Kappor ur kartongen + ett tips


I kartongen med gamla gardiner som jag fick fanns också en packe udda
gardinkappor. Jättefina mönster. Här ser ni dem upplagda som "lapptäcksduk".
Fatet är ett stort Blå eld med ett litet, knappt synligt, nagg. 30 pix, förra veckans
bästa loppisfynd. Hittade det, och fyra Mon Amie-fat i fint skick för 25 pix/st, på
Marknadsplats Sundbyberg, värd ett besök.

DAGENS LÄNK: Gillar ni 50-talsinredning? Då måste ni titta in hos Cherry Vintage,
som varit i Falkenberg och sett en musielägenhet som hon (och jag också) skulle
kunna tänka sig att flytta in i. Helt underbart, missa inte!

Du missar väl inte tävlingen?


"Döp min soffa - vinn Fallande löv" är en tävling som
pågår här på Femtiotalsjakten till torsdag midnatt. Priserna
består av muggar, handdukar och servetter ur Coops
snabbt slutsålda Stig Lindberg-serie.
Bilden: Och äntligen hittade jag en bild på originalet.
Vasen av Stig Lindberg fanns på omslaget till ett nummer
av Antikbörsen (som numera heter Antikvärlden) som jag
hittade i en låda med gamla tidningar för fem kronor styck
på Upplandsgatan.
Visst är vasen snygg?

Första, andra, tredje...


Är inte det här en helt fantastisk väggbonad? Titta på alla detaljerna: Vinden
i gardinen, det rutiga golvet, köksduken, spisen. Bonaden hänger på Adas kaffestuga
i Östhammar. Där fikade Femtiotalsmannen och jag i går, efter att vi bevistat, och livfullt
deltagit i, auktionen vid Järnboden i Harg.


"PRECIS en sån har min mor", sa Femtiotalsmannen om Kockumskannan. Så jag
ropade in den åt honom för 40 pix. Den får göra sällskap med burkarna i köket på landet.


Jag gillade auktionsutroparen. Raka snabba puckar, bra info om tillverkare/formgivare
och inga sådana där buskisartade "höhö - vågar du komma hem till frugan med
den där-skämt" som en del utropare kör med. Här säljer han en hatt med hattask.


Det fyndades friskt. Själv var jag ensam om att vilja ha den här byrån.
Jag fick den för 50 pix plus 10 i slagavgift. Andra besökare fyndade, till något
högre priser då:  Viola Gråsten-tyger, persisk matta, ryska ikoner från 1800-talet,
Carl-Harry Stålhane-vas, Jieburk. Kul auktion, inte ett enda tråkigt utrop.
Förblev osålt: Grönlaserat hörnskåp, ädel-70-tal. 


Oklart varför, kände jag strax efter att klubban fallit, 
men jag såg till att vinna budgivningen om denna Pentti
Sarpaneva-vas. Men när jag hade diskat och putsat den förstod jag. 
Vasen är som ett stort stycke is med litet Coca-Cola i.
En fantastisk syn i solljus (bättre än på biden).
Men den kanske får gå vidare ändå. Vi får se.


Det var loppis också. Där hittade jag två solgula
Geflefat. 20 pix för två fat. De är reklam för Hassan Kaffe,
som finns med i listan över gamla svenska kaffesorter
och rosterier i ett inlägg om kaffereklam här.


Stopp för katten, här ska jag gå över! Sötaste skylten sitter i en by
inte långt från vår.


Hemmastadd. Litet provisorisk än, min inredning i lyan, men klart är
att dagens auktionsfynd ska bo ihop med ena Stringhyllan! Så här nöjda
ser de ut tillsammans. Till vänster skymtar "Soffan", som du kan vara
med och döpa här.

Det är auktion vid Järnboden i dag också, kl 12-14. Kan alltså rekommenderas.
Jag hoppade över konst- och antikmässan i Frihamnen som pågår fre-sön.
Berätta om du varit där och bloggat om det. Jag är ändå nyfiken.

Fira Femtiotalsjakten - vinn Fallande löv!


