Åtta loppisar - personligt rekord


I dag har jag satt personligt rekord. Åtta loppisar (eller okej, en antikaffär och sju loppisar).
Fick med mig hem en hel del. Som det här fruktfatet i string (30 kronor) och sommarduken
med rosor (20 kronor).


En lagad vas från Bay Keramik, West Germany, fick följa
med hem för att jag ville kolla upp Bay. Hittar det snabbt här,
på en samlarsida ägnad (väst)tysk keramik. Företaget fanns
mellan 1933 och 1996, och ska ha varit ett av de ledande.


Det blev litet läsning också, som vanligt. Svensk skolflora från 1957 (5 kronor), en Ica-almanacka
från 1953 (10 kronor), två Femina från 1958 (5 kr/st). Och vykort från 1950-talets Norrtälje (20 kronor),
de blir ett eget blogginlägg så småningom. Kanske var vykortsraddan dagens roligaste fynd.


Och så är jag ju svag för handdukar med fina monogram.
Köpte två i nyskick för 10 kronor styck.


Oklart varför jag köpte de här glasen (snapsglas?), kanske
för att jag måste förkovra mig i ämnet glas. Kan väldigt litet.
Har lagt ut de rökfärgade på forumet Precis en sån, hoppas på svar
på frågan "Vad är det jag har köpt?"
De kostade bara 2 kronor styck, i alla fall.

Jag köpte mer saker, men det här var 50-talsgrejerna
(fast kanske inte glasen). Men det blev alltså ändå
en billig dag, 198 kronor för fem timmar upptäckarglädje.

Åtta loppisar... vad är DITT rekord?

Same, same but different


1951: Vi lägger (efter noggrant övervägande) bort titlarna och säger du till varandra.
2009: 1 000 Facebook-vänner.


1958: Klippdockor.
2009: Stardoll.com
.

1959: I hemarkivet får allt viktigt plats.
2009: USB-minne.

1957: Smör, grädde, ister
2009: LCHF


1958: Många frågor inför tv-köpet.

2009:  LCD? Plasma? HD-DVD? HDTV? HDMI? DVI?


  
 
Ja, vad är ett rimligt pris? Vissa frågor är desamma, 1959 och 2009.

Har du fler exempel på då och nu?
Trevlig helg!

Palma eller Corfou?


Jag brukar rätt ofta göra ett svep genom loppisen Hamnladan i Norrtälje.
Mycket att titta på. Häromdagen såg jag den här stolen. Den stod ut bland
sina kompisar, den lyste blå i all sin anspråkslöshet.


Den var märkt Skaraplast, så när jag kom hem tittade jag i "Bruksföremål
av plast". Där fanns, naturligtvis, info om stolen som tillverkades i mitten
av 1960-talet: "Möbelserien hette Fantasia och tillverkades
på licens. Den bestod av olika modeller: Trinidad, Palma, Corfou."


Trinidad hittar jag på tittgodis-sidan Skaraplast.se, det var
en rak modell. Sedan kör jag fast. Hittar ingen Corfou
eller Palma på nätet. Letandet fortsätter...

En pinnsoffa passerar lätt obemärkt


Tre somrar har den stått där på mitt favoritfik Ovansundets café, den rosa pinnsoffan.
Jag har lett åt färgen, men inte ens funderat över om soffan skulle kunna vara 1950-tal.
Men så frågade någon på forumet Precis en sån om sin auktionsköpta pinnsoffa.
Jag jämförde bilden på auktionsfyndet med den här rosa - och visst var det samma soffa.
Hm... visst hade jag sett den på bild i någon av mina Allt i Hemmet från 1958-59?


Jodå, där var den! I maj 1958, i ett reportage om pinnstolar. För soffan har tillhörande stol...


Söt, tycker jag. Och Wigells möbelfabrik
heter alltså tillverkaren av soffa och stol.
Jag hittar Wigells, still going strong utanför Nässjö,
på nätet, och hittar då en bekant stolsmodell...


