Solgult för hela slanten (Norduppland på en dag del II)


Hemma igen efter bilutflykten till Norduppland och Gävles utkanter. Upptäcker
att allt jag köpt har ett drag av solgult. De glada speceriburkarna från Jie stod
och väntade på mig i Hökhuvud, mellan Östhammar och Gimo.


Hökhuvud är bara en liten by, men har TVÅ ställen för sådana som jag
och ni. Det var hos Antikhandeln i Hökhuvud som jag hittade Jie-burkarna.


Det är en sådan där mysig bod, där man går varv på varv och ser nya
saker hela tiden. "Huset" i mitten är en Gevaliaburk. Det fanns många
söta burkar att stålsätta sin köplust emot.


Väskan såg jag för andra gången denna förmiddag. En likadan står
på en hylla i Dagnys Hörna i Östhammar. Fin, men eftersom jag
redan förköpt mig på Jieburkarna (tänker inte berätta vad jag betalade)
fick väskan stå kvar.


Men jag kunde inte låta bli att utöka min samling med Icas receptböcker.
"Nytt på kakfatet" och "Den bästa efterrätten". 20 pix styck. Nytt kakfat blev
det också, på nästa ställe i Hökhuvud...


När jag såg Återbrukets skylt tänkte jag "aha, fyndplats".
Men tji fick jag. Extraknäckar värderarna ute i byarna?
Exempel: Berså-kaffefat, i halvhyfsat skick, 25 kronor.
Så inga fyndpriser, men en del trevliga saker. Kakfatet
gav jag 30 kronor för. Jag gillade sommarkänslan och
fatets storlek.


Kul marknadsföring. Vi ses på Antikrunda i sommar!
Och man kan ju föreställa sig antalet loppisar som man
fastnar på mellan antikbodarna, en dag i juli...


Antikboden i Gimo var ju inte öppen, det var tisdag (och knappt sommar).
Jag slängde ett öga på grejerna, inte så många, hos Röda korset
i Gimo centrum. Hittade inget. Men plus för kakelfasaden.


Mer kakel - och nu är vi plötsligt i Tierp! I en gammal fabriksbyggnad i tegel.
Det här är trappan upp till Kretsloppsshoppen, eller"Kretsloppan" som den kallas.


Stor lokal med mycket grejer. Där fanns gråtande barn, en märklig genre...


... och en del charmiga möbler. Den här fåtöljen torde
vara från 1940-talet och jag tycker att den har personlighet.
Ibland är det tur att man har liten bil.


Oj, så många burkar jag lyckades motstå denna dag.
Hos Kretsloppan var prislappen ofta 10-20 kronor,
så även på burkarna.


Det fanns lite "finporslin" också. Berit Ternells Pors (Gefle).
Tror de skulle ha 50 pix per fat, eller om det var 75.


Det fanns en loppisbutik till, Tinas Bazar & Loppis. Hon hade
en del intressant porslin, som Rörstrands Bimbo i gott skick
och en del 1970-tals-Gefle.


Vad köpte jag i Tierp? Jo, jag sa ju att det blev en solgul dag. Geflekannan (två nagg)
gav jag 13 kronor för hos Tina. Där köpte jag också det lilla ljusgröna fatet för 2 kronor
(Figgjo Flint, Norway) för att det är kul att utforska norska märken.
Fatet med gula handtag letar jag ursprung på, återkommer. 15 kronor kostade det i alla fall.
Fatet med dekorrand är Rörstrands Granada. Jag fick det gratis när jag visade att ena
handtaget var trasigt.


Och så här kaxig kan en naggad Geflekanna
se ut när hon får sällskap av ett Campanulafat
(Gefle, Helmer Ringström) inköpt i Älmsta
 förra veckan.


Vem ritade Granadadekoren? Hittar ingen uppgift.

Jaha, det här var inköpen på Nordupplandsresan.
På lördag får ni se resmålet, ett busvasst kafé i Gästrikland.
Stay tuned!

En kopp Kärnkaffe och två mil galon


Jag plåtade koppen och sockerskålen på Arbetets museums kaffeutställning i höstas. De stod
i en monter så jag kunde inte titta under. Jag har undrat över servisen. Den kändes inte svensk, men
borde ha en svensk koppling eftersom den ingick i utställningen. Jag har tittat efter den i antikbodar
och på loppisar, men först häromveckan dök servisen upp igen...


