Mitt livs första skrivbord


På vägen in från landet i går hade jag bråttom till jobbet, men svängde på intuition in
på en grusväg skyltad LOPPIS. Och hittade det som blir mitt livs första skrivbord. Jag har
haft bord jag skrivit vid, skivor av olika slag över hurtsar av diverse modeller, och nu senast
en sekretär. Men aldrig ett riktigt skrivbord.
Det har fattats mig något i livet. Men ej längre. Här är mitt skrivbord.
Och det blir knappast mer 1950-tal än så. Och knappast billigare. 250 pix.... 


Ett annat snyggt. Hos Leva antik på Antikmässan i Kista i våras.


Det här sjangdobla schabraket fanns hos Auktionhuset Kolonn i Sundbyberg
förra hösten. Yta som en dubbelsäng. Litet opraktisk stol till, men den är fin,
en Kraalvariant av Kerstin Hörlin-Holmquist.

Har du traktor är du kung


Plötsligt var det 1958. Vi befinner oss på Veterantraktorernas dag i Färsna utanför Norrtälje.
Bakom mjölkbilen tar gubbarna paus. Kanske snackar de om byns nyaste traktor.


Nere på åkern är det uppvisning i plöjning.


Det byts några ord vid hässjorna.


För stora för att åka med på hölasset? Men höet doftar gott, och man kan
sitta och spana istället.


"Tira, grabbar! Bylingen!"


It´s a man´s man´s world...


... har du traktor är du kung.

 
Waitin´ for my tractor man... Eller kanske var det hennes
egen traktor,  det finns veterantraktorkvinnor också.


Traktorfolket har coolat till sig. Pinuppor på fronten...


... och amerikanska flaggor. Kan inte påminna mig att jag såg varken det ena
 eller det andra på Veterantraktordagen för fem sex år sedan. Håller traktorfolket
på att bli raggare?


Litet mer hemvävt.


Försöker du skrämmas, lilla traktor?


Ferguson, min barndoms traktor. Jag körde nästan över morfar på potatisåkern när jag var
i 12-årsåldern. Minns inte att jag fick köra så mycket mer sedan.


Traktordoft, hässjor, och... bönder. Så där pekar de, där det ska plöjas, fällas träd eller
byggas älgtorn. Mina bondegener log hela tiden.


Åländska veterantraktorklubben hade åkt över till Roslagen. De deltog
i både utställning och traktor-pulling. Traktorn är en tysk 50-talare.


Bilar fanns det också att titta på. De kommer i nästa inlägg.

To be continued...

Ikeas 1950-tal


Så kom jag till slut iväg till Ikeautställningen på Liljevalchs. Men blev litet besviken på hur
de flesta 1950-talsmöblerna hade skuffats ihop på bara ett par kvadratmeter. Nåväl, här har vi
några klassiker i alla fall.Bokhyllan från 1955 heter Tema, och en sådan skulle jag väldigt
gärna vilja ha. Det lilla bordet från samma är heter Lövet, och fladdermusfåtöljen Fladderö.


En pusselbit här, en där, bildar Ikeas framgångssaga.


Bengt Ruda formgav fåtöljen Joker. Annonsen från 1958 med Ruda
och Joker visade jag i ett tidigare inför-inlägg om Ikeautställningen.


Fåtölljen Folster gillar jag skarpt. Bullig, grå och vinröd, rutig. Alla rätt!
Den kom 1955, den också. I knät på Folster en anonym liten stol.
Stolen i brunt är från 1968, heter Torpet, formgiven av Karin Mobring.
UPPDATERING:  Den lilla anonyma är inte längre anonym!
Den heter Rasmus och är tillverkad 1958, berättar bloggläsaren Sami en kommentar.


Ingvars stol. Ikeas första fåtölj, från 1951. Detta exemplar
har Ingvar Kamprad själv lånat ut till utställningen.


Här är den igen, på katalogomslaget från 1951.
På utställningen finns en vägg med alla Ikeakataloger
- snacka om nostalgitripp.


Katalogbilden på pusselbiten som berättar om monteringsnyckeln borde vara från omkring
1959-60 (Ingo och Floyd på varsin bild på britsväggen).


Till sist, litet 1960-tal. Ånyo en katalog. Gamla Ikeakataloger är samlarobjekt. Berättigat,
de är ju detaljerade tidsdokument som berättar om möbelmode, tekniska framsteg, tidsanda.


