String - mer än bara hyllan


I dag blir det String för hela slanten! Jag har bläddrat i tidningar från 1957-59 och hittat
mer string än bara hyllorna. Men vi börjar med en sådan, ändå. Bildtexten i Allt i Hemmet:
"En utbyggd String-vägg lämpar sig utmärkt som "radiomöbel"/.../I hyllserien ingår
dessutom bl.a. en specialinredning för förvaring av skivor. Just med en taburett som
"skötarmöbel" och med närhet till skivor respektive grammofonverk blir ett arrangemang
som detta både praktiskt och lyssnarmässigt bra."


Annonstexten: "Den här studerkammaren (härligt ord, min anm.)
visar bordsbockarna som är stapelbara, stringsängen med massiv
trägavel och en hyllvariant."


Stringsäng... hmmm... hur bekväm
- egentligen?


De får den att låta skön i alla fall. Någon som sovit
i en Stringsäng?


Släpp in String i ert hem, uppmanar annonsen. "Ni
kommer att trivas i Stringmiljön." Fast lampan känns
litet stel, tycker jag.


Skrivskivan skulle funka bra som laptopskiva också.
Framsynt av företaget.


Till sist - en hylla till. Varianten längst ner är en snygg kombination,
eller hur?


I en annan annons för samma kombinationshylla får vi pedagogisk information.


Snart ska jag väl äntligen få upp mina egna Stringhyllor,
två treplanshyllor med vita gavlar. Eller BFB-hyllan som
den hette först, efter Bonniers Folkbibliotek som utlyste
tävlingen som Nisse och Kajsa Strinning vann.


Jag har inte bestämt mig om jag ska 
skaffa fler delar (nya som på bilden,
eller på loppis/antikbod) så att jag får en
kombinationshylla, eller om jag ska nöja
mig med mina fristående treplansstring
och köpa en annan stor bokhylla.
(Foto: Johan Kalén/String)


Till köket ska jag köpa en ny stringhylla,
för där vill jag ha en röd till mina Husmoderns
köksalmanack. Antingen den här med plexigavlar,
eller den röda pockethyllan. Plexihyllan började
tillverkas redan 1953.
(Foto: String)

Stringhyllans historia läser du hos Wikpedia och
hos String själva hittar du förstås alla hyllor som saluförs
i dag.

Vilka String hardu/vill du ha?
UPPDATERING: Läs även de många intressanta kommentarerna
till detta inlägg, där finns bland annat två länkar till snygga
stringkombinationer och en till en annons för BFB-hyllan.



Kanske drömsoffa ändå


Äntligen! Nu har min lya en soffa. Jag hittade den på vägen till jobbet i förrgår. Den
hade stått i Bacchus Antiks skyltfönster i 30 minuter - då passerade jag. Och slog till direkt.
Kanske inte min häftiga drömsoffa, men den rosa färgen skimrar så fint och soffan
är så skön att sitta i.


Rejält gammalt hantverk (kolla fjädrarna!). Litet grovt uttryck,
inga stämplar. Omklädd. Jag undrar vad min soffa hade för originaltyg?


På plats! Den trivs ihop med tapeten. Litet piff! Kuddarna passar perfekt.
Men... jag undrar om dynorna är original? De känns litet 80-talsbulliga.


Nu när soffan finns kan jag planera resten av rummet och få upp stringhyllor och tavlor.
Den blå fåtöljen blev inte långvarig i lyan - nu får den flytta ut på landet.
Okej, vad gav jag för soffan? undrar ni. Det här är en soffa som man skulle kunna
hitta på en logloppis för 300 kronor. Jag gav nästan tio gånger så mycket. Korkat? Njae.
Man kan få leta ett par säsonger efter den där logsoffan. Jag ville ha en soffa NU.
Och den rosa färgen skimrar så fint.
Kanske blir det här min drömsoffa, med tiden.

