Nu är snön på tapeten

Jag ber om ursäkt för den mest slitna rubriken någonsin när det gäller artiklar/inlägg
om tapeter. Men - här stämmer den i alla fall! Banrkammartapeten finns hos Handtryckta tapeter,
den ligger ute på deras facebookssida som du kan gilla. Det gör jag.
 
Tapeten skildrar fyra årstider, och till just den här längtar jag.
Men före vår kommer jul, och före jul kommer julkorten.
Missa inte att titta in på Femtiotalsjakten på söndag.
Då visar jag mina hemgjorda vykort.
Jag har "byggt om" en riktig retroklassiker till 11 stycken julkort...
 
 
 
 
 

Granen står så grön och grann i stugan


Granen i glas var ett av helgens loppisfynd. En massiv
sak som det äldre paret som sålde den köpt "för 30-40 år sedan,
kanske?" Någon som känner igen den? Glasbruk?
Granen trivs med Solöga-lyktorna på 70-talsfönsterbrädan
i köket på landet. Men... gillar inte riktigt att hyacinten
i sin kruka är högre.
 

Ännu en fantastisk Florenz

I flera år hade jag stått emot att köpa fler "Florenz" än en enda vas. Men så stod den där,
den bulliga skönheten med etikett och allt, på en loppis i somras. Två etiketter till och med,
oklart vad "Present Brio"-lappen gör på min tyska vas. Men tja, den får vara kvar så länge.
 
"Florenz" från fabriken Bay finns i många skepnader, jag visade
några i det här gamla inlägget. Som sagt, den här modellen
gick inte att motstå.
 
Jag fick med ett fat där handtaget saknas. Eftersom jag fortfarande hävdar att jag inte samlar
på "Florenz" så är fatet till salu för en mycket rimlig summa om det finns någon där ute
som faktiskt samlar.  
Det är en härlig serie.
 

Adventsloppis i Risinge

 
På söndag är det dags för adventsloppis hos Risingeboden utanför Gimo, 
min favoritretrobutik där jag nu senast hittade vår "nya" kökslampa.
Gunilla som driver Risingeboden har laddat med julsaker och annat spännande.
Om ni liksom jag inte kan åka till Gimo nu på söndag kommer två chanser till, lördagarna
den 1 december och 8 december. De två lördagarna är det också bakluckeloppis
i gamla Rockwoolfabriken i Gimo, tipsar Gunilla.
Det är aldrig fel med en utflykt till Norduppland.

Finfina julfrimärken

I morgon kommer de ut, årets julfrimärken. Som ni ser kan vi frankera våra gammaldags
julkort med riktiga retrofrimärken i år. Konstnären Inga-Karin Eriksson har ritat dem.
– Jag tänkte på min barndoms jular och vad mamma hade i granen när jag tog fram motiven,
säger hon i ett pressmeddelande från Posten.
Trevligt. 

Snart dags att vända blad - i almanackor x 3

Snart är det dags att skaffa sig en almanacka för 2013. Jag hittade några gamla från
Icahandlare när jag grävde i en loppislåda. Finns det samlare på Icas almanackor? 
I så fall borde vackra 1969 vara åtråvärd.
 
1946. Stram och litet krigstidsspartansk
i sin formgivning.
 
1953. Fortfarande mycket gammaldags murrig.
 
1958. Ica-almanackan ger ingen känsla av att det banbrytande
formgivningsåret 1955 har passerat med råge. Om orten Tobo 
känns bekant så beror det nog på keramiken av paret Triller,
Tobo som tillverkades här från 1930-tal till 1970-tal.
 
1962. Färgfotografier!
 
1968. Det finns en 50-talskänsla över "från ax till limpa"-illustrationerna.
Den vackra bruksorten Lövstabruk ligger även den i Norduppland, men varken
här eller i Tobo verkar det finnas någon livsmedelsbutik längre.
 
1969. Plötsligt händer det. Icas almanacka är 
hippiemönstrad och hänger fint med i sin tid.
 
1975. Härliga klumpiga 70-talssiffror. Fast den som ritade
verkar ha fastnat litet i flower power-epoken?
 
Det är inte bara hög tid att köpa almanacka. Även årets
Köksalmanack (fd Husmoderns köksalmanack, gammalt inlägg här) ska
inhandlas.
Och så de kristna scouternas väggkalender förstås, den där man
får riva av ett blad varje dag och klistra upp en ny bild
varje månad. Här hittar du den. Jag har redan beställt sju ex.
Uppskattad julklapp.
 

Välkommen till Femtiotalsjakten!

Är du Antikvärlden-läsare? Då kanske du läst mitt reportage från Antik & Kuriosa på
Kistamässan i senaste numret (12/12) och hittat hit till bloggen eftersom den nämns där.
Här på Femtiotalsjakten skriver jag om porslin, arkitektur och gardiner från 1950-talet.
Och om mycket annat. Min favorit bland förra seklets folkliga formgivare är Geflemästaren
Helmer Ringström. Under kategorin Helmer Ringström hittar du bilder på min samling. Jag har
hittills hittat cirka 40 av hans drygt 50 dekorer. Gul "Safari" på bilden är en svårfunnen skönhet.
Välkomna till Femtiotalsjakten!