Välkommen till bords, 1964. "Rör ej", stod det överallt. Klart jag vände på en tallrik i alla fall.
Men ingen stämpel. Ikeas eget porslin?


Nu är vi långt från 1950-talet. Men litet fint är det ändå, det orange-vita 1970-talet.


Ny kunskap för mig. Visste ni att klassikern
Tore, hurtsen på bilden, kom redan 1959?
Jag hade gissat på tio år senare.

Porslinsbloggen har fler bilder från utställningen, 
från de andra decennierna samt ett inlägg
om 60-talsstolarna ovan.
Läs ännu mer om Ikea på deras hemsida.
Tidsaxel, katalogomslag med mera.

Kamprad och kolbullar (helgtips)


I morgon på Femtiotalsjakten: Bildreportage från Liljevalchs Ikeautställning.
Då får vi ni se bokhyllan Tema, soffbordet Lövet med flera 1950-talsmöbler från Ingvar Kamprads
lilla möbelfirma i Agunnaryd.

 Femtiotalsmannen och jag beger oss i morgon lördag traditionsenligt
 till Färsna gård utanför Norrtälje, för att övervara Veterantraktorernas dag.
(Bilden dock tagen i ett annat sammanhang.)
Det är en avslappnad tillställning där det plöjs och hässjas som förr i tiden,
bakas kolbullar och körs veterantraktorpulling. Tid: 11.00-16.00.
Se det digra och roliga programmet här.
Färsna ligger 2 km norr om Norrtälje, v 76.
Bildreportage med traktorer på Femtiotalsjakten på söndag,
om kamerna vill och datorn håller.

Trevlig helg!

Tillbaka i stan


Jaha, så var den långa sommarledigheten slut och det var dags att börja
jobba igen. På vägen till jobbet ligger antikaffärerna på Upplandsgatan (Sthlm).
Hos Funkisboden stod den här trevliga grå fåtöljen. Grått är en bra färg,
konstaterade vi ju igår.
Jag bytte några ord med killen som har butiken, han höll på att ställa fram
nya grejer...


... bland annat ett Stringbord som ville följa med mig hem, men jag har ju Edmund.
Hos Domino Antik såg jag vad jag tror var en gråbeige Kerstin Hörlin-Holmquist-fåtölj
ur Paradisetserien (en fotografering pågick i butiken och jag ville inte störa med frågor
eller egen fotografering).
Utanför Bacchus Antik och butikerna bredvid spanade jag på naggat extraprisporslin
och var nära att köpa ett rött Blå eld-fat  för 30 kronor (men hejdade mig, vi får se om fatet
är kvar nästa gång, då kanske... jag har ju ett blått... vore kul med ett rött också,
de är ju vackrast...).
Småprat med trevliga handlare, nya saker i butikerna, massor att lära, upptäcka
och ibland köpa. En ny säsong är här, och det känns litet trivsamt att vara tillbaka i stan.

Klart lyan ska ha en Kobra


Snygg, eller hur? Jag fick Ericofonen av min arbetskamrat Majsan, som haft den i många år
men som skänkte den till mig - för att hon gissade att den skulle få mer kärlek och förståelse då.
Jag hade ju inte tänkt skaffa någon Kobra, eftersom jag inte längre har fast abonnemang.
Men det är klart att en 50-talslya måste ha den vackraste telefon som tillverkats.
Tack, Majsan!


Man blir glad av den. Även om man tar suddiga bilder av den.

Mer telefoni, i tidigare inlägg
Hallå där, jag ringer om ericofonen.
Hallå... minns ni telefonvrån?

PS Någon som vet vad det är för gröna vaser (?) i bakgrunden på första bilden?
Loppisfynd, egentligen för mycket 1960-tal (tror jag?), men de har bitit sig fast
i mitt hem och vägrade följa med när jag sålde grejer på bakluckeloppis i våras.

Är grått en färg?


Lya under rekonstruktion. Har inte kommit längre vid den vägg där drömsoffan ska stå.
Räknar med att hitta den i höst, hos antikhandel eller auktionshus. Än så länge ser det
ut så här. Litet grått?
Vilket leder oss till frågan....


Allt i Hemmet, sent 1950-tal. Tack, Gösta, jag ska skaffa en julros till din ära
när december nalkas.