... på en hylla i kaféet i Nostalgibyn! Jag frågade och fick veta att det var
reklamkoppar för Kärnkaffe. Under kopparna ("Bavaria", så där stämde min
känsla att det inte var en svensktillverkad servis) är stämplat reklam
för Kärnkaffe.
Kärnkaffe verkar ha varit produktiva på reklamfronten. Vid googling hittar jag
diverse Kärnkaffeburkar som är/varit till försäljning. Bloggaren Kvasthilda visar
en väldigt fin liten burk med rosor.

Två mil galon då? Jo, mannen i paret som driver Nostalgibyn berättade att han har
två mil galon, i bland annat rött och grönt. Den gröna galonen ser ni bakom kopparna.
Den gröna ser ni i biografens baldakin, i inlägget från Nostalgibyn.
Jag fick nästan lust att köpa litet röd galon. Oklart till vad, men det vore cool att ha.
Eller hur?


Helsingborgsrosteriet Kärnkaffe gick i konkurs i början på 1990-talet.
Gevalia (bilden) var en av de stora kafferosterierna. Jag hittade en lista
på äldre varumärken och  rosterier och enskilda handlare, som gjorde sina

egna blandningar. De var några stycken!
Listan finns i studiecirkelmaterialet till Bo Erikssons bok
"Den magiska bönan - om kaffe och kaffedrickande
genom tiderna" (Bilda förlag).

Här är några av kaffemärkena från förr:
Amja-kaffe. Bankettkaffe. Centrams kaffe. Cirkelkaffe. Emboka kafferosteri, Gävle.
Extra Prima Javablandning, Kristinehamn. Hassan Kaffe. Hermeskaffe.
 Isakssons kaffe, Östersund. J F Germundsons rosteri, Stockholm. Kaffeaktiebolaget Tellus,
Hälsingborg och Malmö. Lyckokaffe, ICA. Prinsesskaffe, ICA.  Prinsessan Sibyllas blandning,
AB Claes Karlborg & Co i Karlstad. Regina kaffe, Kafferosteriet Drott, Stockholm.
Skandia-kaffe. Svea Kaffe, Engwall Hellberg AB Kafferosteri. Triangelns kaffe.
Tellus-kaffe, Helsingborg. Utländska kaffedepoten, Stockholm.

Hela listan med en del uppgifter om startår och nedläggningar
hittar du här, i studiecirkelmaterialet till "Den magiska bönan".

Byrålådor med 50-talsfärg


God morgon, måndag! Åhhh, vilken glad byrå jag såg på Myrorna förra veckan.
Med lådor målade i 50-talsfärger - kanske också PÅ 1950-talet (kolla in handtagen).
Jag ska ju, när rummet är färdigfemtiotaliserat, ge mig på köket i lyan.
Blir sugen på att inte måla alla lådor och luckor i samma färg.
Snyggt matchat med radion ovanpå byrån, eller hur?


Det här är litet samma stuk. Bilden är
från Allt i Hemmet, jag har visat den tidigare
i inlägget "Hetaste trenden 1959 - måla om köket".

En glad fortsättning på veckan önskar jag Er!

Djupdykning i 1950-talets badmode


Det är tidigt 1950-tal och bikinin har inte nått Sverige än. Men baddräkterna
och badrockarna var tjusiga! I dag bjuder Femtiotalsjakten på strandmode.


Maskerad? Här ser vi både Catwoman och några kul killar vars badbyxor 
ser ut som Sloggi med litet skärp.


Ja, det är väl så, att när man ser tillbaka 50 år kan det bli litet roligt.
Här betraktar Sloggimannen och Catwoman roat 1901 års baderska.
Vad ler man åt 2059 vid en titt på dagens badmode?


Det fanns Lux-flickor, och det fanns Jantzen-fllickor.
Och uppenbarligen även Jantzen-pojkar. Och de 
dök inte ensamma.


I väntan på Bardotrutan. Nu är vi framme vid 1957 (tror jag det var).


