1950-tal... eller senare?


Min bror skickar en bild som lyser upp i november. Är det 1950- eller 1960-tal
undrar han. Jag också. Någon som kan tidsbestämma dessa vardagsskönheter?

"Vill du skriva i min poesibok?"


På 1950-talet hade man poesiböcker, där skolkamrater, vänner och familj skrev.
Enligt min väninna Monet som lät mig läsa hennes poesibok från 1956 (bilderna) var det
statusbringande om många skrev i ens bok. Och inga ihoprafsade rader på rasten!
Boken togs med hem och lämnades tillbaka nästa dag, med prydligt präntad vers
och ibland teckning eller bokmärke därtill.
Kanske ska vi ta upp traditionen, i vuxenversion? Ta med en poesibok (finns de att
köpa nuförtiden?) till jobbet och be arbetskamraterna skalda några rader?


"... bjuder mig på mjölk och kräm..."

Här börjar julen första advent


Nu har de börjat sälja lussekatter och det annonseras om  julmarknader och julloppisar.
Men på den här bloggen börjar julen den första advent. Här är det 1950-tal.
Julskyltningen börjar på skyltsöndagen, lutfisken läggs i blöt på Annadagen den
9 december och lussekatterna bakas till lucia.
Och om ni tycker bilden ser konstig ut så - ja, det är konstigt med julprydnader så här tidigt,
i alla fall på hallalmpor.

Projekt: Blombord


String.... 

Ett litet projekt inom projektet "Skapa ett 1950-talshem" är Blombordet.
Jag tar död på de flesta växter, men inbillar mig att detta skulle ändras om jag
skaffade ett riktigt blombord. Då skulle jag lägga ned mer omsorg om blommorna,
småprata med dem varje dag på 50-talsvis.


... rotting...

Nu är frågan: Vilken sorts blombord? String? Bordet på översta bilden är just nu
till salu på tradera och mycket lockande.
Eller rotting, mellersta bilden, som jag såg på mässan i Kista? Och kanske
en sådan där vit piedestal kan vara snygg i ett hörn också?
Eller en rund sak, som den under bråten på Magazin 13, se bilden nedan?
Jag har länge lutat åt att det ska vara string, men tvekar ännu.


... eller teak och mässing?

Ja, vad tycker nI? Vilket av blomborden känns mest "sommaren 1959 i ett enkelt hem"? 

Kärlek vid första ögonkastet


I dag fick jag ett plötlsigt sug efter en fin 50-talskopp. Tittade in i en butik på
Upplandsgatan, där jag hittade den här enkla vackra från Gefle Upsala Ekeby.
Koppen fick följa med ut på landet i kväll, och hittade genast en kompis: lilla gräddkannan
Carmen från Rörstrand, 1970-tal. Carmen har stått ensam långt inne i ett skåp alldeles
för länge. Nu får hon följa med in till lägenheten i morgon.
För jag tror att de här två blir oskiljaktiga.

De talade ju så vackert (helgtips)


De talade ju så vacker svenska, då för femtio år sedan. Klart och tydligt,
varierat ordförråd. Sveriges Radios arkiv på webben ger oss chansen att lyssna på
1950-talets röster. Häromkvällen hade jag radiokväll, medan jag skrev till bloggen.
Först spisade jag plattor, till radioprogrammet "Spisarparty".  Programledarna Maud Allenäs
och Johan Sandström hade också en sida i tidningen "Min melodi", där de presenterade
"veckans skivskörd" (bilden).


"Spisarparty" var det första discjockeyprogrammet för unga, och enligt sr.se satt
svenska ungdomar "klistrade vid radioapparaterna". Och även om just det här avsnittet
lät ganska prydligt med jazz och inte så mycket rock så kunde jag känna hur
modernt det ändå måste ha låtit då.


Sedan lyssnade jag på "Ge mig fem minuter" från 1953, där tre hemmafruar intervjuas
av Ingrid Samuelsson. En kvinna är nöjd med sitt arbete, de andra två talar uppriktigt
om sin ambivalens. En jobbar deltid, en har börjat studera. Hon som är nöjd påpekar
hur viktigt det är att inte slarva med sitt utseende, att man inte tar på "en smutsig städrock"
på morgonen. Eftersom maken nog mer uppskattar en ren och fin fru än rena fönster.

Varför inte unna dig en radiokväll från 1950-talet i helgen? Hos Sveriges Radios
Lyssnarnas Arkiv  får vi ledtrådar till hur man tänkte, sa och gjorde under gångna decennier.
Och, som sagt, man kan njuta bara av hur de talade svenska.

