Hallå... minns ni telefonvrån?


Det var alldeles nyss. Man hade en telefonvrå. Det tillverkades telefonmöbler.


Så här enkel men ändå tjusig kunde den vara, vrån. En låda för telefonkatalogerna.
Ett anteckningsblock.


Ja, "långprataren behövde en skön och bekväm vrå för telefonen".
Åh, så fina möbler. Tänk, de ritades enbart för Telefonen!


Det är nästan så att jag vill skaffa fast telefon igen.
Och en telefonvrå att långprata i.

Ett tidigare inlägg om Ericofonen/Cobran här.
(Tidningsbilderna från Femina och Allt i Hemmet, sent 1950-tal)

3 loppisar, 1 auktion och 1 ny favoritskål


Uppe med tuppen i dag. Besökte tre loppisar och en auktion. En gårdsloppis (gulligt, trevliga
loppisanordnare, köpte en docka till systersonsbarn), en föreningsloppis (trist, ingenting fint
förutom ett par gardiner i 70-talsäppelmönster, men det är ju inte min grej), en till föreningsloppis
med tillhörande auktion (köpte ett par rutiga gardiner).
Jag köpte denna Rörstrandsskål på auktionen,  till vardagsrumsbordet på landet.  120 pix.
Helt okej, för den passar perfekt ihop med limefärgade ryan och är i fint skick.
Och så var det den enda grejen jag spanade in på auktionen, och jag hade bestämt mig
för max 130 pix.
Målet uppnått.
UPPDATERING:  Benny på Porslinsbloggen underrättar mig om att skålen förmodligen
är Carl-Harry Stålhanes "California"

Berätta - har Du gjort några kul inköp idag?

Sommar med Ernst, nej med Empire-Amelie


Välkomna ska ni vara, till inlägget "Sommar med Empire-Amelie". Känner ni hur solen
p-r-a-t-a-r med oss genom gardinerna? Det är som om ljuset vill säga oss någonting,
kanske berätta om 1950-talets härligaste stunder?
Empire-Amelie besökte mig i lyan i eftermiddags. Hon är fena på inredning, att som Ernst
k-ä-n-n-a i-n rummen. Och så var hon ett bra stöd när jag vinglande på trappstegsstolen
hängde upp min nya kökslampa (provisoriskt).


Lampan köpte jag hos möbelaffären Lidéns
i Säter. Den heter Funky och kostade 545 kronor.
Värd varenda krona, för den är så mycket "Asea-lampa
från 1950-talet" som någonting nyproducerat kan vara.
Och så är det ingen gammal ruggig el som ska bytas...


Jag hade bjudit in Empire-Amelie för att hon skulle prata med rummet i lyan.
"Den lampan... den lampan ska inte stå i hörn..." sa hon och ställde den som sänglampa bredvid
den ännu imaginära sängen (levereras på tisdag). Och vips så t-a-l-a-d-e lampan med fondväggen
- och fick precis den rymd den behöver för att inte se trängd ut.
Sedan fixade E-A litet med skärmarna, så att de blev som klockor på en blomsterstängel.


Jag plockade fram saker och gav dem till Empire-Amelie med uppmaningen
 "placera!".  För E-A ser nämligen roliga saker, som att när överdelen på en
1950-talsspegel får några kameler och en beduin så blir den en sanddyn
i öknen.


Och när jag kom in i rummet efter att ha stökat i köket så hade Elvis plötsligt
tagit plats på hyllan från Gimo. Självklart ska han ha hedersplatsen när hyllan
kommer upp!


Den rockande samen talade E-A med, oupphörligen. Hon provhängde
keramiktavlan än här, än där. Det är en norsk kusin till gipsnegresserna,
märkt AWF, Arnold Wiigs Fabrikker, och rätt märklig. Killen på renen
är kolsvart.

Efter Sommar med E-A vet jag ungefär hur jag ska lägga upp inredningen.
Vi kände in rätta placeringen för stringhyllorna, och hur drömsoffan som jag
inte hittat än ska stå, och så vidare. To be continued....