... som heter Florida. Samma stol, 51 år senare. Min gissning är
att namnet, det fick den då. På 1950-talet gillade man att döpa
textilmönster, mopeder och frysboxar till Florida. Förmodligen har vi
nu alltså ett namn på pinnsoffan: Florida!
En Florida i färg från tiden ser ni här hos Ljuva Femtiotal.


Soffan igen. Januari 1959, i ett köksreportage i AiH. Men jag blir litet
osäker på om det är exakt samma soffa, det ser ut som om sitsen är mer
uppåtvinklad här. Kanske bara en synvilla.


Under mitt bläddrande i AiH, två årgångar, puh, hittade jag också denna
pinnsoffa, i i augustinumret 1958. Den kom från Nässjö stolfabrik.


En liten pinnsoffa passerar lätt obemärkt.
Men nu har i alla fall Wigellssoffan fått litet uppmärksamhet.
Och jag har haft skoj under efterforskningarna!
Ska nu bara kolla med Wigells om det är "Florida"
som vi ser här...

Festliga presenter


Jag hade alltså fest i lördags och det var en bra idé! För nu har jag plötsligt en massa
nya fina 1950-talssaker. Den eldfasta glaskarotten är solgul och ljuvligt vacker, och den är
min första Phoenix. Proveniens: Inköpt av svensk husmor, med största sannolikhet 1956..

 
Här kan du läsa mer om brittiska Phoenix.
Du kommer in på sidan 3 av 5, där finns
nämligen fat och karotter i samma stil som min.
Och en snipa i samma "startling yellow".


Jag hade en rak termos och klassikern i plastrotting. Nu har jag också en
tevekanna! Den är stämplad Design G Rosendahl Falkenberg. Någon som
vet något om G Rosendahl?


Jiefatet matchar ett avlångt i samma färg, som står i skåpet
och nu har fått en kompis.


Servisen Minerva från Rörstrand tillverkades under åren 1958-1961. Både dekor och
former är 1950-tal så det skriker om det (fast lågmält).


Magnetisk. Elvis kollar numera på mig
från kylskåpsdörren.
That´s alright!

Vaknar i en dröm


Drömmer jag? Vi hade stor fest på gården i går. Jag somnade klockan fem i morse. När jag kommer upp
ropar morgonpiggare övernattningsgäster att jag måste röja köksbordet. "Det står en massa porslin där".
Jag fattar ingenting, visst hade jag städat av innan jag gick och lade mig? Kommer in i köket, möts
 av denna syn. Bordet är fullt av Helmer Ringström-porslin. ?????????????? Min förvirrade uppsyn
orsakar munterhet.
Vad ÄR detta? Jo, Porslinsbloggen-Benny som tillsammans med familj övervarade festen har ställt fram
presenter till mig. Ni ser röd Trio, Aladdin, Tulpan, blå Trio, Sparta samt i mitten mer röd Trio.
Och så en Safarikarott, nu har jag ett par!


Och så en Safarikopp!!! Fullständigt underbart. Det känns som julafton.

  
Här är Safarikoppen igen, tillsammans med
Safaritallrik från min barndom, den var vår
vardagsservis på 1960-talet, jag har några tallrikar kvar.
Dricker just nu medan jag skriver detta kvällskaffe ur koppen.
Tack igen, Benny!

Och jag fick ännu fler presenter på festen.
Fina 50-talssaker bland annat. Dem ska jag visa er  i morgon.
NU säger jag godnatt!

Inte de allra vanligaste


Den rutiga roliga tillbringaren stod på en hylla på en loppis i Blackeberg. Jag lyfte såklart
och tittade under...


Duka med mej. Vad är det för märke? Hittar annonser med gula
Duka med mej-fat på Tradera. Där anges Lidabruk/Rörstrand.
I boken " Svensk keramik under 1900-talet" lär jag mig att Lidabruk
var ett varumärke som Rörstrand använde för porslin specialbeställt
av EPA-varuhusen under 1950- och 1960-talen.


I dag är Femtiotalsjaktens tema "Inte de allra vanligaste", det vill säga märken
jag inte stött på så ofta. Kanske är de vanliga i andra delar av landet, men där jag
vanligtvis går och rotar ser jag till exempel sällan saker från Riviera Keramik.
Burken fanns i en antikhandel i Sala.


