Det stora inlägget om brittiskt 1950-talsporslin
Mitt intresse för brittiskt "mid-century"-porslin vaknade i vintras när jag började läsa på
inför resan till London. Där ägnade jag fem dagar åt marknader, loppisar och antikbutiker. Därefter
grävde jag ner mig i inköpta böcker och tidningar samtidigt som jag googlade vilt, efter mer info och
efter bilder på porslin som jag inte själv lyckats hitta. Jag har lärt mig massor, och hoppas att inlägget ska
fungera som en första guide för er som också vill lära er mer om brittiskt porslin från mitten av förra seklet.
MIDWINTER hette företaget som var 1950-talets klarast lysande stjärna på den brittiska
porslinshimlen. Roy Midwinter, son till grundaren, gjorde sin research under många resor
till Nordamerika åren efter kriget. På västkusten hittade han en ny look, som han trodde
skulle locka brittiska unga par som var på väg att sätta bo. Han fick rätt.
Modellen "Stylecraft" såg dagens ljus 1953. Designklassikern "Red Domino" var en av
dekorerna. Formgivare: Jessie Tait, som ritade många av Midwinters storsäljare.
Ett paraply som kakfat, så passande i England! Det ingår i serien "Fashion",
som kom 1954. "Fashion" och "Stylecraft" lanserades tillsammans under namnet
"Midwinter Modern".
Britterna var svältfödda på modern lustfylld design, efter tio år (1942-52) av ransoneringsprogrammet
"the Utility Furniture Scheme" med praktiska men inte alltför roliga möbler, enkelt skräddade
Utility clothing-kläder och spartanskt Utility ware-porslin.
Delarna i "Fashion" har en böljande, härlig form. Dekoren "Nature Study" skapades av en ung
Terence Conran, numera "Sir" och kanske mest känd för att ha grundat inredningskedjan Habitat.
(Foto publicerat med benäget tillstånd av nätbutiken Pips-trip.)
"Nature Study" kom 1955. Terence Conran var en av många formgivare
som jobbade på frilansbasis för Midwinter.
(Foto: Pips-trip)
Mer "Fashion", från 1956. Dekoren heter "Monaco", och är Jessie Taits.
Är inte den lilla vinägerbyttan (?) en otroligt söt variant i miniatyr av
karotten ovan?
(Foto: © www.artefactonline.com)
Mer "Fashion shape", dekoren "Cassandra" fanns också på
"Stylecraft"-modellen. Formgivare antagligen okänd, eftersom jag inte
hittar någon i min referenslitteratur. Men när "Cassandra" säljs på nätet anges ofta
"design by Jessie Tait". En brittisk motsvarighet till allt som tillskrivs Stig Lindberg?
(Foto: Pips-trip)
En annan bästsäljare - dekoren "Riviera", från mitten av 1950-talet. Hugh Casson var arkitekt
och akvarellkonstnär. Hans målningar från en Frankrikeresa överfördes till porslin. Senare
döptes dekoren om till "Cannes" när den modifierades i färgerna och trycktes på "Fashion".
En sak som skiljer brittiskt och nordiskt porslin från 1950-talet är den här typen av motiv. I mitten
av decenniet kom "The Murray Curvex offset litho process", som gjorde det möjligt att trycka även
på rundade former. Redan på 1940-talet kom "on-glaze silk screen". Ni som intresserar er för teknik
vill förstås ha mer än denna knapphändiga halvöversatta information, och kan få litet mer här, vi andra
konstaterar att man snabbt ser att "Riviera" inte är en svensk 1950-talsdekor.
(Foto: Pips-trip)
RIDGWAYS. Här har vi en riktlig designklassiker. "Homemaker" blev inte så uppmärksammad
när servisen kom 1958, men Enid Seeneys skapelse finns nu med i varenda bok och artikel om brittisk
1950-talsdesign. Den såldes på Woolworths från 1958 fram till slutet av 1960-talet, vilket förklarar att den
är ganska lätt att få tag på. Jag köpte en litet skamfilad kopp med fat på Portobello Market för 10 pund.
Kul att ha en "Homemaker".
"Homemaker"är en illustration av 1950-talet, bokstavligen.
Motivet är möbler och inredningsdetaljer. På assietter/tallrikar ser vi
bland annat ett Gordon Russel-sideboard och en Robin Day-fåtölj. Och så
Sigvard Bernadottes soffa, förstås, som jag skrev om här.
(Foto: Andy Roberts/Object Wiki)
YO-YO CERAMICS. Det här är roligt! En blinkning till Ridgways klassiker. Hos Treacle på
Columbia Rd såldes "Yoyomaker", design Helen Johannessen, stämplad "homage to Homemaker
1957" undertill. Ni känner igen Alessi-citruspressen, mobiltelefon, freestyle och Verner Pantons stol.
