Måste ta tag i tapetseringen



Känner att jag tappat litet fokus. Har förirrat mig in i porslinets och veckotidningarnas
1950-tal istället för att ta itu med huvuduppgiften: Skapa en 50-talslya av min lilla etta.
Hittillls har jag ju skaffat sekretär, byrå, två pallar och en rya. Men tre saker måste
göras om det ska bli någon riktig 1950-talskänsla:

1) Nya tapeter. Jag ska ha en ljus tapet/måla väggarna ljusa i huvuddelen av rummet
och hallen, och hitta en rolig mönstrad 50-talstapet som fond i ena änden av rummet. 
Det som fått mig att skjuta upp projektet är detta: hitta en rekorderlig hantverkare.
En målare som gör jobbet bra - inom överenskommen tid. Någon som känner en
sådan målare? 
(Bilden: Nä, tapeten "Afrika" som kan ses i en tonårshörna på 1950-talet-hörna på
Arbetets museum i Norrköping är inte aktuell för fondväggen)


2) Bort med den vinröda soffan. Jag försöker skänka bort den, men än har ingen
nappat. När jag blivit av med soffan kan jag på allvar börja spana efter fåtölj(er),
mer om just den jakten på bloggen i morgon.


3) Ut med Billy, upp med String! Först när jag har en Stringbokhyllevägg kommer
jag att på allvar känna "Åhhh 55!". Jag har ju en hylla (bilden) och får snart en till
av Empire-Amelie.
Men, suck, först måste jag ta tag i tapetseringen.
Nu.

Plastic fantastic multi-purpose auf Deutsch


På 1950-talet var det Amerika och engelskan som gjorde landvinningar på
bekostnad av det tyska. Men det här (väst)tyska loppisfyndet måste jag visa,
även om det antagligen är 1960- eller 1970-tal, eftersom det har en känsla av 50-tal.
Det är 1) plastic fantastic 2) en smart  liten uppfinning för hushållet och även för resan
3) litet 1950-tal över den grafiska formen.
Jag visste inte att jag behövde miniklädnypor, aber natürlich!

Mer 1950-talsmode med Monet (gästinlägg)


Minns ni Monet? Min coola väninna som var med på 1950-talet, och har koll
på det mesta. Nu blir det mode med Monet igen, jag ger henne ordet:

De här två klänningarna ritade jag av den 25 maj 1959 i dagboken. Den första är
min examensklänning som är en köpt klänning. Ur dagboken:
"Jag provade min examensklänning. Den är så jättegullig. Jag tycker redan om den .
Den ser ut ungefär så här. Den har stora ljusblå och mörkblå rosor med ett ljusblått
empireskärp."



Nästa klänning är den jag själv syr i slöjden och den är nästan färdig. Till den ska
jag köpa ett rött läderskärp. Ur dagboken: "Den är sydd av gråblått tyg med ränder
av rött och vitt. Torpartyg heter det. Den har "rokokoärm" med brodyr. Den är inte så
gullig som den andra".

Jag minns båda klänningarna och särskilt den jag sydde själv. Som ni ser på
teckningarna hade jag tankar då i femtonårsåldern att bli modetecknerska.
Den hemsydda klänningen har jag "designat" själv både när det gäller modellen
och tyget. Den var faktiskt mycket söt. Och med skumgummi- och brodyrunderkjolar
på förstås! Jag är 15 år. Och syr mina egna kläder. Det ni!


Och skorna... Mer femtiotal än så blir det inte!

Monets blogg hittar ni här.

Trendspaning: Retroreklam x 3


Just nu poppar det överallt upp reklam som andas tidigare decennier.
Det här är Telias, den sitter i tunnelbanan och  består av en serie bilder med
samma familj. Den roligaste är egentligen inte den här 1950-talsfamiljen, som
illustrerar filmklassiker, utan den där familjen är Roy Andersson-glåmig.
Men jag håller mig till temat här...


... och fortsätter med denna 1950-60-talspastisch. Men1959 hade nog inte
bilden varit en spegelbild. Den hon tycker om hade varit en man eller kanske
ett barn. Man kan fundera över det där, att "någon du tycker om" är - du själv.
2000-talsegoism? Eller en sund självkänsla hos någon som kan sätta sig själv
i första rummet, till skillnad mot 1950-talets hemmafruar?
Diskutera! Som det stod i alla läroböcker på....


... 1970-talet! Skäggmanslaget och Gärdesfesten är tillbaka, med en varm
kram i finansorons höst 2008.