.. och här har vi en rutig bikini. Klämmigt med matchande
rosetter. Men bikinin fanns redan på 1940-talet, Betty Lou berättar
i en kommentar att hon har Damernas Värld från 1949
med bikinibrudar på omslagen.


Handdukar med namn som "Palm Beach", "Barfota" och Färglåda".
Ljuvligt. Och vackra är de också.

Några tidigare modesvep:
Mode-nytt från 1950-talet
1950-talsmode i Sundbyberg

UPPDATERING: Kolla in Farbror Sids reportage från Syfabriken 1951.
När textilen var svensk.  Mycket intressant.

Nu är 1950-talet på tapeten


Får jag presentera: Lyans nya tapet!  I dag var målaren klar. Men det tog längre tid än han
hade räknat med. Originaltapeten från 1950-talet har kanter som måste skäras bort,
och så kunde man inte blöta den som nya tapeter (jag hängde inte riktigt med där, men
det var något med att den löstes upp om man gjorde fel).
Ser ni hur lampan trivs?


Radion känner sig också nöjd (den är ny i retrostil, från Clas Ohlson).
Jag är verkligen så ruskigt glad över tapeten. Den blev ännu bättre än jag
hade hoppats.


Fondväggen är jag lite tvehågsen inför. Inte riktigt en femtiotalsfärg, jag
skulle ha valt en mörkare nyans. Men några kvadratmeter vägg är lätt
att måla om. Och fonden ska få en chans, jag ska se vilka färger
som passar till den. Säg gärna vad ni tycker!


Jaha, så var det golvet då. Efter många om och men, och kollar på nätet,
och grubblerier över pyttiga provbitar, så gick jag till en färgaffär och lånade
hem ett par rejäla provbitar. När jag la på den här grå, kände jag att
JA, här är mitt golv.


Det såg lite... grått ut med bara tapet och golv. Men så ställde jag dit en pall.
Hm... nu börjar det likna något, va?


Och se här! Ännu bättre med lite rött också. Rött, svart, grått.
Det blir färgerna jag bygger rummet på. Golvet är ljusgrått och lätt
marmorerat, och ger ett väldigt mjukt intryck.
Ett hedersomnämnande till två av er som kommenterade golvinlägget:
 "Tant Annika", som föreslog ljusgrå, spräcklig, och Staffan, som gillade
linoleummattan "Sky Blue".


Men... vad är det för golv då? Okej - känsliga
byggnadsvårdsortodoxa läsare bör logga ut nu....
... eller blunda....
... för det är ett PLASTGOLV!
(Forbos Novilon Scandinavia, "Vicenza", nr 8523)

Jo, visst hade det varit mest korrekt att välja ett linoleumgolv. Men nu är
det ju inte 1950-talet jag ska bo i, utan min tolkning av 1950-talet!
Och jag vet att jag kommer att gilla det där golvet väldigt mycket.

Stay tuned... om  två veckor är golvet lagt och då läggs det ut här också.

Stolar med stil x 3


De här trädgårdsstolarna är de snyggaste jag sett, tror jag. De står i trädgården
hos Ovansundets Café i Nysättra. Glömde fråga om ursprunget, men de andas kvalitetsdesign
från 1950-talet. Uppdatering kommer när jag vet! Eller så kanske någon kunnig bloggläsare
vet att berätta något om stolarna?


Utanför Funkisboden på Upplandsgatan, Sthlm, står nästan alltid en eller
ett par roliga stolar. De här hade litet annorlunda rygg. Fina! Om jag inte vore
så nöjd med mina Tapiovaarastolar hade de fått följa med hem till köket i lyan.


En Arka med fårskinn. Den stod på Antikmässan och var snygg. Av de Arka
jag sett i verkligheten tycker jag att den här med fårskinnsklädseln är finast.
Yngve Ekströms Arka från 1955 är för övrigt en av sittmöblerna i Femtiotalsjaktens
stora stolsquiz. Varför inte roa dig med litet frågesport denna regniga torsdag?

1950-talets värsta trafikfaror


Det här inlägget tillägnar jag bloggarna Larsson och GrandPrix63.
Bilderna kommer från 1959 års upplaga av  "Tekniken i dag", Teknikens världs årsbok.


Det handlar om repetitionskurs i parkerings- och underhållsteknik.
Ordet "lapplisa" har redan dykt upp i svenskan, ser vi på näst sista raden
på vänster sida.