WADE. "Zamba" från omkring 1957 lanserades i varukatalogen med "Zamba... ¨
you can almost hear the beat of tribal drums". "Dekoren gjordes på modellen
"Harmony", Wades populäraste under 1950-talet.
POUNTNEY. Ett par köksserier! "Long line" (övre raden) kom 1961. Den fanns i tre färger,
formgivare var Honor Elliot. SADLER. "Kleen kitchenware" är tydligt inspirerad av blårandiga klassikern
"Cornish Kitchen Ware" från T.G. Green (se längre ner i inlägget). "Kleen" har tunnare ränder och är enligt
sajten Retroselect av betydligt sämre kvalitet. De här exemplaren i en butik off Portobello Road såg
i alla fall hela och fina ut. Visst får de en att vilja ha ett lantkök i Cornwall - nu!
KIRKHAM. De här grejerna vet jag inget om, förutom att de har stämpeln "Kirkham".
Jag tyckte bara att de såg trevliga ut, och så är de ytterligare en variant i svart och vitt,
populärt i brittiskt 1950-talsporslin.
JOHNSON BROTHERS. Mer svart och vitt! Ett fat jag hittade i London och blev
förtjust i. Jag har sett en del Johnson Brothers-stämplade saker här hemma,
kanske var företaget ett av dem med mest export?
BARKER BROS. "Fiesta"-koppen med fat och assiett följde med hem från samma loppisgalleria
på Portobello Market som "Homemaker". Jag gillar den skarpt, tycker det doftar engelsk
frukost om dekoren. "Fiesta" från början av 1960-talet var en av många dekorer inspirerade
av "Homemaker".
PALISSY. "Regatta", en av tidens succéer, är rätt vanlig. Den såldes på postorder och kom därför
antagligen upp i ordentliga volymer. Den finns också i rött. Modellen heter "New Elizabethan" och formgavs
av Lady Margaret Casson, gift med Hugh Casson (han som målade "Riviera"-mönstret, se ovan).
Oklart vem som formgav dekoren. Intressant minnesord över Lady Margaret berättar om parets liv.
HORNSEA. De flesta porslins- och keramifabrikerna låg i Stoke-on-Trent
i Staffordshire. Men i östra Yorkshire hittar vi Hornsea, som jag börjar få
"Gefle-känslor" för - här tror jag att jag hittat min brittiska favorit. Hornsea
grundades så sent som 1949, men bara tio år senare var företaget ett av Englands
främsta.
Framgången berodde främst på sonen till en av grundarna. John Clappison blev Horneas
konstnärlige ledare och har bland annat formgivit serien "Elegance" (bilden)
- så vacker att det gör ont i ögonen. "Elegance" producerades cirka 1955-59.
(Foto: Pottery Studio)
Min Clappison! På Portobello Market köpte jag vad jag trodde var
en vas, men det är en liten kanna för olja, en av tre delar i ett kryddset.
Formgivare John Clappison, mönstret heter "Alpine".
POOLE. På 1930-talet började Poole tillverka teserviser med insidan i pastellfärger och utsidan i grått.
Efter ett uppehåll under kriget relanserades servisen (och ritades antagligen om litet) med namnet
"Twintone". Det mesta jag sett av Pooles saker ger det här mjuka, lugna intrycket.
Poole (beläget i staden Poole) var liksom Hornsea "out-potters", det vill säga låg inte i Staffordshire.
Vid mitten av 1950-talet hade Storbritannien runt 280 fabriker som tillverkade hushållsporslin
för hemmamarknaden, 100 av dem var out-potters.
T.G. GREEN. Klassikern Cornish Kitchen Ware började tillverkas i början av 1920-talet, av T.G. Green
i Derbyshire. Delarna var många: Puddingskålar, muffinsformar, frukttallrikar - jag ser framför mig köket
i filmen "The Remains of the Day" (Återstoden av dagen). Cornish Kitchen Ware exporterades till många
länder, kanske även till Sverige? Det finns i alla fall en koppling:
I boken "Ceramics of the 1950s" berättas att Berit Ternell (bra Sköna Hem- artikel om henne här)
engagerades för att uppdatera Cornish med ugnsfasta delar i slutet av 1950-talet. Cornishware gjordes
också i gult.
STAFFORDSHIRE POTTERIES. Den stod på en hylla i en välgörenhetsbutik i Highgate,
och jag trodde att jag fyndat en Cornish Kitchen Ware-kanna för £8. Men det var
en av alla liknande serviser, "Chef Cordon Bleu" från Staffordshire Potteries.
Fin ändå, och med roligt handtag.
OCH SÅ KOM 1960-TALET... Midwinters nya modellserie hette "Fine". Dess skapare
David Queensberry citeras i boken "Midwinter pottery - a revolution in British tableware":
"1950-talets starka formspråk började mot slutet av decenniet att se ut som gårdagens mode...
