Min barndom är antik


De här emaljerade skålarna från Kockums stod ofta på matbordet när jag var barn, med
inlagd gurka eller annat tillbehör til middagen. Nu står de i ett skåp på landet och jag använder
dem inte, men tittar på dem ibland. De är vackra vardagsföremål.
Så ser jag samma skålar på mässan Antik & kuriosa. Kommer inte ihåg exakt pris, men
det var omkring den skrämmande stora summan av  hundra kronor per styck.
De skålarna var som ni ser mindre slitna än mina, men ändå...


Kockums skålar. De måste ha funnits i fler färger än lila och turkos?

Jag skulle tvätta varje dag...


... om jag hade den här tvättmaskinen i retrostil. Den är nästan overkligt SÖT, jag får
samma känsla som inför dockskåpet Dockebo. Mitt lilla badrum har tvättmaskinuttag,
kanske skapar jag i framtiden ett 50-talsbadrum kring denna rosa karamell.
Apropos att göra om badrummet till en annan tid, missa inte Empire-Amelies beskrivning av hur
hon ska göra 1800-tal av sitt (ligger som kommentar till "Empire-Amelie säger det bäst")
Vilken nyproducerad retrogrej skulle du vilja ha i ditt hem?

(Foto: Smeg)

Hyllning till en hemmafru


Amerikanska TV Guide tog "50-talsbilder" på Desperate Housewives-
kvinnsen, till reportage inför säsongspremiären häromveckan.

Jag brukar säga att jag gärna skulle bli hemmafru. Med en reservation, att jag  slipper städa.
Och då faller väl hela grejen, förstås. Då är det bättre att leva 2008 och plocka det bästa
från 1950-talet.

Skämt åsido. Mamma jobbade i hemmet och på gården fram till mitten av 1970-talet (då hon började
jobba extra inom åldringsvården, som många andra hemmafruar/bondhustrur på landet). Vid slutet av
1960-talet började hemmafru bli ett skällsord, och hon tog illa vid sig. Och det är förståeligt. Hon satt
verkligen inte och fikade med väninnor om dagarna, eller hur nidbilden nu såg ut.

Hon lagade all mat. Och innan dess hade hon fixat råvarorna också. Plockat lingonen till sylten, plockat
och konserverat svampen till stuvningen, satt och plockat potatisen, odlat morötterna, odlat och lagt in
gurkan, fött upp kalven, mjölkat kon och bakat brödet. Plockat hallonen, skummat grädden. Gjort saften.
Hon sydde, stickade och virkade. Kläder till hela familjen. Gardiner, grytlappar och dukar till hemmet.
Hon städade, pyntade, skapade ett hem.
Hon fixade lyxen. Manglade lakanen,  veckade örngottsbanden. Gjorde världens godaste gräddtårta. Stickade fina tröjor till mina dockor - och sydde julaftonsklänning med guldknappar till mig.
Och - så skötte hon gården ihop med morfar och pappa.
Med mera med mera med mera.
Mamma var ett proffs, en stjärna., i sitt mycket kvalificerade yrke: hemmafru.
Hur mycket av det jag räknat upp klarar ni av?
Jag kan inte ens sy upp ett par jeans...

Leva sparsamt - en 1950-talsdygd i tiden


I går fick byrån komma hem till lägenheten. Den är egentligen en halv bokhylla,
 räddad undan grovsoporna och därefter aniktslyft av min far. Byrån hade sällskap av
 de två stolarna som jag hittade i lusthuset, se
 http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/september/markeshysteri-hemmavid.html
Även de har putsats upp.
Det känns rätt just nu att fixa till gamla möbler istället för att köpa nya. Den gamla dygden
"sparsamhet" i skön förening med "Så klarar du lågkonjunkturen".

Och det gäller inte bara möbler. I veckan hämtade jag ut min duffel hos skräddaren. Han har
lagat hålen i fickorna, de som gjort att duffeln fått stanna i garderoben några vintrar.
Kostnaden för "ny" vinterkappa = 240 kronor.
Nu låter det här väldigt präktigt, jag känner ju det. Så, okej, det är väl så här egentligen:
All denna sparsamhet gör att jag kan lägga pengar på... ännu fler 1950-talssaker.


