Inte så skruvat fynd, trots allt


Jag kom sent till en loppis i lördags, där uppenbarligen saker ur ett mycket intressant bohag
från en äldre dam sålts i väg av en tjej i 30-årsåldern. Men jag grävde i alla fall litet i resterna och hittade
bland annat en gammal korkskruv. Den nötta firmastämpeln säger H Bergman Gjuteri Fud. Vilket betyder
att den tillverkats av anrika Herman Bergmans Gjuteri i Sthlm.
En av deras äldre serietillverkade saker, meddelade företaget i ett föredömligt snabbt mejlsvar.
 

Det är en gubbe med mustasch (vinarbetare?) som verkar sitta och tappa upp vin i flaskor. Han har
en framför sig och en bakom. Inte retro, precis, men väldigt rar. Och - jag har märkt att jag börjat vidga
mitt intresseområde det senaste året. Har börjat fingra på antika föremål i butiker och på mässor,
tittar bredare. När jag grävde i lördags hittade jag till exempel också en rolig såssnipa, jugend, 
i form av en gapande firre, Rörstrand.

Är ni fler "retropersoner" som känner att ni glider i väg åt det lätt antika hållet?

 

Bara en duk

Visa fler bilder från ert kök, skrev någon i en kommentar till förra inlägget.
Men tja, det har inte hänt så mycket sedan sist, förutom Skaraskåpet. Här är i alla fall en köksduk
jag inte visat förut. Koppen "Delikat " från Rörstrand och duken är som gjorda för varandra.
 
"Men hallå där! Jag passar också bra ihop med duken",
säger Erik Höglunds flaskgubbe.
Absolut.
 
 
 
 

Skaraskåpet uppe!

Det är som om det alltid suttit där, "Skaraskåpet". Men Skaraplasts variant av Redahyllan hittade
vi först i somras, i en antikbutik i Kivik. Det känns roligt att ha ett annat speceriskåp  än den
supervanliga Reda. Och det gräddgula passar fint ihop med mintgröna köksluckor.
Det finns en härlig sida om Skaraplast, med bildgalleri och produkatarkiv.
Missa inte!
 

Ja, det var ett alla tiders hotell

Laholms stadshotell, by night. Vi sov ju i hotellets ljuvliga 1950-talsrum där under vår bilsemester.
Men det fanns många fler intressanta rum. Jag fick nycklar till några av de lediga, och tog
en vända med kameran. Följ med...
 
Ni ser henne inte, men utanför bild blickar Greta Garbo ned på sängen. Det gör hon
rätt i, för den var snygg. Vi befinner oss förstås i 1930-talsrummet.
 
Funkisstolarna, bordet och lampan går inte av för hackor.
 
Möblerna här inne är de flesta i ljust trä (björk?) med svarta
skivor och detaljer. En stenkaka ligger redo på grammofonen.
 
Jag blir allt mer övertygad om att det efter 1950-60-tals-
trenden kommer en art deco/funkis-boom. Det finns en elegant
vilsamhet här som känns attraktiv. Vad tror ni?
 
Men än skriker vi av förtjusning över interiörer som denna - eller hur? Vi har kommit in
i 1960-talsrummet.
 
Samma sängar som i 50-talsrummet, men framför en lugnare tapet.
 
Ett trivsamt stilleben - och läsning!
Sedan säger vi....
 
"Hej, 70-tal!" Ja, precis så såg det ut. Manchesterfåtölj, våningssängar i furu (fast rummet
hade en normal dubbelsäng också) och en sådan där furuspaljé som var riktigt, riktigt het
någon gång kring 1974.
 
En liten teve från tiden, och en ny och platt - där
Che Guevara speglas. Det är bara Mateus Rosé-flaskan
med nedrunnen stearin och en platta med Norrbottens Järn
som fattas här.
 
Men vem är jag att göra mig rolig över hur 40-talisterna inredde sitt 1970-tal. Nu står vi i rummet
med 1990-talsinredning och jag minns med skam att jag hade möbler och mattor i de här
färgställningarna. Härlig kombination det där, sjukligt lila-rosa och rostrött.
 