TÄVLING. I dag fyller Femtiotalsjakten 1 år. Det firas med en tävling.
Alla fina designade soffor har namn. De heter saker som Marshmallow, Kandidaten och Capri.
Min litet enklare 1950-talssoffa vill också ha ett namn. Tävlingen går alltså ut på att
döpa min soffa. I potten ligger höstens hetaste retroprodukt, Stig Lindbergs Fallande löv....


1:a pris: Två muggar, en handduk och ett 20-pack servetter.
2:a pris: En handduk
3:e pris: Hedersomnämnande

TÄVLINGSREGLER
Berätta i en kommentar till detta inlägg vad du tycker soffan ska heta.
Lämna mejaldress så att jag kan nå dig om du vinner.
Tävliingen pågår till kl. 23.59.59 den 24 september.
Lördagen den 26 september berättar jag här på Femtiotalsjakten
vad soffan ska heta, och vem som kom med det vinnande förslaget.

PS. Femtiotalsjakten önskar sig ett besöksrekord i födelsedagspresent
- så tipsa dina vänner om tävlingen...

Jag hade ju ingen transistor...


Den här miniradion står på sekretären som prydnad. Men den funkar faktiskt, om
man lyckas rikta den lilla antenntråden rätt. Före den gångna helgen fanns ytterligare
två radioapparater i lyan, även de nyproducerade retromodeller.
Den amerikanska, och den svenska.
Man kan tycka att det räckte så?


Men jag hade ju ingen transistor! Och när det var loppis i grannbyn i helgen så...
tja, nu finns det fyra radioapparater hemma hos mig. Min gissing är att Luxorita som
modellen heter är en sextiotalsradio. Men den får dispens.
Bra ljud, stilig, gjord i Motala.


P1, P2, P3. Transistorn tillverkades
innan P4 kom till. Efter P3-markeringen
är en reklamkanal det enda som går
att få in?

Så mycket 1950-tal det kan bli


God morgon, måndag! Ni känner igen mönstret, eller hur? Ganska ofta ser man
någon del i den här serien, på loppisar och antikbodar. Men vad är det? "Västtyskt",
sa någon när jag frågade.
Bilden tog jag hos Wanjas vardagsrum på mässan i Österbybruk förra helgen.

 
Min vas köpte jag förra hösten, och sitter nöjd med den. Det blir inte
mer 1950-tal än så, men en grej i serien räcker. Även om den lilla asken
på översta bilden är bra söt. Vasen till höger plåtade jag hos Syltan
& Saabmannen. Under min vas står det "Foreign" och några siffror.
Vem vet mer om denna keramik?

Trevlig fortsättning på veckan!

Vilken femtiotalsman är ditt ideal?


Inspirerad av Skaffaren, som skrev om pin-up girls här, bestämde jag mig
för att ägna männen från förr ett inlägg här på Femtiotalsjakten. Vi börjar med 
Mr Bigs pappa, här 1951 i färd med att chevalereskt hjälpa en dam med halsbandet.


I Damernas Världs serie "Bilden till mannen" 1952 ombedes läsarinnorna
att rösta: "Vilken av de svenska yrkesmän vi presenterat tycker Ni
ser trevligast ut?" Den stora bilden visar "Poliskonstapel, 31 år
och 193 cm över havet". Vi ser också flygkapten, 30 år och 190 cm,
stationsskrivare, 29 år och 170 cm samt resebyråtjänsteman, 29 år
och 187 cm. Deras hobbies: Fiske, tennis, fotboll, fiske.


Bilplåtslagare, 19 år och 177 cm, går in för musik och motorer på fritiden.
Fotograf, 28 år och 177 cm är äkta stockholmskis och har filmning
och teater som hobby. Vem vann? Tills jag får tag i det nummer av DV
där segrande yrkesman presenteras är spänningen olidlig.


En filmstjärna! Birger Malmsten, förste älskare med imponerande filmografi äter
frukost med familjen. Dricker Premiär-kaffe, förstås. Många intressanta detaljer i den bilden.
Kopparna, gardinerna, smörbyttan.


