Finn tre fel - ett på väg att åtgärdas


Ett kökshörn på väg att bli 1950-tal. Finn tre fel! Se rätt svar under bilden på kakfatet.


Kakfatet finns i Liljevalchs museishop. Jag känner inte igen faten,
men gissar att de två stora faten är 1950-tal. Gefle/Upsala Ekeby? Eller är
det understa för plottrigt i mönstret för att kunna vara UE? 
Kaffefatet? 1960-tal?
Fatets pelare är klädd i gamla annonser.
Lite kul. 

Svar till Finn tre fel:
1) Skåpluckornas färg. Ljusgula. Under det gula, ljusblått.
Men vilken färg hade de på 1950-talet?
2) Knopparna på luckorna. Jag vet, hemskt. När jag bestämmer ny färg
på skåpluckorna (ROT-avdrag år 2010) ska jag också hitta rätt knoppar/handtag.
3) Furubord, Ikea. Har idag fyndat ett litet perstorpsplattebord i Hamnladan, Norrtälje,
för 250 kronor. Som vanligt när jag köper slitna 50-talsmöbler billigt får min far fixa till lystern.
Slipa och lacka benen -  förmodligen vet han hur man snyggar till plattan också.

Jag tog inte Tulo i tid...


... så nu är jag förkyld och hemma från jobbet. För det ska man vara, säger denna skolplansch
från 1950-talet. Den finns på Sundbybergs museums 1950-talsutställning.


Där hittar man också denna pojke med sitt förnumstiga råd till systern.
Och vem vore väl jag att säga emot? Så i dag blir det inte mer bloggande än så här.
En bild till bara, som påminnelse till er andra så att ni inte också drabbas:


Fast Emser går också bra.

Hjälp mig välja tapetstil!


Jag har nu hittat en målare, som ska ta sig an och måla/tapetsera min enrummare
 i februari. Jag har alltså gott om tid att leta mig fram till rätt tapet. Tyvärr ska inte köket
tapetseras, det har vita betongväggar och gammaldags kökskåp (som dock ska målas om så
småningom, men vi tar en sak i taget).
Annars hade den här tapeten från interior1900 varit given. Det blir inte mer 1950-tal än så här.
Och ni som följer bloggen vet att jag gillar äggkoppar, se här och här. Tänk att ha en tapet
med tre glada äggkoppar!

 
Nej, det är mer någonting i den här stilen som är aktuellt. Vi talar alltså om
fondtapet till alkoven. Jag tror nämligen att jag redan nu har bestämt mig för att
måla resten av rummet vitt. Det är en liten lägenhet och vitt gör den större.
Dessutom är 1950-talets gröna, gula, grå och röda nyanser snyggt mot vitt.
(Även dessa tapeter är från interior1900)


Fast kanske ska jag vara litet vågad i alkoven då, när resten är vitt?
Tänk vad snyggt med matchande röd rya, och allt annat rött som jag lär
dra hem till lyan. Oxblod heter tapeten, från Birgit Burström Handtryckta
Tapeter AB.

   
Flerfilig 50-talare, Vågigt nät, Spårvagnar och lakrits. Man vill ju ha allihop, eller hur?
Samtliga från Birgit Burström Handtryckta Tapeter AB.
Nå, vad tycker ni? Får jag presentera Alkoven:


Förutsättningar inför tapetseringen:
Alkoven återfinns längst in i rummet. Till vänster ligger hallen och till höger
badrummet.
En Stringhylla ska upp där affischen hänger (den är för övrigt
till salu, jag har kommit på att jag inte gillar den).
Med tiden ska byrån som är en halv bokhylla ersättas med en snyggare
förvaringsmöbel från tiden, alternativt med en liten fåtölj plus soffbord.

Tyck till, ge mig råd!

Cherry Ames - hjältinna eller hoppjerka?


Cherry Ames var en av mina främsta bokhjältinnor när jag var liten flicka.
Den superkompetenta, äventyrliga, och naturligtvis söta, amerikanska sköterskan
vårdade sjuka och löste mysterier över hela världen. Den första boken om Cherry
kom redan 1943, den sista 1968.
På www.cherryamespage.com finns allt vi ville veta om henne, bland annat allt om
utgivningen i Sverige. Här hemma kom första boken, "Cherry Ames Sköterskeelev" ut 1957.
"Cherry Ames i fält" (bilden) året därpå, fjorton år efter originalupplagan.


