Vår bästa tid är nu....

... men herregud, hur ska vi hinna med alla loppisar och auktioner?
Allt detta i morgon lördag, bara i Norrtälje med omnejd.
Ser ni ett dammoln så är det tre retrobloggare som ger järnet på grusvägarna
för att hinna med en sjätte eller sjunde loppis.
Rapport från racet kommer.

Tittade in hos Tid & rum och vågade mig ännu längre söderut

Äntligen! Som rospigg och Solnabo är söder om Slussen ett område där jag inte överdrivet
gärna befinner mig.Men efter att ha följt butiken Tid & rums ägare Maria på roliga bloggen
med samma namn och dagligen kollat butikens glada utbud på facebook kom jag till sist iväg
till Årsta. En stadsdel som jag faktiskt besökt en gång tidigare, se bildreportage här.
 
Spegel, spegl på bordetdär - säg vilken retrobutik i Årsta som vackrast är?
Tja, det finns ju två till men har svårt att tänka mig att de är mer inbjudande än Tid & rum..
Vilken sminkspegel, va! Andra sidan är förstorande. 
 
Hallbordet har en korg på insidan. Kan vara tänkt för handskar.
 
Åhhhh, ädel-50-tal!
 
Jag älskar sådana här små arrangemang. Krukorna var nyinkomna,
Upsala-Ekeby båda två.
 
Gardiner!
 
Och nu låter det här som rena reklaminlägget, men - man behöver inte
tömma spargrisen för att ha råd att handla här.
 
Tre delar till vår vardagsservis "Tellus" hade Maria lyckats
hitta åt mig. Dem får ni se i ett kommande inlägg. Efter Årsta
rörde jag mig ännu längre söderut. Skärholmen nästa!
 
Myrorna i Skärholmen var som alla andra Myrorna, för högt prissatta
saker för att vara loppis. Men de kanske inte tycker att de är loppis, slår det
mig plötsligt? Den här Rörstrandskarotten kostade 225 pix. Men värst var
en orange Sinjet-kanna utan lock - 75 pix.
 
Den här tjeckiska koppen har jag sett några gånger. Rätt fin för att vara
modern. 15 pix. Det enda prisvärda jag hittade på Myrorna.
Tog sedan tricken till Sätra...
 
... där jag blev på gott humör igen. Nere under Sätra centrum ligger Sätra loppis på 500 kvadrat.
Inga direkta fyndpriser här heller, men massor att titta på. Det här söta kryddstället känns
helt ihopplockat, tror ingen del hör ihop? Men rart.
 
Hylla efter hylla efter hylla med sådant som vi loppis-aficionados gillar att rota bland.
Lampfoten i Argenta hade avklippt sladd. Tur, annars hade jag inte kunnat låta bli den.
 
Benny på Porlslnsbloggen, vad heter den här ljusblå Gefleservisen?
Jag har en liten skål och skulle gärna ha fler. Tyvärr var de här
litet för slitna.
 
 Inlägget började orange och får sluta orange. Kaffepannan - är det Åhléns 2010 eller
någonting  äldre? Snygg i alla fall. Jag fick med mig ett litet fynd (den som rotar, hon finner) för 20 pix,
en såskanna i samma dekor som soppterrinen från Höganäs som jag köpte  på megaloppisen i Solna.
Men nu började jag längta hem till de norra förorterna.
Få se när jag tar mig så här långt söderut igen...
 

Bara tre kannor på landet

... plåtade i skymningen. Vackra Ilovan från Norge,  en tv-kanna med stämpel Design G Rosendahl
Falkenberg och så klassikernas klassiker. Ett museitips så här i semestertider: Termosmuseet i Delsbo.
Här hittar ni ett inlägg därifrån.

Följ @50talsjakt

 
Semester och loppistider - då passar det väl att börja twittra. Och det kommer enbart att
handla om retro. På @50talsjakt tänkte jag att sådant ska hamna som jag  inte ids ägna
ett helt blogginlägg åt men ändå vill tipsa om/tycka till om/visa upp. 
Så... följ mig!
twitter.com/50talsjakt

PS. Kolla där på vilka jag följer så hittar du fler twittrande retrobloggare!