Hemmakväll à la 1958


Gick förbi butiken Framtids Antiken på väg hem från jobbet och hittade ett antal trevliga veckotidningar från 1950-talet. Så nu stundar hemmakväll med "Damernas värld" från tidigt 1950-tal, "Antikdeckarna" på teve (TV4 Plus 20.00) och en kopp thé. Jag önskar även er andra en lugn och skön femtiotalskväll!

I varje fåtölj en piprökande man


"Direktören hade sin cigarr och familjefadern utstrålade trygghet med pipan
i mungipan. Tobak var en relativt oproblematisk konsumtionsvara."
Så beskrivs rökningen på 1950-talet i baksidestexten till Ulrika Torells "Den
rökande människan. Bilden av tobaksbruk i Sverige mellan 1950-tal och 1990-tal".


Och det verkar ha bolmats friskt. Den här bilden hör till en annons som börjar
"HAN älskar kålsoppa lika högt som sin pipa. HON tål inte lukten av vare sig
kålsoppa eller piprök."  (Problemet avhjälps lätt med sprayen Air-wick, får man veta)


H.-K. Rönbloms detektivromanshjälte Paul Kennet hade inte mindre än tre pipor.
"Han ägde tre pipor som han brukade turvis; deras namn var Sadra, Mesak och
Abednegro. Sadrak var rak och smal, Mesak tjock och krum, Abednegro vackert böjd
och dyrbarare än de andra.
Uppradade liknade de tes, antites och syntes i ett hegelskt schema."
(Ur "Död balnd de döda")
Kanske hade läroverksläraren Kennet tagit snälltåget till Göteborg och köpt sina pipor
hos Brobergs i Göteborg (bilden)?
Även Maria Langs kriminalkommisarie Christer Wijk har en pipa, som han "blossar 
begrundande på".

De här killarna har ni sett i tidigare inlägg på bloggen. Piprökare med attityd.
Häromåret när det var dags att köpa present till en arbetskamrat sa någon att "han
är ju piprökare, köp en ny fin pipa"...


Så jag kollade litet på nätet. Den här bilden (med teckningarna litet i 1950-talsstil, snyggt)
är från Brobergs hemsida, där de har pipskola http://www.brobergs.com/pipafs.htm
Jag insåg snabbt att man inte bara köper "en pipa" vilken som helst åt en konnässör.


Men tillbaka till 1950-talet. Då det gick för sig att röka och göra reklam
för mjölk på samma gång. (Vykort från Förlag Håkan Eriksson)


Och när världens första IKEA varuhus invigdes i Älmhult den 28 oktober 1958
stod mannen som än i dag möblerar de svenska hemmen, Ingvar Kamprad, där
- med pipan i handen. Snacka om trygghetssymbol. (Foto: Ikea)

På söndag är det fars dag. Här kommer en hälsning bakåt i tiden till alla fäder som satt
där i fåtöljen och sög på sin pipa medan mor dukade fram tv-kanna och tigerkaka.
Har den äran - och ett paket med piprensare i glada färger till er!

Hos handlar´n


Femtiotalet dyker sällan upp rakt framför en. Man får höja blicken, sänka blicken,
titta runt hörn. I dag lyfte jag blicken mot hyllorna i snabbköpet.
Och där! Stod Prinsesskaffet och Ädel-Moccan.
Jag handlade hos Ica Furuviks i Råsunda, som marknadsför sig med "3:e generation
med Personlig service". På hyllor i butiken och i skyltfönstren visar de upp burkar,
kartonger, mjölk-, pilsner- och läskflaskor och annat livsmedelsorienterat från,
gissar jag, 1930-tal till 1970-tal. Kul!


Butiken är  trång och i tre plan, mycket trivsamt. Och här och var ser vi spår från
tidigare decennier. Rutigt golv på översta planet, trappräcken i trä och svart järn (där det svarta
är delvis avflagnat och man skymtar en grön färg under).

 
Det är 1958 och vi köper en ask Kent
och tidningen "Vår fantastiska värld",
med hisnande reportage om rymden
och robotar.
Hur sa? 2008? Ny kvällstidningssatsning.
Aha.

