Har du bokat julresan?


... annars rsikerar du att få stå längst bak i tåget tillsammans med snögubben.
Fin gammal affisch, eller hur? Den sitter på en vänthallsvägg på en järnvägsstation
någonstans i Sverige (plåtade den under Jämtlandsresan i somras, har glömt var...).

Nej, det var inget fynd


Allt är inte lyckosamma superfynd. En retrobloggkollega (vem, har glömt, om du läser detta
så kommentera så kan jag länka till dig) presenterade sina sämsta köp för ett tag sedan.
Den här vågen är mitt sämsta köp den här säsongen. Kändes som ett fynd på loppisen,
1950-60-tal, fullt fungerande, bara 75 kronor.
Men den vägde bly att bära hem, och väl på plats i mitt badrum såg den bara illamåendegrön
ut och tog upp (nästan) halva duschutrymmet. Började rosta. Påminde om min vikt. Var riktigt ful.
Jag blev irriterad varje gång jag såg vågen.
Så det blev ett lågt satt pris på Blocket - och snart hade den tack och lov lämnat min lägenhet.
Brrrr.

Vilket är ditt sämsta köp?

Min önskelista till retrotomten


Nej, tomten, det är inte lamporna i förgrunden jag önskar mig, utan en dvd med första
säsongen av "Mad men". Den amerikanska tv-serien om människorna på en reklambyrå 
i New York i början av 1960-talet har gått i Kanal 9, men av någon outgrundlig anledning
har jag missat den.


På nyåret visas säsong 1 och 2 i ett reprismaraton. 
Den 7 januari börjar sedan säsong 3. (Foto:AMCTV)

  
Retrotomten får också gärna ha en bok eller två i säcken. Tidlösa mönster
toppar önskelistan. Mer lärorik läsning innehåller boken om Rörstrand.

 
Storbandsjazz är cool. Kanske får jag en cd med
Thore Ehrling om jag ätit min gröt och
varit snäll?

Vad önskar DU dig av retrotomten?

Kryddor till julbordet


Godmorgon, måndag! Jag berättade i lördags om fyndplatsen Fellingsbro. Hos Blå skåpet
fanns även det lilla gula 1950-tals-setet. Visst är det rart? Kostade 30 eller 40 pix. Och så
ett superfynd: Två burkar ur Marianne Westmans serie Arom. 50 pix för båda, hos
Strandloppan i Arboga. Man brukar inte få en Arom-burk för under hundralappen.

En trevlig vecka med fina, juliga, loppisfynd önskar jag Er!

Önska dig en julklapp hos Skaffaren


En av mina favoritbloggar, Skaffaren, firar 10 000 inlägg med att låta sina
läare önska sig en julklapp. Missa inte chansen att tävla om något från hans
lager! Din önskelista ska vara innan senast midnatt.
Grattis till besökssiffran säger jag och skickar Skaffaren ett par virtuella
chokladaskar!

Blå juldukar - trendigt på 1950-talet (och nu)


"Blå juldukar var modernt på 1950-talet", berättade en antikhandlare för mig i höstas
och jag förstod plötsligt varför jag tycker att blå juldukar är fina. I dag får ni se min lilla
samling. Berätta gärna i en kommentar vilken du tycker bäst om!


Den här gissar jag är 1950-tal. Rådjur och fågel, litet
old school Disney så där. Tomten som läser saknar ett halvt
ben, 5 pix på loppis. Den andra tomten är 1940-50-tal,
hemifrån.


Fler fåglar. Och ax från kärvar, som man ju sätter ut åt fåglarna i juletid.
Tre flugsvampsljusstakar i trä och droppformade julkulor är loppisfynd, smälkaramellen låg
i en gammal låda på landet. Den här blå duken pryder mitt köksbord nu i luciatider.


Sekretären denna vecka. Mamma broderade löparen, på 1950- eller 1960-talet.
Ljusstaksduon kostade bara 40 kronor för båda i antikbod, förstod varför när jag kom hem:
Den ena är sned. Men de är pure 50s och trivs bra ihop med stjärnljusstaken och den
lilla, lilla Liljan.