Fick också lämna garaget. Kommer att visas i hemmiljö när furubordet från Ikea
bytts ut mot något 1950-talsaktigt.

Jag smyger sakta in 1950-talet...


Jag delar huset på landet med Femtiotalsmannen. Än så länge inreder vi det i normal-
blandningsstil. Men när jag röjde under trappan i somras lyckades jag efter röjningen
smyga in litet retro. Radio: gissningsvis 1950-tal. Skåpet: 1960-tal. Barnen på bilden: Mina syskon,
bilden tagen på 1950-talet. Fåtöljen vars armstöd skymtar: Antagligen 1960-tal.
Och pentryt på nedervåningen skulle ju passa så bra som sent 1950-tal, tidigt 1960-tal...
Det kan ju tänkas att jag får över litet saker från lägenheten...
Hm...

Tillbaka på jobbet


Dags att återvända till arbetet, efter en veckas ledighet.
På bilden ser ni några av mina arbetskamrater!
Nä, det är en omslagsbild till amerikanska Saturday Evening Post (februari 1958),
av danske illustratören Kurt Ard. Ni som läste Allersnoveller känner igen hans stil.
På sajten nedan hittar ni förutom Ard även den amerikanske giganten
Norman Rockwells många Post-omslag.
Kitsch, skulle somliga säga om både Ard och Rockwell.
Fantastiskt! säger jag.
http://www.curtispublishing.com/other-artists/html/ard.shtml

Antikdeckarna toppar min lista


                                                                                                                    Foto: TV4
I kväll torsdag är det säsongspremiär för "Antikdeckarna" i TV4 Plus. Tyvärr verkar den ene av
programledarna, min favorit Anders Welander, vara utbytt. Men innehållet i första avsnittet
låter lovande. Den nya programledaren Li Pamp gör en runda i sina favoritaffärer
i Stockholm, och man är ju nyfiken på vilka det är,. Och så ska det handla om
amerikanska formgivarparet Ray och Charles Eames, förgrundsgestalter inom
modernismen over there.

Bästa antikprogrammen, enligt mig:
1) Antikdeckarna, TV4 Plus, torsdagar. De två antikdeckarna besöker privatpersoner,
antikaffärer, samlare och tävlar sedan mot varandra på auktion med varsitt föremål från
stället de besökt. Roligt upplägg och folkbildande små faktainslag. Tonvikt på modernt 1900-tal.
Programledare: Pontus Silfverstolpe och Li Kamp (bilden). Sjunde säsongen startar i kväll.
2) Första, andra, tredje, TV4, måndagar. Ernst Kirschsteiger är programledare och har med sig 
Peder Lamm och ytterligare ett gäng värderare. En mer avslappnad sorts Antikrundan.
Folk bjuds in till auktion och Ernst och värderarna tittar på utvalda grejer och föreslår ett
utropspris. Även här faktainslag. Ernst känns bekvämare i rollen nu när säsong två dragit igång.
Trivsamt. Blandar traktens allmoge med 1950-talsporslin.
3) Antikrundan, SVT, uppehåll just nu. Programledare: Ann Lundberg. Mer av stora pjäser, maritima
målningar och 1700-talssilver än i de andra programmen. Behöver förnya sig - och det kanske de gör
 i nästa säsong, som drar igång i januari 2009. 

Börja spara - snart släpps 1 958 Svanen


Arne Jacobsens fåtölj Svanen fyller 50 år i år. Det firar danska möbelföretaget Fritz
Hansen med att släppa en "limited edition" i 1 958 exemplar. Jubileumsfåtöljen har
skinnklädsel i "svanvitt". Svanarna är numrerade - och ringmärkta. Varje exemplar har en ring
i silver runt foten, med numret graverat.
De 1 958 svanarna börjar säljas den 1 november, i "utvalda butiker över hela världen".
Pris? Jag hittar ingen uppgift, men någonting säger mig att det kanske är för sent att börja
spara...