Det som tog över på 60-talet var cylinderformen... En av formens största fördelar är den härliga yta
som blir tillgänglig för dekor."
Dekoren "Sienna" från 1962 blev en av företagets mest populära under 1960-talet.
Snygg? Nja. För mig kommer 1950-talets former aldrig att kännas gamla.
60-talare från Ridgways. Cylindrarna Andorra (brun, okänt årtal) och Ondine,
som kom 1965 och ritades av Gerald Benney.
BARKER BROS. Gladmönstrade, stapelbara "Offbeat" känns väldigt
mycket 1960-tal. Sugen på att läsa mer om brittiskt 1960-talsporslin?
Kolla in magasinet Vintage Lifes artikel om kaffekannor från 60-talet!
JOHNSON BROTHERS. Hemma igen efter studieresan till London vänder jag
på allt som känns engelskt. Här på loppisgallerian i Sundbyberg fanns
en halv Johnson Brothers-servis!
... och på Myrorna i samma stad några bedårande kaffekoppar från
WOOD & SONS. Det har blivit ännu roligare att gå i loppisbutiker efter Londonresan.
Porslin som jag förut inte ägnat många sekunder får nu min uppmärksamhet
om det är stämplat med ett brittiskt fabriksnamn.
... och nästa vinter tror jag att det är dags för Den Stora Porslinsresan
till England! Några dagar i London, några dagar i Stoke-on-Trent, kanske en sväng
upp till Hornsea.
Stokes hemsida vänder sig till oss: "If pottery is your passion then you will not be
disappointed...". Museer, fabriksturer, fabriksbutiker... minst 30 sevärdheter utlovas,
och här tillverkas fortfarande porslin.
I Hornsea, uppe i Yorkshire, stängde fabriken år 2000. Men stadens museum visar
över 2 000 föremål från porslinsfabriken. Och man kan ju tänka sig att en sväng på loppisar
och i antikbodarna skulle kunna ge en del...
KÄLLFÖRTECKNING
Vill du veta mer? Här är mina källor till inlägget.
BÖCKER
"Midwinter pottery - a revolution in British tableware"/Steven Jenkins
"Ceramics of the 1950s"/Graham McLaren
"Starting to collect 20th Century Ceramics"/Andrew Casey
"Collecting the 1950s"/Madeleine Marsh (Tack, JJ!)
MAGASIN
BBC Home & Antiques (april/2010)
NÄTET
Sajten Pottery Studio - register med kortfakta om porslinstillverkare
i Storbritannien och Europa.
Sajten Retroselect - samlare som visar sina saker från 1950- till 1980-tal.
Mycket info, överskådligt.
Sajten Retrowow - presenterar sig som "online resource about retro style and the 50s,
60s, 70s and 80s". Yep. Porslin, möbler, livsstil - de täcker in allt.
Pips-trip - nätbutik med 1950-70-tal. Brittiskt, men även skandinaviskt, italienskt, tyskt.
Mycket kul att titta på.
The Potteries - lokalhistoria om Stoke-on-Trent.
Sedan fanns det ju så många fler än de porslinstillverkare
jag nämnt i det här inlägget. John Beswick, Carlton Ware, Denby, Beswick,
Portmeiron, Spode, Wedgwood... det får bli en annan gång!
(Bilden: En trave Midwinter, kannan är i "Stylecraft")
Och så några relevanta inlägg från min Londonresa:
Fem timmar på Portobello Road (London del II)
Mina första fynd (London del III)
Challenged! (London del V)
Columbia Road Cup Cakes (London del VI)
En blommig retrobutik (London del VII)
Modern konst (London del VIII)
Kände mig hemma hos Ian (London del X)
Oxkind och stout-paj i kolbrasans sken (London del XI)
Internationella möbeldagen (London del XIII)
Tre tjejer som förtjänar en 8th of March award (London del XIV )
Posta en kommentar!
Vad var snyggast i inlägget?
Har du eget brittiskt porslin - berätta!
Är du till och med expert på brittiskt mid-century - bidra gärna
med litet ny kunskap!
To English-speaking readers: My blog Femtiotalsjakten (In Pursuit of the 50s)
is about 1950s design and lifestyle, from a solely happy perspective. Comments from you
on this posting about British mid-century potteries and ceramics would be much appreciated.
skriven
Åh, Libby, så bra att du kommer med litet folkbildning om en vit fläck på kunskapskartan. Det enda jag kan av brittisk formgivning har jag läst hos dig. Du har ju skrivit en del om brittisk textil förut, vil jag minnas. Jag kan inte minnas att jag läste om några brittiska objekt från konstindustrin när jag läste konstvetenskap. Hornseaporslinet var fint, men allra bäst tyckte jag nog om Kirkhamporslinet!