Duken på byrån är nog mer 1960-70-tal (gissning). Men med litet hjälp av bildbehandlings-
programmet har jag fått 1950-talsljusstakarna att se ut precis som färgbilderna i veckotidningar
från den tiden. Suddigt, muggigt men samtidigt färgstarkt. Det är jag litet stolt över.
Duken har jag fått av Helena som har bloggen Retro-tokig, den ingick i det fina dukpaketet
som hon skickade mig i höstas.


Dukens decennium, någon? Julgransljusen låg i samma gamla låda på landet
som smällkaramellen.


Ihopvikt, en 50-talare i samma stil som tjänstgörande köksduk.
De gjordes som tabletter/smådukar också, en mönsterruta blev en tablett.


Nu är vi nog definitivt inne på 1970-talet. Men vad gör det,
när figurinen i tomtemössa ser så entusiastisk ut?
Och litet norsk? Kanske ska gå på tur och hämta hem mossa?

 
Till sist en adventsvepa som jag såg
hos Milda Matilda på Odengatan i veckan.
De skulle ha 175 kronor, om jag minns rätt.
Ett mycket bra pris för en och en halv meter
kul korsstygnsarbete. Men den fick vara
kvar, vepor är inte min passion. Än.

Nå... vad tycker Ni om blå juldukar?
Fler än jag som har en samling?

UPPDATERING: Fler blå juldukar, varav en med en underbar bister
liten fågel, här. Ett bidrag från Betty Lou, kolla in hennes blogg också.

Åhhh, Playtones!


The Playtones!!!!!! Femtiotalsmannen och jag är lyriska efter kvällens "Dansbandskampen".
Till final gick med hjälp av våra telefonröster The Playtones, rockabillyband från Blekinge.
Hot damn! säger jag om deras version av förra årets Eurovisonvinnare "Fairytale".
Lyssna på den här, på bandets hemsida.
Och hörrni - nästa lördag röstar vi The Playtones till förstaplatsen, eller hur?!
Precis som vi röstade fram Larz-Kristerz i fjol - eller hur?

Fyndplats Fellingsbro


En orgel för 500 kronor. Den fanns hos församlingsloppisen i Fellingsbro förrförra helgen.
Den loppisen är en av mina favoriter utanför Stockholmsområdet. Jag hittar alltid något,
det är bra priser och damerna som driver den är trevliga.


De brukar ha dockskåpsmöbler. Den här gången såg jag inga stå framme, 
så jag frågade - och vips! så kom de här fina stolarna och bordet fram. 
75 pix för hela setet. Gick direkt vidare till Åsa, som jag dealar dockskåpsmöbler åt.
De var i fel skala för mitt skåp. Spegeln med guldram, pallen och en 
risig tv utan bild behöll jag.


Det finns också en antik & kuriosa-butik i Fellingsbro, "Blå skåpet".
Kul saker, bättre priser än i Sthlm, och ett trevligt handlarpar. 
De hade vackra möbler för finaste blunddockan. Och massor av 
härliga burkar....




Ja, man skulle ju vilja ha allihop. Eller hur?

Månadens fynd gjorde jag hos Blå skåpet: Vägglampan 
som jag skrev om här
.
Fotnot: Fellingsbro ligger mellan Arboga
och Lindesberg, cirka 17 mil från Stockholm.

Blå lucia (helgtips)


En glad luciahelg tillönskas Femtiotalsjaktens läsare, traditionsenligt med denna bild.
Feminas omslag från december 1950 har en vacker blå bakgrund. På söndag,
luciadagen, blir det blått för hela (loppis)slanten...


... då jag ska visa er min lilla samling med blå juldukar.
Den lilla ljusstaken längst fram är en pytteliten Liljan.
När jag pillade bort prislappen (20 pix) hitade jag "Ystad Metall" under.

Trevlig helg! 
(Javisst ja, helgtipset. Det lyder:
Spara inte på saffranet!)

Fyndchans på Femtiotalsjakten


En av lamporna som hänger löst. Som jag berättade i förra inlägget har det kommit
in två nya lampor i lyan. Då blir det två över. Och eftersom jag inte har tänkt bygga upp ett
lamplager så säljer jag nu de två som ersatts plus en som levt i exil på landet ett tag
efter att ha befunnits för stor både för lägenheten och de ganska små rummen på landet.