Här ser ni Fallande löv redan i dag


Här ser ni muggarna och handduken med Stig Lindbergs mönster "Fallande löv". De är
jubileumsprodukter från Kooperativa Förbundet, KF, som fyller 110 år. På måndag börjar de
säljas i Coops butiker. Pressbilden som ligger ute på nio av tio designbloggar just nu är rätt
sval, men jag blev glatt överraskad när jag öppnade kartongen och hösten dansade in
i mustiga glada färger.


KF ägde Gustavsbergs porslinsfabrik mellan 1937 och 1987.
Stig Lindberg var konstnärlig ledare på Gustavsberg under 1950-talet,
då han ritade  "Fallande löv" (jag hittar tyvärr ingenstans exakt årtal).
Den här jubileumsprodukten får man säga är ett smart drag, med
tanke på rådande Stig Lindberg-feber. Alla magasin och bloggare
skriver...


... och jag tror att KF:s billiga muggar kan bli samma succé som Ica:s mjukishundar för några
år sedan. De kostade nästan ingenting med medlemskupong, och den sötaste hunden
(cockerspanieln, eller var det labradoren?) tog slut rekordsnabbt. "Begränsad upplaga" står
det i KF:s pressmeddelande. Sådant kan vara pr-trixande, men jag tänkte på de söta
cockerspanielhundarna och såg till att få tag i muggar och handdukar redan i dag.


Men hur är de då, muggarna? Inte lövtunna, förstås, men med hyfsat tunn
tjocklek på porslinet och greppvänligt handtag. De är 10,5 cm höga, perfekt
storlek enligt mig. Tillverkningsland Kina, enligt Elle Interiör.

Svante ritade mitt skrivbord


Minns ni det fina skrivbordet jag fyndade på en loppis för några veckor sedan? Nu har
superhjälten Benny på Porslinsbloggen hittat skrivbordet i ett gammalt nummer (6/1959)
av tidningen Form. Det heter PL. Uddebo och han som ritade det Svante Skogh.


Jag gav 250 kronor...


Skrivbordet ritade Svante för möbelfabriken Balder i Vaggeryd.
Förra hösten såg jag denna fåtölj på Återbruksaffären Vingen
i Råsunda, den hade Svante Skogh gjort för Seffle
möbelfabrik. Inte så dum, han Svante.
Här på Deconet ser du stolen, med dynor, och annat av honom.

De hänsynslösa


Vi är ständigt på jakt. Vi har fantasin, fräckheten - och utrustningen. Vi är De Hänsynslösa. 
Här kommer några citat från andra retrobloggar, bara från de senaste veckorna.


VI KOMMER TILLBAKA  - BEVÄPNADE
"Dom hade ställt upp fyra stora kartonger proppfyllda med bestick, 1 kr styck stod det. Jisses tänkte
jag och började rota runt som en galning/ ... /Dock blev mina händer helt såriga av alla kniv och
gaffelstick, naglarna gick av och jag var helt svart efteråt. Så dagen efter åkte jag dit igen - med
arbetshandskar! Haha jag kände mig som en riktig lodis. Folk kom fram och frågade grejer för de
trodde att jag var anställd. Nåja. Det var värt det, för titta vad jag hittade!"
LOPPISFIA

VI FÅR DEM ATT KOPIERA INFORMATION
"Själva utställningen var lite av en besvikelse/.../ inte var det heller mycket, bara ett enda rum...
dock lyckades jag att övertala personalen att kopiera ett stort antal produktblad mm som
fanns att skåda i utställningsrummet."
PORSLINSBLOGGEN

VI TAR OSS IN PÅ LAGREN

"Jag frågade/.../och specifikt om tidningen Form som jag ju lyckats fynda tidigare, men hon 

sa att dom inte hade den, när jag sen frågade efter en annan tidning fick jag följa med
och kolla själv på lagret."
PORSLINSBLOGGEN

VI MÅSTE FÅ VÅR FIX
"Efter inköpet kände jag ett sådant där konstigt lugn ;-). Man blir liksom nöjd och harmonisk.
Jag hade ju lyckats att göra fyndet jag drömt om innan jag åkte och gick runt med påsen
som hästen var nerpackad i, klappade den och kallade den "my Precious" *asg*."
50-TALSKERAMIK


Grundkurs: Tumstock, måttband, förstoringsglas, putsduk
och väckarklocka (upp kl. 04.30 om loppisstarten
är annonserad till kl. 10.00!).
Påbyggnads: Arbetshandskar och skruvmejslar (man
kan ju behöva titta inuti någonting).
Överkurs, rekommenderas ej:  Brandyxa.
Åk tillbaka när det är öppet istället.