Många bokstäver för loppispengarna


Loppispengarna gick på denna resa mest till läsning. Hittade tre nummer av Allt i Hemmet,
från 1956, 1964 och 1965, ett gäng Femina från1954-59 samt några gamla
Antikbörsen (som numera heter Antikvärlden). Kolla Knut Knutson 1996 på omslaget!.
Mellan tre och tio kronor /styck gav jag för tidsktifterna.


Modernt då. Retro modern nu. Femina 1959.  


Tips som håller än, särskilt om man inreder med 1950-talets alla mönster och färger!


Ännu ett steg mot komplett samling. Saknar 1950-53
och 1955-56 av 1950-talets köksalmanackor.
Leta är roligt, att få tag i en almanacka här, en där.


Underifrån: Rörstrandsfat, Mexico (Gefle, Helmer Ringström), okänt Importfat, såskanna
och fat, Blå Ritz (Gefle), två plastmuggar. Och så katten förstås, kostade fem pix
i Smedjebacken.


Souvenir. Ska börja köpa gamla affärsgalgar från orten,
på lokala Kupan etc. Skrev om galgar här.

Bäst på svensk geografi: Dödergök


Vinnaren i förra inläggets geografifrågetävling är Dödergök. Snyggt jobbat!  Och ni andra,
kolla in hennes blogg, full av vackra stickade saker, bland annat!
Meddelandet om segern anslås på detta sätt på Avesta-Krylbo station.
Rätt svar:
1) Hedemora. En stad med härliga neonskyltar, presenteras i eget inlägg.
2) Avesta-Krylbo jvstn. En nationalromantisk dröm.
3) Avesta. Litet för mycket 70-talscentrum för att jag skulle vilja stanna länge. Men stan har
ett Alvar Aaltoritat hus, enligt Wikipedia ett av få i Sverige..
4) Säter. Folkparken hetere Säterdalen. Ruggig backe ner(ännu värre upp) till parken,
men värt promenadmödan. Det kommer ett inlägg från Säter också!

Goda grannar...


... har vi på landet. De byter ut sina handtag i köket och låter mig köpa de gamla, 1950-tal, 
för en spottstyver. En hel påse med sådana här handtag till skåpen. Och...


... en påse med sådana här, till lådorna. Köket i lyan är
nästa års projekt, men redan nu har jag alltså handtagen.
 Lycka!

Fyndplats Risingeboden (Norduppland igen!)


Femtiotalsmannen och jag har svårt att hålla oss ifrån norra Uppland. I går blev det
en utflykt igen. Vi hamnade så småningom uppe i Gimo. Utanför det lilla samhället hittade
vi Risingeboden.


Risingeboden består av tre små bodar i en uthuslänga. Inriktningen
är 1950-70-tal, utbudet brett med många fina och roliga saker. Teak, plast,
porslin, möbler, gardiner, prylar.


Jag blev förtjust i boden, som ägarinnan Gunilla nu drivit i tjugo somrar. Det är roligare
att gå omkring i en bod där stor omsorg läggs ned på presentationen. Vid många saker fanns
lappar med formgivare/tillverkare. Som här. Karin Björquists servis Vardag presenterades
på H55. (Att det är Björquist står på en lapp som försvann vid bildbeskärningen.)


Och den här salladsskålen av Sven-Eric Juhlin var så snygg att den ges
så kallad 50-talsdispens och får vara med på bild.
Gunilla har mycket fin plast i sin bod. Hon berättade att sommaren då
"plastboken" kommit ut kunde hon sälja hur mycket plastsaker
som helst. Boken skapade ett enormt sug.

 
 
Övre bilderna: Pallar och stringbord, 1950-tal.
Arne Norells safaristol Sirocco, 1960-tal.
Nedre raden: Stol i rotting och galon, 1940-tal, stått i barnkammare.
Gardin, 1950-tal, som jag suktade litet efter men lyckades låta bli att köpa.