Innan jag lägger ut dem på Blocket så tänkte jag se om några läsare
av Femtiotalsjakten är intresserade. Först ut:
Taklampa i fint skick, Epa (etikett i sladdkupan), 1950- eller 1960-tal.
UPPDATERING: Har fått ny ägare


Den är jättefin, plastbandslampan. Läs om hur jag bytte till
mig den här. Men det har blivit alltmer uppenbart att den är helt fel
i färgskala och stil för min lya som är mer "tant-50-tal" (se inlägget
"Vilket 50-tal är du?") med mörka träslag och frostade glaskupor.


Plastbandslampan är 145 cm hög,
med fräscha plastband och ny el.
UPPDATERING: Lampan är hämtad.
Den får ett bra nytt hem.

 
 
Till sist, golvlampan som hängt med mig från Norrköping 1991,
där jag köpte den i en antikbod. Nya skärmar, ny el, cirka
2 meter sladd. En bit av en "krage" till en av glödlampshållarna
är borta, men det syns inte utanpå.
Träslag? Björk?
UPPDATERING: Liksom de övriga två har denna lampa nu fått 
en ny, bättre, ägare..

Två nya lampor (som tvingar ut tre gamla)


Jag älskar vackra lampor. Så låt mig presentera "Fellingsbro", döpt
efter fyndplatsen.
Den hängde där bakom dsken hos antik & kuriosaboden "Blå skåpet".
Den ville hem till mig. Den kostade bara 300 kronor (leve landsorten!).
Nu väntar Fellingsbro på att sättas upp i den skumma vrån till vänster
om balkongdörren. Den lampan kommer att göra hela rummet vackrare.


Finaste fyndet från lägenhetsröjningen, där jag skulle titta på kornisch
och sedan fick en privat loppisvisning, var taklampan. Här i väntan på taxi ser
den inte mycket ut för världen...


... men efter kuprengörning gnistrar det fint i det frostade glaset och lampan har snabbt
blivit en ny favorit.

 
Men med två nya lampor in måste några
gamla ut, hur mycket jag än gillar dem. Mitt hem får inte
bli ett lager.
Så...

I morgon: 3 lampor ska ut. Bytes eller säljes.
Innan jag lägger ut dem på Blocket
- kolla, kanske någon passar dig?
(Ni som följer Femtiotalsjakten kommer att känna igen alla tre.)


PS.UPPDATERING: Vad är det för ett E,
på taklampans etikett, frågade jag och gissade
på Epa. Korrekt, säger Staffan och Tusse. 
(Fast just den här etiketten sitter på den taklampa
som ska ut och som visas imorgon.)

Om jag hade en Duett


Ruskigt väder, halvskymning redan klockan två. Och så plötsligt på en parkering - en Volvo Duett.
Underbart! Bilen på bilden är en P 210, en uppföljare till den första Duetten PV 445 som lanserade efter
industrisemestern 1960. (Det där lärde jag mig just på Wikipedia.)
Om jag hade en Duett skulle jag åka omkring och leka antikhandlare.

Lyckade retromönster


Det hade kunnat vara en originaltapet från 1950-talet, eller omslaget till en dagbok
från den tiden. "Paris" heter tapeten. Jag såg den i järnhandeln i går och började genast
fundera på om det skulle funka med en halv våd, som dekoration, på min vita köksvägg.
595 kr/rulle, här ser du kollektionen.


Ullpläd med julmönster. Den hade kompisar i andra
gammeldags mönster. Mycket snyggt. Tyvärr blir man ju
loppisskadad och ryggar tillbaka för en prislapp med 499:-
på en filt. Men, vi får se. Den finns hos Hemtex.


Det här är Rörstrandsdekoren Sickan från 1958,
som också blev gardintyg och nu gör comeback på
majonnästubar. Nä, det där var inte riktigt sant.
Men visst är det väldigt mycket solgult 50-tal
över mönstret?

Sött från Søholm


Godmorgon, måndag! Jag vet inte om te-setet från danska Søholm är från 1950-talet,
men det har en glad 50-talskänsla och platsar därför här en kulen måndag i december.
Jag såg Søholmarna i en antikbod i Arboga.

