Vår Prydno pryder sin plats

Äntligen! Alkoven i vardagsrummet har varit en sorgligt möblerad historia, med ett Ikeaskåp
och travar av LP-skivor. Så - en dag - lägger plötsligt Tid & rum ut bild på en Prydnohylla på facebook,
och vi inte bara  gillar den. Vi köper den. På studs.
Jag var ju bara tvungen att plåta och visa "Prydno", trots de erbarmerliga
ljusförhållandena just nu. Det kommer bättre bilder i kommande inlägg, och då
både info och frågor om det som står på hyllorna.
 
Förutom att bokhyllan är fin i sig så fick äntligen
H:s glassamling komma fram. Och vägglampan
som levt ett undanskymt liv har fått dimmer
och lyser nu i harmoni upp alkoven
på kvällarna.
 
 "Prydno" är en 1950-talshylla,
tillverkad av Bröderna Gustafsson i Virserum.
Här skrev jag ett inlägg med många bilder på Prydno
och andra 1950-60-talshyllor.
Prydno är finast, förstås.

Äntligen är herr och dam uppe

I går kom de upp, det tjusiga paret som visar vilken dörr som inte går till klädkammaren.
Väldigt rolig detalj i vår lägenhet, tycker jag. Paret är också litet annorlunda mot den herre
och dam man vanligen brukar se på toalettdörrar i gamla bygdegårdar och liknande.
Det var Gunilla på retrobutiken Risingeboden i Gimo som hittade dem åt mig.
 
Vårt badrum är annars sorgligt ur ett retroperspektiv. Modernt/halvtråkigt slitet, i vitt och med
dekorkakelplattor i ljusblått. Men man får göra vad man kan. Veckans nyretroköp är denna
hängare från Clas Ohlson. "Hommage à George Nelson" kallar jag den. För 99 kronor är den ett fynd.
Clas Ohlson är bra på nyretro.
.
 

Så mycket Helmer, så litet ordning

Blå Ritz, Atos, Amanita...  Min samling Helmer Ringström-dekorer växer. Första målet är att ha
någon servisdel i varje dekor (och varje färg av dekoren) som han ritade på Gefle porslinsfabrik.
Nästa mål är att ha alla koppar.
Jag har drygt 40 dekorer nu. Tills nyligen trodde jag att Helmer skapat 50 dekorer, men listan
jag gick efter (Antikvärldens specialnummer om porslin från 2008) visade sig inte vara komplett.
Drygt 60 dekorer hann han med. 
 
Det börjar sannerligen bli dags att katalogisera vad jag har, och att komma
på hur jag ska förvara samlingen. Så här står den nu, trångbodd och rörig.
 
Dekorer staplas på varandra. Här "Gulli", "Daisy", "Hjärter" och "Kryss". Visserligen matchar de
varandra väldigt fint, men det vore trevligt om varje dekor åtminstone fick sin egen hyllhalvmeter.
Den som räknar snabbt förstår då att det behövs drygt 30 meter...
 
Ännu en ovanlig Helmer-dekor, "Dorothy" i gulgrönt. Trängs med bland annat en trave "Trio".
 
En ensam mugg i favoritdekoren "Safari" har hamnat med "Ruta, röd", och grekerna "Delfi"
och "Hellas".
 
Mina finaste servisdelar. Flata och djupa tallrikar i gul "Safari". Nästan omöjliga att hitta, men plötsligt
i höstas fanns sex flata tallrikar på Tradera. De tre djupa är från min barndom, har aldrig sett några
andra djupa tallrikar i gul "Safari".
 
"Teve", "Bandorra" och en "Solbritt"-snipa.
 
En röd och en blå "Amanita"-kopp med fat fick jag av H i julklapp. Två gröna assietter
hade jag tidigare. Det jag suktar mest efter just nu är en grön och en gul kopp. 
Det gröna i uppläggningsfatet "Atos" ligger nära den amanitagröna, märker jag nu.
 
"Stina" är jag väldigt förtjust i, en servis man blir glad av. Till och med
anspråkslösa "Taggen" skiner upp i sällskapet.
 
2 x "Tulpan".
 
Oj, vilken röra. Vackra "Marta", döpt efter Helmer Rinsgtröms hustru, har jag samlat på mig
en del delar av. Till höger "Mexico" ihop med ett par "Doris"-assietter.
 
Ja, något behöver göras. Drömmen är en hel vägg med upphängda tallrikar, och koppar
snyggt arrangerade på småhyllor. Fast... sedan behöver jag ju ett lager ändå.
Puh!
 
Ramlade över den här efterlysningen från BBC. Under 2013 ska de göra
ett program om och med samlare. Det som fångade mitt intresse
var meningen "Do you need help to organise or display?"
Yes. Yes, I do.

Nu undrar jag:
Hur har alla ni andra med samlingar av liknande storlek gjort?
 
PS. Hela samlingen hittills ser du i äldre inlägg under kategorin 
Helmer Ringström.
 
 

Filmiskt snygg neon

Biograf Park, Sturegatan, Sthlm. Så ska det se ut.
 

Man kan aldrig få för mycket neon.

En flugsvamp i snön!

En röd och en blå "Amanita"-kopp låg i ett paket från H på julafton. Jag tog en bild
på den röda medan det var snö. Kanske den sötaste kopp som gjorts. Men den har ett giftigt
namn. "Amanita" betyder flugsvamp. 