Dessutom: AMF Pensions tevereklam "Det kanske inte var bättre förr", också den med
scener från 1950-60-70-tal. Höjdpunkten i den är 1950-talspappan som tar upp bebis,
luktar, och sedan ropar "Kerstin! Keeerstin!" (ut mot köket) i en uppfordrande ton
- det är ju dags att byta blöja.

Signe Persson-Melin i "Antikdeckarna"


Torsdag, och därmed  "Antikdeckarna", programmet som ger mest
designallmänbildning för pengarna just nu - och är kul. De två antikdeckarna,
Pontus Silfverstolpe och Li Pamp, är som vanligt ute och rotar hos familjer
och i affärer. I kväll också: Reportage om formgivaren Signe Persson-Melin,
som fick sitt genombrott på H55 med de här rustika kryddburkarna (foto: Holger
Ellgaard).
Jag sitter bänkad framför TV4 Plus kl. 20.00

Kolla också min topp-tre-lista över antikprogrammen på tv - så bra är de.
(Håller du med?)

Vasen från Hallstavik


Den här vasen fick jag på köpet när jag köpte Edmund. Åh, vad fin, varför har du
inte den på bloggen, undrade Empire-Amelie häromsistens. Tja, finns ju ingen
anledning att inte visa den. Särskilt som jag kanske kan få hjälp med signaturen.
Någon som känner till Berit/Bertil eller vad det nu står?
En lokal keramiker, eller ett mer känt namn? 1950-tal är det i alla fall, året är -57.


Berit? Bertil?

Lite fakta om Gefle + rättelse till quizzen


I porlsinsquizzens fråga nummer 9 ska svaret vara Karlskrona, inte Gefle,
enligt bloggaren Herr Movarp, som sannerligen verkar veta vad han talar om.
Kolla in hans trivsamma och lärorika porslinsblogg på http://porslinsbloggen.blogspot.com
Här kommer hans rättelse, skickad som kommentar, men eftersom det är första
rediga sammanfattande fakta - på så litet antal tecken - jag har läst om den koncernen,
så får det bli inlägg:
"UE köpte Gefle porslinsfabrik 1936 och Karlskrona porslin någon gång under samma
period (tror det var 1942). Porslin (och flintgods) tillverkades i fabrikerna i Gävle och i Karlskrona.
Det var både bruksporslin och konstföremål. Fabriken som gav upphov till namnet Upsala-Ekeby,
kallad Ekeby-fabriken, gjorde lergods (bruks- och konstgods)! Där fanns även under en period
form av "studio"; som gjorde unikat, dvs unika pjäser i lergods (à la Gustavsbergs studio).
Svaret ska alltså vara Karlskrona eller UE/Karlskrona!"
Min kommentar: Det är ändrat nu.

Mot Norrköping!


I dag tar jag snälltåget till Norrköping. Där bodde jag i början av 1990-talet.
På fritiden gjorde jag ungefär det här: fikade på Café Broadway
på Bråddgatan, kollade i antikvitetsaffärer och loppisbodar, strövade omkring 
med kamera i miljöer från förr. Precis det där ska jag göra i dag.
När jag bodde i Norrköping hade jag en duktig cykel från 1930-talet. Här är den
parkerad så att man skymtar Arbetets museum (gissa om jag ska dit också)
i bakgrunden.


Cykeln, min pappas, hade till och med registreringsskylt. Nrg som i Norrköping.

På begäran: Jumperflickorna!


Det här är Femtiotalsmannen 1959. I gosslipover och fluga står han och beundrar
jumperflickorna i ateljén där bilden tas. Nja, det där var kanske inte riktigt sant.
Men eftersom Femtiotalsmannen önskade sig jumperflcikor här på bloggen har jag
letat fram några ur veckotidningar från 1950-talet. Håll till godo, alla 50-talsmän,
och -kvinnor, för det blir inte bara jumperflickor utan även slipoverpojkar.


"En varm, trevlig och praktisk sportjumper". Den bärs naturligtvis upp av en
bussig flicka av Sickan Carlsson-typ.


Klart man hade jumpertävlingar! Nu är vi nyfikna - hur ser vinnaren ut? Jo...


... så här elegant!  "Att svenska kvinnor är synnerligen stickskickilga och flitiga,
det märkte man minsann när vår stora jumpertävling skulle avgöras", skriver
Damernas Värld, som till slut utsåg denna gula angorajumper till vinnare.
(Det var faktiskt 1949, men man får förutsätta att jumpern bars en bit in på 1950-talet.)