"Hur många gånger ställer inte folk ifrån sig en bil på backkrönet? .... Man är ute och åker
med familjen och hittar den där absolut perfekta utsikten och säkert som amen i kyrkan
är man just då på ett backkrön."
("Säkert som amen i kyrkan" - ett talesätt jag inte hört på decennier. Har Ni?)


En felparkerad folkabuss, eller en dam i shorts - och vips så händer det.
Ni får se upp i sommartrafiken, Larsson och GrandPrix63!


Flygande inspektion! Hur är det med dödgången i ratten?
Polisbilen, vad är det för märke och modell? "Saabmannen" svarar på den frågan
i en kommentar.

Kom också ihåg att damma av bilkudden och plastliljekonvaljerna i den lilla vasen
på instrumentbrädan!

Ett 1950-talshem börjar med golvet (uppdaterad)


I detta nu håller målaren på att tapetsera min lya. Rummet och hallen får samma tapet,
"Geometriskt mönster", originaltapet från 1950-talet, inköpt hos Handtryckta Tapeter. Det blir
också en fondvägg i tegelrött.
Men så var det golvet. Golvläggaren kom och mätte och visade prover häromveckan.
Parkett och linoleum. Jag hade tänkt mig parkett, men dels tyckte jag att den var för ljus,
dels är parkett för tjockt - balkongdörren måste i så fall kapas och kortas. Puh!


Jag har förstås studerat golv i annonser i mina "Allt i hemmet" från 1958-59
- och konstaterat att förutom parkett var det linoleum, vinyl och heltäckningsmatta
som gällde. Grönt, blått, rött, ganska kraftiga färger. Proverna som mattläggaren hade
med sig liknade det gröna golvet på bilden. Inte så skoj. Men det var mtt fel, jag 
hade bett honom ta med prover av typiska 50-talsgolv...


Snyggt! Men har man en tapet som heter "Geometriskt mönster" säger det sig
självt att man inte matchar med ett rutigt golv.


Men kanske när det blir dags att fixa köket?


Ja, för rutor är snyggt, i diverse mönster.


Söt annons, tråkigt golv.  Nej, nu tittar vi på en annan variant...


Heltäckande matta! Fast - vill vi ha en "trivsamt dämpad atmosfär" i våra hem?


Ja, det här paret verkar vilja. Återigen en pipman, och hans hustru. Strehög
hade snygga mönster - men de passar inte som matta. Tycker jag.


Så var det, ja. Och det är bara två veckor kvar till golvbyte
och jag har inte bestämt mig. Illa - det är ju själva grunden
för 1950-talskänslan i lyan.Men nu tror jag ändå att jag vet
vad det ska bli...


Så här ser alltså tapeten ut.


Och så här ser "European Woods Walnut Classic" från Forbo ut.
Laminatgolv. Fejkparkett, alltså. Och mörkare än någon parkett
jag sett på 1950-talsbilder. Men jo, jag tror det blir snyggt.


Alternativet: "American Forest Oak". Men nja, jag vill ha mörkare.

Nu återstår bara den här frågan: Är laminatgolvet tillräckligt
mycket tunnare än parketten? Annars: balkongdörrsslakt.
Ska tala med golvläggaren idag. Spänningen är olidlig.


Alright, låt höra, vad säger ni?
Vad för golv skulle ni välja till den tapeten?
(Visst skulle väl den här lampan trivas
på en valnötsparkett..?)

UPPDATERING. I kommentarerna föreslås grå eller röd
 linoleum, samt fiskbensmönstrat. Hur skulle det se ut? Vi kollar...


  
Eternity, Sky Blue och fiskbensfejken Toronto.



  
Linoleum. Henna, Bleecker Street, Red Copper.

Well? Vad tycker ni?
(Alla golv från Forbo)

Det lös om den solstolen (men jag klöpp inte till)


Nu, mina vänner, befinner vi oss i Roslagen. Här böjer vi verben lysa och klippa som
i detta inläggs rubrik. Rospiggska kallas dialekten, tyvärr på utdöende.
Solstolen i retrostil såg jag på Väddö möbelaffär i förmiddags. Mycket lockande.
Accessoarerna skulle naturligtvis vara en jättelik solhatt à la 1950-tal samt en Cola i glasflaska
med  vitrödrandiga sugrör, som här hos Larsson.
Vi får se.