Årets trevligaste loppis


I lördags besökte Femtiotalsmannen och jag för första gången bakluckeloppisen vid
Lohärads bygdegård. Sommarens trevligaste loppis. Lagom stor, hög fyndfaktor och fantastiskt
trevliga människor som sålde (inga proffssäljare).


Vi gillar ju bygdegårdar från 1950-talet, så vi tittade in
och träffade på vaktmästaren som berättade litet.
Lohärads bygdegård invigdes 1956. Originalinredningen är kvar.
Notera högtalarna, kornischen och lampan. Tjusigt.

 
 
Här dansas det fortfarande. IOGT-NTO har motionsdans för fullvuxna,
på onsdagar, tror jag det var. Kolla bygdegårdens egen hemsida här, med
en bild där man ser alla de härliga lamporna som jag inte lyckades få till.


Hemma igen, med alla grejer. "Du köpte något på nästan varje bord", sa Femtiotalsmannen
förundrat. Ja, nästan. Allt detta plus tre pelargoner och två små dukar som inte är med på bilden.
Lampan är en finfin Ikea, 5 pix. Det stora gula fatet, Jie, 10 pix. Stig Lindbergs blå senapsburk
för Apoteken, 10 pix. Resten kommer här, på egna bilder:


Först detta fat. Ingen aning om vad det är för något. Undertill bara tre stämplar...


1265 34 och 46, till höger på snedden.
Tre fötter har fatet.
Någon som känner igen stilen?
Var fatet värt 25 pix?


Tyskt 1950-tal. Skål från Bay keramik (en rest av etiketten kvar i botten, tack för det!). 10 pix.


Mer Västtyskland! Den här gav jag 5 pix för. Mindre än de
betingade på Antikmässan i våras, har jag en känsla av...


Så här såg de på mässan ut.


Rubin! Sockerskål (?) med trasig knopp köpte jag för 10 pix, bara
för att ha en grej ur Gefles dekorserie Rubin (lanserad 1940).
Jag gör så ibland, köper en lite trasig billig del ur en känd serie
för att kunna ta hem och känna och titta närmare på den.
Faten är Upsala Ekeby, och vad heter de nu igen? Hjälp mig!
Ett i halvbra skick, tre missfärgade i olika skeden, 5 pix för allihop.
Samma där, ville titta på den gröna färgen och känna på tyngden.


Är det en ISI från Gullaskruf? Visst är det väl? 5 pix,
och jag hoppas att det ska vara mitt första glasfynd.
Jag skrev häromdagen om mina stapplande försök
att lära mig något om glas.


Sist, och inte direkt snyggast. Varför köper
man saker? 20 pix för en Bay-vas som ser ut
som en fläcksjuk fisk. Kändes som en bra idé då.

Första lördagen varje månad, maj-september, är det bakluckeloppis
i Lohärad. Nästa vår ska jag stå där själv, de verkade ha så kul!

Här besökte vi en annan bygdegård, HV-gården i Almunge.
Leve bygdegården!

Dagens Gefle


En augustidag 1958. Solen skiner genom nystrukna gardiner, och gårdens hallon 
ätes under en paus från skördearbetet. Hallon och mjölk i nya tallrikar.
De heter Rondo och är en nyhet från Gefle detta år, ritade av Berit Ternell.


"Bibeln". Här hittar jag alla fakta om modeller, dekorer
och vem som ritade vad på Gefle porslinsfabrik.

Bärfrossa på Helmers tallrikar här.

Svenskt glas - vackert och världsberömt


Gefle, Rörstrand, Hackefors, Stavanger Flint och Bavaria. Porslinet börjar jag få kläm på nu.
Men glaset. Jag är nybörjare, nivå noll, på glas. Försöker kravla mig upp på nivå ett.
Läser med beundran andra bloggare som kan mycket.
Hur ser ni att det är Gullaskruf, eller Johansfors, eller Orrefors? På samma sätt som jag ser
att det är Gefle, antagligen. Man lär sig känna igen. Men att vända på 1 000 tallrikar är inte svårt,
och sedan börjar man kunna litet. Det är knepigare med glas, det finns ju nästan aldrig några
etiketter kvar. På loppis vet folk inte vad de säljer. Nå. Det får bli antikbodarna i höst, och så mycket
frågande att handlarna hänger upp Stängt-skylten nästa gång de ser mig.
I dag bjuder Femtiotalsjakten i alla fall på litet trevliga annonser från Allt i Hemmet 1958-59.
Ni som kan glas får hemskt gärna skriva någon kul info som kommentar, så lyfter jag upp fakta
i bildtexterna och uppdaterar inlägget allteftersom.
Första bilden: Design: Ingeborg Lundin, kanske mest känd för Äpplet.