Kaffepanna, norska Cathrineholm, 1960-tal. Roligt att stöta
på Cathrineholm, det är inte så ofta. Själv har jag en kastrull
i samma mönster, Lotus.


Till sist: Inköpen! Den här hyllan slog jag till på, en hundring är den verkligen
värd, fint skick. Plats för prydnadssaker från 1950-talet.


Får jag vara med och leka? Till sommarfesten behövs
fler bord i trädgården. Vi köpte det här fina, ihopfällbara, 
från 1950-talet för 250 kronor.


Helmer Ringströms dekor Hellas (Gefle) från 1940-talet.
Två djupa tallrikar och en flat för 50 pix.


Sist, minst, men kul. Mattermosen (till höger) från Termoverken,
Jönköping, tog plats bredvid de andra termosarna i köket
på landet. Den stod på 10-kronorshyllan i Risingeboden, ihop
med Bernadotte&Björn-skålar och annat smått och gott.

Risingeboden får fem strutlampor i betyg.
Fint utbud, lagom stort, kärleksfullt arrangerade saker och gott om info,
trevlig bodägare och hög fyndfaktor. Missa inte om du gillar 1950-70-tal!

Jakten på drömsoffan


Här har ni nästan min drömsoffa. Den står på konditoriet i Kungsör. Jakten på Soffan har
just nu prio ett i projektet "femtiotalisera min lya". Jag är ute efter en röd soffa med personlighet,
det är den som ska "göra" rummet. 
Efter snart ett års sökande har jag inte hittat någonting coolare än denna soffa. Den, omklädd
i ett vackert rött tyg - det vore min drömsoffa.
Jakten fortsätter. Ser du en tvåsitssoffa, eller en nätt tresits, med det där alldeles extra,
tipsa mig!

Nio kryddor under huvudkudden


Glad midsommar! I natt lägger vi nio kryddväxter under huvudkudden, eller hur det
nu var. Som midsommarhälsning till alla som följer Femtiotalsjakten kommer här
ett bildsvep med kryddburkar.
Först ut är burkarna från Jie Gantofta, ur serien Pepperino av Anita Nylund. Fint
matchade av en pepparströare ur serien Picknick (Marianne Westman, Rörstrand).
(Jag fick reda på att burkarna var Anita Nylunds på fantastiska retroforum.se, där kunniga 
forummedlemmar alltid hjälper en om man har frågor.)


Mer Marianne Westman, serien Arom. De här fanns på loppis i Hökhuvud häromveckan.
800 pix för de sex burkarna skulle de ha.


Vi fortsätter med ännu mer Rörstrand. Speceriskåpet stod hos roliga
Magazin 13 på Roslagsgatan, Sthlm, i veckan. Fin ljusblå färg, tycker jag.


Okej - Höganäs eller NK? Kanske paprika och timjan från Höganäs,
och vitpeppar ur NK:s kryddserie? Va, är det olika serier? Ni förstår mitt bryderi
(glömde anteckna när jag plåtade burkarna på Antikmässan...) när ni tittar
på nästa bild.


Allt i hemmet augusti 1958. Salt och salvia uppges vara Höganäs,
ingefära och senap NK. Enda skillnaden som jag kan se mellan ingefäran
och de två Höganäsburkarna är att ingefära är tryckt med fetare stil.


Här syns skillnaden bättre. Men vem formgav de gula burkarna? Och vilken
var original och vilken kopia? Någon som vet? De gråvita burkarna är i alla fall
Signe Persson-Melins. År 1958 var detta alltså...


... 1955 gjorde Signe succé på H55 med
den här rustika kryddburken.Burkarna ser rätt
1970-talsklumpiga ut på bild, så jag blev förvånad
över hur nätta de såg ut och kändes
i verkligheten.


Perssons kryddschema såldes av Femina i december 1956. Det gjordes "med utgångspunkt
från Signe Perssons gedigna och formriktiga kryddburkar" och var avsett "som kökstavla,
en färgfanfar på den tomma väggen ovanför ett matbord eller en arbetsbänk".
Affischen innehöll kryddfakta och tips om de vanligaste kryddornas användning.


