Och där, plötsligt - vår bordsskiva av Breger!

Man kan inte ha hundratals gamla tidningar hemma, det börjar lukta arkiv.
Så nu rensar jag bort alla gamla slitna exemplar av Femina, Hemmets Veckotidning och Allt i Hemmet.
Jag river ur de intressantaste referensartiklarna och den reklam som kan passa att rama in.
Så, plötsligt, ramlar jag över ett superfynd. På en bild till en artikel om att blanda mönster i inredningen:
H:s och min emaljskiva av Carl-Arne Breger. Kolla bordet bakom fåtöljen!
 
November 2010: Vi ser en rolig emaljtavla hos Monkan & PA. Det blir vårt första gemensamma
retroköp. Tavlan är signerad Breger -55 och ska ha gjorts av Carl- Arne Breger under tiden på
Gustavsberg. Förmodligen en bordsskiva som senare ramats in, förstår jag när jag googlar.
 
Sedan befriade vi emaljskivan från ramen och hittade mycket riktigt hål i kanterna som
berättade att skivan sannolikt suttit på ett bord. "Bregern" hängde i vardagsrummet i Solna,
men jag inser nu att jag inte tog en enda bild medan den satt uppe.
 
Men här hängde den fint, på Gustavsbergs porslinsmuseums utställning "Emalj på G"
(bilder från den här).
Så kom det ett mejl i höstas, från en släkting till Carl-Arne Breger:
"Jag kan bekräfta att Carl Arne Breger gjorde emaljbordsskivor under den tid han
jobbade på Gustavsberg. Tror inte de kom ut i handeln men de förekom  i familjen
i olika versioner. Din tavla ser på pricken ut som ett bord som min (släkting) hade
hemma hos sig."

Frågan är nu hur bordet hamnade i Allt i Hemmet 1956?
Ett fantastiskt fynd var artikeln i alla fall, och nu studerar jag alla bilder litet
noggrannare innan jag slänger fler gamla tidningar...

 
 

Sista chansen att fynda i Risingeboden

Fina Risingeboden utanför Gimo stänger. Gunilla, som drivit butiken i över tjugo år,
rear nu i helgen ut de sista sakerna. Själv har jag i princip inköpsstopp tills jag packat upp
alla flyttlådor, men jag  tog några bilder när jag hälsade på i dag.
Missa inte sista chansen att´besöka Risingeboden!
Nu på lördag-söndag den 29-30 mars kl 11-15.
 
Klänningen och skorna köptes i Spanien i början av 1970-talet. De passar en fem-sex-åring.
Eller om man vill ha någonting som matchar bredvid hyllan där man har sina röda Amanitakoppar?
150 kr/ensemblen. Inramad affisch i bakgrunden 75 pix.

Åh, vad jag kommer att sakna utflykterna till Risinge! Jag har aldrig åkt därifrån utan något
kul med mig hem. Nu ska allt bort. Även affärsdisken som stått i en herrekipering (slipsarna
hängde framtill). Något för en retrohandlare?
 
Stolarna är omklädda med 50-talstyg. 95 kr/styck.
 
Snyggskåpet har glasdörrar till överdelen. 1 200 kronor.
 
Det här fatet hade jag svårt att lämna. Men - min karaktär, er lycka!
Jag har knappt lust att berätta att det kostar 125 kronor, blir så avundsjuk
på er som har plats hemma...
 
Tre trädgårdsstolar och ett trädgårdsbord, allt i ädel-50-tal, har jag under
åren hittat hos Gunilla. Nu finns nästan bara de här två stolarna kvar i den första
av de tre bodarna som utgjort Risingeboden.
 
Ett antal Helmer Ringström-servisdelar har jag hittat på det här bordet. I dag föll min blick
på en vacker kanna (25 pix).
 
Till sist, litet textil för några tior.
 
Risingeboden stänger. Men fråga Gunilla om loppisar
i trakten, hon har stenkoll och delar alltid generöst med sig
av sina tips!
 
Och som vanligt när jag skriver om Norduppland vill jag tipsa om bästa
fiket: Adas Café med Dagnys Hörna i Östhammar. Fin miljö, både
allmogeantikfin och 50-talshörnfin. Och ruggigt gott bröd.
 