Ja, det var viktigt att jäktade femtiotalsmän med
flera telefoner fick sitt kaffe.


Fast ibland var det bättre med en Pommac. Som sekunderna
innan hustrun ska berätta att hon köpt ytterligare en hatt. Jfr "Huvudvärk
kan komma plötsligt"-reklamen 2009.


Damtidningsvinkeln på Olympiska spelen i Helsingfors 1952. DV:s reportageteam
besökte OS-deltagarnas läger och hittade "långbenta amerikanare och mörkögda
sydlänningar". Vattenpololaget och två simmare från Spanien fick vara med
på bild...


... liksom den amerikanske boxaren.
"Med litet mera tid hade vi ledigt kunnat åstadkomma
ett helt album fyllt av världens tjusigaste karlar",
skrev Damernas Värld.


Åter till 1950-talets Sverige och - flugan!
En mycket stilig prydnad, tycker Femtiotalsjakten.
Tänk om dagens näringslivsmän och politiker kunde
bära fluga - så mycket roligare pressbilderna skulle
se ut!


Och då menar jag riktiga handknutna flugor.
Schäferhund är stiligt också. 


Han har fått gott kaffe och hon har inte slösat
hushållspengar på kläder åt sig själv på flera månader.
Då hjälper han till med tvätten!


Vad vore ett inlägg om 1950-talets män utan decenniets två
främsta artister? Frank Sinatra och Elvis Presley, om någon skulle
undra vilka killarna är.

Kolla också in Rutans inlägg om Herrarnas kalender, där får ni rolig läsning
och bilder på två andra 1950-talsmän, prins Bertil och Povel Ramel (i fluga).

Alright... vilken femtiotalsman är DITT ideal?




Septemberkaffe i solen


Det är september, det är sol och nu är tiden då man varje vacker,
varm och solig dag säger "det här kan vara sista riktigt somriga dagen".
Kaffe utomhus är aldrig så gott som nu. Termos, koppar, bullar - och
ansiktet vänt mot solen.
(Termosarna plåtade jag hos Wigerdals värld.)

Pernille från Knabstrup


Tittade in på en nyöppnad loppis i Norrtälje i eftermiddags. Där fanns bland
annat burkarna från danska Knabstrup Keramiske Industri, formgivna av Johannes Hansen.
Burkarna i serien Pernille producerades från 1964 och fram till Knapstrups nedläggning
1988. Hos danska samlaren Knabstrup-Samler hittar du massor av Pernille.
Knabstrup-specialisten, en annan samlare, säljer av en del av sina föremål.


Största stjärnan på Knabstrup verkar "Aksini",
Axel Sigvald Nielsen, ha varit. Han var verksam
där mellan 1929 och 1954.
Allt detta vet jag eftersom jag hade dåligt
samvete över ett kitschköp (se nästa bild)
och därför kompenserade genom att på kvällen
läsa på om den danska fabriken.
Ett tidigare inlägg med nordiska saker här.


Jo, jag har köpt mitt första porslinsrådjur.
Ännu en gräns är passerad som jag aldrig 
hade trott att jag skulle gå över. Jag kunde inte
riktigt stå för köpet ens inför loppisförsäljaren,
babblade på om att det kunde bli en present
utan (till Syltan).
Det är meningen att man ska ha ett helt
följe rådjur i olka storlekar som springer
efter varandra. Jag ska testa den här
mot 50-talstapeten i lyan. Ser det roligt ut
så kanske jag tittar efter två rådjur till...

UPPDATERING: Kommentarerna just nu till sådana här
rådjur är extremt delade. Själv står jag mittemellan.
Vad tycker DU?

Den nya loppisen ligger på Fågelsångsvägen,
i ett villagarage. Rätt mycket fina saker, den är ett
mellanting mellan antikbod och loppis. Värd ett besök!


Lördag - men bara en utsvävning, loppisen i grannbyn.
Måste kvista över, i somras fyndade jag allt på bilden där...

Trevlig loppislördag önskar jag Er!

Barn med telefon - en egen genre?