Empire-Amelie efter lyckad antikrunda


Det här är min väninna Empire-Amelie, anno 1984. Hon satt plötsligt där inne i en port
i Filmstaden i Råsunda när jag kikade in. Eller... så här är det:
Damen på bilden är ju en stol, av konstnären Aja som har ateljé i Filmstaden.
Hon gör både fantasistolar som denna, och porträttstolar. Biografen i Råsunda har en
Nils Poppe-stol. Kolla in den roliga storyn om hur Aja började göra stolar på hennes
hemsida www.aja.se
I dag har Empire-Amelie och jag varit ute på vår månatliga antikrunda, denna gång
på Östermalm. Nu ska jag sortera bland intrycken och bilderna. Rapport kommer senare i kväll.

Mina 50-talslampor behöver hjälp


Någon taklampa ska jag då inte köpa när Empire-Amelie och jag går på
antikrunda i dag. Jag har redan två fina 1950-talslampor - som inte fungerar.
Den gula köpte jag i Dalarna i juli, den vinröda/gräddgula i Bergshamra utanför
Norrtälje i augusti. Men när jag pluggar in dem i takuttaget händer ingenting. Trots
att båda lamporna fungerade i affärerna, och pappa satte dit ny kontakt som
passar i uttaget.


Jo, jag vet, jag måste ta dem till elaffär och få dem fixade. Snart.
I fortsättningen kommer jag att köpa armaturer på öppet köp. Man kan ju välja
nyproducerat i 1950-talsstil också, men det känns som att kapitulera?
Vad har ni för erfarenhet av gamla lampor ni köpt i antikaffär?

Åhhh - folkbiblioteket!


Alla de här böckerna är mina allihop, i fyra veckor, gratis. Som sagt, jag hade glömt
hur underbart det är med bibliotek.
Förutom att skaffa lånekort och ta hem tre kilo designläsning hann jag också sitta
ner en stund och bläddra i tidskrifter, en annan lyx som folkbiblioteken bjuder på.
 

Nostalgias senaste nummer, med en Volvospecial. Jag lärde mig bland annat
att det fanns en PV Cabriolet (om än bara i cirka 40 exemplar) och fick titta in i en
av mina bilfavoriter, den vackra och praktiska Duetten.


Slutligen köpte jag ett par vykort, biblioteket i Solna bjuder nämligen litet shopping-
möjligheter också. Kortet föreställer Pelle Svanslös. Maja Gräddnos och "trillingarna
Svanslös".
Den stronge och renhårige Pelle är ju en riktig 50-talskatt. Och se hur bra min
loppisfyndade keramikkatt trivs i familjen Svanslös sällskap!

Visst känns de som en folkhemsskapelse, folkbiblioteken. Men så är det inte alls, det
första folkbiblioteket planerades 1799. Jag hittade en intressant artikel om de svenska
folkbiblioteken.Läs mer:
http://eskilstuna.se/templates/Page____58071.aspx

När gav du ditt bibliotek ett besök senast?


Det här är långt från det lilla foilkbiblioteket nära byskolan där jag lånade mina
första böcker. Då var det Cherry Ames och Kulla-Gulla, två romanhjältinnor från 1950-talet,
som fick följa med hem.
Men känslan är densamma som då. I fredags tittade jag in på Solna bibliotek, kände doften
av tusentals böcker och mindes hur mycket jag tycker om att tillbringa timmar bland hyllorna. 
Men det är åratal sedan jag lånade en bok. (Pocket)böcker är så billiga att köpa nuförtiden. ¨
Nu är det dags. I dag ska jag skaffa nytt lånekort. Det känns litet högtidligt.

Eeester - det är matiné med Martin Ljung nu!*


I eftermiddag visar SVT Knäppupp-filmen "I rök och dans" från 1954. Giganten Martin Ljung
har 16 roller, bara det en anledning att titta.
Bäst i filmen: kultklassikern kortkortfilmen "Från ax till limpa", som driver med undervisningsfilmer,
och den fullständigt mördande parodin på svenska landsbygsmelodramer där Martin Ljung spelar 
 "Tattar-Martin".
SVT1 kl 13.00
Affischen finns på Auktionshuset Metropol, som har temaauktion filmaffischer den 17 november:
http://www.metropol.se/tema/default.asp?tema={1FE45005-E742-456B-8539-FB479158F8A0}

* Rubriken är en travesti på sketchen "Ester" från 1958 (tror jag), i vilken Martin Ljung ropar "Eeester - vi
är här nu". Under hela 1960-talet rullade den på radio och de vuxna tyckte den var väldigt rolig, minns jag.
På den tiden hade hitsen en lång hållbarhet...
"Ester" finns tyvärr inte på youtube, men där hittar man en annan Martin Ljung-klassiker: "Fingal Olsson".