Foto: Pressbild, Fritz Hansen

Här hittar du Svanen, Ägget, Myran med flera klassiker:
http://www.fritzhansen.com/content/us/products

Ägget, en annan 50-åring.

Det fanns mer än dockskåp


Jag hade ju på känn att stoppet i Hamnladan skulle ge utdelning. Förutom Dockebo
köpte jag ett par roliga saker till, och strosade omkring i lågsäsongslugnet och
plåtade litet. Två kakburkar, Triett, ser ni här. Den tredje kakburken fattas, den var orange.
Det vet jag för vi hade en sådan kakburkstrio hemma.


Ett äkta fynd. 10 pix för en Köksalmanack från 1950-talet. Se tidigare inlägg
under Nostalgitips om Husmoderns köksalmanack.


Oklart decennium på stolen och bordet. Men i min fantasi står de på en veranda
i Savannah, Georgia, en het eftermiddag sensommaren 1959.


Ja, inte är det 50-tal, men fruktknivssetet har andra kvaliteter. Man blir glad.
Så även bananerna fick följa med mig hem.

Åhhh, ett dockskåp från 1950-talet!


Hamnladan, Norrtälje, tisdag kl 13.20. Plötsligt stod det där, dockskåpet Dockebo.
Jag blev bedårad och slog till direkt när butiksföreståndaren sa att det var 1950-tal.
Lite irrationellt - jag sålde mitt eget Lundbyskåp från
1970-talet i somras eftersom jag inte tyckte att jag behövde ett dockskåp.
Men när jag var i sälsjvängen med mitt Lundby fick jag en inblick i dockskåpsentusiasternas
värld. Jag skulle beskriva dem så här:
Folk i 35-årsåldern med barn som de säger ska ha skåpet.
Sure.
Men han som köpte mitt skåp tindrade med hela ansiktet när han berättade hur han
skulle fixa el och lampor osv  till skåpet. Och jag har en bekant som delar dockskåpet med
sin dotter. Låt oss säga så här: Det är inte dottern som inreder rummen med Myran-stolar,
1970-talstapeter och den svartvita tv-n från mitt gamla skåp.
Out there vimlar det av föräldrar som längtar efter ett 1950-talsskåp åt sina åttaåringar.
Så att föräldrarna får börja leta dockskåpsmöbler från tiden på Blocket, Tradera och loppisar.
Sy gardiner i tyg med 50-talsmönster. Måla små tallrikar i Spisa Ribb-mönster.
Jag vet vad ni håller på med.
Och när jag tittat mig mätt på Dockebo så kommer ni att hitta
skåpet på Blocket.

Dockebo bor inte här längre. Femtiotalslampan i Hamnladan får klara sig
utan sin kompis.

Tvättdag på landet


Från flygmaskin till tvättmaskin. Är hemma från ett härligt veckoslut i Provence
och ska ut till landet och tvätta. Kanske tar jag en titt i Hamnladan i Norrtälje,
700 kvadratmeter prylar i hamnen mitt emot restaurangbåten S/S Norrtelje.
Brötigt och dammigt, men jag gillar lador, och har fyndvittring. Tror jag kommer
att hitta något riktigt fint där. I dag, nästa månad eller om ett år? Vet inte när, men
jag vet att det kommer att hända.
Visst känner ni igen den känslan?

Tillbaka i hemmets lugna vrå


Det här hörnet av min lya gillar jag skarpt. trots att lampan
nog är 1940-tal. MEN, på 1950-talet hade ännu inte slit-och-släng
gjort entré - och jag är på jakt efter det vardagliga, autentiska.
Så visst stod den här lampan i en lägenhet någonstans och
spred ett varmt ljus även hösten... 1957?

Mintgrönt - så fann jag mitt 50-tal i sydfransk by


Okej, sydfransk by gav mig all time high i antal besök på min blogg. Så här
kommer fler bilder. Kopplingen är mintgrönt, en klassisk färg från 1950-talet. Tänk
badrumsskåp eller Chevrolet -56. (Foto: Monet)
(Mintgröna båten Fifi och hennes kompisar bor i Le Brusc, övriga bilder tagna i byn Belgentier.)