Burken till höger fanns i mitt barndomshem, stod på en hylla, kom från
mammas farmors hem. Så, plötsligt en dag, ser jag två speceriburkar på
en hylla hos Norrtäljeloppisen Hamnladan. Samma! Det kändes helt fantastiskt.
Nu fick jag ju veta att burken var speceriburk, och den blev dubbelt så snygg
när den fick familj! Hafregryn med f - läs Wikipedias intressanta artikel
om stavningsreformen 1906.
Rörstrand? Gustavsberg? Nej. Burkarna är märkta Import. Men jag tycker
lika mycket om dem för det.


När vi ändå befinner oss långt före 1950-talet så måste jag visa Tussilago
från 1929 (källa: Svenskt porslin). Gustavsbergs Wilhelm Kåge, ritade servisen.
Jag har en djup tallrik och en assiett, och bedårades av kryddfatet på Antikmässan.


Gustavsberg, för NK. "Kan vara Kåge", sa loppisförsäljaren i Rö som hade haft en kund
som tittat på dem och skulle komma tillbaka. Kanske gjorde hon som jag, gick hem och
googlade Hittade då antagligen den här utmärkta artikeln hos Antikvärlden, som du ska läsa
om du är det minsta intresserad av krydd- och speceriburkar.
Och det är du ju, annars hade du inte hängt med så här långt!


Hvitpepparn med familj fanns hos Antikhandeln i Hökhuvud.


Där stod också de rara Import-burkarna.

Ja, det finns verkligen en oändlig mängd krydd- och speceriburkar!
Lämna gärna en kommentar och berätta om vilka kryddburkar som du
samlar på/önskar dig. Och om du har gjort ett eget blogginlägg om 
krydd- eller speceriburkar länkar jag gärna  till det.
LÄNKAR:
Anna visar ett par av sina speceriburkar.

Lagt golv ligger


I dag  var det ruggigt nervöst att öppna dörren till lägenheten.  Hur skulle golvet se ut? 
Det var ju en chansning att välja ett plastgolv, risken är ju att det ser - plastigt ut.
Men åååh, vad glad jag blev!  Golvet, Novalon Scandinavia 85232, ser ut som linoleum!
Och det passar till tapeten, och det passar till gyllenmörka träslag. Kolla Stringhyllan,
som står lutad mot väggen ivrig att sättas upp. Den tycker också om det grå golvet!


För att inte tala om hur lycklig 1950-talsspegeln är över att äntligen
få en passande bakgrund! Nu när golvet var lagt kunde jag flytta
ut den och andra grejer från köket, som fått vara förråd och knappt
gått att komma in i.


Men det ekar tomt, än så länge. Så här ska det inte se ut när lyan är klar.
Där det lilla arrangemanget står ska istället stå en mörkröd eller
vinröd 1950-talssoffa som jag ännu inte funnit. Och så ska jag börja leta kornisch
till fönstret. Det blir inte lätt, är jag rädd, bredden är 245 centimeter.
Men det är jakten som är nöjet, eller hur?
Femtiotaliseringen av min lya fortsätter... stay tuned!

Tidigare inlägg om "femtiotaliseringen":
Här hittade jag min tapet.
Här var jag i valet och kvalet om golv, och här hittade jag det.

Plastic fantastic - nu i Norrköping


Utställningen Plastic Fantastic är uppackad igen! Nu på Norrköpings stadsmuseum.
Plastic Fantastic utgår från plastkännaren och samlaren Thomas Lindblads samling av
bruksföremål i plast. Jag såg utställningen på Dunkers i Helsingborg 2007 och bara älskade den.
Så mycken igenkänning, så mycket glad, rolig, vacker, smart plast från 1940-tal till 1970-tal.
Missa inte! Plastic Fantastic pågår fram till den 30 augusti.
Jag skrev om Thomas Lindblads bok här, och visade min egen, något blygsammare,
plastsamling här. Delar av den sistnämnda ses på bilden ovan.
(Tack till Kicki, som uppmärksammade mig på att Plastic Fantastic dykt upp i Norrköping!)