Lämnade Lohärad med ett leende

Det börjar bli tradition för H och mig (bilden) att gå på auktion i Lohärad
på midsommarsöndagen. Auktionen hålls i den vackra bygdegården, det finns
en hel del "retro" och man kan göra fynd. Budstarten på 100 kronor med höjning
med 50 kronor varje gång gör att det går undan. Vi kom i god tid före auktionens
början och spanade... 
 
Jag blev förtjust i Björn Winbladhs affisch med text på danska. Hade gissat 1970-tal men den
var signerad 1953. En goding, som jag missade genom att vara för seg i budgivningen. 350 kronor,
klubbad och försvunnen!  Stegpallarna, en röd och en blåmelerad, gick för 400 kronor styck (eller om
det till och med var 450). Väntat. Alla ska ha en.
 
Mölnlycke sytråd. Mer oväntat för mig var att lådan med vacker logga i glaset och trärullar
inuti klubbades för någonting mellan 900 och en tusenlapp. Men auktionsutroparen
berättade att han härom året sålt en låda med trärullar för ännu mer. Samlar folk på dem,
eller är de bra att föra över sytråd på om man syr?
 
Den här ville jag ha, och tog också hem. 250 kronor för Drejargruppen Rörstrands
fina tjurtavla. Passar fint ihop med H:s tjur från Birmingham. Drejargruppens
grejer verkar inte betinga särskilt höga priser. Antagligen eftersom gruppens verk var anonyma.
I sann 70-talsanda signerades de bara Drejargruppen Rörstrand. Men jag tycker att 250 pix
för den här är ett estetiskt fynd. Ser någonstans att den i efterhand tillskrivs Gösta Millberg.
 
Kanske det stilfullaste på auktionen. Spegeln i teak, perfekt skick, gick
för någonstans mellan 950 och 1 050 (jag antecknade inte, därav de litet
oprecisa uppgifterna). Lampfoten, dansk (Winbladh igen?), gick för samma
oprecisa pris. Den var underbar, vilket inte framgår på bilden. Någon som vet
något om den? Smörasken var Rörstrand, jag uppfattade inte namnet.
 
Ett romantiskt stilleben. Så ska det se ut på en sommarauktion! Kockumsgrytan gick
för 200 kronor, pigtittaren som skymtar för 250 kronor. Jag minns bonnauktionerna som
jag följde med mamma på i början av 1970-talet. Då var pigtittare heta.
 
Snygg lampa men ganska mycket "bruksskick" där. Vi hann gå innan den kom upp.
 
Stig Lindbergs gurka gick för 300 kronor. Skärbräda och smörask
(den senare med ett obetydligt nagg), "Eden", gick för någonstans
kring 400 kronor. Tja, om man samlar på Eden, så.
 
Waldemarsudde-krukor fanns det sex sju stycken av. De klubbades för
närapå priset de kostar som nya på Waldemarsudde. Modellen på bilden
gick för runt 300 kronor, den stora, låga, modellen kom upp i kring 700 kronor.
Varför? Är de av en äldre, litet annorlunda utgåva som är mer attraktiv än
de nytilverkade?
 
Sommarkänsla.
 
Hm. När budstarten är 100 kronor tycker jag nog inte att föremålen, inte ens
Stig Lindbergs ornaminburk "Balett" får vara så här smutsiga. Såldes den,
månntro? Jag var inte kvar när det var dags.
 
Här gjorde två personer fynd. Den som fick två Gunnar Nylund-ytterfoder
för en hundring. Och jag, som fick Irma Yourstones härliga väggtavla där
det turkosa skimrar och lyser i solljus för 150 kronor. Jodå, efter googling
vet jag att det kanske inte är ett fyndpris, men den är så fin!
 