Mina egna bravader? Hm... dem ska jag avslöja en annan gång.
Jag säger som jag brukar -  to be continued...
Vad är det mest förslagna DU gjort? Berätta så lyfter jag upp det i inlägget!

In till kamrern och hämta lönekuvertet


Äntligen kommer kosingen! I dag är det den 25:e, och man går in till kamrern och hämtar sitt
lönekuvert med sedlar. Men de var vackrare förr. Sedlarna alltså, kamrererna vet jag inget om.
Hundralappen på bilden trycktes mellan 1898 och 1963. Mer info om alla gamla sedlar 
finns hos Riksbanken.  


Den här månaden hoppas jag få lägga pengar på en sådan här kornisch
i teakfaner. Hoppas, skriver jag, för den jag ska ha måste vara cirka 270 
centimeter och hittills har jag inte hittat någon så lång.
Bilden tog jag hos Rune och Marie.


Jag är också på jakt efter hyllpapper, sådant där gammaldags
 vaxat, eller om det heter lackat. Det finns några på Designtorget,
snygga, men fel mönster för mig. Jag vill ha ett  enfärgat eller
med ett svagt rutmönster i en färg som matchar de här
hyllremsorna som jag köpte i somras.

Ska du köpa någonting kul för augustilönen?

Plastlycka, 9 kronor


God morgon, måndag! Får jag presentera helgens loppisfynd:
Skål från danska Rosti, jag tror det är Sigvard Bernadottes Margretheskål. Gummiringen
undertill är sprucken, men man kan köpa en ny här.
Tillbringaren Sinjet, Husqvarna, design Bernadotte & Björn.
Blå skål, okänd, men trivsamt format och känsla.
Tre kronor styck betalade jag för sakerna. Ni ser alltså nio kronor plastlycka.
Min platssamling som den såg ut i april,  här. Sålde av en del på loppis i somras.

Trevlig fortsättning på veckan!

Roliga handdukar från 1950-talet


Visst ser hon nöjd ut, den unga husmodern? Och det ska hon vara. Boken kom ut 1960
och under det föregående decenniet hade kökshanddukar och toaletthanddukar i glada färger
gjort entré i de svenska hemmen. Handduken på bilden är ett loppisfynd för 5 pix, gissingsvis
från 1950- eller 1960-talet.


Klassikernas klassiker - Perssons kryddskåp, med kompisar. Ur Femina 49/1956.
Bildtexten lyder: "Så här roligt linne finns det att köpa idag. Det kan pigga upp vilket linneförråd
som helst, eller hur? Se bara på gångehandduken "Perssons kryddskåp" med alla kryddburkarna,
användbar både som förkläde och som dekoration på köksväggen. Och kött- och fiskhanddukarna
 "Kirre-Korv" och "Fina-Fisken" eller "Bagar Bergströms" bakhandduk."
Handduken därunder heter "Frukostklubben" och den rosa linnedamastduken "Skogsbrynet".
Alla nämnda från Almedahls "Linnelinjen".  Designer: Astrid Sampe, chef för NK:s
textilkammare, och Marianne Nilsson.
Läs en fantastiskt bra artikel om Astrid Sampe, hennes favoirtprojekt Linnelinjen och
"textiliernas årtionde" hos Form 1900.
De randiga handdukarna nere till höger är linnehanddukar på metervara, av Anna-Greta
Söderlund för Ditzingers.