Det fanns rum från 1880-talet, då hotellet öppnade, och ett för varje
decennium fram till dags dato. (Ja, man kan bo helt modernt här också.)
Jag hade gärna tittat in i allihop.
 
Men de allmänna utrymmena är också roliga att vandra omkring i.
Fåtöljgruppen med udda fåtöljer omklädda i samma tyg är stilig.
På första bilden i inlägget såg ni tre olika teakstolar med likadan svart
skinn/galonklädsel. Också snyggt.
 
Nästa gång vill jag sova
i 1930-talsrummet, min favorit
utöver 50-talsrummet. 

Till salu: Drömhus från 1958 - i originalskick

Till salu just nu, i Linköping: Ett unikt hus, orört sedan det byggdes 1958. Det ser inte så
mycket ut för världen utifrån - även om det lilla garaget är väldigt rart. Men vänta bara...
 
Vi börjar med köket. Ljust, och så många skåp så att det skulle räcka även till den mest
servissamlande retropersonen. Köket har en sådan där trivsam separat matplats,
typisk för tiden. Och ingen har rivit ut och gjort en öppen planlösning. Tack.
 
Badrummet. Se mig i ögonen och säg att du inte alls drömmer om en sådan här elegant
50-talsdröm i svagt mintgrönt.
 
Ett av fyra sovrum. Bokhyllorna! Det lilla elementet. Ljuset! Och Viola Gråstens
filt "Snark" som matchar gardinen. Detta vackra hus har haft samma ägare
sedan det uppfördes. Och nu kommer det som verkligen gör huset unikt...
 
En egen gymnastiksal - med öppen spis. Ägaren drev balettskola här fram till 1985.
De små gymnasterna kunde efter alla pliéer svalka sig med ett bad...
 
... den 1,90 meter djupa bassängen. Och det kommer någon lycklig köpare också att kunna.
Missa inte resten av huset, se den Bruno Mathsson-inspirerade arkitekturen och fler vackra rum.
Bilderna hittar du hos Svensk Fastighetsförmedling som säljer huset på Fjärilsvägen 15 i Åleryd, Linköping.
Priset? 2 575 000 SEK/bud. Som en två på Söder, Sthlm, ungefär...
(Samtliga bilder i inlägget: Svensk Fastighetsförmedling)
 
 

En ny servis har surfat in på landet

Plötsligt händer det. Man går in i en affär och där står en hel servis och vill följa med hem.
Det hände oss i lördags. Antik & kuriosa-butiken bredvid Akilles taverna i Grisslehamn skulle
precis stänga, men vi fick slinka in och ta oss en titt. När vi gick ut hade vi med oss
26 delar röd "Neptun".
 
Gefle, förstås.. Två uppläggningsfat, en karott och en såskanna ingick - härligt, då kan man
servera hela middagen på "Neptun". Dorothy Clough ritade dekoren, som även finns i gul/blå
(vanligast) och grön/blå (ungefär lika halv-ovanlig som röd/blå, tror jag?) och orange (som jag nog
har förväxlat med gul, om/när jag sett den.
Man blir glad av vackra "Neptun", och det blev vi även av besöket i antikbutiken.
Roliga grejer (vi fick med oss ett par vinröda sänglampor också), och trevliga handlare.
Öppet på lördagar, rekommenderas.
 

Fem stjärnor till 50-talet på Laholms stadshotell

Aldrig har jag trivts så bra på ett hotellrum som här. Under vår bilsemester i södra Sverige hann
H och jag med två 50-talsrum. Först det på Scandic i  Värnamo. Sedan detta, på Laholms stadshotell
"Retrohotellet" i Laholm har inrett "årtalsrum" från decenniet då hotellet öppnade,1880, och fram till nu.
Vi valde förstås 1950-talsrummet....
 
Ett ljust och rymligt rum. En skön komposition i blått.
 
Välkomnande. Jo, teve fanns bevisligen. Modern, men placerad så att vi hade
kunnat dra för en gardin om vi velat gömma den.
 
Bara möbler från tiden. Ett skrivbord som gjort för retrobloggare.
 
Två 50-60-talssängar har fogats ihop till dubbelsäng.
 