När du ändå är i Norrköping och tittar på plast -  gör dig en heldag i denna
härliga stad! På Arbetets museum finns utställningen "Industriland - när
Sverige blev modernt" om perioden 1930-80. På löpande bandet ses
prylar från fem decennier. Just här, naturligtvis, 1950-talet.
Läs mer om utställningen hos Arbetets museum. 
Under sommaren har museet också en liten mopedutställning.


Norrköping har ett gäng fina kaféer. Det här är klassiska Café Broadway
på Bråddgatan. Jag vill också rekommendera Café Väster, med mycket
autentisk 1950-talskänsla.

Ja, det får bli ett Norrköpingsbesök snart igen, känner jag.
Vi ses i "Peking" - bland plast och potatisbakelser!

Tvättdag på landet


En 1950-talsmatta (loppisfynd från Bergslagen) får ett välbehövligt bad  i en 1960-talsbalja
(Etenplast, Husqvarna). I dag var det tvättdag på landet.


Ska mattan hinna torka tills imorgon, då jag tänkte ta
med den till lyan? Kvällssolen hjälper till så gott den kan,
innan den försvinner bakom tallarna.

Allt ljus på Asealamporna



Cebe-lampan känner vi alla igen, en klassiker som man rätt ofta ser på loppisar.
"Asea belysning avd. IM Stockholm" står det i annonserna, men det finns väldigt litet
att läsa på nätet om Aseas lamptillverkning. Aseaägda Cebe i Svalöv tillverkade i alla fall
bangårdsarmatur, får jag fram. Och Cebelampan är ju som gjord för skrivbordet inne
hos stinsen på tågexpeditionen.


UPPDATERING: Tusse uttrycker i en kommentar förvåning över Cebelampan
som klassiker.  Kanske var den bara en plankning av Jac Jacobsens L-1 från 1937?
Men det är Cebelampan jag känner igen från barndomen och ser på loppisar.  
Se Luxolampan L-1 och andra L-modeller här.

 
Bilderna tog jag i garaget i eftermiddags. En rustik Cebelampa bor där.


Tv-lampan med gul skärm hittar jag hos retromoderndesign.com, där heter
den bara "small table lamp by Asea 1950s. Jag kan rekommendera den
lampsidan, där finns mycket godis...


... bland annat fler lampor av Sven Aage Holm Sörensen, som formgivit
denna lampa för Asea.


Ännu en modern sak. Samtliga annonser i detta inlägg kommer från
Allt i Hemmet 1958-59.


Ur ett lampreportage. Kopparskärmen längst till vänster är Asea (nypris 76 kronor), liksom
nästa lampa, av mässing och opalglas (64 kronor). Därefter följer: Strut av plexiglas (Lyktan),
pumpa av pergamin med dekor av pressade växter (Carl Malmsten), mattlackerad
aluminiumskärm (Bergbom), glaslampa (Orrefors), glob av rotoflex (Bergbom), cylinder
av rotoflex (Bergbom).


Syltan & Saabmannen, som jag gjort reportage hos, se under kategorin
Hemma hos, har den där kopparskärmen.

Säkert finns det läsare av denna blogg som kan en del om Asea och
deras lamptillverkning? Kommentera gärna! Fakta lyfter jag upp i inlägget
som uppdatering.

I väntan på solen


Man får göra vad man kan för att muntra upp sig nu i oktober. Åka in till Sthlm, fika
på Konditori Kungstornet. I inre rummet en trappa upp. Fler bilder i ett tidigare inlägg.


Och så kan man skicka ett larvigt kort till en väninna.


Och man kan huttrande vandra längs Roslagsgatan och titta in på
Magazin 13 och spana på speceriskåp.