Perssons kryddskåp och Fina-Fisken finns i nyproduktion,
i alla möjliga varianter. Handdukar, brickor, burkar, servetter.
Bilden tog jag hos Stinas Syateljé i Tierp...


... där jag köpte gångehandduken "Perssons kryddskåp",
Nu väntar jag bara på nytryck av "Kirre-Korv" och "Bagar Bergström".
Och på att någon ska förklara ordet "gångehandduk" för mig.


Mer handdukar i Femina 1956:
"Djärvt men roligt och praktiskt för en ung dam eller ungkarl är sådana här färgglada
handdukar. Inte minst den mörkgrå mönstrade toaletthandduken - för fötterna - lär
varje ung man uppskatta."
Samtliga fyra linnehanddukar på väggen ingår i Almedahls "Linnelinjen", liksom
den randiga i frotté. Den grå och blårandiga linnehandduken heter "Morgonstund",
den orange "Mouchen" och den grå-svarta betecknande nog "Ungkarlen".


"Trevligt - hygieniskt - förebygger konflikter!" Ja, ingen annan ville väl 
riskera att ta storebrors handduk som han använde till fötterna.
Annons för Dalsjöfors från Allt i Hemmet, 1958.


Fler toaletthanddukar i hellinne. Design: Märta Maria Dahlin.
Dalsjöfors textilfabrik hade 1919 gått ihop med Almedahls, men namnet användes
uppenbarligen fortfarande som en egen linje.


Tilbaka till - den mycket moderna - boken "Linneskåpet".
För det  har hänt en del sedan kötthandduken "Kirre-Korv"
och fiskhandduken  "Fina-Fisken" presenterades, bara fem år tidigare:
"Den förr så vanliga rikligt tilltagna sorteringen av kökshanddukar,
uppdelade på porslins- glas- kniv- kött- fisk- handdukar, har i många
moderna hem krympt ihop till en enda sort."
Handdukarna på bilden: De tre översta är linnehanddukar, "med klara
enkla randningar, så fint avvägda i färg och mönster att kan aldrig
tröttnar på dem." Längst ner bomullshanddukar av frotté och våffelväv
i olika format.


Till sist ett tips för den slabbiga kräftskivan, ur UNT:s bilaga
Bostadsguiden: Duka med gamla kökshanddukar som
servetter. Mitt tilläggstips: Extra smart blir det med personliga
monogram som placeringskort. Se där en utmärkt anledning
att köpa alla vackert märkta handdukar vi ser på loppisar!
Den enkla kökshandduken på bilden är mammas. Hon blev
husmor innan 1950-talet hade börjat, och slutade minsann inte 
brodera monogram - hur många roliga modärna kökshanddukar
man än lanserade.
Hon krusade örngottsbanden långt in på detta sekel
också. Men sänglinnet, det tar vi en annan gång.

I väntan på drömsoffan


Jakten på drömsoffan fortsätter. Jag slår inte till förrän jag hittat riktigt rätt.
Men under tiden måste jag ju ändå ha någonstans att sitta när jag läser en god bok
eller tar del av televisonens digra höstutbud.
Den blå fåtöljen fick jag av en snäll människa som tänkt slänga den, men
istället lät mig ta den. Nästan en hel burk textiltvätt gick det åt. Och visst är den
trådsliten. Men den trivs hos mig. Och  jag tror att  alla människor någon gång i livet
bör äga en blå fåtölj.

Så börjar en bra dag


Kommer in till lyan efter fem dagar på gården. I posten finns roliga saker. Senaste numret
av Antik&Auktion, julnumret av Femina 1965 (som Skaffaren skickat mig eftersom annonsen
med Libby´s catchup finns i den) plus ett vykort från metropolen Hova (ni ser hotellet och
förvaltningsbyggnaden) samt slutligen en flyer för antik- och konstmässan i norduppländska
Österbybruk den 5-6 september (kolla - både traktor och Reijmyreglas på bilden, vi ses väl där?).
Sedan fortsatte dagen med att Empire-Amelie och jag tog en antikrunda.
Rapport kommer!