Alright, Femtiotalsmannen, här har vi din favorit. Harriet Andersson i "Sommaren
med Monika". Faktiskt har hon varit med på Femtiotalsjakten tidigare, se här.
Och nu, mina damer, ska vi avsluta med ett par bilder för er:


Tjusig, eller hur? Så det är bara att springa iväg till sybehörsbutiken och skaffa
stickbeskrivning och garn. Femtiotalsmän vill ha en slipover i julklapp!


... och alla gossar önskar sig en präktig pullover.
Tips: På otroligt coola Spader Dam Vintage:s sajt får du "The Sweater Girl´s"
hela historia - och aningen glamorösare bilder också.

Ett litet hjärta för 1950-talssmyckena


Mammas lilla ask för småsmycken är en riktig liten 50-talsdelikatess.
Visst blir man glad bara av att titta på det? Tyget är nytt, köpt på Väddö Möbelaffär
i somras. Jag köpte en meter bara för att det var så vackert. Man kan göra
så med tyger...


... köpa litet grann, bara, för att ha och titta på eller klä om någonting litet med.
Förra veckan köpte jag tre decimeter siden, som ska bli ny klädsel åt en loppispall.
Jag ska visa er pallen före och efter sedan.
Att rota bland stuvbitar är också ett underskattat nöje.

Lördag på landet


Snart kommer snön. Pumpen tar på sig en mössa och säger god natt för i år.
Hinken är inte en äkta Kockums, utan en trevlig kopia (tjeckisk, tror jag)
från Granngården.

I morgon: 20 koppar - hur många kan du?

"Åh, de där kopparna är så fina! Sådana hade min moster."
Alla utbrister vi då och då i ett glatt igenkännande utrop när vi ser en servis.
Men... vad var det nu den hette? I morgon på Femtiotalsbloggen:
Stor porslins-quiz: 20 koppar - hur många kan du?

Håll korpgluggarna öppna på Odenplan


En bloggare gick av bussen vid Odenplan och började se sig omkring...


... och upptäckte plötsligt hur vacker Odenplans t-banenedgång är, till och med en dämpad
och lövfattig novemberdag. Den där 1950-talsskönheten finns i linjerna och de fina detaljerna.


Det svarta skärmtaket ritades av Erik Glemme, landskapsarkitekt som var inblandad
i formgivningen även av andra stationer längs den gröna tunnelbanelinjen
och dess förortsmiljöer. Odenplans t-banestation invigdes i oktober 1952.


Bänkarna ramar in nedgången.


Se, så vackra armstöd!


Och lamporna! Det blir inte mer 1950-tal än så här.


Kanske vill man ta sig en Zingo medan man väntar på en vän. Då går man
över till kiosken, också den byggd 1952.


Sedan en sväng in på Upplandsgatan - en riktig antikgata. Här har jag köpt
och plåtat 1950-talskoppar och sett min första och hittills enda livs levande
Bamsefåtölj.

Och här brukar Empire-Amelie och jag fika, på Nybergs hembageri
& konditori på nummer 26.

Det finns fler tidningar kvar...


Jag lade rabarber på 18 veckotidningar från början av 1950-talet på loppisen i Nysättra
(se helgtipset nedan). Men jag lämnade kvar ungefär lika många. 10 spänn styck.
Loppisen öppnar igen i morgon lördag kl 10.00.


Den här plockade jag upp i Hamnladan i Norrtälje på vägen ut. Fem kronor.
Osignerad, men visst är det 1950-tal? Inte tillverkas det väl tobaksburkar i retrostil.
Jag menar, TOBAKSBURKAR??? Men pipmännen nickar gillande, tror jag.


Sist, men knappast minst. Dagens riktiga fynd. Märkt "Hemi" undertill, fungerar.
En mycket vacker bordslampa. Nysättra, 30 pix.

Månadens loppisfynd!


Fick syn på den här emaljerade kastrullen i en loppisbutik vars adress jag inte
tänker avslöja. Jag fick genast känslor för den. Och för 40 kronor så gjorde det ju inget
om den "bara" var en kastrull utan anor. Den ville verkligen följa med mig hem!
Upptäcker sedan en ny skön värld när jag googlar "Cathrineholm", som står på insidan
av lockets handtag. Norsk fabrik där Grete Prytz Kittelsen formgav vackert husgeråd,
bland annat min kastrull. Och nu har den ett namn också, den heter Lotus.
Gillar ni Lotus så kolla in detta, en dansk Cathrineholmsfantasts bilder.
(Ja, jag vet, Lotus är från 1960-talet, men man får inte vara rigid).