Trevlig fortsättning på veckan!
(Har ni hunnit börja handla julklappar? Inte jag.)

Jag ska få en symaskin i julklapp


Åhhh, 1950-tal! "Syplats i köket får de flesta husmödrar ha", skriver Allt i Hemmet 1958.
Så blir det även för mig i lyan. Jag ska nämligen få en symaskin i julklapp, av mig själv.
För avsaknaden av maskin börjar bli plågsam. Jag har 1950-talstyger, men kan inte sy gardiner
eller kuddöverdrag vare sig till lägenheten, gården eller dockskåpet.


Men vilken modell ska jag välja? Allt i Hemmets symaskinstest 1958
är inte till mycken hjälp 2009, om jag inte ska leta en begagnad förstås.
Men jag är övertygad om att AiH:s "provsömmerska" gjorde ett bra jobb.


Mammas symaskin. Med Elna sydde hon klänningar till sig och
alla möjliga kläder till oss barn. Symaskinens väska fälldes ut och blev
arbetsbord, väldigt fiffigt! Schweiziska Elna finns än i dag, men deras
hemsida där pdf-broschyrer återfinns för nedladdning under rubriken
"Nedlastning" ger inget förtroendeingivande intryck.


Kanske en amerikanare? Singer har en stolt historia. Isaac Merrit Singer startade
sin symaskinsfabrik redan 1851, och var först med bra villkor vid avbetalningsköp.
(Kölla: Wikipedia)


Och inte nog med det, symaksinstillverkaren Singer var
också först med sicksack-symaskinen. Här, 1960, hade
senaste modellen Suverän hela 24 mönsterbrickor, med vilka
"Ni syr hundratals olika mönstersömmar".


"Ok! Eh..." ser hon ut att säga, men "Oh! en Pfaff!" ska det vara.
Den tyska symaskinen presenterar sin "enastående nyhet", nämligen
automatisk nålpåträdare. 


Vem vill inte ha en tjusig sportjacka? Med en krage som skulle ta upp Elnas
hela arbetsbord. Svenska Husqvarna vapenfabrik hade gjort symaskiner sedan
1872, och nu 1960 kunde de erbjuda en symaskin "avstörd för TV, UKV och Radio".
Jag tycker mig minnas störningar på teven när mamma sydde, jag minns alltså
antagligen rätt. (UKV?)


Snygg annons. Läs mer om Husqvarnas historia hos Husqvarna fabriksmuseum.
Sedan 2006 ingår Husqvarna, Singer och Pfaff i samma företag, VSM Group,
som ägs av bolaget SVP. SVP säger sig vara världens största symaskinsföretag.


Men tillbaka till det praktiska.
Jo, det blir nog en Husqvarna. I affären där jag rekade
häromdagen lovade de en liten handhavandekurs när
jag hämtar ut symaskinen. Det fick man faktiskt
redan 1960.


Armkilar? Låt mig säga så här: Mtt första mål är att få till ett enda
kuddöverdrag med raka sömmar.

 
Husqvarna Automatic, 1957.               Husqvarna E20, 2009.
Raksöm, sicksack och en bruksanvisning skriven för någon som inte
trätt en symaskin på 30 år är vad jag behöver. Husqvarna E20 verkar ha detta.


Vem vet, kanske blir det även min käraste hobby, att sy.


En liten syhörna i köket, ur AiH 1958. En sådan praktisk Perstorpsbänk!

Och nu... vill jag veta allt om era nya och gamla symaskiner och höra
symaskinsberättelser!

Om du bara ska läsa en blogg den här helgen


(förutom Femtiotalsjakten förstås) ... så är det 50-talskeramik.
Där ges just nu en blomkruksskola. Otroligt intressant läsning med massor
av bilder. Åttio procent är Upsala Ekeby, men vi får även se Nittsjö, Rörstrand
och Bo Fajans. Missa inte!!!
Blomkruksskoaln är nu uppe i del 4, men börja här med del 1.
Jag lyfter på hatten för Yvonne. Och hoppas på ännu fler delar i skolan!