Fem burkar - fem års ströbröd


På samma loppis som jag köpte Lazy Susan grabbade jag de här burkarna. 30 pix för fem burkar,
och så praktiska dessutom...


... alla ryms i den största. Sent 1950-tal, tidigt 1960-tal,
 gissar jag och baserar antagandet på färgerna, klisteretiketterna
och hur plasten känns. Konstaterar att den husmor som köpte
burkarna nya använde mer ströbröd än jag.

Det var bara en tidsfråga...


... innan jag skulle falla, och köpa en svart gipsstaty. Den väntade på mig
högst upp på en hylla hos Kupan i Gimo. Litet naggad. 20 pix. Guilty pleasure.
(Här sa jag ALDRIG...)


Eftersom alla hämningar nu har släppt så kör vi på. Jag tycker på allvar
att det rosa kakfatet i glas som fanns hos antikhandlaren i Hökhuvud är fint.
Femtiotalsmannen bara log.


Det här var en förtrollad dag. I morgon ska ni få titta in hos Iris i Tierp,
där jag köpte kudden på bilden. Hon driver en ljuvlig hattaffär - sedan
1950-talet....

Vad är det här då? Lazy Susan!


Hittade den här roterande glasbrickan på loppis i går. Säljaren påstod att den var från
1950-talet  "för folk hade sagt det". Jag var skeptisk. Men köpte den ändå, för att den är litet fin
och kändes ovanlig. Man snurrar den genom att peta på de vita knopparna.


Så här ser den ut undertill. Jag la ut den på forumet Precisensån och
fick svar omgående. Jo, 1950- eller 1960-tal, tror flera forummedlemmar.
Och så lärde jag mig att en sådan här snurrbar bricka heter rondell
på svenska och Lazy Susan på engelska.


Jag bildgooglar Lazy Susan och skulle kunna sitta hela
natten och titta. Brickan finns i alla material man kan
tänka sig, från körsbärsträ till keramik, silver och plast.
Men mitt loppisfynd fanns inte med bland de 50 första
sidorna. Kanske har DU sett den?
Läs allt om Lazy Susan på Wikipedia.

Bra bohag - om än litet svalt


Jag köpte spegeln förra hösten, oklart varför, den är för rak för min smak,
 tillsammans med ett par lampetter. La ut allt på Blocket, lampetterna försvann
snabbt. Men spegeln hittade ingen ägare. Synd, tycker jag, för den är i felfritt
skick, från 1961, en ägare. Och så är den ju en Bra bohag-spegel!

 
Nybrofabriken i Fröseke var ett av företagen i samarbetet Bra bohag.
Ur Svenska Hem och Trädgårdstidningen 12/1957:
""Bra bohag som förra året hade sitt första framträdande i Byrenius bilsalonger
 i Stockholm, avslutar Röhsska museets höstsalong med en utställning
 "Att bo i dag". De tio producenterna i nämnda bostadskartell, som specialiserat
sig på var sin serie av föremål, nödvändiga vid ett hems möblering, låter årligen
en jury bedöma de resultat deras formgivare nått fram till - estetikt, tekniskt
och försäljningsmässigt."


Vi fortsätter läsa om Bra bohag: "Detta team-work eftersträvar en gedigen
standardvara, fri från modebetonade tendenser och där de skilda föremålen
tillsammans bildar en harmonisk enhet."
Kanske är det min spegel, nummer 563, i den här Frösekeannonsen? 


Det andas en viss präkltighet över Bra bohag.  "Fria från modebetonade tendenser" var det ju,
 och här "En elitkollektion med genomgående tåliga kvaliteter i hög ljussäkerhet." Hem och
Trädgårdstidningen kallade utstälningen 1957 "sakligt sval" och "sober och välplanerad".


Men... hur många företag ingick i Bra bohag? I notisen i Hem och
Trädgårdstidningen står det tio. Annonsen (från 1958 eller 1959) anger elva.
Kanske anslöt fler tillverkare allteftersom. Här följer i alla fall de elva som jag
kan belägga:


TABERGS YLLEFABRIK.