Vår hjältinna jobbade på allt från krigssjukhus till lyxkryssare, som skolsköterska,
nattsköterska, varuhussköterska, barnsköterska och privatsköterska. Däremellan
han hon också med att göra världen bättre, till exempel genom att bygga upp en klinik
i en by i Kenya.
Men... hur bra hade egentligen Cherrys cv sett ut, om hon funnits på riktigt?
Över 20 år i yrket - och bara en massa korta anställningar och vikariat... 

Kokheta termosar - hjälp mig identifiera!


Brorsan, en av mina bloggkorrespondenter, har tagit denna aptitretande bild av sin och sambons två "Kokhett-"termosar, äkta 50-talare, och ett loppisfynd (den i mitten). Den vita Kokhetthatten är original, den blå inte.
Någon som kan identidiera loppisfyndet?


Kokhett med etiketten kvar, Arbetets museum, Norrköping.
Enligt den här bloggaren är en äkta bandytermos alltid en Kokhett.


Arbetets museum har en kaffeutställning med bland annat termosar. Här ser vi ett gäng
klassiker. Till vänster om Kokhett står Cal-Arne Bregers "Signatur" från 1962. Nästa rad, mitten:
Skaraplasts "Kompis", och längst till höger "Termic" av Stig Lindberg (1956). Känner du
igen fler klassiker på bilden? Kommentera!
UPPDATERING: Termosen längst till höger på andra hyllan nedifrån är från Termoverken
och var den första TV-kannan i Sverige. Just den färgen är ovanlig, vanligast var röd och gulvit,
berättar Bengt Albons i en kommentar.


Jag måste få visa "Kompis" i närbild. Kaxig, eller hur?


Min egen termossamling är blygsam, men jag har de här två från 1950-talet.
Och....


...detta omaka par. Den gula känns ju väldigt mycket 1970-80-tal. Men den
i Trabantbeige? På etiketten står det June. Mina efterforskningar ger för handen
att June-termosarna skulle ha tiullverkats i Jönköping. Där låg ju även Termoverken,
som tillverkade termosar. Är June en produkt från Termoverken?


Slutligen, två kompisar i mitt kök. Tillbringaren är Sigvard Bernadotte, Skaraplast,
1958. Termosen - ett loppisfynd - är betydligt yngre, kanske 2000-tal.
Någon som vet vad det är för en termos? Vi kan i alla fall se var formgivaren
fick sin inspiration. Eller hur?


Och titta här: Thermosmuseum i Delsbo! Agata, som har en riktigt trevlig
blogg, tipsade om museet, som finns skildrat i några små klipp på youtube.
Enjoy!
Och glöm inte att fika i dag! Ty:


... kaffe är inte bara gott, det är också en trafiksäkerhetsåtgärd!
Affisch på Arbetets museum.

Äntligen advent, med 50-talsstjärnor


I morgon är det första advent. På landet hänger redan adventstjärnan uppe, sedan förra helgen.
Fusk - javisst, men väldigt trevligt i mörkret. Den här klassikern i gulmetall hade vi hemma när jag var barn,
och redan på 1950-talet var den en del av julen i vårt hem. Den säljs fortfarande.


Till femtiotalslyan i vardande fyndade jag den här stjärnan i en liten trevlig
antikbod på Ringvägen. Det är roligt att titta in i antikvitetaffärerna just nu, 
de är fulla av julsaker. I den här boden hade de ett helt bord med glögglas
för 25 kronor styck, jag ville ha allihop. Så det blev inga alls, kunde inte välja.


Bonusbild: Det här lilla nätta bordet med något slags metallskiva var riktigt fint.
Otydbar signatur i ena hörnet. Men jag har ju min Edmund.

Nu står Brita Neuberg här


I höstas räddade jag en rulle tapet, gissninsgvis från 1950-talet, undan
 grovsophämtningen. Tapeten var märkt "Svensk vara" och "Brita Neuberg".
Jag frågade på bloggen, och på retroforum, om någon kände till denna Neuberg.
 Inget svar. Men nu har jag hittat henne. I en annons för vaxdukar från 1952:


Jag gillar mönstret som Brita sitter och ritar på, den vaxduken skulle jag vilja ha.
Den räddade tapetrullen har i veckan blivit omslag till sex stycken tidskriftshållare.
Jag kan väl säga att 50-årig papperstapet inte är det ideala materialet för pyssel, men
till slut lyckades jag få ihop det.
Nu gör Britas tapetmönster mitt hem vackrare! Eller... åtminstone intressantare.