 
 Åh, omsorgen i detaljerna! Vackra lampor. Nyproducerade gammaldags
kontakter och strömbrytare. Och läsning för 50-talets alla vänner.
 
 
Två udda snyggingar till sänglampor. Extrakuddar i ett skåp med
hjärtformad nyckel. Svärmorstunga i fönstret, förstås.
 
Den andra i paret "Fanett". Bakom den smala dörren finns badrummet.
 
... där man hållit inredningen enkel och
hyfsat tidlös. Det svartrutiga golvet ger
50-talskänsla.
 
Och vad står i fönstret om inte en kanna med Helmer RIngströms svåröverkomliga
dekor "Runa". Jag kippade efter andan av upphetsning - jag har ännu inget i den
dekoren (jag har drygt 40 av hans cirka 60 dekorer). Hade aldrig ens sett "Runa"
i verkligheten.
 
Innan vi gick ut på stan och åt en bit mat bad jag portieren ringa
och kolla med hotellägaren: Kunde jag få köpa kannan?
 
Jag närde en liten förhoppning. Det här var ju det första hotell
jag stött på¨som hade loppis.
 

Man kunde slå till på läsning om Alice Babs, bland annat. Men - kannan?
Nej. Jag är fortfarande, två veckor senare, litet putt. Men uppskattar samtidigt
att 50-talsrummet innehåller ett riktigt fint exemplar av en Helmer-dekor.
 
När vi kom tillbaka var det skymning. Sängarna såg inbjudande ut.
 
Fåtöljen hade somnat, snarkade lätt.
 
Blå skyming.
 
Blå Elvis.
 
Dags att släcka lampan.
 
Vi sov gott.
 
Nästa morgon hade jag svårt att lämna rummet. Här skulle jag kunna bo. Känslan var densamma
som i min förra lägenhet, 50-talslyan. Jag tog på mig min prickiga blus och försökte smälta in
i soffan - men H upptäckte mig och släpade med mig ner till utcheckning.
 
 
PS. Men innan vi åkte fick jag komma in och ta bilder
i några andra rum. Så det blir ytterligare
ett inlägg från detta underbara hotell.
Stay tuned....

Auktionen i grannbyn del II

Auktionen i grannbyn i lördags hade allt. Antikviteter och fyndlådor, sol och varmkorv,
bra auktionsutropare. Gamla liar har jag själv efter morfar, men det platsbyggda köksskåpet
som stått i 1700-talstorpet på gården där auktionen hölls kände jag förstås ett sug efter.
Snyggt!
 
Torpet.
 
En del visste man skulle gå dyrt. Vettar bjuder folk som galna på. Mellan 500 och 1 000
(eller om det till och med var över tusenlappen) gick de för här. Den gustavianska soffan
var en mycket vacker ruin. Skulle ta en vinter att renovera, konstaterade min väninna och jag.
Jag minns faktiskt inte vad den gick för.
 
"Linnés spegel" var det stora numret. Klubbades sist,
för drygt 20 papp. Hade hängt på Carl von Linnés Sävja
och så fin att den var belagd med exportförbud.
 
Det lilla söta skåpet gick för drygt 1 500. Billigt, i jämförelse med Linnés spegel och en
del möbler som klubbades för över 10 000 kronor. Men hörnet med finantikviteter var bara en
grand finale, det mesta på auktionen var enklare grejer och gick lågt.
 
Någon fick med sig en hoper Gustavsbergburkar för några hundralappar.
 
En antikhandlare kommer att ta mer än de 30 kronor styck hon budade hem
de nio Emma-kopparna för.
 
Min kompis har nu en vacker oljemålning i hallen, 100 pix. Själv råkade jag
köpa den geometriska saken. Begåvad lågstadienivå, upptäckte jag
efter att ha skrikit 20 kronor, fått den och sett den på nära håll.
 
"Fyndlådorna" gick mot slutet två, tre stycken för 20 pix.
När auktionen var slut hade vi ett helt bord med lådor. Två tredjedelar
av innehållet lämnade vi kvar (det hade ni också gjort).
Väl hemma åkte ytterligare en del - kvar blev detta:
 
Bytet! Den ljusblå Elmevasen i perfekt skick har etiketten kvar. Upsala-Ekeby-vasen
är en Ingrid Atterberg (kundserie för Åhlén & Holm, källa: bloggen Upsala Ekeby)
med både litet nagg och krackelyr - men väldigt trevlig ändå. Fatet, Rörstrands "Rando",
med ett par obetydliga missfärgningar, gjorde debut som salladsskål i kväll och är redan
en favorit.
 