Lovely Rita

Åh, kompletteringslycka!
Rörstrandsservisen "Rita" var finservisen hemma när jag var barn. Mina föräldrar började antagligen
köpa den när de var nygifta på 1940-talet. Numera är "Rita" min och kommer fram när vi har sommarfest
med många gäster. I går fick jag tag i en kanna, något som inte funnits i uppsättningen hemma.
 
Den låg i en "fyndlåda" på auktionen i Lohärads bygdegård. Men jag ville inte betala 200 kronor
plus 25 procents slagavgift, där nästa bud skulle hamna. Mest för att jag själv fortfarande rensar ut
gamla loppisfynd  och inte ville få en hel låda grejer till på halsen.
Så jag smög fram till köparen efteråt och undrade om hon köpt lådan för kannans skull.
Nej, det hade hon inte.
Och ja, hon sålde den gärna för en femtiolapp.

"Rita" är klassiskt enkel, andas nästan litet funkis. På nätet cirkulerar obekräftade uppgifter
om att Gunnar Nylund skulle ligga bakom servisen
Någon som vet?

Hon ger er allt det gamla goda

Förr i tiden (läs: innan jag började skriva romaner) uppdaterade jag min blogg
nästan varje dag. Numera hinner jag inte riktigt med bloggen, och litet dåligt samvete för att jag
så sällan gör inlägg. Därför vill jag tipsa er om en retroblogg som ger valuta för klicken:
Allt det gamla goda, som drivs av Stina på bilden.
 
Stina skriver passionerat om just allt det gamla goda. Vi får följa inredandet
av hennes och pojkvännens funkispärla...
 
... och hänga med till platser med en historia från alldeles nyss, men ändå länge sedan.
Stina tar oss med till nedlagda butiker på svenska landsbygden - men också
till loppisar i Berlin och New York.
 
Här var hon på vintagemässa och plåtade vackert.
 
Missa inte kategorin Dockskåp. Stina inreder dockskåp så att man vill flytta in i dem.
Kort sagt, ni som minns hur Femtiotalsjakten var överallt med kameran
hela tiden och saknar de inläggen litet grann - titta in hos Allt det gamla goda!
(Och här också ibland, annars kommer jag att sakna er.)

Två nya böcker - tre busvassa omslag

Biografin "Stig Lindberg. Formgivaren och människan" (Historiska Media)
tar avstamp i västerbottniska Bygdeträskliden år 1883, då "Stickans" far Helof föds.
"Journalisten Anna Larsdotters biografi sätter in Stig Lindberg i sitt sammanhang
– en tid då Sverige genomgick en dramatisk utveckling mot modernitet och välfärd",
skriver förlaget i ett pressmeddelande.
Mer om Stig LIndberg än i någon tidigare bok utlovas. Spännande.
Och boksläppet kommer naturligtvis att ske på... Gustavsbergs porslinsmuseum.
 
Efter succén (ja, i alla fall publicitetsmässigt, antal sålda böcker har jag inte kollat)
"Svenska serviser 1950-75" kommer nu Michél Carlsson och Urban Orzolek med
"Svenska kaffeserviser 1920-80" (Ica Bokförlag). Den känns faktiskt ännu mer intressant,
tycker jag som gillar flera av Gefles och Karlskronas 1940-talsserviser skarpt. 
Och omslaget med Geflemästarens Helmer Ringströms "Zenit" är ju ljuvligt.
Även denna bok släpps i april.
 
Ja, och så kan jag ju inte låta bli att pråma för min egen roman
"Anna-Lisas Antik" (Förlaget Orda), som kommer i pocket i april.
Redan nu kan du bevaka den hos alla nätbokhandlar.
Illustratören Jenny Holmlund som ritade omslaget till den inbundna boken har slagit till
än en gång, och gjort det mest retro-feel good-bakelsesöta omslag jag
någonsin sett. Retrobloggen Ljuva 50-tals omdöme "... så mycket feel good att man
nästan kokar över." är jag också väldigt glad över.
Retroromantik kallar jag min egen genre, och i dagarna blir jag helt klar
med uppföljaren, som är planerad att komma ut i höst.