Ljus i mörkret (2)


Åtskilliga minuter mörkare varje eftermiddag, men man kan alltid glädjas åt att
neonskyltarnas tid är nu. Hotell Adlon, Vasagatan, Sthlm.


Inväntar skymningen. Grand Hotel, Sthlm.
Ett ljus till i mörkret här.

Röda korsets butiker är också coola


I dag har jag besökt en annan cool butik, Röda korsets Kupan i Råsunda. Där hittade jag den här
 tillbringaren, söt som en citron. Jag har redan ett äpple i samma serie, det är gigantiskt och går klart över
 gränsen mellan  kitsch (dit jag räknar citronen) och superkitsch.
(Bonusinfo: Fruktfatet, vepan och nattygsbordet är fynd för sammanlagt 65 pix på Återbruksaffären
Vingen i Råsunda)

    
Men... vad är det för en serie? Vilket decennium? Vilket land? Jag frågade
de trevliga Röda korset-damerna, som såg ut att minnas 1950-talet och även
1940-talet. Men ingen visste något om denna fruktserie.
"40-tal?" gissade någon.
Jag tycker att de känns nyare. Någon som vet?


Det blev en trave tallrikar... förstås. Längst bak uppläggningsfat, Rörstrands Rita.
Jag har fått mina föräldrars Rita-servis från 1940-50-talet, lite osäker på decenniet.
Men den är klassisk, och funkar både till rött och grönt på julbordet och grönt
på midsommarbordet. Kul att hitta ett uppläggningsfat jag inte hade.
Längst fram: Gefletallrik, 1920-30-tal. Mer om den nedan.
Mitten: Cattelin....


... som jag köpte tre tallrikar för en krona styck av.
Tänkte att någon som besöker mitt loppisstånd
i vår kommer att ha nostalgiska minnen från
fiskkrogen i Gamla stan och bli glad.
OBS! "Duken", en stuv för 10 pix. Den känns 1950-tal,
jag tror den är det.



Så var det Gefle då. Skorstensmärket på baksidan berättar att tallriken gjordes
mellan 1925 och 1936. Jag har sökt på nätet på "Gefle" och "blåsippa" och
 "anemon", gissade att den kunde heta det den avbildar, men jag får ingen träff.
Vem vet? Porslinsbloggen-Benny?
I och med att jag tidigare hade en Tussilago (Gustavsberg, Wilhelm Kåge, 1920-30-tal)
så har jag nu börjat samla vårblommor. Var hittar jag  vitsippan och gullvivan?

 
Så fina!!!


Röda korsets butik/träffpunkt serverar också kaffe med bröd och är ett allmänt
varmt och trevligt ställe. Och så hittade jag 2008 års snyggaste julklappsetiketter,
Röda korset egen retrovariant Ett ark om nio stycken, från 1920-tal till 1990-tal,
för fem pix. Väldigt kul, väldigt prisvärt!
Kupans öppettider hittar du här.

På besök hos ett coolare 1950-tal


Jag tittade alltså in på Sivletto, butik, kafé, frisör i ett. Hade ju kollat deras sajt och förstått att detta är
1950-tal (och 1940-tal) med rockabilly, stuprörsjeans, tatueringar och raggarfrisyrer. Mitt femtiotal är ju mer
det lantligt snälla, jag var nog en Tommy Steele-flicka, misstänker jag. Och visst var det ett coolt ställe med coola kläder, men med rar personal - så inte ens en Tommy Steele-flicka behöver vara rädd att gå den supersmala spiraltrappan ner i Sivlettos 1950-talsvärld...


... trots att det första som möter är ett ufo! Men ett snällt litet ufo, i form av en lampa.
Den gamla Konsumskylten är evig, och kändes trygg att se bland allt amerikanskt.


Sivletto har kafé också, och massor av småprylar i de gamla diskarna.


Längst in i lokalen kände jag igen mitt femtiotal. Rya, roliga tyger, porslin...


... och ett ruggigt snyggt askfat.