Ett par nykomlingar i vårt kök

Bli inte oroliga nu, alla femtiotalsvänner som följer bloggen, jag har inte helt skiftat över till tenn
från 1930-talet och antika mässingdosor. Här är vår nya kökslampa, en 50-talsgoding som vi
hittade hos underbara Risingeboden utanför Gimo. Och så litet nyretro - bakom gardinen står
brödrosten från Clas Ohslon, som ju är bra på just den genren.
 

Med "flötet" korrigerar man höjden. Skärmen är av plast och
kupan av glas, med en rolig struktur. Skicket är som nytt,
och lampan ger ett rejält ljus. Det behövs när man läser
morgontidningarna nu i november.
 
I ett äldre inlägg ser du mer av H:s och mitt kök.
Hos Gamla Konsum ser du lampan i både gul och blå version.
 
 
 
 

Man har börjat prata om mässing också...

Jag stannar en stund vid "bubblarna", det som kommer att stiga i värde de närmaste åren. Metaller över huvud taget känner jag själv ett ökande sug efter. Och jag hör fler och fler nämna mässing. Den ljuvliga stora ljusstaken av Gunnar Ander gav H mig i 50-årspresent (här ses den i sin helhet). Härom veckan fick den stora en liten kompis, även den formgiven av Ander. 20 pix på loppis. Visst är de fina ihop?
 
De massiva segelbåtarna hittade jag också på loppis.
Vet tyvärr inget om dem.
 
Den här roliga ljusstaken kommer från danska Scandia.
Ljusen som passar till och som har en fin ask är också ett
loppisfynd.
 
Det mesta i mässing som jag köpt hittills har bara kostat max några tior. 
Hängare har jag svårt att motstå när de ser ut så här.
 
Hans-Agne Jakobsson-lampan är en skönhet, som dock fick passera
vidare till ny ägare i brist på rätt fönster.
 
Inte heller de här två, som förmodligen också är Hans-Agnes, äger jag
längre. Men det är den här typen av mässing jag tror kommer att öka i värde.
Vackra lampor, passar fint in i alla sorters inredningar.
 
Lampan från Belid behåller vi. Mässingsdetaljerna
gör den. Jag mejlade Belid och frågade om formgivare och tillverkningsår,
men de visste bara att lampan slutade tillverkas för några år sedan.
195 kronor på loppis, nyskick efter rengöring. Jag tycker att det var ett fynd.
 
Den är så vackert sliten, ligger så skönt tungt i handen. Snusdosan från 1800-talet
köpte jag hos Kenth Lindtsröm Modern & Antik på Roslagsgatan, Sthlm.
Ska ha den som dosa för huvudvärkstabletter i väskan. Litet stilfullare
än en halvkarta Alvedon som ligger och skräpar.
Framtill står det LLS. Undrar vem han var.
 
Nu är det snart lördag och då ska jag ut och rejda loppisar.
Tenn och mässing, det är vad jag letar efter.
Trevlig helg - och god loppisjakt!
 
 


 
 
 

Retrobloggarna: Det här stiger i värde de närmaste åren

Som jag nämnde i slutet av förra inlägget skrev många retrobloggare
inlägg i helgen under den ungefärliga rubriken "Det här är dyrare om två år".
Själv tror jag jag på 30-40-talsmöbler i björk - och tenn, som hela mitt inlägg handlade om.
Bilden är från Östra stations järnvägsrestaurang.

Så vad tippar de andra retrobloggarna? Kolla in...
Fina fyndet: Servisglas och serviser från 70-talet.
form55: Röda Aladdinlampor och ofärgat glas av PO Ström.
Jennieyo!: Träfigurer.
Loppisentusiasten: Gammal kvalitetstextil och figuriner i keramik och porslin.
Porslin och nostalgi: Formgivaren Olle Alberius.
Porslinsbloggen: "Naturnära" glas av Christer Sjögren och dansk keramik.
Precisensån: Signe Persson Melin och italienskt glas.
Randiga tråden: Tenn.
S:t Olof: Perstorpsbordet och art deco-lampor. Och 1700-tal.
Tanten på auktion: Pressglas och spiktavlor.
 
  
 

Om tenn - och den eviga lusten till kunskap

Den har smugit sig på - min nya passion. Men så i höst drabbade den mig plötlsigt med full kraft,
ni vet hur det är med passioner. Föremålet för mina känslor, eller, föremålen, heter tenn. Jag har redan
en samling, ni ser den på bilden. Samlingen ska jag berätta mer om i slutet av inlägget.
 