Jag slår i keramikboken en gång till. Lär mig att Riviera keramik
var en liten firma inrymd i Skottorps Folkets hus, Laholm. "De framställde
 skålar och fat över gipsformar." Tre bröder drev företaget mellan 1950 och 1959.
Häftigast är etiketten - 1950-talets Rivieradröm med palm och allt, tillsammans
med ett lantligt tresiffrigt telefonnummer.


Kockums barnservis med fat och muggar med djur ritades av Einar Nerman,
Solstickemannen. Jag såg den för första gången på loppis i Säterdalen i Säter.


Två fat hade försäljaren, en fisk och en elefant.
Hon sa att det finns ett tredje djurmotiv också.


Mmm... Marabou? Cloetta? Nej, Larsson & Söners chokladfabrik i Freluga, Bollnäs.
Verkar fortfarande vara igång. Man kan köpa goda kolor direkt i fabriken enligt
kommentarer hos Milly Garden.
Den gamla burken fanns på Wienerkonditoriet i Säter.


Olav. Bestick i rostfritt stål, på loppisen i Säterdalen. Vem vet något
om märket Olav?

Nå, var de här märkena mindre vanliga för dig också - eller har jag bara
inte snubblat över dem lika ofta som er andra?

Tre blå vänner


Ibland får udda fat följa med hem från loppisar bara för att de är trevliga att ställa bredvid fat
som redan finns i skåpen. Nyligen köpte jag två Pors för att dekoren är så fin ihop med
de här två andra blå.
Den ensamma mörkare blå är Hertha Bengtsons Blå eld (Rörstrand, 1951). De två likadana faten:
Berit Ternells Pors (Gefle, 1962). Koppen med fat: Marianne Westmans Mon Amie (Rörstrand, 1952).


Jag gjorde dem svarta, och fick vibbar av sent 1980-tal,
och butiken Mique. Blått var flottare. Fast jag skulle vilja ha
något av Blå eld i rött, den är fantastiskt snygg,
den röda färgen.

En lyckad liten loppis-safari


Mellan alla hushållsbestyr lyckades Empire-Amelie och jag klämma några Antik & Kuriosa,
på vägen till snabbköpet i Älmsta. Jag fyndade fina Hemmets veckotidning för fem kronor
styck, fina omslag, ska rama in. Och så en karott, grön Safari av Helmer RIngström.
Samlar ju egentligen bara på de gula Safari, men skålen är en perfekt köttbullskarott
till kommande fest.


Veckotidningarna hittade jag här. Så här ska det se ut i öppningen till en
loppislada. Ett par fina lampor och en gammal pump - man ser direkt
att det är kul därinne. Stället ligger några kilometer söder om Älmsta,
50 meter off landsvägen.


Den vackra vasen är av Ewald Dahlskog, Bobergs Fajansfabrik.
UPPDATERING: Tallriken är Gefles Nore, 1915-32, koppartryck i grönt,
Georg Asplund (meddelar Benny på Porslinsbloggen .


Ännu en lockande ingång! En av tre antikbodar i Älmsta, den här ligger mittemot Ica,
litet till vänster. Granne ligger min favoritbod, men den var stängd i dag. Jag funderar på
att köpa en unikabox (den lilla boxen under 3:an) att ha vantar, halsdukar och annat löst i,
på hatthyllan. Men det blev inte av i dag.


Sminkbord från 1950-talet. UPPDATERING: Smide med glasattiraljer,
Gunnar Ander, Ystad metall (Källa: Porslinsbloggen-Benny - igen).


Servsen Tina (Gefle), dekoren förmodligen av Helmer Ringström.


Mycket glas fanns det, ett område som jag är rudis på, men ska förkovra
mig i. I sinom tid.


Åååh, Grand! I ett skåp stod en hel servis av Arthur Percys vackra skapelse.
Jag har två Grand-koppar med fat, och alls inget behov av en hel servis.
Men ändå...


Vi höll i slantarna i dag, E-A och jag. Det blev
bara en sak till, ett Jie-fat också,det undre, för 35 pix
på första stället. Det övre, som stod hemma i skåpet,
längtade ju  efter sällskap.
Sådant får man förstå.