MÖLNLYCKE, där Viola Gråsten var konstnärlig ledare och formgav gardiner
för Bra bohag. Mönstret på bilden, "Girland" är av Annika Malmström.


TROEDS. Ja, här kommer mamma med tevagnen Rollo till resten av familjen - som
förväntansfulla sitter vid bordet Ove.


TINGSTRÖMS. Är familjen modärn har den tv.
Och Tingströms tv-bord, "den samlande medelpunkten för all
Er kvällsunderhållning".


EILAS. "Corentt har blivit den naturliga samlingsplatsen för oss, och när
vi får gäster finns det gott om plats i vår trivselhörna. Då känner vi oss alla
som en enda stor familj - dricker kaffe, ser på TV, hör på radio och bara
n-j-u-t-e-r./.../ Och när dagen övergår i natt kan vi tryggt överlämna oss åt
Cornetts sköna bäddar, det är då ett som är säkert."


Eilas i Linköping måste ha varit en av de stora.
Företaget ingick i Bra bohag och hade råd med
helsidesannonser i Allt i hemmet. Men nu,
på nätet: Inte ett spår.
Vem vet mer?


DUX. I artikeln från 1957 står det att Dux medverkade med sittmöbler
i Bra bohag, så jag vet inte om det är relevant att ha en sängbild.
Men annonsen är ju så söt.

Förutom de redan nämnda företagen ingick även dessa
i "bohagskartellen": HAGAFORS STOLSFABRIK, BERGBOMS i Malmö,
KARL ANDERSSON & SÖNER i Husqvarna samt SVENSKA
MÖBELFABRIKERNA i Bodafors.


En Bra bohag-möbel till äger jag.
Detta nattygsbord kommer från Tingströms
och är med sin praktiska, präktiga Bra bohag-
karaktär helt fel i gästrummet på landet,
det som annars har temat "more is more".
Men...


... bordet får vara med i inlägget eftersom det har en senare Bra bohag-stämpel, den med fåglarna.
Jag gillar den gamla loggan (till höger) bättre. Vet tyvärr inte när den byttes ut.

Det var allt, så länge. Om ni som läser Femtiotalsjakten gör som ni brukar, kommer
med kunniga och intressanta kommentarer, så uppdaterar jag inlägget med fakta
och ger cred med länk till er egen blogg.

PS. Bra bohag gav ut en katalog, på retroforum ser du några från 1960-talet.

Utvalda bloggar för er som vet att uppskatta dem

 
Medan jag slipar på morgondagens inlägg om Bra bohag,
föreslår jag att ni tittar in på några bloggar som jag vill rekommendera.


SKAFFAREN Här vet man aldrig vad som dyker upp.
Det kan handla om 1950-talsspel, barndomens drömcykel
- eller 1600-talsspikar. Plötsligt en dag hade han lagt
ut Libby´s-reklamen ovan. Inläggen är alltid välskrivna,
med esprit. Och så är Skaffaren Thomas antikhandlare,
vilket ju är spännande i sig.


MIRIAMS KAFFEREP Sanslöst skön stil.
Miriam "klär sig i sent 30-tal till tidigt 50-tal"
och "vill med bloggen visa och inspirera
 till gamla tiders flärd".  Och om hon gör!
Bilderna på hennes egna och kompisars
kläder, sminkning och frisyrer förflyttar
läsaren till 1947.
(Foto: Alltid Marknadsbyrå)

 
APRILLAPRILL Bra känsla.
AprillAprill-Johanna är designer och skriver
om form, inredning och familjeliv. Inte en renodlad
retroblogg, alltså, men jag tittar ändå in här titt
som tätt för de fina inläggens skull. Som det
bitterljuva om 99-åriga mormoderns sommarhus
(bilden) där tiden stått stilla.