Och hoppsan! Vad är detta! I samma butik står en stol som skriker "jag är designad!".
En Svante Skogh, för Seffle möbelfabrik. Men 1) jag misstänker att även detta fynd är
1960-tal 2) läderremmarna i sitsen är litet solkiga och dynorna saknas.
Så jag slet mig från Svante efter att ha tagit ett par bilder.
Kolla här hur stolen ser ut MED dynor.


Design: Svante Skogh.

Ni är vackrare än ni tror!


Ja, så är det! Och därför bjuder Femtiotalsjakten i dag på en skönhetskavalkad
från åren 1951-1958. Bilder ur Damernas Värld, Femina och Min Melodi.


Nu börjar vi med morgontoiletten. Ni har naturligtvis en beautybox, precis
som mannekängen på bilden.


... och papiljotter i äkta plastic. Jag hittade mina på en loppis, en hel påse
 för fem kronor. (Vakna bloggläsare har efter publicering upplyst om att de är
permanentpapiljotter.)


Eller kanske föredrar ni en enklare frisyr? "Min melodi" tipsar om hårband
man kan sy själv.


Visst är de fina?


I min beautybox finns snart den här klassikern från
Elizabeth Arden, i vintageförpackning.


Slösa med ögontuschet. Men låt det inte pryda edra
ögonfransar i ett helt dygn.


Innan vi fortsätter - sträck på er, flickor, så att ni får vacker hållning!


Ett rött läppstift i vacker hylsa är ett måste
för alla 1950-talskvinnor.


Så en droppe eau de cologne, och vi är redo för en dag på kontoret!
Och skulle det börja regna idag...


... så har vi trevliga hättor till våra regnkappor, så att frisyren inte blir förstörd!
En riktigt härlig dag önskar bloggen alla glada läsare. Kom ihåg:
Ni är vackrare än ni tror (med eller utan ögontusch)!

Bli vackrare än ni är!


Detta är, som man säger nuförtiden, ett par långbyxor "to die for". Eller hur?
I morgon på bloggen: Skönhetstips från 1950-talet.
(Bilden: Damernas Värld 1952)

Tillverkat 2008, men med 1950-talskänsla


Kökshandduk med känsla av 1950-tal. Kedjorna har har haft en bra 50-talshöst.
Handduken är från Åhléns. Där hittade jag ju en Ball Clock-kopia nyligen, de har
också ett snyggt String-inspirerat tidningsställ och när jag köpte handduken såg
jag en bricka med virrvarrmönster.
Clas Ohlson har kul retroradioapparater, som ni sett här.
Och när jag skyndade förbi Hemtex i går såg jag i ögonvrån en maffig röd ryakudde.
Jag tror att den hade exakt samma röda nyans som stråken i min lilla ryamatta, den jag
köpte på Antik&Kuriosa i Kista.
Och kolla här:


Bakplåtspapper, november 2008. Vilken retrokänsla! Här har vi...


... släktingarna från tiden!


Och så ett litet prickigt paket. Omslagspapper från Akademibkhandeln.
Vad jag önskar att det fanns i rosa också!

Åhhh, Amerika!


Åhhh, Amerika - drömmarnas land. Här i Damernas värld, 1951. Hur ska det gå
för flickan som far till Amerika i följetongen? I det här numret av tidningen har hon
redan hunnit bli kär, jobbat i drugstore, upptäckts av Life som gjort henne till
omslagsflicka - och nu är hon på väg till Hollywood.


Även "Min Melodi" från 1958 har följetong om flicka i Hollywood. Amerikafönstret
i samma tidning bjuder på "en glutt över på den andra sidan" och fastslår att "särskilt
deras tonårsmode är något att ta efter". Och USA-Nytt - vem kan motstå den reklamen?


Men nu till saken. I dag väljer USA president, därav detta lilla Amerikatema.
Så här såg förstasidorna ut den 7 november 1956. Eisenhower har valts om till en
andra period i Vita huset. Hur går det i natt? Blir det Obama eller McCain?


Medan vi väntar på att USA:s 44:e president väljs kan vi möta elva tidigare presidenter,
hos Sveriges Radios Lyssnarnas Arkiv.
Enjoy!