Identifiera bestick - knivigt värre


Som jag konstaterade i ett tidigare inlägg fanns det fler fina och roliga bestick än
superkändisen Focus de Luxe på 1950-talet. Under Säterresan nyligen plockade jag åt mig
några fåkronorsbestick än här än där på loppisar.
Väl hemma tog jag fram Antikvärlden 5/2009 för att se om jag fått med mig några mer
kända bestick. De roliga gafflarna på den här bilden fanns inte med. De är stämplade
med en krona och Rostfritt stål. Någon som känner igen dem?


Detta bestick kommer från samma tillverkare, och har samma  streck
vid halsen som de första. Kniven är litet kul!


Äntligen en identifiering! På bilden syns inte riktigt skedbladens roliga form,
men jag hittar den i Antikvärldens besticknummer. Det är GAB:s "Extrême",
deras svar på Genses Focus de Luxe. Designade av Ainar Axelsson
1958 (Källa: Antikvärlden).


Okänd Focus de Luxe-kopia. Stämpel Rostfritt stål.


Första bildens gaffel igen. Söt!
Assietten är ett Kärnkaffefat.

Identifiering, någon?

Pausbilder eller Antikmässan Revisited


I dag blir det pausbilder. Empire-Amelie och jag är upptagna med att förbereda
en sommarfest och att maratontitta på tv-serien från 1981, "Brideshead Revisited"
 ("En förlorad värld") på dvd. Den här bilden tog jag på Antikmässan i Kista i våras.
Campingbordet är 1950-60-tal, bordsklockan förmodligen empire.
 E-A:s och mina stilar på samma bild!


Aloysius! I "Brideshead Revisited" bär Sebastian omkring på sin nalle
med det namnet. Den här björnen fanns hos Västertorps Antik.


En bild till från Antikmässan. Barnfåtölj från 1930-40-tal.
Nu slår E-A och jag oss ner i tv-soffan igen.

I morgon torsdag blir det bestick på Femtiotalsjakten, jag
vill ha er hjälp med identifiering. Stay tuned...

Spegel, spegel på 1950-talsväggen där...


... säg  vilken i det här inlägget som skönast är? Ja, det gjordes tjusiga
speglar på 1950-talet. Jag är särskilt svag för de asymmetriska. Den här
finns i kafét i Nostalgibyn.
I dag blir det en spegelkavalkad på Femtiotalsjakten.


Så mycket roligare än en vanlig rak ram. Här speglas luftiga 50-talsgardiner
i inre rummet på Dagnys hörna i Östhammar...


.. och här en skvallerspegel med lampetter i det yttre rummet.


Och så en spegel med tillhörande telefonhylla i String! Nu är vi på
Café Broadway i Norrköping.

 
Till sist min egen hallspegel i lyan, och den fina asymmetriska som jag köpte på loppis
i fredags. Det visade sig att Femtiotalsmannen behövde en ny spegel till sin hall, så spegeln
(minus boxrarna) fick snabbt en ny glad ägare.
Själv ska jag nog ha minst en spegel till i lyan. De är så fina, 1950-talsspeglarna!

Tidlös lycka


"Det bästa i livet är gratis", den sannaste slogan som skapats. Dagens grannbyloppis var
helgens minst intressanta, men jag fick med mig en mugg. Det är en Kockumskopia,
Made in China, men strunt i det. Smultron (gratis) kräva blåvit emaljmugg (10 pix).


Eftersom den här bloggen utger sig för att handla om 1950-talet blir det en bild
till. För brickan torde vara ungefär 1950-tal. Och smultron är tidlös lycka.

Världens vackraste kaffepanna


Den här helgen är det loppis i tre av grannbyarna. I går blev jag lyrisk. I dag hittade jag något
på varje bord. När jag kom hem och plockade upp grejerna insåg jag att jag köpt ett helt fikaset! 
Kaffekanna, koppar, "kakburk" och en vas.
   
 
Sju koppar och elva fat, Arthur Percy, Gefle, hoppas jag, för det finns ingen stämpel
någonstans. Men när jag ställer en av de här bredvid en av mina Grand-koppar
så är det svårt att tro att de här celadongröna skulle vara något plagiat.
Och så världens vackraste kaffepanna, ålder och ursprung okänt.