"PU 3761", design Sven Palmqvist. Känd för glasserien Fuga och servisen
Rhapsody, läser jag. Har även PU 3761 ett musikaliskt namn? En artikel
om Palmqvists liv finns på dn.se


 Sven Palmqvist här också.


"RD 1405". Carl Fagerlund. Skum annons. Är det i mitten en lampa som speglas i en
julgranskula? Omgiven av konstglas?


Boda, Colonade, Fritz Kallenberg. Som fick guldmedalj
i Amerika!


Gefle porslinsfabriks konstnärlige ledare Arthur Percy inledde
ett samarbete med Gullaskruf 1952, läser jag här.
Vad heter serieskålarna på bilden?


En glasserie jag känner till, yippi! Fyndade en ISI-vas på loppis,
fem pix, i går. Eller "blomglas" som de kallar den i annonsen.
Blomglaset ISI är den enda ISI-kuben på bilden, resten av vaserna
heter bara ISI, upplyser Porslinsbloggen-Benny. Läs om Lennart
Anderssons ISI på Porslinsbloggen.
Underhållande tråd om ISI med många bilder finns på
Precis en sån.


Kjell Blomberg läser jag en intressant artikel om
på Form 1900. En hårt arbetande doldis, som hann praktisera
på Arabia, jobba för Upsala-Ekeby, Gefle, Gullaskruf och
Gabrielverken samt föreläsa på Konstfack.


Party! Men jag kan inte hitta någon uppgift om vem som
designade cocktail-setet för Pukeberg.


Till sist Lindshammar, som fortfarande marknadsför sig som
"lasbruket med färg". Svartvit annons, så kan någon berätta
hur färgen "heliotrop" ser ut?
Jenny berättar i en kommentar: Ljusstakarna är designade av
Gunnar Ander som gjorde mycket glas för Lindshammar men även
en hel del fina ljusstakar för Ystad Metall.

Mot ny adress


I dag flyttar min väninna  Empire-Amelie till en 50-talslägenhet, som hon ska
inreda i - ja, gissa (empirestl). Synd på så rar planlösning. Men jag är ju bara avundsjuk.
Min lya ligger i ett hus byggt 1938, och jag i min tur gör om den, till 50-tal.
Syltan & Saabmannen, jag och andra glada människor hjälper henne flytta allt pick och pack.
En sådan här väska i plastrotting borde EA ha till sin stickning, om hon hade en.
Den står på Dagny´s hörna i Östhammar.
Trevlig början på helgen!

Baka, baka liten kaka


I går gjorde jag en rabarberpaj, som blev sur och fick de tappra tre som bjöds på den
att dränka pajen i Vaniljvisp. En husmor på 1950-talet hade säkert känt till att rabarbern är för
besk och grov nu i slutet av juli. Nu vet jag också det. Hon hade kanske istället bakat en kaka
med Kåkås godingar.


Påsarna var så fina, enkel och lyckad grafisk formgivning innan mer än någon promille
av befolkningen kände till uttrycket. Men jag kommer ihåg från barndomen hur de där  
fruktkakorna smakade. Torra, med hårda bitar av suckat och apelsinskal i.
Och Vaniljvisp var inte uppfunnen.

Kåkå finns kvar, som leverantör till bagerier och konditorier. Det verkar gå bra, och på deras
hemsida finns en fascinerande lång produktlista. Allt från kristyrmorötter till bake off-cognacsbitar 
och Sarah Bernhard-skyltar.

Vilken 50-talskaka är DU?

Bildgåtans svar


Visst är det grytunderlägg, precis som Lisa (och även Fröken Fynd) gissade. Bravo!
Underläggen är från 1950-talet, förstås.


Här en något enklare variant av underlägg, i röd tråd. Hittade det på en loppis.
gissar att det är 1950-60-tal.

En bildgåta


Vackra, eller hur? Men vad är det för föremål som ligger på mitt köksbord i lyan?
(De kommer från härliga antikhandeln Risingeboden
utanför Gimo, som jag skrivit om här.)

Vilket 50-tal är DU?