På Sivletto blandas gamla grejer med nytillverkade. Den här söta tekannan
smälte fint in bland de autentiska 1950-talssakerna. Design: Maria Johansson.
Den fick mig att känna mig hemma. Och sedan hittade jag verkligen mitt 50-tal:


Vintern 1951, vinröd drömjumper.


Svart, grått, rött. Oslagbar färgkombination i kläder. En av många, många
klänningar.


Och här kan man bli 50-talsklippt. Jag undrar vilken frisyr jag skulle kunna passa i? Så här ser blir det när jag "yearbookar" mig tillbaka till 1952. Tror jag hellre vill ha något från slutet av 1950-talet...
Vilken 50-talsfrissa skulle DU kunna tänka dig?


Briljantin. Tre hyllor med hårgrejer hade
de på Sivletto.


Sivletto verkar också vara navet för den "lifestyle" som ligger någonstans 
parallellt med mitt 1950-tal. Läs mer på deras hemsida!

Ett par pin ups


I dag besökte jag ett 1950-tal där "Elvistjejerna" i Monets kommentar till "Här avslöjas myten om de första tonåringarna" hade känt sig som hemma. Sivletto på Söder kallar sig "Your one stop lifestyle shop". Och visst - här finns ALLT för den som vill leva rockabilly-50-tal (tror jag den rätta benämningen är?). Kläder, frisör, prylar, musik, you name it.
Kul ställe. Utförligare rapport kommer när jag gjort ut bilder.
Tills dess, två pin ups. "Johnny" och...


... hans väninna. Julklappstips: Detta söta lip balm med skjutlock doftar
bittermandel (jaja, "amaretto cappucino", då) och kostade överkomliga 49 pix.

Burkar till julkakorna och gotterna


Uppåkrakakor, stockholmare, klenäter, mjuk pepparkaka, och minst tre sorter till bjuderr vi naturligtvis på till julkaffet. Snart är det dags att börja julbaket. Men först måste vi ha fler burkar. De här såg jag i ett skyltfönster på Upplandsgatan, Sthlm. Domherren och den höga röda burken i bakgrunden känns 1950-tal.


Och Triett, trevåningsburken, är en klassiker från rätt decennium. Även burken
som Triett står på är en misstänkt 1950-talare.


Garanterat 1950-tal, Sundbybegrs museum.


Karamell & Chokladfabriken Sonja låg i Uppsala, stängde på 1960-talet. Fina
burkar verkar de ha haft. Här ryms många julkakor. Eller sisådär tre kilo knäck.

Cap innehöll karameller, den också. Egentligen för gammal för den här bloggen,
1920- eller 1930-tal, tror jag. Rätt vanlig i antikvitetsaffärer. Och jag såg den även i en
Barnen i Bullerbyn-film, och ropade förtjust som man gör när man ser sina gamla saker
på tv elelr film:  "Där är min burk"!

Till sist, ett recept på smulkonfekt. Så att vi tar vara på smulorna innan vi diskar ur kakburkarna inför julbaket!
SMULKONFEKT
Goda kaksmulor torkas i ugn, söndersmulas fint och blandas med florsocker efter smak, litet riven choklad, ett par rivna bittermandlar, hackade fikon, hackade, syltade apelsinskal och hackade nötter. Litet smör röres vitt och blandas med de övriga ingredienserna - bara så mycket smör att massan håller samman och kan formas till små kulor. Konfekten rullas slutligen i chokladströssel, pärlsocker eller kokosflingor.
(Läsarrecept, Femina, december 1950)

Här avslöjas myten om de första tonåringarna


"Vi var de första tonåringarna", säger 40-talisterna. Visst har ni hört det till leda?
Och trott på dem. De uppfann ju allt. Tonårsmusiken, -modet, -attityden. 
Men nu kan Femtiotalsjakten avslöja att alltihop är nys. Här har ni det första
bildbeviset: Modereportage i Femina december 1950.
Då var de första 40-talisterna endast 10 år...


Och tonåringen är inte ens ett 50-talspåfund. "Det har hänt mycket på tonåringarnas
klädfront på några få år - begreppet tonårsmode har blivit en realitet", skriver Femina.


Elvis eller Tommy Steele - visst. Men hösten 1951 när den här bilden
publicerades i Damernas Värld hade väl Elvis inte ens tagit lastbilskörkort.
Bildtexten: "Tonåringen älskar svart, som är flott och damigt - hon är livrädd
för att verka barnsligt näpen".
Och - vilken jazzkille!