Det här är min kamrat Ulla-Bella och året är 1959. Jag lämnar ordet till henne:
"Jag bör vara knappt tre år och gissar att jag pratar med min mormor Ruth. Min kompis
Åsa hävdar att detta motiv, barn som pratar i telefon, var väldigt populärt vid den
här tiden. Inte vet jag?"


Var det så? Här ytterligare ett bildbevis på att det fanns en fotogenre
som hette "Låt ett litet barn hålla i en tung telefonlur och le stort så ser
det skojigt ut". Bilden är från cirka 1966. Röda kalasbyxor, hemsydd
västklänning och rejäla promenadskor. Hade jag då.


Aha! Tre är en trend, som vi säger i branschen.
En annons för Esso, 1959, lite udda. "Oljan (från Esso,
min anm.) underlättar de oerhört snabba kopplingsförloppen"
när man ringer. Och ytterligare ett barn tvingas le
med en lur mot tinningen.

Har DU/har du sett bilder som bekräftar  telefonbarnsgenren
(1950-60-tal)?

En sväng till mörka Söder (del II)


Ja, vi var alltså på Söder (del I här).  Hos Södra Skattkammaren på Bondegatan fanns
en alldeles genomtjusig pall i string med tidningsfack. Inte dum, eller hur?


Tre rum, varav ett i källaren, hade Skattkammaren.
Mycket fint att titta på och vända på och rota bland.
På vägen ut såg jag en annan pall, dansk och snygg.
En stående Stringhylla i vitt lockade. Här ett tidigare
inlägg om String.


Nu är vi på Folkungagatan, hos Retro etc och en tapet utöver det vanliga. Stig
Lindbergs koppar, blå och röda Aster, Eva (röd) och Adam (blå) samt Berså, får slåss
med bakgrunden om uppmärksamheten. Eva är min Lindbergfavorit av de grejer jag sett
av honom. Vilken är din?


Kul butik. Nyproducerad retro och saker från tiden i en skön blandning.
Jag slängde längtande blickar på fiskartröjan från 1970-talet. Nostalgi.


Kakeldekoration med riktig 50-60-talskänsla.
Sådant kakel satt i kök där det doftade kokkaffe
och småkakorna plockades fram ur Triettburk.


Plötlsligt, i en annan del av Söder, en Bengt Ruda-fåtölj hos Wigerdals
värld på Krukmakargatan. I bakgrunden (om jag inte är helt fel ute, glömde
fråga) Eero Arnios Pastilli Chair från 1967.


Litet ny kunskap! Frågar man tillräckligt många gånger så lär man sig
alltid något. Vinstället (?) är av Torben Johansson. Nytt namn för mig!
Fast mer än hans namn och att han är/var svensk-norsk formgivare
visste inte killen i affären. Vet du?


Till sist Sanna Roséns vackra stol Solfjädern. Tidigare
visad på Femtiotalsjakten i en annons för Ikea.

Tipsa mig om fler intressanta ställen på Söder!

När hösten sveper in...


... då går man in på ett kafé och myser. Till exempel  Nybo café i Valbo utanför
Gävle, där bilden är tagen. Fler fina fikaställen hittar du under kategorin Kaféer
här på Femtiotalsjakten.
Men...


... jag vill ha fler tips om kaféer med retrostuk
i Stockholm med omnejd. Jag är intresserad av allt
från nyinrett i 1950-talsstil till gamla fik som fortfarande
har något kvar av sin originalinredning och charm.
Och länka gärna till kaféinlägg du själv har på din blogg,
i en kommentar.
(Bilden: Kaféet i Nostalgibyn i Hosta utanför Frövi.)