 
En vas från Uppsala-Ekeby, ur Mari Simmulsons Tulpanserie, 1960-tal.
Mycket funktionellt att vasen kan vändas så att den matchar blommorna
i den. Litet nagg i kanten, men vem ser det på en vas?
Burken med rosorna är en Kärnkaffeburk. Kul att ha en burk från kafferosteriet
som verkar ha varit så aktiva på reklamfronten, egen servis och allt, jag skrev
om Kärnkaffe här.
(Hela fikasetet gick på sammanlagt 100 pix. Rätt bra, va...?)

Och i morgon är det tredje grannbyloppisen. Tror jag ska masa mig upp och åka
dit före frukost! To be continued....

Sommarens mest sympatiska loppis


För en nattuggla som mig är loppisarnas tider en plåga. Alla öppnar kl. 10.00.
Varför 10.00 en lördag? Sover ni inte ut på lediga dagar, äter ni inte långsam frukost?
Det gör jag, och loppisarnas finaste saker ser jag därför aldrig. De försvinner medan
jag dukar fram thékopparna och skär upp frukostbrödet.


Men - plötsligt händer det! Skyltar dyker upp, på dem
står det Loppis - och det nästan ofattbara:
Fredag 14-18 (och så Lördag, Söndag 10 - nånting).
Jag får vara först. Lycka! Fyndchans!


Klockan 14.04 plockades en fin 1950-talsspegel ner från ladväggen. Av mig.
Den kostade bara 60 pix. Lika dystra som boxrarna ser ut, lika glad var jag.


Femtiotalsmannen ryggade tillbaka när han kom till landet och fick se
porslinshundarnas svar på gråtande barn-tavlorna.
 "Fel sida om kitschgränsen", sa han. "Jättefina", sa jag.
De ska bo i lyan.


Kopparna var kanske inget fynd prismässigt, 40 pix för fyra
koppar och sex fat. Men porslinet är så tunt och fint, och
dekoren andas 1950-tal.
Handduken hittade jag på en annan loppis tidigare i veckan,
ska presenta Empire-Amelie med den.


Någon som känner igen stämpeln?

Loppisen i byn Gryta, drygt två mil norr om Norrtälje, är den
enda hittills som öppnat på eftermiddagen. De hade en rolig
blandning av grejer, och billig fika. De får därför fem strutlampor
av fem, och omdömet "Sommarens mest sympatiska loppis".

Nu väntar jag bara på att någon ska anordna första midnattsloppisen...

Blommor - ja! Blombord - njae?


Livet är fullt av svåra frågor. En lyder "Ska jag ha blombord i lyan?" Jag föll för det här,
med fin glasskiva och hjul, på en loppis. 120 pix, det fick följa med hem.
Men hm... jag vet inte. Det finns ju andra varianter i och för sig. String är ju allra vanligast,
men String ihop med min tapet och andra 50-talsmöbler... då närmar vi oss den där känslan
av Utställning om 1950-talet.


Blombord eller inte, någon form av tåliga blommor som
överlever mina ogröna fingrar ska jag ha. Studerar denna
blombok från 1950-talet. Svärmors tunga kan det bli,
den strama växten gör sig fint mot 50-talsroliga saker.
Monet pråmar alltid för porslinsblomma, men den doftar
för påträngande,  tycker jag.

Vad säger ni? Vad ska man ha för krukväxter i en 50-talslya?

Stackars kompisar...


Gör ni som jag - rotar i kompisars skåp när ni hälsar på? Nu senast hemma hos
Ulla (som egentligen heter något annat, alla mina vänner har 50-talsnamn här på bloggen).
 "Har du nå´t 50-tal?", brukar jag säga, fullt medveten om att jag just då ser ut och låter som en
missbrukare. Ulla plockade snällt fram det här fatet...


... med Kalle på Spången! Jag får en lätt känsla av Jie, men
ändå inte. Vänder på fatet...