Så fick jag då mitt campingbord


Hemma på gården igen, efter en lång het dag på bakluckeloppisen i Norrskedika.
Hemma igen, och väldigt väldigt nöjd. För gillar man 1950-talet och bilsemester - då vill
man äga ett ihopfällbart campingbord med tillhörande stolar. Nu gör jag det.
220 pix kostade campingsetet, det stod och ropade på Femtiotalsmannen och mig 
vid ett bord 50 meter från vårt.


Nu är det här inte Årets bild, men det är ändå utsikten från vårt bord längst in på parkeringen. Vi kunde följa en fotbollsmatch på planen bakom borden.


Nybyggen och ruiner. I bakgrunden ser vi resterna av Norrskedikaparken,
som brann ner häromveckan. Bra artikel i Upsala Nya Tidning om parkens
historia och om vad den betytt för bygden här.
Dockskåpen drog många nyfikna husspekulanter.


Okej, till väsentligheterna, det vill säga loppisens utbud av 1950-tal och Gefle. Det här var
det intressantaste bordet. 
Raden längst fram från vänster: Ax (Gefle), Bimbo (Rörstrand), Cuba (Rörstrand).
Mittersta raden, tallriken i mitten är Bollar (Gefle), den till höger Rondo (Gefle).
En av de två uppe till vänster hette Neptun, men vilken av dem var det... och vad hette den andra?
(Det var 33 grader varmt i solen där vi stod och jag blev inte mindre yr av spaningarna
på grusplanen...)
Hittade jag någon Helmer då....? Stanna kvar, så får du veta!


De här höll på att bli mina. Snygga!!! Men, nej, jag orkar inte med en enda
lampa till med gammal el som ska fixas...


Häftig snipa från Jie.


Det fanns allt från hembakta bullar till gammaldags pelargoner. 


Vems bord är det här då? Vårt, i halvtid. Snart försvinner en naggad Smide
(Gefle) och den blåvita burken. Tillbaka hem åker den rosa babyfilten och alla
Husmoderns köksalmanackor. Men jag ska ju ha något att sälja på nästa loppis
också. För allt har en köpare, när han/hon väl dyker upp.


Litet annat stuk. Det här hade Empire-Amelie gillat. Men hon vaktade gården åt oss
denna dag.


När jag kom hem med det här fyndet visade det sig att just
denna årgång av Husmoderns köksalmanack fanns
i E-A:s barndomshem...


... och hennes mamma bjöd på hemlagad pizza 1971, kanske
kom inspirationen redan 1959. Det blev dock "ingen hit" (citat:
 Empire-Amelie), då hon hade glömt tomatsåsen och osten.


Den här bilden minns E-A också. Tack och lov försökte
hennes mor aldrig tillaga den "läckra" sirapskakan från Ungern. 


Jaha, så nu har jag officiellt börjat samla på Ica-förlagets
rutiga receptböcker från 1950-talet. Det här är min tredje.
Och som ni vet: Två är en slump, tre är början på en samling.
Den grönrutiga "Grönsaksgott" skrev jag om här.


En tia var den väl värd?


Till sist, låt mig presentera Gefletallriken Tina, dekor: Helmer Ringström.
Nu har jag nio av hans cirka 50 dekorer. Lördagslycka!

Ja, det var en toppendag i Norrskedika. Färre besökare än när vi var där en
julilördag förra året, men vi sålde över förväntan och hade trevliga bordsgrannar.
Det blir fler gånger!
Här finns deras hemsida.





 

När Stickan mötte Inga-Lill


Vi befinner oss i Nostalgibyn i Hosta mellan Fellingsbro och Frövi. Äntligen!
Femtiotalsmannen och jag var här förra året och jag har längtat tillbaka hela vintern.
Varuautomaten på bilden är en "Omforsare", en varuautomat med glasade fack,
tillverkad av Omfors Fabriker, Malmö, har jag fått veta av Tusse.


Får det vara en ask Trix?


Eller kanske  en... "sjukvårdsartikel"?


