning, -packning och
-förberedelser samtidigt som han arbetat heltid och jag skriver på min andra roman.
Ni som följt Femtiotalsjakten några år vet att jag älskar att gå på loppis och auktion
i Lohärads bygdegård. Så vad passade väl bättre än att tillbringa vilodagen på antikauktion
i bygdegården? Här kommer ett bildsvep, i nästa inlägg ska jag visa mer av det vi köpte.

Tjugo minuter till auktionsstart. Sympatiskt att inte börja i ottan!
Sådana här "solur" är jag svag för. Men har inte övertygat H
om dess skönhet, så här passade vi.
 
Jag har två röda stegpallar, de där klassiska (LIndqvists) i metall.
Men på senare tid har jag sneglat på sådana här och börjat tycka att de är
snyggare. Den röda blev min i dag, för 375 kronor (inkl. slagavgiften som var
på 25 procent). Varken billigt eller dyrt.
 
Några superfynd bland retrogrejerna gjorde ingen i dag. Det fanns både
retrohandlare och andra intresserade budgivare. Jag hade hoppats på att alla utom
jag skulle tycka att Mon Amie-kannan var för smutsig. Men de såg ju också
att den skulle bli finfin efter rengöring. 400 kronor tror jag den gick på.
 
Kanske bästa retroköpet i dag. Bordet var snyggt, i gott skick och gick för 700 kronor
+ slagavgiften. Men... är det jakaranda? Jordbruksverkets nya hårdare regler för hotade arter
gör att man kan behöva se upp med vad man köper för någonting. Se blogginlägget
Bryter du mot lagen när du säljer jakaranda och palisander hos antikhandlaren och bloggaren
Wanjas Vardagsrum.

Otaliga "fyndlådor" med blandat innehåll klubbades för 100-300 kronor. Glasen med
pinuppor var ju litet söta. Men...
 
... VAD är detta? Håret såg ut som och kändes som människohår. Lådan rymde en del andra
åtråvärda föremål men budgivningen kom av sig när killarna som höll upp lådan plockade upp
"hårgrejen"-  men snabbt lade ner den igen. Folk hann se både håret och deras ansiktsuttryck.
 
Fin hästfigurin gick för 150 eller 200 kronor och det vackra fatet "Ax" av Berit Ternell,
Upsala Ekeby, för 400 kronor plus slag.
 
Fågeltryck brukar inte intressera mig, men just de här två var fina. De var kvar när vi
tog våra inropade saker och gick vid 17-tiden.
Vi, dvs jag och min jazzkatt. Under auktionen fick jag veta att min man spelat klarinett
i musikskolan. Kanske inte så framgångsrikt, men nu har ha en ny chans. 200 kr plus
slagavgift för två klarinetter och en blockflöjt var väl ett fynd?
 
Vackra Lohärads bygdegård, byggd på 1950-talet
med bevarad interiör. Auktion igen den 15 februari!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Packning pågår

Hur kan man ha så mycket saker att packa? Efter att ha sålt på Blocket, på loppis och till retrobutik,
skänkt bort, prackat på och dealat iväg, slängt på tippen? Men så är det. Låda efter låda fylls
inför flytten till gården. Flickan med pudeln är av okänt ursprung och följer med till nästa köksfönster.
Vasen bakom henne, från brittiska SylvaC, höll på att åka ned i en säljlåda. Men så fint den passar
med flickan, eller hur? Så den räddade sig kvar och följer med i flytten.
 
Jag sålde massor av retrotextilier på megaloppisen i adventshelgen. Ändå har jag fyra
lådor kvar? Märkligt. Rosorna i gult och mintgrönt är en vaxduk, den röda är "Rapsodi"
av Ritva Wahlström.
 

T-shirten med Betty Boop köpte jag i New York 1995. Hon får tills vidare bo i resväskan
"American Tourister", en skönhet från 60-talet (inlägg här).
 
Alla sätt är bra, och Instagram är väldigt bra när man snabbt vill bli av med grejer.
Flugorna i pojkstorlek från slutet av 50-talet/början av 60-talet som jag hittade
på loppis i somras och lade ut som bild på Instagram i eftermiddags får nu ett nytt
hem där det finns personer passar i dem.
 
En hallspegel blir vi också av med på det sättet.
Men den vackra höga lampan från Alingsås söker ännu en ny ägare.
400 kronor, avhämtas i Solna (se närbilder här).
Intresserad? Mejla [email protected]
HAR FÅTT EN KÖPARE!
 
Alla sitter säkert! Gula krukan från amerikanska fabriken USA, vinägerflaskan (jag trodde det var
en vas när jag köpte den i London) från brittiska Hornsea, den tyska vasen från fabriken med loggan Ü
och Mari Simmulsons "Indonesiskan" följer med till landet. Mässingsvargen är present till
min syster, som har en fin samling mässingsdjur.
 
De här hade H med i boet, och vi hade glömt bort dem i en låda i vårt
sideboard. Men nu ska både gafflar och tårtset användas!
 
Gitarren köpte H hos retrohandlaren Ian på Alfies market i London.
Den ska få komma upp på väggen i hans blivande hobbyrum.
Enligt Ian hänger en exakt likadan gitarr på väggen hos en av rollfigurerna
i brittiska långköraren "Coronaton Street"
 
Koppartavlan är underbar, tycker jag. Köpt på Huvudsta loppis. Då satt den
på en hiskelig ful tjock träplatta. Så här ska den vara, fast ha ett stadigt bakstycke
av något slag. Tänk er den på en vit vägg, bredvid ett sideboard i teak.

För fler bilder på flyttpackning, porslinsporrr, insjöbilder med mera:
Följ mig på @femtiotalsjakten på Instagram!