Sist, men sannerligen inte minst. Trädgårdssoffan med
 gjutjärnsgavlar.
När auktionsutroparen ville börja på 4 000 kronor ("för i stan går
sådana här för 6 000-7 000") trodde jag att det skulle vara kört.
Men - mitt bud på 1 600 kronor blev det sista och soffan därmed vår!
Ett fynd, får man nog säga?
Nu ska den tas isär och målas så att den blir riktigt vacker.
 
 
 
 
 
 
 
 

Jamtli visar det vi tyckte var snyggt - 1975

Det är 1975 och i flickrummet blickade David Cassidy ut över locktång och blockljus.
Rummet ingår i Östersundsmuseet Jamtlis nyinvigda permanenta utställning "1975".
Den består av hela hus med interiörer från året då jag fyllde 13 år. En mexitegelvilla 
(min mammas dröm), en pensionärslänga och ett gröna vågen-torp.
(Samtliga foton i inlägget: Charina Knutson/Jamtli)

Jag hade också blockljus, och en orange fön. Men jag lyssnade på Elton John vid den här tiden:
 
  
Pojkrummet. Alla killar samlade ölburkar i pyramid. Och lyssnade kanske på Sweet:
Fox on the run (Top of the Pops, 1975).
 
 
Ska den här estetiken någonsin få samma uppskattning som 1950- och 1960-talens design?
Inom mig finns ett tvivel. Men oj, så modernt och rätt det var då. 
I gillestugan kunde det 1975 dansas till en blivande dansbandsklassiker, "Gråt inga tårar"
med Thorelifs.
 
 
 
Köket i villan på Jamtli har avocadogrön spis, kyl och frys. De orangea
kastrullerna försvinner i dag snabbt på loppisarna. Fortfarande diskar jag ibland
till Björn Skifs "Michelangelo", som deltog i Melodifestivalen 1975 (och bara
hamnade på åttonde plats, skandal!).
 
 
Det är tyvärr långt till Östersund och Jamtli, men åh, vad roligt det skulle vara att
se utställningen "1975". Tur att den är permanent. Läs mer i den här artikeln på svd.se
Och hos Jamtli, förstås.
 
Dela med dig av dina 70-talsminnen i en kommentar! Eller, om du inte var född då,
den 70-talspryl/låt du är mest förtjust i.
 
 

En midsommarnattsdröm

Drömmen så här års - ett vägskäl fullt med skyltar av den här typen.
Och hur var det nu... sju loppisfynd under huvudkudden?
Glad midsommar!
 

Rulla iväg till kalasfina Köpenhamn (Gästinlägg: Empire-Amelie)


Åk tåg till Köpenhamn! Jag äkte dit för 360 pix t/r med snabbtåg i våras. På fem timmar kommer
du till en annan värld. Det är annorlunda i Köpenhamn! Gammaldags liksom. Här är ett axplock
av retro-foton. Vi börjar på kaféet Kalaset. Var så god! Häslningar, Empire-Amelie


Kalasets röda tråd, gamla rullbandspelare.


... och några modernare maskiner.


Enorma tallrikar med mat! Danskar gillar att äta!


Kalasets damtoalett.


Danish design.


Alltid kalas på Kalaset, bäst att vara förberedd!


Relaxavdelningen.


Ingången med mosaik.


Empire bio i Nörrebro. Det är som att komma hem!


Skabbiga stolar i Nörrebro. Blir fina i skinn skulle jag tro (och absolut spara den svarta ryggen!).


Fler stolar.


Vandrarhemmet "Sleep in heaven" i Nörrebro, rekommenderas om man vill känna sig som en soldat.


Mina nyköpta åldersglasögon och blåbärspannkaka
till lunch på Kalaset.

Text & foto från Köpenhamn:
Anneli, AKA Empire-Amelie.




Favoritborsten


Vardagslycka. Om man nu kan kalla disk, städning etc för lycka... Är i alla fall mycket förtjust i min gammaldags diskborste. Så mycket skönare att diska med och med mycket bättre effekt än hala plastborstar. Passar bra in i 50-talsmiljön också. Hittade den på Blomsterlandet, av alla ställen. Men vet att det finns dyrare och präktigare i en del hemslöjdsbutiker.