Men stopp - nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Med nostalgibyn som bakgrund ska vi
berätta sagan om Stickan och Inga-Lill. Här är macken där Stickan jobbat sedan han slutade
plugget efter sjunde klass.


Stickan drömmer sig bort ibland. Till Amerika, eller åtminstone Örebro.
Det händer inte mycket i Hosta. Men en dag när han tittar ut genom fönstret...


... så står Inga-Lill utanför Konsum. Hon har hälsat på sin väninna Monica, snabbköpskassörska.
Någon busgrabb har lånat Inga-Lills cykel, och nu är hon i bryderi.
Hur ta sig hem till Fellingsbro?


Inga-Lill går över till korvkiosken, beställer en Zingo så länge. Stickan
bestämmer sig för att det är middagsrast, och att han vill ha en korv med bröd. 
Han börjar konversera Fellingsbroflickan.


"Har Ni sett att Hosta fått biograf?" frågar han Inga-Lill. "En annan hade
ju tänkt sig att gå dit i morgon kväll, de visar den där nya med han Marlon Brando."
"Oh, så ruskigt skoj!" säger Inga-Lill.


Stickan lånar korvkillens bil och kör hem Inga-Lill. Det känns nästan som
om de redan kilade stadigt, tycker Stickan.


Nästa eftermiddag är det lördag och de träffas på kafét bredvid macken.
Innan Inga-Lill tackade ja till att gå på bio med Stickan kollade hon med Monica.
Jodå, Stickan är en renhårig grabb. Kommer nog att ta över macken en dag.


Ja, resten förstår ni själva. Fyra år senare är Inga-Lill hemmafru i Hosta.
Barnen leker vid macken...


... och lär sig alfabetet och svensk geografi. "Ungar, vad börjar Småland
med för bokstav?" "F, pappa!" säger Kerstin och Elisabet.
Det blir lite jobbigt i skolan sedan.


Stickan läser på Hermods, och blir precis som Monica förutspått
bensinmacksföreståndare. Från kontorsfönstret ser han ut mot Konsum,
där han och Inga-Lill träffades en dag i maj. Han drömmer ännu om Amerika,
och om Örebro.


Och den här sommaren ska de göra slag i saken, han och Inga-Lill. De har köpt en
Opel Rekord Karavan på avbetalning och ska ut på bilsemester. Inte till Amerika, men 
bortom Örebro.
"Oh, så ruskigt skojigt!" säger Inga-Lill.

THE END

Alla bilder tagna i Nostalgibyn.
Härligt ställe. Missa inte!

Det här var sista inlägget från Bergslagsresan maj 2009.
Tidigare inlägg:
Gefle finns också i Bergslagen
Betagen i Bergslagen
Om Elvis lever bor han i Norberg
Elsas kaffe värt en resa
Fina femtiotalsformer i Fagersta

Och ett inlägg från Bergslagsresan december 2008:
En 1950-talsresa till Bergslagen

Packat för bakluckeloppis!


Puh! Nu är Femtiotalsmannens bil fullpackad. I morgon
bitti styr vi kosan mot Norrskedika utanför Östhammar
där det är bakluckeloppis. Lådor, korgar och påsar innehåller
allt från telefonkort från 1990-talet till enstaka tapetrullar från 1960-talet
och en orange plastlampa från 1970-talet.
Någon mer som ska till Norrskedika i morgon?

Gör Er egen glace (helgtips)


Min fredagspresent till Er är min mors glace-recept. Gör som det står i receptet,
vispa länge, så har ni den godaste vanlj-glace som kan tänkas. Gläds åt att Ni
(förmodligen) har en modern elvisp!

MAMMAS VANILJGLASS
6 ägg
Knappt 3 dl strösocker
6 dl vispgrädde
2 msk vaniljsocker med äkta vanilj

Rör ihop äggen och sockret i bunke,
vispa med elvisp cirka 20 minuter.
Vispa grädden.
Blanda ihop allt.
Lägg smulade Digestivekex i botten på en form.
Häll i glassen.
Täck med plastfilm, folie och plastpåse,
ställ sedan in formen i frysen.
Fryses.

Serveras med hallon.

Trevlig helg!
Imorgon på Femtiotalsjakten: Nostalgibyn i Hosta.