Och när man kommer hem igen så kan man ta fram sin
dvd-box med Hillmandeckare och se om "Mannekäng i rött".

Vad gör ni andra, dessa regntunga dagar?

Regnet det bara öser ner


Regnilska på 1950-talet. Inledningen på årets juni är den kallaste på 50 år. Så här
arga var de senast det var iskallt istället för sommarvarmt. Lillebror har vält en blomkruka,
mor struntar i de odiskade kastrullerna på spisen - och nyss sparkade hon omkull
en pall. Inte ens på 1950-talet sken solen alltid genom nystrukna gardiner.
Men, god morgon, måndag, ändå! Nu håller vi tummarna för litet rekordvärme istället.
(Bilden tog jag på Nybo café, där det finns ett 50-talsinrett dockskåp.)

Få mjölkbord har stått pall


Mjölkbordet med mjölkflaskorna står längs väg 76 mellan Älvkarleby och Öregrund.
Jag gillar alla människor som restaurerar/sätter upp nya mjölkbord. Här har man gjort det
så att det ser ut som förr: Ett enkelt stadigt bord, några mjölkflaskor utan dekorationer.
De flesta gamla mjölkbord är borta. De togs ur bruk på 1960-70-talen, när tankbilar började
hämta mjölken vid gårdarna. De flesta av mjjölkborden längs Sveriges landsvägar revs, 
eller förföll. Eller fick en skjuts av snöplogen, se sist i inlägget.


År 1950 fanns det 264 000 mjölkleverantörer. Min morfar var en av dem.
Hans, och byns, namn står på den lilla plattan till höger. Numret 637 är gårdens
mjölknummer, och om jag förstår rätt av ett inlägg i en mycket intressant tråd
på anbytarforum så betyder det att vår gård var nummer 37 på mjölklinje 6. 
Tråden innehåller många roliga inlägg om mjölkbord/ mjölkpallar/mjölkbryggor
(olika namn i olika delar av landet).


1950: 100 000 mjölkbord, och kor i varenda hage. 
2009: Hästar, hästar, hästar. Och mer hästar.
Så jag blir glad varje gång jag får syn på kalvar eller kor.
I sommar ska jag plåta vackra mjölkbord, och kolla om biblioteket
har "Mjölkbordets historia" av Torsten Sigfridsson (Stockholm Skogs-
och lantbruksakademien, 1995).
En bra artikel om mjölkbord, med en del fakta ur boken finns
hos Kristianstadsbladet.


Det finns till och med en film om ett mjölkbord.
Lars Molins film "Midvinterduell" handlar om bonden
Egon (Ingvar Hirdwall) som inte viker sig
när Vägverket kräver att han tar bort sitt mjölkbord
(som de hävdar står i vägen för snöplogen).

Trevlig mjölkbordsspaning önskar jag er!


Ikea 1957? Nej, 1987!


Ljusblå som en sommarhimmel 1957. Nätta, fina, passar perfekt till Gefles Rondo,
Femtiotalsmannens och min vardagsservis på landet. Jag hittade besticken på loppis
häromdagen. Kom hem, såg att det stod Ikea Made in Japan på besticken.
Hm. Knappast 1950-tal. Men kanske... 1960-tal? tänkte jag förhoppningsfullt.

Jag frågade på http://www.retroforum.se Svaret från kunnig forummedlem:
"Besticken heter Fiesta och fanns i Ikeas kataloger i slutet av 1980-talet (sic!),  alltså vare sig
50- eller 60-talet. Vet ej när de kom, i min 1987 års Ikeakatalog  presenterades de inte som nyhet
och har antagligen funnits några år då. Besticken fanns i flera färger: gul och rosaaktig .
De är idag ganska  vanliga på  andrahandsmarknaden och av någon anledning ser man 
oftast de ljusblå."

Fina i alla fall, tycker jag. (Fast tur att jag bara gav 20 pix för 16 bestick...)
Någon mer som kommit hem med ofrivilliga 1980-talsfynd...?