  
  
Jakten på femtiotalet fortsätter oförtrutet... men vilket 1950-tal?
Husmoderns 1950-tal? Hyllremsor, vackra köksgardiner, trappstegspall.
Amerikanskt 1950-tal? Diner- kök, Elvis och Marilyn på väggarna, amerikanare.
Tant-50-tal? Litet 40-talsmöbler i mixen, små dukar och mycket vaser, telefonvrå.
Tonåringens 50-tal? Fladdermusfåtölj, sminkbord med spegel, resegrammofon.

  
 
Amerika, Husmodern, Tant och Tonåring i radiotappning.
Jag visste ganska tidigt vad som är mitt 1950-tal. Lyan blir en mix.
50 procent Tant, 30 procent Husmodern och vardera 10 procent Amerika
och Tonåring.

UPPDATERING:
 
Min vän Empire-Amelie påpekar helt korrekt i en kommentar att vi också
har "Folkligt" vs "Modernt". Eller kanske Folkligt vs Pengar & Designintresse.
Här representeras de två riktningarna av en soffa på Svenssons kafé på Frösön
och Finn Juhls Chieftain Chair, plåtad hos Modernity på Sibyllegatan, Sthlm, i våras.
Jag är "Folkligt, all the way baby" i min lya, men tycker om att titta på, beundra
och lära mig om danska teakmöbler och Gunnar Nylund-vaser.

Vilket 50-tal är DU?

Mmm... Marabou NYA mjölkchoklad, 1956


I dag blev jag litet chokladnostalgisk, när jag läste SvD:s Näringsliv och
Klas Anderssons intressanta artikel om 90-årsjubilerande Marabou. Där får vi hela
historien om chokladföretaget. En milstolpe var 1956, då Nya Marabou Mjölkchoklad
lanserades. Smaken blev poppis och försäljningen tog ordentlig fart.
Jag hittade annonsen i en Femina från 1957.


Maraboufabriken låg i Sundbyberg. I en gångtunnel i Sumpan finns storken
som golvplatta. Storken försvann ur Marabous reklam redan på 1960-talet,
läser jag i artikeln. Men visst var det väl tills ganska nyligen som varje ruta
i chokladkakan hade en präglad stork?

Här hittar du ett tidigare chokladinlägg, om Mazetti.

Loppischock - hela listan


JÄMTLANDSRESAN, LOPPISRAPPORT
Okej, här kommer listan på loppisar och antikbodar som jag besökte under Femtiotalsmannens
och min bilsemester. Utöver dessa tittade vi säkert in på tio småloppisar också, men där
hittade jag inget. Första inköpen gjorde jag här, hos Inge Nilsson i Övre Gärdsjö utanför Rättvik.

 
 
Två våningar fulla av antikviteter och loppis, med tonvikt på antikviteter.
Inge hade ett stort utbud av Caps karamellburkar, i alla storlekar och många
guldfärgade. Oftast ser man ju de blå. Där fanns en låda med tråd att stoppa
nylonstrumporna med. Fina hyllremsor. Och några få 1950-talssaker, som
de gula och gredelina ljusstakarna.

FÖLJDE MED HEM: En rulle vackert dekorerad hyllremsa, 40 väl placerade kronor.
Kul pyssel i höst, när jag sorterat porslinet och skaffat matchande hyllpapper.


I Emådalens gamla stationshus är det loppis. En jättetrevlig,
med mycket 1900-1960-tal. Här var hållplats förr, nu passerar
Inlandsbanans persontåg. Ett i var riktning per dag.

 

Åååh, Sickan! Jag var litet sugen på filmaffischerna. "Med glorian på sned"
från 1957 och "Hemsöborna" från 1955. Ruskigt snygg radio.


FÖLJDE MED HEM: En packe "Allt" från 1950-talet. Jag hade faktiskt aldrig
sett den tidningen förut. Ska läsas kommande vecka. Fem pix/styck.


En cigarettask i plåt, 20 pix, till bjudcigaretterna.
Ni har väl bjudcigaretter hemma, det förväntar
sig gästerna!


KUPAN, SVEG: Tog ingen bild på Röda korset-haket, det såg ut
som de brukar göra. Ordinärt sortiment, men hittade en bra längd
spets för bara fem pix. Bra att ha.

LOPPIS I LÅNGSKOGEN, utanför Sveg. Fick tipset av Crissa, som läste på
bloggen att jag skulle till hennes trakter. Bra tips, tack!