Små citroner gula...  (Foto: Monet)


Mintgrönt och olivgrönt.


Roligare än balkonglådor, eller hur?


Utsikt från restaurangbordet.


Från ax till limpa på två meter.


Hus till salu. Här slutar inlägget. Här börjar drömmarna?
(Foto: Monet)

Fina 50-talsvykort ett klick bort



Hittade en blogg med massor av e-vykort, varav
en hel del är 1950-tal. Insåg efter ett tag att de kör
Post Card Direct, en tjänst som alla icke kommersiella
sajter tydligen kan lägga upp gratis. Men det verkar jobbigt.
Jag behöver min tid till annat. Idag ska jag ju söndagspromenera i fransk by.
Dessutom är det en lantlig trevlig blogg, den där jag hittade vykorten.
http://www.necessities.info/pages/humor.html

Länk till Post Card Direct:
http://ginini.com/software/pd/

Mysteriet Edmund


Vem var Edmund? En man, en myt, ett företag? Jag undrar eftersom jag köpte
ett 1950-talsbord signerat Edmund i somras. Mitt finaste fynd hittills i år.
Jag hittade Edmund i bruksorten Hallstavik, där han hade bott hos en familj
sedan 1950-talet.
På nätet har jag sett några Edmundbord till. Det verkar som om kakelplattemönstret
alltid föreställer något motiv i genrerna träd eller jordbruksprodukter.
Kastanjekvist, beta och sädesax (mitt bord) är de jag fått nys om hittills.
Signaturen Edmund i tunna kursiva versaler finns på kakelplattan längst ner till höger.


I går fick Edmund en kompis. I en loppisbutik hittade jag fruktfatet som direkt
vi kom hem till lägenheten placerade sig på Edmund och sa : Här passar jag in.
Och visst är det så.
 

Om du inte kan få den lampa du vill ha - gilla den du har


Tittade in som hastigast på roliga Magazin 13 på Roslagsgatan. Det var där
jag hittade min hallspegel med lampetter.
I går hade de en tjusig lampa som skulle passa så bra på min sekretär. Men dels
var den för dyr (550 kronor), dels har jag ju röd-förbud tills jag gör mig av med
något annat rött i lägenheten. Men ni ser vilken vacker liten lampa det är.
Så enkel, så snygga linjer. Tillverking: EWÅ, Värnamo (se nedan).


MEN, den gröna som jag nyligen hittade på varuhus, smälter in bra
här hemma på sekretären den också..

Bonusinfo:
På Länsstyrelsens i Jönkping län hemsida:
"EWÅ Värnamo armaturfabrik, vid Värnamos sydöstra del, är ett ovanligt renodlat exempel på 1950-talets stilideal inom byggnadskonsten." "Verkstadens fasad har fått en karaktäristisk utsmyckning i form av trekantiga fält, vilka putsats i olika färger.".Läs mer, och se fasaden:
http://www.f.lst.se/f/amnen/Kulturmiljo/Industrimiljoer/ewa_varnamo_armaturfabrik.htm

En visit på tryckeriet


I går hälsade jag på min vän K på hans lilla accidenstryckeri. K:s tryckpressar
är  från1940-50-talen, och han har kasten fulla med stilar och klichéer
från tiden. Vi talar bly, alltså.
Jag beställde ett visitkort av honom. Det ska bli ett kort med bloggens adress.

Sättanvisningen ser ni på bilden:
Til höger "dansande paret" - en kliché som föreställer ett dansande
par i Stadshotellmiljö.
Text:
9 av 10 filmstjärnor
går till... (stil: kursiv Rondo, 36 samt 24 punkter, gemena bokstäver)
HTTP://FEMTIOTALSJAKTEN.BLOGG.SE (valfri linjär stil som passar med Rondo, versaler, cirka 12 punkter)

Kan bli rätt klämmigt?

Radio Days



Den här fina radion är mammas. Men inte 1950-tal som man kan tro, utan 2008. Jag hittade den åt henne på Clas Ohlson och ska köpa en till mig själv också. Som jag konstaterat tidigare, den här hösten finns det mycket nyproducerat 1950-tal med stil i butikerna.