Om jag hade haft en sportstuga från 1961 hade bordet haft en given plats


Skannar av bordet. Inget av intresse. Men - så får jag syn på själva bordet!




Ingenstans passar det in. Inte i vår lägenhet, inte på landet. Det här bordet
kräver en sportstuga från 1961. Jag tittar längtansfullt en sista stund, prislappen
är nästan plågsam att se. Bara 200 kronor för ett fantastiskt bord.
Hoppas det får sin sportstuga.

Vem är flickan i vårt fönster?


Hon fanns satt och väntade på samma loppis i Huvudsta där jag hittade Pelikanen.
Det var H  som fick syn på flickan med resväskan. Nu pryder hon vårt köksfönster.

 

 
Men vem är hon? Hennes resväska har arbetade detaljer, och pudeln en så
bedjande blick: "Matte, när kommer tåget? Kan jag få en skål vatten? Själv är hon
fint skulpterad, så serieproducerad figurin hon är.


Undertill djupstämpel med siffror, siffror med svart krita och ett grönt G
(nere till höger). Jag är säker på att som vanligt få besked av någon av FJ:s läsare.
Var kommer hon ifrån, Flickan med resväskan?

Rivstarta semestern med Riksettan


Rivstart, raggarbrud, väglus. Med bilismen kom också nya ord.
I senaste numnret av tidningen Riksettan berättar Janne Sundling om dem.
"Till en början var det mest bilens alla möjlightere som stod i fokus men sedan
kom ord som beskrev hot, kontroll och begränsningar."

Skojig och allmänbildande läsning.
Missa inte, alla ni bilsinnade (1947), fartsyndare (1962) 
och måndagsexemplar (1965)!

Bilden: En solklar felparkering (1960).

Romantik på familjesidan


29 ord. Två människor. Ett liv tillsammans.
Så romantiskt att man får en tår i ögonvrån.
Bästa läsningen i lokaltidningen den här veckan.

Ett erbjudande du inte kan tacka nej till


En vanlig, modern kaffebar på Söder. Men med en plats i fönstret som sticker ut.
En regnig eftermiddag vill man bara bo i de röda fåtöljerna, prata, spana ut på förbipasserande
- och äta en cannolo to die for. Testa den med pistage.
(Cannolo? Du känner igen cannoli, pluralis, från Sopranos)


Här var tidigare blomsteraffär, och jag plåtade skylten
innan den togs ned här om året. Var är den nu? 
Hade funkat fint i inredningen... 

Ringvägen 89, Sthlm, är de vackra fåtöljernas och cannolons adress.

Årets loppisfynd - redan den 5 juni?


"Jag har fyndvittring, jag känner att jag kommer att hitta något speciellt i dag",
sa jag till H när vi gick in genom porten till Huvudsta loppis.
Två minuter senare stod Pelikanen där.


Första gången jag såg Taisto Kaasinens pelikaner var i fönstret
hos Valand café i Stockholm. De otroligt charmiga fåglarna
från Upsala-Ekeby såldes 1953-57, enligt Grödinge Antik & Deisgn.


Sedan har jag siktat pelikanen på mässor ibland. Prislappen här var nog den
mest extrema. Det står 3 900 kronor. När jag nu googlar auktionspriser så verkar
det som att man kan få en pelikan för dryga tusenlappen. Kanske var denna

signerad? Det är inte min och det var förstås därför som den flög under radarn

och inte kändes igen av Huvudsta loppis.



Min är osignerad och litet koppärrig. Men färgerna lyser nu
i skymningen, och inga andra skador. Så 150 pix var inte så dumt, va?
Jag gissar att Pelikan kommer att ligga etta på min Årets
loppisfynd-lista. Detta blir svårt att toppa.


Jag är så glad över Pelikan. Jag har länge velat ha något av Kaasinen, jag gillar
verkligen hans klumpiga uttryck, men har tyckt att mässpriserna varit väl höga.
Så det kan nog dröja innan fågeln får sällskap.