Sommaren därpå, 1952, roade sig tonåringarna med regatta.


Och 1952 presenterade också Algots sina "nya speciella tonårskläder".
Den första 40-talisten hade nu uppnått en ålder av 12 år. Ett år kvar till att
fylla tonåring, ett begrepp redan då.
Stay tuned - femtiotalsjakten kommer att forstätta med granskande journalistik.
Ingen sten från 1950-talet är för liten att vändas på.

Välkommen hem till 1950-talets Sundbyberg


Alltså, nu har jag ett problem. I fredags besökte jag en helt underbar utställning
på Sundbybergs museum. Jag tog massvis med bilder och skulle vilja visa er allihop.
MEN, då kanske ni inte går dit själva utan nöjer er med att titta på bilderna. Och det vore
ett stort, stort misstag. Utställningen "Ljuva 50-tal på Sundbybergvis"  är det finaste jag
sett på länge. Ni får bara inte missa den!
Så här kommer lagom mycket smakprover...


Spisarparty! En av alla Åhhh-grejer på utställningen.


Allting på Sundbybergs museum var MITT 1950-tal, det jag jagar, så som jag vill
att min lägenhet ser ut och känns när jag gjort den till 50-talslya. Ett levande hem.
På bordet med perstorpsplatta ser ni Stig Lindbergs servis "Piké" från 1951,
de där besticken med svarta handtag, och Husmoderns köksalmanack.
Fantastiskt!


Överallt fina saker, på hyllor och väggar. Som det här fruktfatet.


Sundbybergsbilder från 1950-talet, förstås. Både fotografier och några härliga
målningar som den här.


Jag fick mig till livs litet lokaltrafikhistoria också. Sven-Erik, en av de aktiva
i hembygdsföreningen som driver museet berättade om spårvagnar, spår,
hallar, linjer med mera. Han flyttade till Sundbyberg som parvel i mitten av 1940-talet.
Om ni träffar på honom när ni är på museet - ställ frågor om allt ni vill veta!


Som industrihistoria, till exempel. Visste ni att Sveriges första Coca-Cola
blandades ihop på Mineralvattenfabriken Tre kronor i Sundbyberg, eller att Kobrans
plasthölje tillverkades på en fabrik i Sundbyberg?


I en hylla hittar man leksakerna från 1950-talet. Framför hyllan står den bulliga
dockbarnvagnen och ser söt ut.
Utställningen har många små avdelningar. Det är alltså med flit jag inte visar bilder
från allihop, men jag kan berätta att det finns en telefonhörna, en sminkbordshörna
- med fladdermusfåtölj, en nöjeshörna med roliga affischer och en apotekshörna.


Och så alla dessa roliga föremål överallt. Duken med transistormönster
är en av mina favoriter.


Hörrni, ni måste kolla in denna ambitiösa och snygga utställning.
Jo, öppettiderna är knepiga för alla som jobbar kontorstid. Men om du gillar 1950-talet,
eller är intresserad av den epoken i Sundbybergs historia, försök komma ifrån någon
eftermiddag!
Här hittar du öppettider och all annan information.

Undertecknat Libby, Råsunda, som tänker gå med i Sundbybergs hembygdsförening
trots att jag bor på fel sida Gränsen mellan Solna och Sundbyberg.

Ja, se det snöar!


... och det är inte ens december månad. Attans, att jag inte hunnit 
shoppa nya elastabyxor och skidjumper. Hoppas  ni andra
är hurtigare!
(Kort: Förlag Håkan Eriksson)

Lek inte med maten, men med porslinet


En del vuxna kvinnor leker med dockskåp, jag leker med mina tallrikar.
Jag låtsas att jag har en Upsala-Ekeby/Gefle-samling. Man har inte roligare
än man gör sig, som det gamla ordstävet lyder.
Tallriken Pigg (bilden ovan) har mest attityd av alla tallrikar i min samling. 
Stämpeln är en ring piggar kring orden Upsala-Ekeby, Gefle och Made in Sweden.

Design: Kjell Blomberg,1953-69


Safari (Upsala-Ekeby, Gefle). De här tallrikarna har jag faktiskt hela tre flata 
och tre djupa av. De finns kvar från min barndom på 1960-talet.
Design: Helmer Ringström, 1965-73.