Men vi börjar här. Huvudsta loppis i fredags. Precis så här brukar det kunna se ut. Skönheter
i tenn skuffas ihop med - tja, till exempel rådjurshorn och kakfat från 1970-talet. Numera
är det vid sådana bord och hyllor jag fastnar. Jag står där ensam och vrider och vänder på sakerna,
de andra i retrofolket spanar borta vid porslinet eller tygerna. Det är vilsamt.
 
För fyra år sedan när jag var nybliven 50-talsentusiast
vände jag på varenda tallrik. Gefle? Rörstrand? Gustavsberg?
Eller, ovanligare, Lidabruk, Hackefors, Karlskrona?
Nu är jag där igen. Tela? Det läggs till på googla-listan.
 
Åh, gud, så vackert.  Ser ni hur spännande grått kan vara?
 
När jag var nybörjare på porslin från 1950-60-talet  fick jag
snabb favorit, Helmer Ringström, Gefle, för att hans
dekorer var så glada och lekfulla. Nu är det samma lekfullhet
hos vissa tennföremål som gör mig på gott humör.
 
Hur många inskriptioner av typen "1.a pris skyttetävlingen 1954"´har vi inte sett
på loppishyllorna. Och brrr.. ofta är det grön filt undertill. Men här ser vi en
intressantare text. Är det en medlem av akademien De nio som presentats
med fatet? Eller var det ett skojfriskt kamratgäng som kallade sig som de litterära
genierna?
 
C8. Årsstämpeln berättar att gåvan tillverkades 1929.
Var mottagaren kanske ledamoten... Selma Lagerlöf?
 
Årsstämplar är något man inte är van vid i retrosammanhang. Jag är förtjust.
Vänder på allt. Här har vi snipa och skål från Alex Sweden, tillverkade 1974. 
 
Allt är nytt för mig. Är detta det som kallas hamrat tenn? Är den gammal?
Jag vänder...
 
Nä. 1989. Men så föredömligt med skötselråd! Tenn är ju litet
knepigt, klarar inte kyla utan får fula utslag (tennpest) och kan
smälta som ljusstake om ljuset brinner för nära.
 
En annan utmaning med tenn är fotograferingen. Åh, så enkelt att plåta
teakbord och keramikvaser, tänker jag när jag kämpar med den här bilden.
(Ja, dekorationerna är ekorrar om ni undrar.)
 
Wow, vilken lyrare! Den där lekfullheten - igen. Nu minns jag inte om det var
den här mannen eller ekorrarna som hade Norrahammar-stämpel. Men jag
blev glad - åh, jag kände igen en tillverkare...
 
... eftersom första föremålet i min samling är en bägare tillverkad
på Norrahammars bruk. Jag tycker att den är så fin. Priset,
fem kronor på en loppis i Avesta, bevisar att man kan hitta
vackra tennsaker för nästan ingenting.
 
JL borde betyda JL Hultman, även om det verkar som om
han oftast hade JLH som signatur. Men NB stämmer, JL Hultmans
från Stockholm saker tillverkades bland annat där. Och frakturstilen
i H:et i H8 (1934) stämmer med en annan JLH-stämpel från Norrahammar,
också en med siffra i frakturstil, som jag hittar hos Svenska tennstämplar.
 
Ett danskt skrin, märkt Kunst Tin. Här finns ingen årsstämpel,
och jag köpte skrinet (12 kronor) mest för att känna på det.
Det är ju så man lär sig. Känner, tittar nära. Nästan luktar
på sakerna.
 
Tre är en samling. Den lilla muggen hittade jag i förrgår.
Den har en ruffare yta än alla andra tennföremål jag
tittat på. Vad betyder det? Ingen aning.
 
Stämpeln säger TENN och L Z P. Betyder?
Jag har verkligen nästan ingen koll på tenn. Men för drygt en
månad sedan hade jag ingen koll alls, vilket är en liten,
men betydelseful skillnad.
 
På den tiden, i september, köpte jag den här korkskruven på en loppis för 20 kronor. Jag listade ut
av stämpeln att den var tillverkad av anrika Herman Bergmans gjuteri på 30-talet, men drog ingen
slutsats av det. Sålde den på Antikvärldens dag för 60 kronor. Bra affär, eller hur.
Några veckor senare gick den för över 1 500 kronor på Tradera.
Grattis till den som kunde mer än jag!
 
Ja, kunskap kan ge pengar, som i fallet med korkskruven. Men framför allt ger
kunskap en särskild sorts välbefinnande. Jag har ett sug efter att hela tiden lära mig nya saker,
känner lycka när jag tillgodogjort mig kunskap och går vidare till nästa nivå.
Tenn är det senaste outforskade området. Som jag precis har beträtt.
Spännande.
 
PS. Vad det är för ljusstake på sista bilden? Ålder? Tänkbar tillverkare?
Ingen aning. Vet du?
Om ett år ska jag också kunna svara på sådana frågor.
 
PPS. Helgens utmaning bland retrobloggarna är ungefär
"Två saker som är heta om två år". Jag säger tenn, och
1930-40-talsmöbler i björk.