Femtiotalets finaste fotoalbum...


... ja, det vill jag påstå att jag har. Detta underbara album i mint condition, och med massor av sidor
att klistra in fotografier på, har jag fått av form55. Med osviklig känsla för vad var och en av hans
retrokompisar gillar valde han fotoalbumet i födelsedagspresent till mig.


"Vad fick dig att fastna för just 50-talet?"
brukar folk fråga.
"Därför!" tror jag att jag ska säga
i fortsättningen - och ge dem
länken till det här inlägget.

Fem våningar amerikansk antik och retro


Ett sista stort svep från New York-resan i mars kommer här. Alla bilder är från femvåningarsäventyret
Horseman Antiques på Atlantic Avneue, Brooklyn. Jag fick ta hur mycket bilder som helst,
men tyvärr fanns ingen personal förutom vid ingången och det fattades infolappar på föremålen.
Därför lider det här inlägget brist på information.
Kommentera om ni har kunskap om sakerna jag visar!


Girafferna fyllde nästan en vånings höjd.


Charmig gungstol och en lampa som jag såg fler av i samma stil.


"De är 1960-tal", fick jag i alla fall ur en av gubbsen vid ingången.


Visst ser den här ut som om den brinner?


En liknande bordslampa såg jag på en svensk mässa i vinter.


Direkt från Hollywood? Regissörsstolarna var fina.


Drömmen om ett diner-set lever.


Bulligt, gulligt.


Den klädhängaren gjordes inte i går!


Charmig stol.


Kräver sitt rum.


Liten och nätt.


Tja?


Det mesta på de fem välfyllda våningarna var från mitten av förra seklet. Men tunnorna kanske
hade bott på samma skola som klädhängarna?


Den är kul, eller hur?


Jag gillade tyget, och det låga stuket.


Högst upp, med utsikt över Atlantic Avenue. Skönt med litet ljus efter att ha rotat runt
på dunklare våningsplan.


Kolla benen!


Skojigt bord.


En blomlampa.


Och en lampa till,i form av vikingaskepp.



Stolarna och kistorna stod utanför grannbutiken, där plåtning var förbjuden.
Den gamla Porschen - wow....

 
 
Horseman Antiques

En ganska hemsk lampa - ny eller gammal?


Den här har Rutger ett ont öga till. Jag tyckte den var så ful att den var snygg
när jag köpte den på loppis. Nu tycker även jag att den inte tillför vårt hem
så värst mycket...


Men innan den prismärks och åker ner
i sälja på loppis-låda: Vad är det för lampa,
och är den ny eller gammal?
Vet ni?
UPPDATERING: Naturligtvis visste FJ:s läsare!
Lampan är gjord av Josef Schott, för Smålandshyttan.
Förmodligen 1960-tal.
Tack till Maria och till Lyckliga Gatan-Vintage Kuriosa Design!

Loppisgodis


En snabb liten raid på Returskänken i Norrtälje i fredags gav ett trevligt resultat. Den här söta
burken som innehållit brittiskt godis kostade bara två pix. Ett sött fynd!


Vad har vi här? Ett ställ för någonting, men vad?
Den kostade 20 pix. Jag köpte den mest för att jag inte orkade
plåta i affären.


Svart solid plast och trä. Den känns för hög för ketchup och sådant?


En ljusstake från Christers keramik i Mariestad, som var i gång från slutet av 1940-talet
till början av 1970-talet. 20 pix.


Finns det några Christer-samlare där ute?


Medicinlådan är jättefin...


... eller kan bli om jag putsar mässingsbeslaget och oljar lådans trä.
Aktiebolaget Wilhelm Becker, Stockholm, var kunglig hofleverantör.


Gott om plats för tinkturer och sårpulver.