"Vävstol ge ett bud" står det på lappen. Har ingen aning om hur man väver,
eller vad en vävstol kostar. Har ni? Kudden till vänster var jag nära att köpa.
Finns det ett namn för de där kuddarna, eller tekniken, med "feta" upphöjda
mönster?


I farstun stod en Remington. Det var stil på den här loppisen.
En hel del porslin också, fast mest  pre-50s.


FÖLJDE MED HEM: En roman från 1950-talet. Undertiteln "En bok om
människor" och en catchy inledning gjorde att jag såg framför mig härlig läsning.
För bara fem pix.


STRANDLOPPAN, ÖSTERSUND. Ett sådant där ställe där man går ner i en
garageliknande lokal med saker överallt och riskerar fastna i timmar.


Asealampor, en målad korg som mitt barnsligare jag ville ha, lampskärmar
som säkert någon (annan än jag) kan bli lycklig över.


Hemgjord humor,  20 kronor. Och en plastbandsask av flera.


Nyligen såg jag ett heminredningsreportage där man
ställt en hel rad med rådjur i trä på en hylla högt upp, ordnade
efter storlek, från störst till minst.
Det såg så bra ut att jag gissar att fler än jag numera ser på de där
trädjuren med andra ögon.


FÖLJDE MED HEM: Yes, ni ser rätt! Den var liksom så... levnadsglad,
den där plastbandsburken. Locket saknar rosett, så jag tror att burken
får bli papperskorg. 20 pix.


En anledning till att jag gillar de där överfulla källarloppisarna är att i den
där brötiga miljön gör jag ofta  fynd. Korgen är  så gott som i nyskick och rymlig
med bra djup. 60 pix för den var ett fynd. 


Carl-Arne Bregers smörask i plast, tidigt 1960-tal. Jag hade en
röd redan, och gillar känslan. Bra att förvara salladen till matlådan i.
Endast 20 pix.


NÄFVEREDE ANTIK & KURIOSA, mellan Östersund och Stugun.
Mest antikt, mycket allmoge...


... mycket fotogenlampor. Mina allmogegener jublade och trodde att jag skulle köpa med
någonting hem till gården.

 
Kanske en överjordiskt vacker blå lampa? Nej, det blev inte så.


Men antikboden i Näverede var en fröjd för ögat.

 
FÖLJDE MED HEM: Två längder gardin i vackert tjockt tyg. 1970-80-tal? Någon som vet?
30 pix kostade gardinen och den får nog bli vintergardin i ett av gästrummen på landet.
Den lilla duken till höger gav jag 10 kronor för, det är den värd med sina solgula inslag.


LILLA LOPPAN, AMMER, i Ragunda. Hembygdsföreningens loppis var välfylld och hade
trevliga priser. Egen hemsida också. Damerna bakom disken pratade om någon
bygdefest de hade varje år,  senast med ett utbud på 80 sorters kakor.
Trevligt.


FÖLJDE MED HEM: Gefletallriken "Satelit". Googlar mig till att det är Berit Ternells dekor,
1965-1969. Kunde inte motstå en tallrik från rymdålderns hetaste år. 10 pix. Kul askfat i turkos
 färg, 5 pix. Kaffefat, Koka blå, 5 pix. Den för alla husmödrar oumbärliga handboken
 "Linneskåpet", 5 pix. Så ska en loppis va´!


PRO-LOPPISEN, HAMMARSTRAND. Där stod en vacker stol som jag inte
fick köpa. Jag beskrev denna traumatiska upplevelse i ett tidigare inlägg.


GÅRDSLOPPIS I LÖTEN, mellan Ragunda och Liden. "Loppisen med Sveriges
vackraste utsikt". Och en ruskigt brant backe upp. Men loppisen var värd mödan.
Litet av varje-loppis med bra gå-och-rota-faktor.


FÖLJDE MED HEM: "Vad hade man på väggarna på 1950-talet?"
 frågade någon i en kommentar häromdagen. Bland annat sådana
här tavlor. Så jag slog till, en tjuga var tavlan värd. Fin ram, skumt motiv.


Kaffefat, Gefles "Etta", och sex miniskedar. Vad är det för skedar?
Mindre än kaffeskedar, större än till dockservis. Så kallade moccaskedar?
De kostade en tia tillsammans, fatet en krona.


KUPAN, SÖDERHAMN. Där köpte jag galgen med virkat fodral för två kronor.
Korgen? Tror jag hittade den i Ammer, och att den kostade fem pix.