Bregers ishink/mattermos saknar nät, men det klarar
man sig utan. Och en sticka att spetsa räkningar på med orange
fot - det vill väl alla ha en?
 
Svanen känns litet antik med sin breda näbb?
 
Vad står det under?
 
En vas med - lamor? Schäfrar? Litet Erik Höglund, litet tjeckisk.
Vet någon vad det är?
  
En tung liten bordständare, med gravyr "Englesson". Har mejlat
möbelföretaget med samma namn och frågat om de vet något
om den.
 

"Följesedel". De andra två: "Vit drottning" och "King Edward". Stämplar från ett företag
som sålde potatis, uppenbarligen.
 
Hållaren för läskpapper pryds av en isbjörn.
 
Sist, och charmigast av alltihop. Ett antikt fiskespö. Visst är det vackert?
Tänk vad man kan få med sig hem från en auktion....
 
PS. I förra inlägget visade jag det stora Fyndet. Två OPE-fåtöljer formgivna
av Ingemar Thillmark.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ooops - plötsligt hade jag ropat in ett par OPE-fåtöljer!

 
Kärlek vid första ögonkastet. I lördags tillbringade en väninna och jag hela dagen på en gårdsauktion
i grannbyn. Mot slutet av auktionen kom turen till en grupp möbler som jag knappt tittat på. De två
skinnfåtöljerna hade jag inte ens sett innan de plötsligt hölls upp. Men jag kastade mig in
i budgivningen - jag visste att de där fåtöljerna bara måste bli mina.
Och så blev det.
 
Eftersom den ena hade OPE-etiketten kvar gav bildgoogling snabbt svar
på formgivare. Ingemar Thillmark, verksam vid OPE i Jönköping i 25 år. 
 
De har så fina detaljer. Hos Barnebys hittar jag en avslutad annons med ett par fåtöljer
som ser ut som mina. Stomme i teak, klädsel i buffelskinn står det.
 
Är det buffelskinn i mina fåtöljer?
 

Den ena fåtöljen har en fläck på dynan, och så har de båda några smånagg i träet. Men i övrigt
är de i jättefint skick. Jag är så där förälskad som man kan bli i vackra föremål med själ. Och nyfiken.
Har fåtöljerna ett namn? Tillverkningsår? Kanske vet någon av FJ:s kunniga läsare något om mina
impulsköpta OPE-fåtöljer?

(Vad betalade jag då, undrar ni. Svar: 460 kronor, varav en tia i slagavgift. Och här ser ni en avslutad
auktion, Bukowskis Market, tidigare i år.
Ja - lördag var en bra dag.)
 

Och i Höganäs satt det bra med ett par retrobutiker

Efter besöket på bilkyrkogården på Kyrkö mosse rullade vår bilsemester på genom Blekinge
och Skåne. I Höganäs låg butiken Retro. Vi fick en bra känsla direkt, av ett par vackra
"Jetson" i fönstret.
 
"Retro" hade en del roliga saker. Den här hyllan med spegeln är sannerligen
inte svensk? Och var ska den vara, i ett badrum?
 
Aha. Där bakom stod en tillhörande bänk med telefonhylla (?). Hallmöbeln hade Retros
Handlare köpt av en person som köpt den i London och där fått veta att den är amerikansk.
 
Den där lampan överst på hyllan önskade jag att vi hade haft en bra plats för.
 
Dagbädden är en Ikea "Pixbo" från 1968. Såld-lappen gjorde mig knappast förvånad.
 
"Ja, det finns mycket fint här, men det vi behöver är ju ett nytt köksbord", sa jag till H.
Som pekade på det här. Ja. Perfekt. Så fick det bli!
 
 Nytt köksbord, en trevlig pratstund med handlaren - och den bästa korv med mos
vi ätit på mången dag (från en vagn på ett torg en bit från retrobutiken).
Vi lämnade Höganäs centrum på gott humör.
 