50-TALSKERAMIK NYHET!!!
En ny blogg om 1950-talskeramik
(och annan formgvning också). Yvonne visar
snygga bilder ur sin samling och delar med sig
av sin kunskap.Jag har redan lärt mig massor.
(Bilden: En vas ur Ingrid  Atterbergs
serie "Pastell")

Ett riktigt roligt byte


Plötsligt äger jag en plastbandslampa. Den har jag bytt till mig av Simon,
som har bloggen Retronu. Vi gillar olika decennier, nu blev vi båda nöjda 
Jag fick en 50-talslampa, han en från 1970- talet.
Jag är smått lycklig över min, hade ingen aning om att plastbandslampor
gav ett så vackert sken.


Så här ser den bortbytta ut. Den är fin, men fel för mig.
Designer: Torsten Ohrling, Scan-Light, Markaryd. 
Byteskedjan  började med att pappa fick en liten kristallkrona
som jag rensade ut från lyan. I byte fick jag en (ganska hemsk)
80-talslampa i glas av honom. Men den ville pappas väninna ha,
visade det sig. Av henne fick jag Ohrlinglampan.
Nu har sllutligen alla inblandade den lampa de vill ha!
Det är roligt att byta grejer med varandra.


Den är 145 cm hög.
Och kolla 50-talsbenen i "string"!

Trevlig helg!

Uppblåsbar lampa?


Den här lampan finns på Svenssons kafé på Frösön. Den ser ut som en uppblåsbar
plastkudde. Kanske inte jättevacker, men annorlunda. Oklart om den var i bruk.
Känns som om plasten riskerar att smälta vid för högt wattal...
Vem vet något om denna lamptyp? 

News flash: Sippans kiosk räddas!


Sippans kiosk på Odenplan, Sthlm, räddas! I våras var det
oklart vad som skulle hända med kiosken, som varit ett landmärke
sedan 1950-talet. Jag skrev om kiosken här.
Nu står det klart att kiosken ska bevaras. Den flyttas
under arbetena med Citybanan, men gör sedan comeback. 
- Sippans kiosk är en del av Odenplans själ, säger stadsbyggnads-
och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal (M) i ett
pressmeddelande.
Yep.

75 pix eller 25 000 kronor?


På vägen till mitt jobb ligger Bacchus Antik, Upplandsgatan, Sthlm. Tittade in häromdagen 
men undvek noga att gå fram till deras porslinshylla. Där finns alla retrokändisarna, och även
mindre kända serviser, allt i toppskick. Men en enda kopp med fat kan kosta som en hel byloppis.
I stället stannade jag vid ett gäng solglasögon för 75 pix styck. Fynd!

Sedan gick jag ett varv och spanade. Man ser alltid designklassiker här.
Denna dag bland annat Ingeborg Lundins Äpplet och en samling Kobror.
Längst in i lokalen stod en golvlampa, i en modell som många lampfabriker
hade varianter av på 1950-talet.
Vände förstrött på prislappen. 25 000 kronor.

Why? Frågar jag. Och får, som ofta när man frågar, lära mig något nytt.  Lampan
ritades av Greta Magnusson Grossman (1906-1999),  svensk formgivare som flyttade
till Los Angeles i slutet av 1930-talet och som sedan huvudsakligen var verksam i USA.
Under tjugo år formgav hon möbler och lampor för amerikanska företag.
Läs om hennes karriär här.

25 000-kronorslampan gjorde Greta för Bergboms i Malmö
på 1950-talet. Men den producerades också för det amerikanska
företaget Ralph O. Smith och döptes där till Grasshopper. 
Greta kom i ropet för några år sedan, och en internationell kundkrets 
är beredd att lägga en slant för hennes saker, berättade killen på Bacchus.
En titt på nätet, bland annat hos deconet, där ni hittar bilden med den
svarta gräshoppan, bekräftar en prisbild över 20 000 kronor


Vad köpte jag då? Glajjorna eller Grasshoppern?

Jag tyckte att 75 pix var det bekvämare priset.
Så det blev ett par solgula 50-talssolisar.
Allmänbildningen fick jag på köpet.