Mina äldsta Gefle, Båda har tryckt stämpel OCH ingraverad. Den stora tallriken 
är ensam, den lilla har jag två av. Fick dem för 1 krona styck på loppis.
Det var de värda.

Furuvik! Upsala-Ekeby. Jag har bara en burk, men den trivs bra ensam. 
Design: Berit Ternell, tidigt 1960-tal.


Visst ser man att de kommer från samma släkt? Lilla gröna Mexico är yngst. 
Den är stämplad Upsala-Ekeby, Sweden, Gefle och "porslin för diskmaskin". 
Design: Helmer Ringström, tidigt 1970-tal.
Lansett, Gefle, kontrar med ett VDN-märke.
Design: Vet ej, någon som vet?

Under denna tallrik står det bara Upsala-Ekeby, Gefle och siffror. Inget namn. 
Men jag hittar den på svenskt-porslin.net. Namnet är Smide och tillverkningsåren 
1966-74. Men, vem är designer?

Två kompisar. Smide har utan att berätta för de andra från Upsala-Ekeby/Gefle
bjudit hem Lotus (1958-1970)  från Gustavsberg. De pratar blommor.

Det har kommit en ny bok  som hamnar på min önskelista: 
" Gefle porslinsfabrik - vardagsporslin med färgglädje och stil", av Tord
Gyllenhammar & Björn Holm (Albinsson & Sjöbergs Bokförlag)
Läs recension i Arbetarbladet här.

Studebaker med hög klack


Skorna heter Studebaker, är inte det väldigt roligt? Ska ut och rulla hatt med
gamla arbetskamrater i kväll, för pengar som kommer på tisdag. Jag skippar
nog studebakerskorna men tar på mig boan.
Både skor och fuskpälsboa är köpta på 2000-talet - men jag tycker att det finns
en fläkt av tidiga 1950-talets modereportage i Damernas Värld över dem,
särskilt ihop så här.
Därför ser du dem på femtiotalsjakten.
Ha en skön fredagkväll!

Ljus i mörkret


Ja, det blir mörkt tidigt nu. Man får glädjas åt neonskyltarna. Som den här
fina hos parfumeriet på Nybrogatan, Östermalm, Sthlm.

Vad är det jag får?


Min gamle vän J, som hört om mitt femtiotalsprojekt, undrar om jag vill ha några
 tallrikar som han ärvt men inte har bruk för. De ska enligt uppgift vara 1950-tal.
Så här ser de ut. Någon som vet vad det är jag får? För det är klart
att jag tackar ja!

Bamse - världens raraste fåtölj


Det här är Bamse, min drömfåtölj. Bamse såg dagens ljus 1951,  ritad
av den danske formgivaren Hans J. Wegner. Sedan 2003 nyttilverkas fåtöljen och
kan införskaffas bland annat hos danska företaget Kadec, vars bild detta är.
På deras hemsida ser du fler snygga Wegnerstolar (fast ingen går upp mot
Bamse såklart!).
Den nye Bamse kostar drygt 70 000 danska kronor...


... men jag vill, inte bara av prisskäl,  hitta en Bamse från 1950-talet.
Då kanske den inte är så perfekt i stoppning och klädsel, men det
går att åtgärda. Det här exemplaret var riktigt illa tilltygat och tufsigt,
innan det fick ny klädsel. Se förvandlingen på företaget Dunas hemsida. 
Inte bara Bamse byter skepnad där, bildspelet med en mängd fåtöljer
 "före" och "efter" är kul att titta på.  


Även detta en omklädd Bamse, från företaget PTV. 
Fåtöljen, som också går under sifferbeteckningen PP 19, fick
namnet Bamse sedan en journalist beskrivit armstöden som stora
bamselabbar som kramar en bakifrån. Och så är det ju. Man vill sitta
i fåtöljen och bli kramad.
En original-Bamse i hyfsat skick, eller en omklädd, verkar det som
om man får ge mellan 25 000 och 35 000 kronor för.
     
Eda.                                            Bamse.                                                 Eda.

I väntan på den rätte Bamse kanske jag slår till på en kopia så länge. Hon heter Eda och ser
rätt trevlig ut, eller hur? Eda finns hos Bolagret.
Jag tycker att ljusgröna Eda är finast. Hon skulle när den tiden kommer  passa bra ihop med en
original-Bamse i de flesta färger.
Bamse och Eda, tillsammans vid Edmund i min lya. Ja, så ska det bli.