En skrämmande historia ur verkligheten

Jag berättar för pappa att jag hittade ett 50-talsdockskåp på loppis och sålde det vidare direkt
- fick en spekulant bara timmar efter att jag skrev om det på bloggen. Jag förklarar vilket sug det är
efter gamla dockskåp.
Han säger "Var var det nu jag såg ett dockskåp...". Efter ett tag kommer han på det.
 "Det var i grovsoprummet hemma... för ett par veckor sedan... det stod ett gammalt dockskåp
där.. fullt med möbler."
Jag: ÄR DET KVAR!!!????
Nej, förstås inte. Jag kände mig nästan fysiskt illamående vid tanken på det missade fyndet.
Ett gammalt dockskåp fullt med möbler, kastat, bara att grabba.
Fly mig luksaltet! Nu känner jag mig yr igen.

Kaffe i höstsolen


I går var det lön och jag belönade mig för en månads hårt arbete - med en termoskanna
som jag sneglat på ett tag. Alla1950-talshushåll måste ju ha en med flätat plastfodral!
Det fanns två röda också (hos Svea Antik i Sundbyberg), men jag valde den svarta - för
att den på något vis har mer karaktär.
"Kom nu, medan kaffet fortfarande är hett!" kan man höra den ropa uppfordrande.
Så i dag blir det kaffe i oktobersolen.

Loppisfynd à la Bukowskis


Här är ett foto jag tog för Bukowskis moderna i veckan. Haha, nä, det är en vas
i blytungt glas, kristall påstod säljaren, som jag hittade på loppis häromdagen. Plåtad mot
en gråsvart skifferplatta, i ljuset som tar sig in genom mitt oputsade vardagsrumsfönster.
Kom-ihåg-lapp till mig själv: Köp långsmal diskborste, vasen ska skina när jag
väl lämnar in den till Bukowskis (och här hade det behövts en smiley-blinkning,
men sorry, de är inte samtida).


Tallrikarna är Stig Lindbergs Terra (Gustavsberg), karotten Hertha Bengtsons Koka
(Rörstrand). Jag köpte dem bara för att känna och titta på dem i lugn och ro hemmavid, som
jag gör när jag hittar servisdelar i fint skick ur kända serviser. Eller signerade keramikgrejer
med karaktär.
Sedan får sådant jag inte vill behålla gå på loppis i vår.


Allt detta fick jag för 10 pix! Inte 1950-tal, men lyser upp i "skojiga lådan"
på egen loppis.

1950-talsmode med Monet och Bardot


Det är dags för litet 1950-talsmode!
Här är Monet, min franska väninna,  i juni 1960, men bilden får 1950-talsdispens
eftersom hon hade samma stuk på kläderna även 1959. Mademoiselle Monet
bodde hos familj i Frankrike den sommaren. På söndagarna gick man i kyrkan.
Och var tvungen att sätta sjalett på huvudet.
Monet: "Det här är min konfirmationsklänning som färgades blå - apropå sparsamhet!
Notera att den bärs med skumgummiunderkjol och sedan stärkt brodyrunderkjol på det.
Det skulle "stå ut"!


Sedan kom 1960-talet. Monet började klä sig i svart och basker och läsa Francoise Sagans
"Bonjour Tristesse", Sartre och Camus. Och då såg hon ännu coolare ut. Nu har hon just flyttat
"tillbaka" till Frankrike. Ni hittar hennes blogg om livet i Provence på
http://sydfranskby.blogspot.com/


Sista skriket 1959: Bardotrutan. Skådespelerskan Brigitte Bardot gifter sig i rosarutig
bomullsklänning, designad av Jacques Esterel, och bardotrutan blir mode.
Bilden: Monet hade till och med brevpapper i bardotrutigt!
På engelska heter mönstret gingham. Läs mer om "the sophisticated simplicity
of seductive cotton check":
http://www.iht.com/articles/1999/05/18/fash.2.t_0.php

Hur katten kan man se så nöjd ut?


Den här underbara katten hittade jag på en loppis i går, efter promenaden. 
Kissen stod på mitt skrivbord på jobbet hela kvällen och fick mig och andra att le.
Den är gjord i tung keramik och signerad., fast som alltid med ett par svårtydda kråkor. 
Under nästa ledighet ska jag forska i vem som skapat den. Jag ska börja med att lägga in
en bild på katten på härliga www.retroforum.se där trevliga och hjälpsamma människor
bistår med identifikation av möbler, porslin, ja, allt som är gammalt och intressant.