Min hipstamatiska familj och jag (bloggutmaning)


Tittar igenom fotoalbum från 1960-talet. Hittar bilder som är så hipstamatic att datorn vrider
sig av retrotrendighet. Här är året 1966 och pappa har köpt ny kamera. Mamma tar en bild,
pappas min avslöjar att han ser att den kommer att bli suddig. Men... trappstegspallen... vaxduken...
50-talsgardinerna (vi var ett decennium efter), en affisch med spännande nya ostsorter...
fina små kaffekoppar... så här såg det ut när det begav sig.


Samma ostaffisch, men annan vaxduk. Morfar jobbade på vår lilla gård, och åt med oss.
På bilden läser han Norrtelje Tidning-Roslagens Tidning, som den hette då. Är det en stor Erkerskål
med bruna bönor där på bordet? Mamma har med all sannolikhet själv sytt 60-talstoppen hon bär.
Svamphandduken - en klassiker av känd textilformgivare, har jag för mig.


Morfar & jag. Konstigt att jag ser dyster ut, jag älskade min morfar. När jag var några år
äldre än så här spelade vi alltid femkort efter middagen.
Ännu en prickig köksgardin!


Favorit i repris. Den här bilden har jag visat en gång förut. Ljusblå köksluckor, tickor,
grytunderlägg i form av träklump med perstorpsyta, diskbänk med balja och en hushållsassistent
som väntar på att bli diskad.


Här har gardinen flyttat till andra köksfönstret, tror jag. Där vi hade en helt fantastisk
rullgardin i sådan där tunn sladdrig 50-talsplast, om jag minns rätt. Mamma bär blå
städrock i något härlig konstfiber. Min kusin förundras över hur många bilder min far tar i köket.

En bloggutmaning till er retrobloggare (och andra bloggare) som också har familjefoton
med tidstypiska detaljer från 1950-70-tal: Dela med er!
Berätta om du gör ett inlägg så länkar jag.
LÄNKAR:
Retroschmetro
visar tidsypiska familjefoton.
Larsson har etiketten Far och mor, med bland annat Far i Don Draper-hatt.
Kerstin Kokk visar Foton från förr.

Prima primörer

Reklamen var rarare - och grafiskt mer intressant - förr. Affischer med vårprimörer
ger gott humör. Litet sol nu också, så leker livet!

Min bättre hälft - och husets herre...


Min bättre hälft, Rutger, såg till att vi fick ett sideboard. Det är han som kollar nätauktionerna.
Titta! sa han en kvart före budgivningens sluttid. Jag tittade på sideboardet och sedan tittade vi
på varandra. Ja! DET skulle vi ha!


Det senaste numret (1/12) av Hus & Hem Retro innehåller
en stor genomgång av sideboards (de kallar i en text möbeln
för någonting i stil med "retrofolkets altare", välfunnet).
Vi visste att vårt var av Nils Jonsson för Troeds-Bjärnum.
I "Retro" fick vi namnet också, "Cortina".


Nils Jonsson verkar ha formgivit sideboards på löpande band. Men vårt är hans finaste, förstås :-)
Bra djup, man får in massor. Mari Simmulsone "Indonesiskan" är också införskaffad av Rutger - här
är hon så nyinflyttad att hon inte hunnit ta bort prislappen.


Medan jag rotar bland femkronorsfynden på loppisarna letar Rutger sakerna
som ger vårt hem lite stil. Stolarna hittade han hos Nordlings Antik.
De är ritade av Kai Kristiansen och trivs bra ihop med slagbordet i teak.


Lampan och Lars Norrman-tavlan följde med Rutger när vi flyttade ihop.
Musikmöbeln som skymtar var det faktiskt jag som hittade.


Rutger samlar på Anita Nylunds "Our little town", som jag döpt exportversionen av "Vår lilla stad"
till. Jag skrev om dem här. Ja, Rutger är sannerligen min bättre hälft. Men husets herre? Ånej...


... honom har ni här. Han heter Holger (efter den gamle
skådisen Holger Löwenadler) och möter oss i hallen, med
en ogillande blick om jag kommer hem med alltför
simpla fynd.