Häng med in i garderoben


Hur ser det ut i Er garderob? I min är det rörigt, med gamla och nya galgar om vartannat.
Men jag fasar ut de moderna plastgalgarna en efter en. Ersätter med trägalgar med företagstryck.


Jag gillar ju trä, och varje sådan här galge bär på historia.
Allra mest letar jag efter galgar från gamla butiker
i Norrtälje och Stockholm. Ännu en sak att spana efter
på loppisarna i sommar!


Nå, hur ser det ut i Er garderob? Trägalgar - med eller utan tryck?
Sådana därmed lindade plastband i rött, rosa
och andra starka färger? Svarta eller röda i galon
med runda nitar (snyggt)?

Gefle finns också i Bergslagen


Åhhh, vilken härlig dag!!! Femtiotalsmannen och jag är i Bergslagen och har haft en
späckad dag. Fyra loppisar, en fika på wienerkonditori, ett besök hos en samlare
och ett i en nostalgiby. Mattan på bild är 1950-tal och ull. Boken, också 1950-tal,  har underbara bilder.
Fatet är Gefle och alldeles alldeles blankt, nyskick. 1970-tal? Benny på Porslinsbloggen vet säkert.
Jag räknar med hans hjälp, uppdaterar när den kommer.
Mattan (stor) gav jag 50 pix för, Geflefatet kostade 20 pix och boken 10, på loppisen i Teatern i Vedevåg.
I morgon kommer ett längre inlägg från några av dagens upplevelser, med mer åhhh
och - såklart - mer Gefle.

Tonåringar om kyssande: Hushålla med den varan!


I en veckotidning från mitten av 1950-talet hittade jag en intressant frågelåda, där
"tonåringar undrar" - och får svar direkt av två frejdiga kamrater i deras egen ålder.
Ja, andraringaren Karin och blivande studenten Fredrik (kallad Kiki) ger raka besked 
om det mesta.


Där hör ni!


Så förståndigt.


Dua fick man i alla fall göra. Puh!

Ha en skön lördag! Femtiotalsmannen och jag är på bilutflykt.
Rapport kommer i morgon!

Ljuset föll på sliten Persienne


Persienne, av Gunnar Nylund för Rörstrand 1952. Tallrikstraven var vacker på håll,
nära också,så fin grå dekor. Den stod på Vingens Återbruksaffär i Råsunda redan i går och
sent i dag hade fortfarande  ingen förbarmat sig.
Priset: Ingenting - 35 kronor för allihop. Men samtliga tallrikar har tyvärr nagg/
svåra diskmaskinskador/ordentliga knivmärken.
(Vingen har öppet ons-fre 12-17.)

Riksettan - guiden till 50-talsvägarna (helgtips)


I år verkar det som om fler än på länge kommer att semestra i Sverige. Det är
konjunkturen förstås. Fast själv väljer jag alltid Sverige på sommaren. Bilsemester är ungefär
det roligaste jag vet. Att cruisa fram på mindre vägar och stanna till vid mindre sevärdheter,
och spana efter spår av en svunnen tid. För alla oss som känner så är den givna guiden
tidskriften "Riksettans" reportage från de gamla riksvägarna.


I senaste numret, 1/2009, är det Riksfemman, eller "Riskfemman" som den
kallades på grund av olycksfrekvensen, som porträtteras. K-spanaren Göran Willis
och Riksettans chefredaktör Jörgen Persson har åkt från Jönköping till Göteborg. 
Riksvägsreportagen ger oss nostalgitripp och resguide i ett. De i dag något
svårfunna vägsträckningarna märks ut, och vi får tips om fiken och hotellen
från tiden som fortfarande är öppna...

 
... men också ruinromantik. En vacker bild på en rostig verkstadsport
eller en siffra på hur många mjölkbord* som fanns längs Sveriges
vägar år 1950 - det är läsning av hög kvalitet.
(Bilden på Ford Cortinan tog jag i Solna häromveckan. Får den 
komma ut på fler bilsemestrar?)


Riksettan cirklar kring allt som har att göra med vägar och
bilar från "bilismens guldålder". Macknostalgi, parkeringshuset 
som är arkitekturhistoria, "spökhotellet" som fortfarande har öppet.
I senaste numret uppmärksammas Koppartransmacken i Västertorp
som blivit kafé (bilden).