Fyndlådan (Österbybruk del III)


Det tog mindre än fem minuter, sedan hade jag gjort mitt första inköp på antikmässan
i Österbybruk. Det pastellgula badrumsskåpet stod hos Risingeboden och ville hem
till mig. Jag gav 200 pix för det plus tillhörande handdukshängare. Italien, tidigt 1960-tal.
Skåpet heter Etna, hängaren Sesia. Risingeboden hade också små 50-talsdukar
för 30 kronor, min är gul med rosor. Den österrikiska Ugglan känner ni igen från förra inlägget.
Nu börjar jakten på en tvilling, för ugglan är ju ett bokstöd. 350 pix. På loppis #1 efter mässan
hittade jag tallriken Bimbo, 15 pix, inramat Bostonkalendervykort, 30 pix och
den gulsvarta koppen, 5 kronor. På loppis #2 fanns den blå vasen, okänd, 50 pix och
den handmålade Schrambergtavlan ovanpå skåpet, 50 pix även den.
Prismässigt eler "finmässigt" inga superfynd denna dag, men badrumsskåpet (har ingen aning
om var jag ska ha det....) och ugglan gör mig väldigt glad.
Och så la jag rabarber på Coop Österbyrbuks sista Fallande löv-sak, en förpackning servetter.
Som vanligt är jag nyfiken: Gjorde DU några fynd i helgen?

Här faller löven åt rätt håll


God morgon, måndag! Kryckan, aktiv kommentator på Femtiotalsjakten, påpekar
att Stig Lindbergs Fallande löv faller åt fel håll. Här kommer därför en bild där jag vänt
på handduken så att den tyngsta delen av lövet når marken först. Hur plommonen föll
vet jag inte, stod inte och kollade när det hände.
Skålen är Carl-Harry Stålhanes California, Rörstrand.
Nästa vecka fyller Femtiotalsjakten 1 år. Då blir det tävling, med Fallande löv-saker
i pris. Stay tuned...

Trevlig fortsättning på veckan!

En annan tid, ett annat lugn


"De dyrbara kvällstimmarna, då hela familjen samlas i vardagsrummet - de
timmarna ger oss så mycket... Då unnar vi oss att koppla av ordentligt, kanske
improviserar vi en lek, kanske tittar vi på TV." Annonsen med texten är från Perstorps-
Plattan, som förgyller familjens liv, ja, faktiskt gör dem lyckliga.
Jag fascineras av bilden, från en annan tid. Pojken roar sig med en serietidning
och ett äpple, flickan sitter nöjd med bara ett äpple som kvällsnöje. Mor syr, far läser.
Vilket lugn. Och vilka ruskigt snygga perstorpsluckor på bokhyllan.

En sväng till mörka Söder (1)


Söder är inte min stadsdel, har aldrig varit. Men då och då måste jag våga mig
förbi Slussen för att ta del av det som finns och händer där. I dag gjorde jag ett
retrobutiksvep. Jag började med att fika på Café String på Nytorgsgatan för första
gången i mitt liv. De har en snygg skylt. 


Två stenkast därifrån på Bondegatan ligger Cocktail de Luxe,
med nyproducerad retro. Bland annat Kobrorna. Såklart
de är svarta och röda (syndikalistfärgerna) och orange
(70-tals-färg) om de står i ett skyltfönster på Söder.


Södra skattkammaren på samma gata hade ett rött
Stringblombord, ett av de snyggare blombord jag sett. 
Ett längre bildsvep från min resa till Södermalm kommer
någon dag framöver. För jag såg en hel del trevligt
i de sammanlagt fyra butiker jag besökte innan jag
återvände till tryggheten norr om stan.


Men nu ska jag sätta mig med en påse Tickor
och en burk Ädelstålsvård. Nästa vecka ska
mina köksluckor äntligen
få nya handtag.

Inte lika farlig väg, men spännande


Berättade ju i gårdagens inlägg om den farliga Upplandsgatan, som jag går till
jobbet. Där får man titta ner i gatan och se till att bara ha småpengar på sig.
Men om jag går av bussen vid Surbrunnsgatan är det inte lika farligt att spana.
Kvarteren off Sveavägen/Odengatan känns lite som off-gator på Manhattan, kan
inte förklara varför men jag får NYC-känsla.


Som här.


Snygga räcken. Vems är balkongen med parasollet?