Den här fisktavlan skulle matcha fint annars.
Fem papp på en mässa.



Och Kaasinens olika fruktfat har jag ett gott öga till.


Men finast av alla hans saker
är ändå Pelikan!

Amerikansk nyretro som gjorde mig uppåt


Det borde stå Flour, Sugar etc. Men det gör det inte. Vi befinner oss utanför en av inredningsföretaget
Jonathan Adlers butiker, på Atlantic Avenue i Brokklyn, NYC. Nu går vi in!


Bordet - skandinaviskt, tidigt 1960-tal? Sideboardet i björk som skymtar - 1930-tal?
Sköldpaddan i hyllan, en tidigare okänd figur av Mari Simmulson?
Nope. ALLT i denna butik är nyretro.


Så söta.


Den här bilden hade jag på gång som tänkbart aprilskämt här på bloggen. Jag hade tänkt
försöka lura i er att föremålen var från Upsala-Ekebys och Gustavsbergs gemensamma Amerikasatsning.
Lindberg, Kåge och så den lilla gröna längst till vänster, den hade jag tänkt ljuga ihop att Göran Andersson,
UE, skulle ha bidragit med till USA-exporten.
Men ni hade aldrig gått på det, så det blev ett annat skämt.


Mern kan fejkretro göras bättre än så här? Stig Lindberg kunde - nästan - ha formgivit
firrarna också. Eller hur?


Bag i blänkande lack. Köpte jag någonting?
Nej, faktiskt inte. Priserna var rätt rejäla.


Läs mer om roliga Jonathan Adler på företagets hemsida.
Under rubriken Show us your JA style kan du se kundernas bilder på inredningar
med saker de köpt hos Jonathan Adler.
(Samma sak gör för övrigt den svenska butiken Tid & Rum, under rubriken
Så här blev det)

Fler inlägg från New York (och bland annat London) hittar du under kategorin Utblick.

Igång igen - men litet ringrostig


Efter en perod av för litet tid för loppisar och bloggande börjar jag nu bli klar med
vedklyvning och andra roliga men tidskrävande vårbestyr på landet. Här om dagen blev det
en sväng i Sumpan, detta loppismecka.


Söta koppar märkta "Terra". 5 pix och då spelar det ingen
roll att de är fatlösa. Perfekt storlek för en tryckning på
kaffemaskinen hemmavid. Läs om Terrastämpeln, som
lär innebära tysk eller japansk härkomst, här.


Mugg, Gustavsberg, 5 pix. Roligt mässingsfat för Pocket change, 10 pix.
Gaffel från Gense. Jag gissar efter att ha kastat ett öga på produktblad här,
att det är en barngaffel i serien Thebe. 5 pix.


Jag känner mig litet ringrostig. Var tvungen att googla
både Terra och Thebegaffeln! OCH den här rackaren.
Men här går jag bet. Etikett BodaShop under. Någon 80-talsgrej
(gräddkanna? från Kosta Bodas presentshop? Jag är övertygad
om att någon av FJ:s läsare vet svaret.


Aldrig lämna kvar udda fat i perfekt skick. En dag dyker
koppen upp - eller någon som vill byta till sig fat.
Det gröna tror jag är Gefles "Smaragd" till tekoppar.
Det diffar dock några millimeter när jag ställer det på ett annat
"Smaragd". De två vackert djupbruna i samma tekoppsstorlek
är bara märkta Rörstrand,
.


Jag har ett sug efter orange just nu. Vasen från
Elme glasbruk är underbar. Som en apelsinsorbet.
På prislappen stod det 200 kr. Jag tvekade en stund.
Sedan kostade den 150 pix. Då tänkte jag tanken som
man ska tänka ibland:
"Vad får jag för vas med samma skönhet och kvalitet
i en vanlig butik?" 


Till sist, kryddmått från Ikea. Jag hänger sällan där,
så jag har ingen aning om årtal. Kan vara från i fjol. Men det
har en härlig "plastic fantastic, 1960-tal"-känsla".
Design Sue Pryke. 10 pix.