... och bromsade in först en bit ut på landet, vid skylten Skolhuset. Det lät bekant. Och det visade
sig vara samma Skolhuset som man rätt ofta kan hamna på om man googlar porslin.
Butiken är- förstås - inrymd i ett gammalt skolhus.
 
Bara en av många vackra lampor.
 
Vi vandrade runt och såg hela tiden nya saker. Min blick fastnade vid en ovanlig vas...
 
Udda.
 
... och med en stämpel jag aldrig sett förut.
Italienska Richard Ginori.
 
Sådana där glaskulor skulle man kunna börja samla på.
 
En kul lampa, och en kul katt. Men den katten hade svår konkurrens om vår uppmärksamhet...
 
Ser ni?
 
"Här är jag!" Kattungen for omkring
i och utanför butiken och var så söt
som bara kattungar kan vara.
 
Men katterna fick stanna kvar. Istället hittade vi en golvvas från Flygsfors som vi båda
blev förtjusta i. Tyvärr finns den tydligen i ytterligare ett antal färger - livsfarligt.
Bordet blev ett lyft för köket. Skaraskåpet som vi köpte i Kivik ska snart upp bredvid spisen.
Den lilla mintgröna blomkrukan matchar köksskåpen.
Bra köp, alltihop.

 
 

"She was born in '32, and was she ever pretty..."

Det är en regnig julidag, och vi ska strax få uppleva poesi. På Kyrkö mosse utanför Ryd i Småland
finns bilkyrkogården som minner om Åke Danielssons halvsekellånga verksamhet vid kanten
av torvmossen. Från början av 1940-talet till slutet av 1980-talet drev han bilskrot här.
 
Det svenska bilundret sover en stilla sömn. Många av bilarna från forna decennier har ännu
kvar sina karakteristiska drag. Andra sjunker allt längre ner i jorden...
 
... och håller på att tas tillbaka av naturen. Och det är meningen. Bilarna ska få vara ifred,
inget ska plockas eller röras här.
 
Färgstarka - fortfarande. Plastkablar i klara färger lyser här och var i vraken. Och den här
Saabdörrens tyg vägrar gråna.
 
Vad är säte, vad är natur...
 
Vi var inte ensamma i Åkes värld. En tysk familj smög runt och pekade på gamla Mercedesar,
folkor och andra av "deras" bilsilhuetter. Stugan i bakgrunden var Åkes hem.
 
Så mycken svunnen skönhet, så många gamla trotjänare.
Vi gnolade på Beach Boys "Ballad Of Ole Betsy":
"She was born in '32, and was she ever pretty
She rode a freight train west,  all the way from Detroit city
Betsy's seen more places than I'll ever hope to  see
Betsy's been more loyal than any friend could be"

Kärlek till bilar, kärleksbevis bland bilar.
 
"Betsy was a lady and that she will  remain
Betsy took some  beatings but she never once complained"

Det var ju nyss.
 
Litet för sig själv.
 
Den allra sista kvällsrusningen.
 
 
Plötsligt - ett piano. Kanske spelas här sent om nätterna, när alla besökare tagit sina
levande bilar och rullat iväg? Kanske viskas hest de sista raderna om Betsy fram ur
rostiga strupar...?
 
"She may be rusted iron, but to me she's  solid gold
And I just can't  hold the tears back 'cause Betsy's growing old"

Mannen på bilden har tagit de bästa av bilderna
i inlägget. Och introducerat mig för The Beach Boys.
 Vi lämnar
Kyrkö mosse, vandrar
tillbaka till parkeringen längs ett pärlband
av däck. Läs mer om Åke Danielsson
och bilkyrkogården på Samlaren.org.
Och till sist, här kommer Betsy...
 

Om ni lyssnar noga mot slutet hörs suset av granarna på Kyrkö mosse...
 

Vi sov i 50-talsrummet


Retrointresserad och på bilsemester. Var övernattar man då? Jo, om möjligt i ett 50-talsrum.
Och i Värnamo finns det ett, på Scandic. Stadshotellet kallades när det öppnade 1955 för Europas
modernaste. Ett av rummen har man inrett så likt originalrummen som möjligt.
 