Utfryst direkt

"Får jag vara med er?" ser nykomlingen ut att säga till de andra lamporna. Liksom "ET",
en annan personlighet från 1980-talet, sträcker den enorma golvlampan från Lamp Gustaf
kontaktsökande ut sina tentakler. Men nej. Vägglampan, en 50-talare med bulliga kupor, ser genast
stram ut. Taklampan från Tyringe, född på 1960-talet, avger plösligt ett mycket kallt ljus.
"ET" får nog bo på landet istället. Där råder en mer tillåtande blandning av åldrar
och stilar.
 

Sex kilo 60-talslampa och ett bord fullt av päron

Den hängde i loppisbodens fönster och var litet annorlunda. Jag kunde inte motstå den.
Väl hemma med sisådär sex kilo lampa hittade jag en liten smutsig etikett på insdan.
"Tyringe konsthantverk". Bildgooglade. Mejlade Konsthantverk Tyringe, som fortfarande finns.
De berättade att de tillverkade lampan på 1960- och 70-talet. Den gjordes både med mässing (vår)
och nickel (den som gick på Bukowskis för 7 000 kr i oktober). Vår lampa saknar en av de runda
mässingsplattorna, men det syns inte där den hänger i hallen, eftersom vi tog en av dem på ovansidan
och flyttade till undersidan. Direkt efter köpet var jag litet missnöjd med att inte ha fått pruta på priset,
400 kronor. Men... det känns okay nu.
 
Guldslingan i det här tyget av Sven Fristedt binder på något sätt ihop de två
loppisfynden. Det stora tygstycket (30 kr) i svart, off-white och guld är tjockt, nästan som canvas.
Det passar som festduk på det stora slagbordet på landet.

Nå, det här var inga 50-talsgrejer precis. Jag tror att 2013 blir året då jag definitivt
breddar min smak. Är ni fler som börjat snegla framåt och bakåt i tiden?
 

Missa inte Bletchley Circle

Fyra brittiska tjejer jobbar under andra världskriget med att knäcka den tyska militärens koder.
De möts igen 1952, för att stoppa en seriemördare som härjar i London. Susan (t h) och hennes
gamla kolleger från kryptocentret Bletchley Park ser mönster och samband som inte polisen ser.
Serien "Bletchley Circle" går i SVT just nu och finns på SVT Play. Efter att ha sett
del 1 sörjer jag redan att det bara är två delar kvar. Vi får kvinnoporträtt från ett 1950-tal innan det
blev naturligt för tjejer att vilja göra annat än att sköta hushåll och barn. 
Och så förstås kläder, inredning, miljöbilder.
Del 1 på SVT Play här. Missa inte!
(Foto: SVT/Content media)

Årets roligaste retrostunder


ÅRETS ROLIGASTE RETRODAG. Nu slänger jag en sista blick bakåt på 2012 innan retroåret
2013 börjar (det gör det nog på fredag, med årets första loppisbesök). Förra årets roligaste retrodag
var utan konkurrens den i höstas då jag for runt på Antik & kuriosas pressvisningsdag och gjorde ett
frilansjobb för tidningen "Antikvärlden". Artikeln publicerades i AV 12/12 och var fint redigerat.
Åh, vad kul det var!

 
ÅRETS BÄSTA RETRONATT. Den tillbringade H och jag på Laholms stadshotell,
under vår bilsemester i somras. Vi sov - förstås - i 50-talsrummet. 
Morgonen därpå fick jag tillträde till fler av rummen i retrohotellet.
Här ser ni bilder från bland annat 30-talsrummet och 60-talsrummet.

ÅRETS SKOJIGASTE SERVISINKÖP. I Grisslehamn tittade vi in i antikaffären
strax före stängning och fick med oss en helt ny servis till landet. 26 delar röd "Neptun".
En glad Gefledekor, ritad av Dorothy Clough.
 

ÅRETS VERNISSAGE. Vi var så stolta, H och jag, där vi
en februarikväll trampade runt på Gustavsbergs porslinsmuseums vernissage
av utställningen "Emalj på G". För ett av bidragen var vår emaljtavla
signerad Breger -55 (bilden).
 

ÅRETS NOSTALGITRIPP. På Kyrkö mosse i Småland håller de många starka karaktärerna
på bilkyrkogården att uppgå i naturen. Stämningen var närapå magisk den där regniga dagen
i somras. Mitt blogginlägg från Kyrkö mosse är det jag är mest stolt över 2012.

ÅRETS SPANING. I november kom form55 med en bloggutmaning:
"Två saker som du tror är dyrare om två år". Ett tiotal retrobloggares deltog i utmaningen.
Själv gissade jag på 1930-talsmöbler i björk, och tenn från ungefär samma tid.Jag tror också
på mässing, och köpte härom dagen den femarmade gigantiska golvlampan från 1980-talet
(bilden) till lägenheten.  Retrobloggarnas trendspaning uppmärksammades i "Antikvärlden",
vilket var litet kul. 

ÅRETS TOPP. Den 1 april 2012 hade Femtiotalsjakten 1 006 unika besökare.
Det var rekord och en siffra jag inte vågar hoppas på igen. Efter drygt fyra år med
retroblogg börjar energin sina litet grann. Så jag har jag gjort färre blogginlägg och det
märks i statistiken. Men hellre färre inlägg med bevarad kvalitet, och lägre besökssiffror,
än att ösa på för statistikens skull. Blogga ska vara roligt, ett skapande. Inte ett måste.
 
ÅRETS FLOPP. För andra gången försökte jag börja twittra i somras.
Men nej, det var inte min grej. Jag hann "avslöja" att det inte skulle bli någon
Stig Lindberg-retro edition från Coop hösten 2012. Sedan kom liksom twittrandet av sig.
Nu testar jag Instagram istället. Där heter jag Femtiotalsjakten.
Än så länge har det bara blivit en bild, men... tja, vi får se.

God fortsättning!