Har DU en bättre hälft (eller sämre)?

Tredje tobaksburken - ni vet vad det betyder...


Har inte rökt en cig sedan i oktober. Men är svårt begiven på tobaksburkar från 1950-60-talen.
Med dagens loppisinköp har jag tre, vilket betyder att jag gått över gränsen och börjat samla.
Jag identifierar burken hos Grödinge Antik & design: Den är av Mari Simmulsen, Upsala-Ekeby
för Turitz & Co (Epa-varuhusen). 100 pix. Ett mininagg.


Fatet är naggat men lyste så glatt mot mig. Och det var "loppisskylt vid vägen-
säsongspremiär" för mig i dag. Tre skyltar mellan Rimbo och Sigtuna. Näst bästa vårtecknet,
efter tussilago Glädjeyran över att se loppisskyltar igen fick mig att pynta upp 25 pix för fatet,
som är märkt under med Gustavsbergs studiohand i rött samt med ett kort streck.
Torde betyda att det är Stig Lindbergs design? Känner igen motivet/stilen men tycker bara
att fatet är litet klumpigt målat och inte med Stickans elegans.
Någon som vet?

Loppissvep från New York #3 (Hell´s Kitchen)


Loppisen i Hell´s Kitchen, på W 39th street, fick även den ett återbesök. Den här gången
fanns det gott om gamla skyltar till salu. Missa inte de naturtrogna ändernas i bakgrunden!


Mer skyltar.


Den här loppisen har inte så mycket "retro" (fast en hel del vintage). Men vi gillar den eftersom
man stöter på roliga antikviteter som de här beslagn. Säljaren trodde att de suttit på en byrå
eller liknande.


Vi såg fordon av olika slag. Som den här.


Och den här.


Och till och med en prärievagn.


Rutger tittade på rattar.


Och jag vände på laxrosa keramik som är långt från svensk smak, men som jag är
förtjust i. McCoy med mera.


Här avslutas loppissvepen från New York. Det kommer fler NYC-inlägg. Och jag ska när tiden 
finns sammanställa en liten retroguide, med årets och förra årets besök.
Men nu blir det först litet svenskt ett tag.
Hell's Kitchen Flea Market

I morgon åker vi!


Rosa kaffekanna och en katt som ser mer uppstoppad än levande ut.
Men påskkäringen på omslaget till Fick-Journalen 1954 hade i alla fall en attans
snygg klänning.

Glad Påsk!

Anders Borg: Därför inför vi en loppisskatt


UPPDATERING: OBS! Detta inlägg var Femtiotalsjaktens aprilskämt 2012.

Ja, ni har väl läst det på dagens DN Debatt redan.
Finansminister Anders Borgs beslut att
införa en loppisskatt, från den 1 juli i år. "En svart sektor som alltför länge romantiserats", skriver
han och menar att loppisar inte ska ses som ett folknöje utan som en "skadlig hämsko på annan
konsumtion". Det vill säga: Loppistrenden gör att vi handlar för litet nyproducerade saker, och då
skapas färre jobb.
(Fotot på Anders Borg: Janwikifoto/Wikimedia Commons)


Den nya skatten, på 22 procent, ska betalas av alla som under ett år
sålt på loppis för en sammanlagd summa på mer än 200 kronor.
"Det kan tyckas som ett lågt belopp, men här om dagen träffade jag en ung
arbetslös tvåbarnsmor från Norrland som berättade att hon inrett ett helt
vardagsrum för 175 kronor, genom att handla second-hand", skriver Borg
och kommer sedan till slutklämmen i debattartikeln:
"Kanske hade hon inte varit arbetslös utan haft en anställning på till exempel
ett stolföretag om inte loppisdumpningen av möbelpriser slagit undan benen
på sådant företagande."

Tja, vad säger man? I dag är den den 1 april - sälj av så mycket du
bara kan före den 1 juli?

PS. Aprilskämten från 2011 och 2010.