Så vi checkade in, och möttes av en hall med 50-talskänsla.
 
Borstade av oss resdammet...
 
... och började med att inspektera sängen, den härliga tapeten och
sänglamporna.
 
Sängbord med mosaikskiva.
 
Sängdelen var fin, men jag blev litet besviken på resten av rummet. Soffan är en Bruno
Mathsson (ska heta bilsätessoffan eller liknande, men jag hittar den inte när jag googlar)
men såg tillsammans med kuddarna och fåtöljernas klädsel så modern ut att 50-talskänslan
försvann litet.
 
Den coola teven, en ny apparat inbyggd i ett gammalt skal, hade gått sönder för några veckor
sedan så nu stod här i stället en vanlig teve. Den okänsligt insprängda minibaren störde mig dock
mer än den moderna teven. Kannan är H55-servisen Old Höganäs.
 
Gardinens mönster matchar fint tapetens.
 
Så här såg det ut när hotellet stod klart 1955.
 
Skrivbordet är ett originalbord som gjordes av NK-inredningar för hotellets
räkning 1955. Jag gillade tavlan skarpt.
 
Min necessär trivdes på hallspegelns hylla. Badrummet skymtar. Det är
helt i nutida stil, så där tog jag inga bilder.
 
Det finns fler estetiska anledningar än 50-talsrummet att bo på hotellet.
I det här inlägget från 2010 ser du bland annat den vackra foajén och trappan. 
Även frukostmatsalen är en skönhet. Tyvärr glömde jag också denna gång
att ta med kameran dit.
 

Och när du är i Värnamo så missar du förstås inte Bruno Mathsson Center.
Inlägg finns här - men du vill se arkitektens och möbelformgivarens utställningshall
och kontor med egna ögon. (Är inte det där samma soffa som på hotellrummet,
förresten?)
 
Mitt emot hotellets parkering fanns dessa tjusiga balkongutsmyckningar.
H och jag fortsatte nu bilresan söderut. Nästa stopp var bilkyrkogården
på Kyrkö mosse utanför Ryd.
Stay tuned...
 
 
 
 
 
 
 

Lyckad landning hos Lanemo

Första stoppet på vår bilsemester gjorde vi i flygstaden Linköping. Här finns Saab,
som i år fyller 75 år. Två år yngre är Lanemo konditori. Fiket öppnade dörrarna 1939,
och drivs nu av tredje generationen Lanemo.
 
Konditoriet har  mycket av inredningen från 1950-talet kvar. Bland annat det spektakulärt
vackra räcket, ädel-50-tal.
 
Så snyggt. 
 
I den inre, större, kafédelen finns en fin panel. Stolar från 1950-60-tal. Bord med Perstorpsplatta.
 
Och så den stilfulla tidingshyllan.
 
"Vi har ett arv att bevara, så är det helt klart. Visst finns det de som tycker att våra
lokaler är slitna men det är ju det som är charmen", säger Ola Lanemo i en
intervju med Linköpings-Posten i våras. Bra!
(Men, snälla, byt ut den gula 1980-talstapeten i yttre kafédelen mot en tapet i 50-talsstil.
Den enkla återställningen skulle göra under.)
 
En av konditoriets anställda var med och skapade
Estellebakelsen. Så en sådan åt vi förstås vid vårt besök.
 
Coffee to go fanns redan på 1930-talet. Man fick med sig brödet i en korg,
som man sedan kom tillbaka med.
 
En vacker lampa från tiden gör en alltid glad...
 
... liksom när kaféägare gör sig besväret att göra något trevligt även av toaletten.
 
Räcket, brödet, den trevliga personalen - och så en pratstund om konditoriets historia
med en annan kafégäst. Lanemo konditori var en härlig början på en lyckad bilsemester.
I nästa inlägg kommer vi till Småland och övernattar i ett 50-talsrum.
Stay tuned...
 
PS. 
Under kategorin Kaféer hittar du inlägg från 37 andra kaféer
med originalinredning/retrostuk.
OBS! Om du planerar ett besök på något av dem kan det vara klokt
att kolla upp om fiket fortfarande är öppet.
Vissa har slagit igen eller gjorts om.