Det mesta är kul, men allra roligast är riksvägsreportagen, tycker jag.
Hittills har Riksettan gjort reportage om riksettan, rikstvåan,
riksväg 4, 5, 7, 8, 11 och 12.
Tips för alla bilsemestrare: man kan beställa gamla nummer.
Tyvärr har inte riksväg 14 (Sundsvall - Storlien) som Femtiotalsmannen
och jag ska åka i sommar ännu fått sitt reportage. Där får vi göra vår egen
k-spaning i slutet av juli!
Vilka var de gamla riksvägarna? Wikipedia har "hela listan".
Bilden: Volvo PV 444 och "ur-saaben" i form av nyckelringar
och Shellpump som reklamalmanacka.

Visst är ni fler som ska ut på gamla slingrande vägar i sommar?
Vart åker ni då?

* 100 000 mjölkbord fanns det i Sverige år 1950, enligt Riksettan.
Ett av dem stod på landsvägen därhemma, jag tror det vek sig
för en hård snövinter/revs i början av 1970-talet.

En liten bod i Blackeberg


Ja, vi befann oss alltså i Blackeberg i förra veckan, min väninna Empire-Amelie och jag.
Plötsligt fick jag syn på en skylt med en pil och"Loppis och Antik". Tillägget "Antik" är alltid betryggande,
då brukar det finnas något mer än folks avlagda kaffebryggare och pulkor. Med en gammal
spårhunds envishet drog jag iväg i skyltens riktning.
På Sigrid Undsets gata 1 hittade vi Carlos som denna dag förestod boden.
UPPDATERING, 22 juli 2009: Boden har stängt. Återfinns nu på Marknadsplats Sundbyberg,
källarloppis i Sundbyberg med många olika försäljare.


Det var en välfylld bod med många riktigt fina saker. Som kaffekanna, sockerskål
och gräddsnipa ur Arthur Percys servis Vinranka (Gefle).


Mer Gefle! Underst fyra flata tallrikar Tellus, precis vad jag letar efter. Har ju 
bestämt mig för Helmer Ringströms Tellus som vardagsservis till lyan och har
än så länge bara några djupa tallrikar. MEN, fyrtio kronor styck. Nej, det ville jag
pruta på. Tyvärr  tillhörde inte grejerna på hyllan Carlos utan någon annan av dem
som har boden. Så han kunde inte pruta = Ingen affär. De ljusgula är också Gefle,
liksom Doris överst.


Ännu mer Gefle! Två fina karotter till färskpotatisen.


Jag började med allt Gefle eftersom jag gillar Gefle. Men
boden innehöll mycket mer, flera rum, kul. Både E-A
och jag föll för stolarna.


Två bloggvältare i en bild. Katter OCH bricka. Kitsch?
Nej, underbart. Kolla vänstra kissens min. Blackebergsboden
hade rätt mycket brickor, och även en hel del trevliga kakburkar från förr.
Prissatta lite halvhögt, men inte ohemult, och jag fick litet
prutmöjlighetskänsla.


Mer djur. Lisa Larson. Jag är ju inget fan, men just hennes hundar tycker jag är småtrevliga.


Vad vore en Loppis & Antik utan Stig Lindberg-grejer? Och en kobra.



Blå bordet bjöd på skönhet. Tallriken är vackra vackra Scala, Gefle, med signatur
Berit Ternell. Tekoppen är Rörstrands Korall. UPPDATERING: Tekannan är
Inger Perssons Pop-kanna från 1968 (Rörstrand) meddelar Kerstin.


Nå, köpte vi då någonting? Jo, som jag avslöjade i inlägget om Blackeberg
blev det en tavla (bilden) i förtida inflyttningspresent till Empire-Amelie, som ska
byta till en 1950-talslägenhet (och rättvisan i att hon och inte jag ska få bo i en
sådan lya kan vi ju ägna många grubblerier). Tavlan var något brittiskt,
sent 1800-tal.

Vi kör en pausbild till


I morgon är Femtiotalsjakten tillbaka med nya krafter. Njut av denna jämställda bilannons så länge
- där mamma rattar kärran. Den är ju så jättelätt att köra!