BÖNHUSCAFÉ MED LOPPIS, TRÖDJE. Missionsförsamlingen
har öppet för oss andra två veckor vare sommar. Vi släntrade in
näst sista dagen. Premiärdagen hade det hållts husförhör i gården intill,
berättar Gästriklands tidning. Det hade Femtiotalsmannen, som gick
i söndagsskola som barn, klarat galant. Jag hade fått skämmas.


FÖLJDE MED HEM: Snart är det jul igen, och då vill man kunna
lägga fram en duk med domherrar. Fem pix.


NYBO CAFÉ, VALBO. På 1950-talsfiket utanför Gävle finns en loppis på gården och många
av grejerna i kaféet är till salu. På övervåningen hittade jag denna vy från Slussen i Stockholm
för facila 50 kronor (i Stockholmstrakten kostar Stockholmsmotiven mer, av förklarliga skäl).
Kan inte tyda signaturen, men räknar med att se den igen någonstans.
Räknar med synkroniciteten.
Det var resans sista loppisinköp. Men Dollarstore i Sveg kändes nästan också som loppis...


Gardinvepor, två stycken i 50-talsgeometriskt mönster, 50 pix.
Durkslag, 10 kronor. Diskbalja med 60-talskänsla, 20 kronor.


Och sist men inte minst! En härlig kakburk för 10 kronor.
Ångrar nu att jag inte köpte på mig ett helt lager, att ge bort till
andra kakälskande sörlänningar som inte stött på Dollarstore
(finns bara från Gävle och norrut).

Jaha, det var det, det. Sex dagars loppisbesök, grejer för strax under 400 kronor.
Nu borde loppissuget vara botat för ett tag... eller?
Hm.

Sugen på mer loppisrapporter? Kolla in Porslinsbloggen, som också
rest omkring i Sverige och nu visar sina fynd.

Jag som inte tyckte att jag hittade något...


... lyckades ändå få ihop en liten trave grejer! Jämtlandsresans sjätte och sista dag
körde Femtiotalsmannen oss hem till Solna via Jungfrukustvägen. Inlägg med några
bilder från fredagens reseavsnitt kommer i morgon. 
I helgen ska jag sortera mina inköp och plåta dem till det omfattande blogginlägget
"Loppischock - hela listan" som ni får läsa här på söndag.


I kväll blir det stillsam hemmakväll med tevedeckare och läsning.
Favorittidningarna låg på hallmattan när jag kom hem.


Trevlig helg så länge! Och ni glömmer väl inte att fika?!
(Skylten tillhör ett semesterstängt fik i Mörsil, Jämtland.)

Äntligen bilsemester!


Här är några kort från Femtiotalsmannens och min bilsemester förra sommaren.
Nu är det dags igen. I dag lämnar vi över gården i säkra händer och styr kosan mot Jämtland,
ett av de svenska landskap vi ännu inte besökt.
Fast bilderna, de är ju från Feminas stora semesternummer 1951.
Där finns många glada tips....


Alla semesterflickor var säkert ruskigt tacksamma över råden som "åtta
kända herrar" gav dem. Eller?
Vad tror ni, efter att ha läst följande fyra herrars synpunkter?


Vilka klämmiga killar, va?!

Om kameran vill och datorn håller så kommer det dagsrapporter från Bilsemestern 2009.
Och... alla tips om 50-talsfik, - hotell, -miljöer och om loppisar utöver det vanliga i trakterna
kring Sveg, Östersund och vägen längs Indalsälven ut mot kusten emottages tacksamt!

Så mycket kul, så litet tid...


... tror jag flickan på bilden tänker. Hon sitter i tonårsrummet på utställningen Nostalgicum
i Göteborg. Och samma tänker jag. Nostalgicum står med på min - allt längre - lista över
Ställen som måste besökas.


Utställningen, om 1950- och 1960-talen, öppnade i maj.
I ett gäng tidstypiskt inredda rum får man både
se och röra. Sådant gillar jag!
Läs mer på Nostalgicums hemsida, som inleder lockande:
"Känn doften av Aqua Vera, smaka på en violpastill,
sätt dig i snurrfåtöljen och bläddra i ett gammalt nummer
av Svensk Damtidning."
(Fotografier: Nostalgicum)

PS. När jag så småningom besöker Göteborg finns också
Kortedala museum på min lista. Det är ett lägenhetsmuseum
med två rum och kök, inredda med originalföremål från 1950-
och 1960-talen.