Det är Deco (Deco Bosättnings AB). Företaget grundades
1955 av två före detta Jie-män, Gunnar Andersson
och Allan Möllerström. Gunilla Wide ritade dekoren.
(Källa: Boken "Svensk keramik under 1900-talet").
Mer om Deco, som sedan blev Torekov Keramik här.

 
Här är anledningen till att jag misstänkte att Ulla hade mer 1950-tal i gömmorna.
Jag såg den förra gången jag hälsade på. Också Deco, dekor av  E Jarup.


I ett kökskåp hittade jag ett fat i genren "glada livsmedel i glada färger".
Det finns ju hur många serviser som helst med sådan dekor, den här är norsk.


Stavanger Flint. Med text på nederländska eller flamländska
på ena halvan, franska på den andra. Export, får man förmoda.


Och sist, men inte minst, Mazetti. Ulla förstår vad jag går igång på,
och tog fram en Ögon Cacao-burk ur gömmorna.

Nå, är det bara jag... eller rotar ni också i andras skåp?

UPPDATERING: Jag är inte ensam! Här ett smakprov ur kommentarerna:
Moster Mjölgumpa: " härliga tapeter på dolda väggsnuttar inuti garderober".
Loppisfia: "Kan jag få den här?" är standardfrågan.
Syltan: "Jobbigt ibland att behöva vänta på att maten måste ätas upp först,
innan man kan vända på tallriken!"
Agata: "Då kan både det ena och det andra få följa med hem".
Anna: "Jag sneglar så ögonen går i kors".
Sara: "Överallt där jag kommer, till vänner på olika jobb, osv"
Liina: "Jag vänder alltid på tallrikar jag gillar. Är det mat på dem
lyfter jag upp dem ovanför huvudet så jag kan läsa".
... och kolla in deras bloggar också, de är roliga allihop!

Dekor av Dorothy (Dagens Gefle)


Nä, den där champinjonmackan i förra inlägget ser ju inte för rolig ut. Man vill ju ha en
snygg topp på sin blogg. Så vi kör en Dagens Gefle.
Här har vi Neptun, dekor Dorothy Clough. Jag kom över en binge flata tallrikar och ett
uppläggningsfat för 90 kronor på Vingens Återbruksaffär i Råsunda häromveckan. Fynd!
Neptun finns i rött också, men jag är ju svag för solgult. Dorothy Clough gjorde inte så många
servisdekorer, läser jag mig till, utan mest konstföremål. 
UPPDATERING: Kicki berättar att Neptun finns i blått också, det borde man ju kunnat räkna
ut själv. Då är randen på insidan, så att treudden doppas i "vattnet". Se här.
Läs också Porslinsbloggen-Bennys kommentar om ytterligare färgvarianter.


Det finns faktiskt en Gefledekor som heter Dorothy, den här, av the one
and only Helmer Ringström. Tills någon initierad hävdar motsatsen är min teori
att Helmer döpte servisen efter sin kollega. Jag har inga belägg för det, tycker
bara att det vore sött.
Någon borde ha döpt en dekor efter Helmer också!.

Vi testar 1950-talsrecept (varm smörgås)


Enligt devisen "Man har inte roligare än man gör sig" testade Femtiotalsmannen och jag
i helgen ett recept ur Femina 1954. Det som hade fångat mitt intresse var att leverpastej ingick
i receptet, inget man vanligtvis brer på varma mackor.


Varm vickningssmörgås fanns i ett matreportage med rubriken Biosupé.
Därav raden "Tänd ugnen genast efter hemkomsten från bio."
Eftersom vi inte kände för stekt ägg utan mest var nyfikna på hur leverpastejen
skulle funka så skippade vi ägget. I övrigt följdes receptet.

Resultatet? Vickningssmörgåsen smakade mer svamp än när man bara använder
champignonstuvniing. Den smälta leverpastejen förstärkte svampsmaken, 
men märktes inte som egen smak. Lustigt.
Smörgåsen får tre strutlampor i betyg av mig, och fyra av Femtiotalsmannen!
Fast utseendemässigt så hade ju svampmackan mått bra av det där stekta ägget...

Det ska testas fler recept, så stay tuned!
Tidigare inlägg om 50-talsgodsaken fattiga riddare här.