Och sedan, dagens spaning! På en avsats vid nedfarten till ett
garage står den här stolen. Jag tar en närmare titt förstås.
Den är märkt FF och Denmark. Jag tar några bilder. Nu börjar folk
i garaget undra vad jag gör. "Jag tar bara en bild på stolen!" ropar
jag glatt. De retirerar.


Själv undrar jag varför stolen står där. FF. France & Sön?
Sliten, visst, men den borde inte stå där alldeles ensam
och övergiven.


Det finns faror även i dessa kvarter.
Framtids Antiken har alltid veckotidningar. Denna dag
blev det en Ladies´ Home Journal och några Allt i hemmet
från 1950- och 1960-tal.

Vägen till jobbet går längs ruinens brant


Min plånbok och jag lever farligt varje arbetsdag. Sista etappen av Vägen till jobbet 
utgörs av Upplandsgatan. Där ligger de fina antikbutikerna uppradade.
Jag måste visa er några klassiker som jag sett den senaste veckan. Först ut är
Kerstin Hörlin-Holmquists fåtölj ur serien Paradiset.
Den och allt det andra snygga på bilden fanns hos Domino Antik. 


Johannes Andersens Smile table stod hos Artifex Antik i går.
Elva papp så hade det varit mitt. Men - jag är ju folkligare i min smak,
som jag konstaterade i inlägget "Vilket 50-tal är du?".
 

I fredags impulsköpte jag en soffa hos Bacchus. Den stod i ena
fönstret. I det andra stod fåtöljen Farfar, en av möblerna i Carl Malmstens
"familjeserie" som började med soffan Hemmakväll. Åh, så fin. 
Den tjusiga lampan med kluven fot är från EWÅ, Värnamo.


Från EWÅ kommer även denna lampa, som jag plåtade 
hos Magazin 13 på Roslagsgatan förra hösten. Om jag åker 
hemifrån litet tidigare så hinner jag med en sväng 
längs Roslagsgatan också... 
Där finns ett gäng trevliga butiker.


Bonusbild från Café Broadway
i Norrköping, som tyvärr inte ligger
längs vägen till jobbet men gjorde
det i början av 1990-talet då jag
bodde i den stan. Jag misstänker
starkt att den här lampan som står 
i kaféets fönster kan vara från EWÅ
även den.

Vilka fällor passerar DU på vägen
till jobbet?

Edmundklubben


I dag känner jag för att starta en klubb.  "Vi som äger ett Edmundbord-klubben".
Hos  Cedergrens Antik & second hand stötte jag på ett bord märkt Edmund. Jag hade
tidigare sett bilder på Edmundbbord på olika auktionshus sajter, men bara ett bord,
mitt eget, i verkligheten. 
Tyvärr visste inte antikhandlare Cedergren mer än jag om Edmund. 
Ingen verkar veta.


Så här ser signaturen ut. Edmund? 
Eller Edmünd?


Mitt bord, som jag köpte förra hösten. De flesta Edmundbord verkar
vara soffbord från 1950-talet, med dekorerade kakelplattor. Agrara mönster.
Men jag har sett en bild på ett satsbord i rokokostil också. 
Så, vem var Edmund? Det får vi i Edmundklubben forska vidare i. 
Alla som är glada och äger ett bord signerat Edmund får vara med
i klubben.

Vilken klubb vill DU starta?

UPPDATERING: Klubbar "på gång":
Gipsnegressklubben, Vi som äger en Gustavsbergs Prisma G-kopp i Limodellen
samt Bernadottesnurreklubben.
(Se kommentarerna)

Hej, macken


God morgon, måndag! Ska vi inte börja veckan med litet macknostalgi?
Någonstans i det sköna Roslagen finns den här fina Gulfmacken.


Boink! Man kan höra bensinfaten prata med varandra. 


Moppe (eller... det är väl en cykel med påhängsmotor?),
"sjukvårdsartiklar" och solsken.
Vad kan gå fel en sådan dag?

Gillar du mackar? Då är du säkert redan stammis hos Grandprix63
och läser hans serie "Soppatorsk", som nu är framme vid del 72.
Annars borde du göra det. Enjoy!

Trevlig fortsättning på veckan!