UPPDATERING: Nu fortsätter skolan med del 7 hos Porslinsbloggen .
Kul med samarbeten!

(Bilden är ur en annons för Edet hushållspapper.
De är fina de där krukskydden.)

I väntan på Hyllbo


Utan resultat har jag letat efter gammaldags vaxat hyllpapper. Till slut la jag in julpapper
som provisorium. Jag tycker att det ser hyfsat trevligt ut, men det är knappast hållbart i längden. 
Servisen heter Tellus, dekor: Helmer Ringström.


Var är Hyllbopapperet när man behöver det? Det är ju
sådant där rutigt jag vill ha. Men sedan jag efter ett års
letande slutligen fann teakfanérväv är jag mer optimistisk.


Klart jag hittar äkta hyllpapper också. Till slut. Någonstans.
Fascinett såldes i "välsorterade speceri-, kemikalie- och
pappaersaffärer".

Tills vidare får koppar och fat hålla till godo med julpapper.
Gräddsnäckan är en 70-talare som heter Carmen, från Rörstrand
precis som faten Bimbo till höger. Carmens fat hör till
koppen Ruta, röd, av Helmer.

Som vanligt, en nyfiken fråga: Hur gör du?

I stället för kornisch


Är inte det här tidningsstället fint? Det är en av sakerna jag fick med mig hem från besöket
i lägenheten som T höll på att tömma, och dit jag gick för att titta på en kornisch. Gardinstången
var för kort, men oj, vad jag fyndade annat! 


En liten nätt resväska, för en övernattning. Jättefint skick, med söta detaljer,
som det lilla spännet...


... och adresslappsfodralet. 


Just nu vanligast uppvisade föremål på retrobloggarna: Adventsskålen. 
Siffror stämplade under, plus en pytteliten signatur, två bokstäver.
Men jag gissar att någon av Femtiotalsjaktens läsare känner till skålens ursprung? 
UPPDATERING: Karin berättar i en kommentar att skålen är en Gabriel. (Det gissade
faktiskt också lägenhetsröjande T på, men jag var litet skeptisk eftersom det inte finns
någon Gabrielstämpel under.)


Burkar, burkar, burkar. Den lilla turkosa innehöll en gång "Sommarkarameller". De två 
orangea är kaffeburkar. Och så en härlig plåtburk till Marie-kexen! Den vinröda
med blommor till höger tycker jag är jättefin, men är den gammal?


Jag har sedan tidigare ett par stilfulla 
grytunderlägg från 1950-talet. Här ett
mer vardagsbetonat i blått och vitt.
Den röda skärbrädan hängde också med hem.


Väskan på hjul hittade jag också på den roliga "lägenhetsloppisen".
Den står nu i min hall och väntar på att få följa med på många 
roliga loppisraider. 
Men mitt finaste fynd var en taklampa i teak. Jag ska visa upp den 
så fort kontakten är fixad och kuporna tvättade och putsade. 
To be continued...

En salt sailor


God morgon, måndag!
Salte Peter är en av många kryddburkar som Anita Nylund
gjorde för Jie. Jag fiskade upp honom på en loppis. 
Nylunds burkar är dyra. Salte Peter har en, nästan osynlig, lagning 
och kostade därför "bara" 100 pix.
Hans flickvän Sockerpullan kan du se hos Svenskt Retro.


Salte Peters skuta heter Ada.
En trevlig vecka önskar jag Er!

Jenny vann dekorationsljusen!



Tävlingen om de rosa-gröna dekorationsljusen, här, har fått en vinnare.
Jenny segrade med denna motivering:
"Varför skulle jag vilja vinna? Jo, jag satt länge på Tradera och letade fina femtiotalsgrejer
att pynta lägenheten med, då second hand-affärerna i min stad tar hutlösa priser. Men att gång
på gång bli överbjuden av någon som lägger ned mycket mer pengar känns surt, speciellt när
jag inte har den ekonomin att röra mig med som student. Dessutom hade det varit en fin
födelsedagspresent, då jag fyller år på lördag. Då skulle jag gärna önska mig de rosa-gröna."

Så - grattis på födelsedagen, Jenny!
(Och tack till er andra som också deltog och som alla hade bra motiveringar!)